Nekromanti Hantverk

[Staffan]

Re: Klart att Han skulle hinna före.

Jag håller med, till viss del. När det gäller Jaga/Överlevnad och så vidare så ingår det att ta hand om det man får tag på på kort sikt - en jägare kan ta ut relevanta delar av rådjuret, och så vidare. Däremot så räcker nog inte dessa färdigheter till om man vill göra kommers av saken, eller lagra maten längre tid (fast det senare bör väl kräva en del utrustning som kan vara svår att få till på resande fot). Om man vill ha en fin päls av djuret man just sköt så kan lämplig färdighet vara på sin plats.

Sedan bör även de kommersialiserade färdigheterna vara lagom breda. Det finns t ex ingen anledning till att skilja på att smida yxor och hackor, och någon som kan flå ett djur kan säkert också bevara huden/pälsen så den håller sig (att göra plagg av den är sedan en annan sak, måhända).

 

[Vitulv]

Re: Klart att Han skulle hinna före.

och någon som kan flå ett djur kan säkert också bevara huden/pälsen så den håller sig (att göra plagg av den är sedan en annan sak, måhända).

Japp, och det är därför det blev som ett litet äventyr när mina spelare hade dräpt en lindorm. Jägaren klarade att flå den och se till att skinnet höll sig. Problemet var att få tag på en tillräckligt skicklig garvare som kunde göra rustningar av det hela.

/Vulf

 

[WhitePaladin]

Re: Här måste jag protestera en smula ...

Jag menade inte att man skulle vara mindre skicklig om man kan smida ett långsvärd än en katana, utan att ett duktig smed, som normalt inte arbetar med vapensmide, kan göra en hyfsat bra kopia av ett långsvärd om han får fingre lite på det, men att det inte går lika bra att göra en effektiv katana om man inte känner till hur stålet ska bearbetas.

Finge jag själv välja vapenkombination, skulle jag tar ett långsvärd med klinbrytare i ena handen och en rejält kraftig parerdolk i den andra.

Katanans svaghet är just rustningspenetrering och spelar man i en medelitda värld med Europainflenser, platsar ett katana inte alls.

 

[WhitePaladin]

Re: Hantverk OT

Nope... men jag gillar när mina spelare tänker ett steg längre och väljer nån hantverksfärdighet för sina rollpersoner.
Tänk dig at det är paus in äventyrandet och rollpersonerna har hamnat i en liten fiskeby, där byns ende smed just har dött och hans lärling inte klarar byns behov, då kan hantverkaren i gruppen bli mäkta populär medan han lär ut sina kunskaper till lärlingen... byn kan t.ex erbjuda skydd genom att inte ange eventuella (felaktigt) efterlysta rollpersoner när den lokaler sheriffen kommer genom att inte ange denne...

Eller, när det är paus i spelandet och rollpersonerna ska hänge sig åt något annat ett tag (drakguld tar slut förr eller senare), en skicklig hantverkare kunde på medeltiden tjäna mer pengar än en vakt.

Eller, rollpersonerna behöver en fasad för skummare verksamhet, då är är en hantverkarbod perfekt - det är helt naturligt att en massa folk kommer och går...
Samma hantverkare kan t.ex. smälta ner det "heta" bytet gruppens tjuv kommit över och göra andra föremål av det...

Möjligheterna är många...

 

[WhitePaladin]

Rustningmakeri är en "fantasybenämning". På medeltiden var man rustsmed, men det fanns (mig veterligen) inget ord för färdigheten (färdighetsindelning är ju ett rent rollspelspåhitt).
Engelsmän hade t.ex. "armorer" (vapen- och rustsmed), "fletcher" (pilmakare) och "bower" (bågmakare). Det var bara i mindre byar som en bågmakare även gjorde pilar.

Läderrustningar kräver lite speciella tekniker, som en garvare inte behärskar eller befattar sig med, att sy i läder kräver också speialla färdigheter och verktyg (försäk själv sy i en läderbit med en vanlig nål!)

 

[WhitePaladin]

Re: Klart att Han skulle hinna före.

Men vänner små, nu får ni ta er i kragen!
Det är skillnad på att behöva sy ihop sina kläder ute i vildmarken (temporära lagningar) och att laga dom perfekt så att dom ser ut som nya. Man får ju avända sitt sunda förnuft.
Ska man träffa jarlen, kommer man till stan lite tidigare, köper nya kläder/får de gamla lagade av ett proffs, får sina sår ordenterligt omlagda, tar ett bad, får skägget trimmat och vapnen lagade och rustningen polerad tills man kan spegla sig i den, och så sover man gott i en lusfri mjuk bädd, så man inte möter jarlen med blodsprängda ögon.

Rollpersoner behärskar färdigheter av två huvudanledningar:
a: för att kunna utföra tillfälliga reparationer i fält på sin utrustning (upp till B3 räcker)
b: för att kunna livnära sig på något mellan äventyren (man kan tjäna mer pengar på att t.ex. tillverka bra svärd än på att vara livvakt för en fet köpman i stan

Tänk också på att hantverk kan ge spelet en ny dimension - föreställ er följande:
Rollpersonerna är ett gäng tjuvar, som precis har kommit till en ny stad. En av dem, Straunis Dregaar, är duktig vapensmide och det första han gör, är att ansöka om tillstånd för att öppna en liten smedja i staden hos det lokala gillet.
Det går bra och Straunis öppnar sin lilla verkstad och tar sig an sitt arbete. De andra äventyrarna slår sig ner som lärjungar hos honom och detta är en fin fasad - för på nätterna själ dom guld och silver från stadens folk, som Straunis sedan smälter ner till tackor och gömmer undan... kommer vakten för att undersöka, så sysslar ju Straunis inte med guld- elelr silversmide, utan endast med vapentillverkning och fasaden håller.
Efter några månader drar gänget vidare till nästa stad, där de börjar med att sälja det smälta guldet och silvret lite varstans i staden (och samtidigt ta reda på vilka i stan som är värda att avlägga besök hos...) och Straunis öppnar en ny smejda...

Sen kan man lägga till skruvningar till äventyret, genom att andra hantverkare i staden inte gillar den skicklige nykomlingen och försöker sabotera för honom...

 

[Vitulv]

Ta dig i kragen själv

Du verkar ha missat den lilla, men ack så viktiga bismaken av ironi i den här deltråden, även om jag var allvarlig när jag skrev att hantverk suger getpung.

Det äventyrsexemplet du tar upp är jättespännande, men det kräver ju just att äventyret på ett eller annat sätt är upphängt på att minst en av rollpersonerna har hantverksfärdigheter. De flesta äventyr gör ju inte det, och i de fallen är hantverksfärdigheter helt värdo.

Men visst, jag skulle säkert kunna hitta på ett äventyr där färdigheten "laxodling" är avgörande. Frågan är hur många som vill skapa en RP vars största kvaliteér är framtagandet av simande basföda.

Men visst, jag förstår vad du är ute efter. Nischade äventyr kräver ibland nischade rollpersoner. I sådana fall kan hantverksfärdigheter vara värda att koncentreras på, i alla andra fall är de lika intressanta som ekonomidelen i DN.

/Vulf

 

[WhitePaladin]

Re: Ta dig i kragen själv

*tar mig i kragen och skäms*

Men du måste hålla med om att vissa hantverksfärdigheter kan vara bra att ha under ett äventyr, även om det inte går ut på just mitt lilla exempel?

Jag använder färdigheter i mina äventyr som en extra bonus, precis som jag skrev tidigare så måste en rollspelsgrupp förr eller senare ta en brejk och ägna sig åt annat en tid, så kallat lugnt liv. Kommer man till ett litet samhälle där man inte har behov av krigare, kan man ju slå sig in på hantverk. En hantverkare är välkommen i de flesta samhällen och det är inte misstänkt om han har flera lärlingar med sig.

 

[Vitulv]

Visst

Jag kom just på en sak. I D6E så delar SL ut FV för intressanta delar i en RP:s bakgrundshistoria. Det är bra, då kan spelaren välja att ha växt upp som hantverkarson eller dylikt, och därför ha ett hyfsat värde i någon hantverksfärdighet, utan att behöva köpa dyra hantverksfärdigheter. I och med att färdighetsslag sällan är så viktiga under ett s.k. "brejk" så kan spelaren gott få ett så pass högt FV att han klarar att livnära sig på sitt hantverk.

Skönt, ytterligare ett argument för att DoD kickar rumpa med så många andra spel.

/Vulf

 

[Dimfrost]

Re: Visst

Oj, det här vara en bra idé som jag inte kände till (jag har inte Expert (förutom versionen från -85 då, såklart ). Jag har alltid tyckt att det är intressant med färdigheter som inte används så ofta, men som utgör en viktig del av rollpersonens bakgrund eller karaktär. Till exempel skulle jag gärna spela trädgårdsmästare som halkar in på äventyrarbanan mer eller mindre av en slump i de flesta spel, och hur ofta har man nytta av Trädgårdsmästeri? Visst, den rena botanikdelen kan man väl med lite god vilja använda som giftkunskap eller örtkunskap eller liknande, men knappast den rent estetiska biten.


/Dimfrost

 

[Staffan]

Re: Ta dig i kragen själv

Jag använder färdigheter i mina äventyr som en extra bonus, precis som jag skrev tidigare så måste en rollspelsgrupp förr eller senare ta en brejk och ägna sig åt annat en tid, så kallat lugnt liv.

[ironi=lätt]Lungt liv? För en äventyrare? Hela poängen med att vara äventyrare är ju att ha en våldsamt instabil privatekonomi. Man går ut och äventyrar, kommer hem med en drakskatt eller liknande, festar upp pengarna tills de tar slut (jfr den här serien) och man har kreditorer i hasorna, så man får fly staden och hamna i nya lukrativa äventyr.[/ironi]

 

[Evil Peter]

Re: Klart att Han skulle hinna före.

Och att duktiga bågskyttar/jägare/vildmarksmän vet hur de skall tälja till pilar.

Jag tycker inte det är så troligt att de flesta duktiga bågskyttar lär sig hur man gör pilar. En vapenfärdighet bör ge kunskap om hur man sköter om sina vapen men inte något om själva tillverkningen enligt mig. Bågskytte är för övrigt så satans svårt att färdigheten är riktigt billig ändå utan att man får gratis kunskap i träsnide.

Jo, men jag skulle nog oroa mig mer för revan i huden än den i kläderna.

Så man står alltså inför valet att antingen reparera kläderna eller lägga förband? När skråmorna är omplåstrade skulle jag nog irritera mig lite på att vinden blåser igenom hålet i jackan hela tiden, regnet blöter en ända in på kroppen snabbare osv. Det kan man bli riktigt sjuk av.

Jag är dock ingen motståndare ens av "onödiga" färdigheter (vilka jag inte tycker hantverk alls tillhör). Ett exempel är i vår nuvarande kampanj när våra karaktärer tagit sig till Krilloan och en spelares goda förmåga i historieberättande och dockteater har givit oss stora oväntade fördelar. Dock hade de färdigheterna varit roliga ändå, även om vi inte tjänat på dem. Allt man köper för erf behöver inte vara absolut nödvändigt imo.

 

[Krille]

Re: Ta dig i kragen själv

"[ironi=lätt]Lungt liv? För en äventyrare? Hela poängen med att vara äventyrare är ju att ha en våldsamt instabil privatekonomi. Man går ut och äventyrar, kommer hem med en drakskatt eller liknande, festar upp pengarna tills de tar slut (jfr den här serien) och man har kreditorer i hasorna, så man får fly staden och hamna i nya lukrativa äventyr.[/ironi]"

[ironi=lätt]Exakt. Det är nödvändigt för nationalekonomin att detta sker, emedan skatterna annars ansamlas hos långtidssparande monster, vilket som alla vet har en tendens att kyla ner ekonomin till stagnation. Om inte äventyrare återkallade sparkapitalet så skulle likviditetskriser uppstå hos marknaden, vilket garanterat skulle sänka hela ekonomin.[/ironi]

 

[hraufnir]

Re: I beg to differ - om äventyrare och hantverk.

Det är ju faktiskt ett rätt bra upplägg för att göra en massa roliga saker som itne har med drakar och troll i vildmarken att göra... en spelare har beställt en rustning eller ett svärd från en smed och väntar nu på den i 4 dagar (jaja... lite tid men lite realism =)... vad kan sagda spelare göra i den stora staden (elelr lilla byn)... är det en byasmed (som av någon av alla andra än sl oförklarlig anledning kan rustnings och vapensmide) så kanske en tjänst till byn kan ge ett reapris... eller liknande... kan man hjälpa smeden med något under tiden?

Massor upplägg på alla de sorter och sätt...

 

[Svarte Faraonen]

Re: Klart att Han skulle hinna före.

"Allt man köper för erf behöver inte vara absolut nödvändigt imo."

Då gäller det att man har de marginaler som behövs. I till exempel EDD har vissa yrken så dyra färdigheter (lärda, vilka rent spelmässigt bör vara förberedda på att använda flera olika dyra lärdomsfärdigehter och språk) att de sällan har råd att köpa oväsentliga färdigheter. I DoD 6 delar man ut godtyckliga FV efter bakgrunden, men eftersom alla yrkesfärdigheter börjar så djävulskt lågt på grund av begränsningar och brist på FP känns det svårt att motivera 8 i Sömnad bara för att man fått hjälpa Pappa Skräddare under uppväxten, samtidigt som man har lika mycket i de viktigaste färdigheterna för yrket. Här tycker jag Eon ger bättre marginaler, även om jag annars inte tycker så bra om dess regler.

 

[WhitePaladin]

Re: Ta dig i kragen själv

Men har inte drakar också rätt att äga skatter? Har inte drakar känslor? Blir dom inte sårade när man bara försöker ta deras skatter och ibland även deras skinn? Vad säger Djurskyddsföreningen?

 

[Krille]

Re: Ta dig i kragen själv

"Men har inte drakar också rätt att äga skatter? Har inte drakar känslor? Blir dom inte sårade när man bara försöker ta deras skatter och ibland även deras skinn?"

[ironi=lite mer]Drakar är kapitalistiska kräk! De är en del av systemet, och därför ska de krossas, som de jävla högersvin de är![/ironi]

 

[WhitePaladin]

Re: I beg to differ - om äventyrare och hantverk.

Precis min åsikt och vad jag har försökt föra fram här... ovanliga färdigheter kan tillföra en extra dimension till spelen.
Handen på hjärtat - hur många av er har nånsin använt färdigheterna Massage och Lukta dolda ting?
Eller försökt använda Tänja djur på det rädda lejonet istället för att slita fram svärdet??

 

[WhitePaladin]

Re: Ta dig i kragen själv

Nu när vi ändå iär inne på ironi... är det inte de penninggiriga äventyrarna som är vandrande kapitalister, som drar land och rike runt och plundrar svagare folk på deras surt förvärvade rikedomar?

(Hur många ylkorcher har en personligt tillverkad ringbrynja smidd av en mästersmed, som ger +3 på abs och väger 25% under normalvikten?)

 

[Eksem]

Re: I beg to differ - om äventyrare och hantverk.

"Eller försökt använda Tänja djur på det rädda lejonet istället för att slita fram svärdet?? "

I mitt fall är det samma sak.