Nekromanti Handling och reaktion

[Troberg]

Re: Initiativ

Däremot har jag med att tålighet sjunker om det inte vårdas. En ringbrynja som rostar tål till slut väldigt lite.

Egentligen tror jag inte att vanvård i första hand påverkar tåligheten (såvida den inte är omfattande och mycket långvarig). I stället är det andra saker som blir lidande. Ett svärd får sämre egg och kan fastna i skidan, en brynja blir stel och klumpig (jag hade en gång i tiden en rostig cykelkedja som jag kunde ställa lutad mot väggen, men den höll nog fortfarande rätt bra), läder blir stelt och kan spricka osv.

Rost går inte speciellt djupt om man inte verkligen går in för att missköta den (som min gamla Honda...). Det är också stor skillnad på olika sorters stål hur djupt rosten biter. Dels spelar legeringen in, men även härdningen. Mjuk bilplåt tål nästan ingenting, medan härdat stål är betydligt tåligare. Jag har ingen aning om varför det spelar någon roll, men såvitt jag har sätt så är det så.

 

[entomophobiac]

Re: Initiativ

Jag har ingen aning om varför det spelar någon roll, men såvitt jag har sätt så är det så.

Som gammal knivförsäljare (minus gammal och försäljare...) så kan jag skvallra om en av anledningarna. Det är nämligen så att kolhalten i stålet påverkar hårdheten i materialet, och att metoden som används för härdningen är i relation till denna halt. De bästa stålen är de som är legerade med krom-molybden eller dylikt. De har en sådan hårdhet att de bara kan slipas av såkallade diamantstål. Detta beror ofta på att de vaccuum-härdats och till att börja med har en minimal mängd kol, för ju mer kol - ju sämre stål.

Här är också en viktig skillnad mellan modernt stål och stål under en hypotetisk medeltid. På den tiden kunde man varken raffinera eller vaccuum-härda, så stålet i det typiska svärdet måste ha varit aningen värdelöst, rent ut sagt, i jämförelse med till och med stålet i en vanlig (idag värdelös) morakniv.

Däremot tror inte jag heller att svärden gick sönder. De kanske böjdes eller skadades, men jag tror inte de gick av eller dylikt. Plus att hantverket på den tiden var aningen mer genuint, trots att maskinerna som industrismider knivar och sånt idag förmodligen gör ett jämnare jobb. Man la helt enkelt ned mer tid på smidet på den tiden, på gott och ont.

Men som sagt - stålet påverkas av mängden kol.

 

[Troberg]

Re: Initiativ

Som gammal knivförsäljare (minus gammal och försäljare...) så kan jag skvallra om en av anledningarna. Det är nämligen så att kolhalten i stålet påverkar hårdheten i materialet, och att metoden som används för härdningen är i relation till denna halt. De bästa stålen är de som är legerade med krom-molybden eller dylikt. De har en sådan hårdhet att de bara kan slipas av såkallade diamantstål. Detta beror ofta på att de vaccuum-härdats och till att börja med har en minimal mängd kol, för ju mer kol - ju sämre stål.

Låter rimligt.

Här är också en viktig skillnad mellan modernt stål och stål under en hypotetisk medeltid. På den tiden kunde man varken raffinera eller vaccuum-härda, så stålet i det typiska svärdet måste ha varit aningen värdelöst, rent ut sagt, i jämförelse med till och med stålet i en vanlig (idag värdelös) morakniv.

Efter att ha sett stålet i Nils svärd så är jag inte beredd att hålla med. Visst, det är inte i klass med dagens häftigaste legeringar, men det är definitivt bra stål. Jag skulle säga att det är bättre stål än i exempelvis en kallsågsklinga, ett av mina favoritstål för den typen av tillämpningar (perfekt om ni vill göra egna knivar eller specialverktyg med skärande egg).

Sedan är moraknivarna faktiskt ganska bra för att vara rostfria. Kanske aningen för segt stål för min smak, jag skulle föredragit att man skalhärdat ryggen så att den fick en seghet liknande den kniven har idag, men lät eggen härdas snabbare och därmed hårdare, men det är en smaksak.

Man la helt enkelt ned mer tid på smidet på den tiden, på gott och ont.

Jag tror också att man la mer tid på utformningen, utöver att man hade mer erfarenhet av att använda knivarna/svärden och därför hade bättre känsla för hur de borde se ut.