Har du en egen hembryggd värld?

Christoffer

It's all pig.
Joined
18 Mar 2008
Messages
4,339
Location
Umeå
Rätt så många världar tar väl avstamp i någon grunt men uppenbart att meningen är att göra dem till sina egna genom spel, inte spela dem "korrekt" enligt någon annans modell. Så utifrån det har man väl en herrans massa.

Men, egna världar som skapade av oss kring spelbordet innan och/eller under spel:

Den grejen vi spelade i ett Stockholm under 90-talet känns som lite en rätt egen grej som har potential att växa, högerpopulism och växande klassklyftor, en svensk neutralitit som prövats och någon tagit i rejält för att garantera, och nu två hjältar som finner sig stående med det arv från tidigare generationers val och synder. Vad kommer de göra?

Mer klassisk världsskapande petar jag på en sak jag kallat Gahara Haath, som från början var en omskrivning av od&d, eller mer hur skulle det bli att ta d&d och applicera en tanke på värld, magi och sturktur på regelverket och skriva om det som jag kände behövdes skrivas om. Världen är typ komplett för spel, dvs den har tabeller för monster, skatter, jag har skisser om konflikter som finns mellan olika gruppering samt relgioner som strävar efter närhet med sina gudar. Omskrivningen blev sen lite regeländringar och nu funderar jag på om jag ska skriva om för MERP istället för ODnD. Skulle oavsett dessa två system nästan vilja åt något annat för magi/böner, kanske är Empire of the Petal Throne svaret på detta, för även det är ju någonstans svaret på hur od&d kan se ut om man tar det och springer iväg en bit med en egen värld.

Den Gula Staden och Yoon Suin som vi spelade med Burning Wheel var i allra högsta grad en egen skapelse som tog avstamp i Yoon Suin som något fiktivt land mellan Indien och Kina, det hela växte rätt mycket genom spelandet och interagerandet med SLPs och fraktioner. Borde egentligen gå igenom våra spelloggar med detta och sammanfatta det mer som spelrapporter och diskutera lite förberedelser och spelande med BW, men får se om jag orkar. Oavsett, 28 spelpass episk dramatisk fantasy som slutade med att skära halsen av delar av ockupationsmakten och sparka ut resten av dem. Kan se hur detta faktiskt skulle kunna bli något att återkomma till, säg lite senare och vi spelar samma karaktärer eller tjugo trettio år senare och vi spelar någon av deras barn?

För mitt SF-spel Leaving Sol finns en egen värld beskriven, egentligen vårt solsystem, fraktioner inom det och någon slags struktur för att ta det och skapa eget, så "mitt" Leaving Sol är ju inte det enda möjliga, eller jag kommer ju aldrig skriva klart det så utifrån det är det ju det enda möjliga. :)

Men, sen har ju fokuset för världarna alltid varit det vi spelar, jag har aldrig brytt mig om att gräva mig ner djupare i säg för Burning Wheel-grejen hur politiken ser ut hemma i England, hur olika konflikter där ger påtryckningar och effekter som påverkar de familjer som har etablerat en position i Yoon Suin. Skulle ex. våra huvudpersoner förlorat slutstriden, blivit tillfångatagna och vi avslutade 28 spelmöten med att de nakna i bojor skickades till england nere i mörket på ett av deras stora skepp, så hade kanske spelmöte 29 inneburit att jag behövt reflektera över sådant, vad innebär dessa två individers anlänande till engeland? Vilka familjer kommer försöka alliera sig med dem och försöka få dem fria för att själva kunna få ett fotfäste i Yoon Suin? Vilka kommer vilja lönnmörda dem redan på båten för att detta maktspel inte ska kunna ske? Så även om spelandet är linsen så finns det ju ständigt rörelser ut från den som rör vid annat och gör att tanken utvecklar det andra mer och mer allt eftersom det dyker upp. Kanske mest ett långt och omständigt sätt att peta på att utveckla en värld kanske inte alltid innebär att den måste vara färdig och hel, hellre något spelbart som kan utvecklas genom spelandet än 500 sidor a4 att referera till och som vi försöker göra "rätt".

Och när jag säger "utvecklas under spelandet" så är det självklart helt beroende på spel om det är så att det sker via att SL utvecklar något utifrån eget huvud (ex. från BW: en liten by ute i ingenstans med ett fängelse), utifrån redan etablerade saker eller något en spelare funderar kring, eller om det sker via regler (som ex. cirkles i Burning Wheel, en ärkefiende till en av karaktärerna skapades helt via ett misslyckas Circles-slag) eller att en spelare introducerar något som dennes karkatär verkar bry sig om/är viktigt helt utifrån spelaren (ex. rave-scenen i marvel-spelet som nämndes i förbifarten när vi pratade 90-tal...).
 

Mikl

Warrior
Joined
11 May 2023
Messages
261
Jag har aldrig haft en hembryggd värld som levt kvar under mer än en kampanj. Den mest ambitiösa egna värld jag gjorde var något jag skrev till en kampanj i D&D4 för länge sedan. Jag tog fasta på idén med points of light och den del av världen kampanjen utspelade sig i fick en historia som jag kunde knyta ihop med kampanjen.
Jag började med några centrala platser detaljerat beskrivna och resten ganska vagt. Sen fyllde jag gradvis ut världen genom att göra detaljerade beskrivningar av de nya platser rollpersonerna fick anledning att besöka under sina äventyr. Om de reste någonstans jag inte väntat mig fick jag improvisera... och sedan skriva ner det jag improviserat för det var ju en del av världen nu. Efter många äventyr hade jag en hyfsat väl beskriven del av en spelvärld.
Långt senare skrev en kompis, som varit med i min kampanj som spelare, en egen hembryggd kampanjmiljö placerad i samma värld. Så jag fick återbesöka min egen värld som spelare fast i en annan region.

Jag har en hembryggd rymdsetting också där jag snott saker från författarna Alastair Reynolds och John Scalzi, samt lite från Traveller som var det spel jag ursprungligen tänkt använda den till. Den kampanjmiljön har dock inte fått se spel ännu tyvärr.

Och jag har en egen värld till ett eget rollspel jag jobbat på. Det är en "kitchen sink"-miljö med en mix av inslag från fantasy och historiska perioder.
 

God45

#PrayersForBahakan
Joined
23 Oct 2012
Messages
18,677
Bygger nytt för typ varje kampanj. Jag har ett par som är mer utbyggda. Den största är nog ”Podcast of Darkness” som har sin helt egna mytologi och som intr bara jag spelledit i.

Jag har ibland en aggressiv anti-världsbygge grej där världen byggs endast genom spel. Så då bygger jag inte ens en riktig värld.
 

Quadrante

Grisbonde
Joined
14 Mar 2003
Messages
5,389
Location
Skellefteå,öjebyn,umeå
Vad har du för verktyg för att hålla reda på allt?
Och hur delar du detta med nya spelare?
Från början var det givetvis massor av teckningar, målningar, anteckningar och skisser samlade i pärmar. Men samma dag som vi började ha datorer så övergick det till mappar på datorn. Men de senaste åren så har det gått från wikis till google wave till numera ... google drive och google docs. I början var det mycket hemligihetsmakeri, men med tiden så har mer och mer delats och nu är nästan allt helt öppet och tillgängligt. Ju mer öppet desto bättre.

Vi använder oss av de dokumentformat som passar bäst för den info som delas (texter i textdokument, spreadsheets för nuffror och bilder för att sammanfatta visuell info).

Och vad är mervärdet, tycker du, med att återkomma till din värld? Hur har världen utvecklats under årens gång?
Spelarna har investerat tid och känslor i världen. Det händer att de beger sig till platser för att besöka personer de träffat förr eller se hur det går där. De har rätt mycket frihet att förändra, utveckla själva (in-game). Om jag hade gjort världen idag skulle den varit mer gemensam direkt från början, även skapandedelen.
 
Last edited:

Stämma

WC-zonmö i behov av IQ-hjälp
Joined
17 Jul 2020
Messages
394
Location
Södertälje/Uppsala
Nu när jag har aningen mer tid kan jag väl gå in på lite större detalj...
Är det någon här som har en egen långtgående värld? Berätta i så fall gärna om den, hur länge du haft den och vad som gör att du (och din spelgrupp) vill återvända till den gång på gång.
I tidiga tonåren hade jag en period då jag skapade mängder av världar. Framförallt fanns dom i min håg och är förintade i och med minnets utslockande, men jag ritade kartor och bilder och skrev korta texter till dom. På så vis finns den tidens världar bevarade, om dom alls är bevarade. Av en värld finns inga andra spår än några svärd tecknade i grönt bläck och ett vagt minne av att den utgick från händelserna i ett Civ5-spel.
I regel sysslade jag med ett kosmos i taget, när jag tröttnade på en skapelse gick jag vidare till nåt nytt. Men alltid gick den nya skapelsen längre, varje värld blev större än den förra. Till sist nådde det bristningsgränsen, då en värld fick så mycket möda nerlagd i sej att jag inte kunde överge den.
Den världen fick det smått chthuloida namnet Hchylagamation*. Världen uppstod som en storm i urhavet, som varken har yta eller botten, då den brännande solen och kylans måne kom i möte.
Hchylagamation började sin (verkliga) bana som spelvärlden till några äventyr i Fantasy! c:a 2014 som jag spellede för mina bröder. Ursprungstanken var att slå ihop landskapet så som det ter sej i Härjedalen med metafysiken i den fornegyptiska kulten. Informationen om den senare fick jag från en populärhistorisk bok som nog inte var så vederhäftig. Men den trevliga saken med att dra verklig inspiration till världssmiden är att ens källor inte behöver vara korrekta beskrivningar av verkligheten. Ofta slår jag upp gamla historieböcker eller rent av gamla diktverk för att härma deras perspektiv på historiens utveckling.
Hursomhelst utartade världssmidet snabbt. Jag vidgade snabbt mina vyer från det lilla hörnet av världen där mina bröders rollpersoner bråkade med vargtjusande trollkarlar och hade snart fyllt ett rutat mattehäfte med kosmogoni och metafysik. Ett annat fylldes med ord och grundläggande grammatik till ett uppdiktat språk. Snart fanns också hävdateckningar över allkungan Kolimak och hennes ättlingars fejder.

(*Uttalet börjar med ett väsande h som glider ner till ett gutturalt chrr-ljud innan det återvänder till h:et och sedan övriga namnet.)

Den teknologiska nivån ligger nånstans mellan paleolitikum och bronsålder. Världssynen är i grunden animistisk, allting är besjälat och försett med en vilja. Bland djurlivet känns endast människor, nötboskap och hundar/vargar igen från vår värld, allting annat är nåt som jag hittat på.

Världen är delat i tre delar. Längst i söder ligger kontinenten Ögodänujk, den bär nämn efter förintelseflammans björn som i urtiden sövdes ner och begravdes där. Dock vaknade hon för ett par tusen år sedan och hennes vrede fick jorden å skälva så att fjäll brast och eld och smulten sten flödade ur deras lik. Dom mänskliga högkulturerna i trakten förgjordes av värmen, men lågorna var av samma kaosliv som Ögodänujk själv och ur magman växte en djungel som erövrade allt land fram till havet. Människorna överlevde endast i ett fåtal dalar närmast vattnet. Där håller de stånd mot djungeln och dess fasansväsen, bevärade med horn av brons och klor av koppar. Dom har också bemästrat sjöfararkonsten, men endast ett par gånger nått den nordliga kontinenten.

Den nordliga kontinentens kuster kallas Havslanden. Det är ett vidsträckt land av bördiga åkrar och öar. En gång i fjärran urtid kuvades all landet av Kolimak, som av offer och pris levde i månghundra år tills hon dräptes i ett plötsligt anfall av sjöfarare från Ögodänujk. Hennes ättlingar och yngel hamnade snabbt i luven på varandra över arvet och i tiden efter stred fränder och sjöfarare. Men nu har det gått tusen år sedan den tiden, somliga hävdar blodsband med allkungan, men ingen vet säkert. Dom många stadsstaterna och smårikena frodas i skuggan av hundra riken och erövringar.

Havslanden avgränsas i norr av en väldig asköken som uppstod av en förhärjande brand före mänskornas tid. Bortom den ligger Eisfeimark, en vidsträckt trakt av snötunga fjäll. I Eisfeimarks hjärta ligger Likeland, en söndrad republik som föddes ur striderna mellan landets äldre inbyggare och nykomlingar från söder. I den trakten har jag väl skissat på ett dussintal kulturer och kulter, men inte så mycket på senare tiden.

Vad lockar med Hchylagamation? Att det är en så stor värld, landytan är kanske tre gånger jordens. Det finns plats för så mycket, men samtidigt finns det så mycket att dra från. Om jag har en idé kan jag allt som oftast få plats med den nånvart i Hchylagamation och jag kan knyta den till en större helhet. När man kan förankra den nya historian till ett så stort material får man rätt mycket djup gratis. Därtill har hela världen liksom en egen identitet och känsla som jag är väldigt förtjust i, samt många kulturer och grupper jag är fäst vid.

Dessvärre har jag inte spellett så mycket i Hchylagamation på senaste tiden. Jag har istället hållit på med andra spel, men inget världsbygge där har kittlat samma nerv. Jag är just nu i startgroparna på ett världssmide till nya Drakar och Demoner, som jag hoppas kommer nå en liknande nivå. Jag har funderat på att dokumentera den processen här på forumet, och beskriva mina metoder och tankar allteftersom. Frågan är väl om nån är intresserad av det.
 

God45

#PrayersForBahakan
Joined
23 Oct 2012
Messages
18,677
Jag kom på att jag skrivit 3 fantasy böcker och en setting guide som utspelar sig i samma fantasy värld… Så det måste nog gällas.

(Edit: Den heter Inchijua och sedan Vargåldern. Ixion, Det du blev lovad, Sandra och Satan samt Vargåldern utspelar sig i den)
 
Last edited:

Lanina

Oneironaut
Joined
3 Jan 2022
Messages
126
Location
Stockholm
Det närmsta var väl en slags fantasyanalogi till vår egen värld. Jag ville skapa en kampanj till D&D5e som inspirerades av spanjorernas erövring av Mexiko, fast utan att behöva följa det historiskt korrekta. Hade lyssnat på Historiepodden och blivit fascinerad av hur Cortez med få män kunde omkullkasta hela Aztekriket.

Min fantasymotsvarighet var ganska fantasilöst egentligen: fyra "europeiska" länder bosatta av mestadels dvärgar och människor, med minoriteter av fingerfärdiga halvlängdsmän och nomadiska tiflingar. Länderna var (minns inte namnen längre)
- Skandinavien/Tyskland/England, fast med matriarkala dvärgar. Kända för sin gruvdrift.
- Spanien/Frankrike/Italien. Pråliga hov, dyrbara flottor. Deras kung sponsrade resan.
- Balkan/Grekland. Patriarkalt, politiskt instabilt, känt för sin fårost, bergiga öar och sina filosofer.
- Ryssland/Rumänien. Mäktiga adelsmän, mörka skogar, glesbefolkat och fullt av björnar.

Den nya kontinenten som RP skickades till hade förstås två riken av alver (inspirerat av azteker och maya, men med vissa drag av maori), djungler och dinosaurier.

Som sagt, inte vidare nyskapande. Men gruppens yngsta spelare (13-åring) var totalt fascinerad och förtjust.

Jag höll en powerpointpresentation om länderna i samband med session zero, och skickade mer info i dokument till de som ville ha (t ex djupare information om sina egna hemländer).
 
Last edited:

Cybot

Mest spelbar
Joined
19 Oct 2001
Messages
4,777
Location
Helsingborg
Den största är nog ”Podcast of Darkness” som har sin helt egna mytologi och som intr bara jag spelledit i.
Som en person som har spelledit i Podcast of Darkness tycker jag att det mer en genre än en spelvärld. Lite på samma sätt som Nordic Noir är en genre, fast i det här fallet så är det universitets-kids som utreder övernaturliga mysterier och gör podcasts* istället för deprimerade poliser/journalister som utreder misogynistiska mordgåtor.

*"gulliga hundgudar" kan vara ytterligare en genre-definierande grej...eller resultat av att spelgruppen flaggar för "vi vill ha gulliga hundgudar!"
 

Organ

Out of time, out of mind
Joined
6 Jun 2001
Messages
5,663
Location
En mälarö
Alla fantasygrejor jag gör tillhör en och samma ”värld”, men det är mer ett koncept än en detaljerad kampanjvärld. Jag har ingen världskarta eller detaljerade beskrivningar av länder, kungar och religioner och sånt. Jag är i ärlighetens namn inte så intresserad av sånt. Jag var väldigt förtjust i Riotminds gamla idé om ett spel utan världsböcker (som de ganska snabbt övergav) liksom Points of light-konceptet till D&D4e. Någonstans där ligger min ambition.
Det där är även mitt ideal. Jag gillar spel som inte har en detaljerad värld utan bara bara diverse platser, för stora för att i egentligen vara traditionella äventyrsplatser, utan är mer som äventyrsområden (om nu ett sådant begrepp finns), i stil med "Svarta skogen", "Taggiga bergen" eller "Bottenlösa träsket". Var dessa finns i världen och vad som eventuellt ligger mellan dem är helt upp till varje enskild spelledare.

Min förhoppning om nya utgåvan av Drakar och demoner är de inte släpper en värld med Dimmornas dal utmärkt utan att nästa, om någon, världsrelaterade grej de eventuellt släpper är ett till område i ungefär samma storlek utan att specificera hur de två ligger i förhållande av varandra.
 

Quadrante

Grisbonde
Joined
14 Mar 2003
Messages
5,389
Location
Skellefteå,öjebyn,umeå
Det där är även mitt ideal.
...även om jag gärna vill testa vad de koncept som är där gör. Det viktigaste är kanske inte att man får svaren på det eller fastlägger alla detaljer, utan att man förstår de mekanismer som finns bakom. Så man inte bara kopierar något från en historisk företeelse utan att förstå vad det gör med dem som kommer i kontakt med den. Meen ... detta inte under spel utan när man pratar om världen man spelar/spelat i före och efter. "hur funkar det här?" ... "Vad borde det här innebära?" ... "Hur hänger det ihop?" och sånt. Man kan ju komplicera saken med fantastiska inslag också ...

Gissar att det är en bieffekt av alla diskussioner i källaren genom åren :)
 

Anders

Hero
Joined
1 Apr 2001
Messages
822
Location
Göteborg
Är det någon här som har en egen långtgående värld? Berätta i så fall gärna om den, hur länge du haft den och vad som gör att du (och din spelgrupp) vill återvända till den gång på gång.
Jag har ett eget fantasyspel, regler+värld, sedan 2001. Under de här tjugotre åren har jag använt den för allt mitt fantasyspelledande (undantag för DoD med barn+deras kompisar) med olika grupper. Världen kan beskrivas som low fantasy, har olika typer av miljöer och äventyren har utspelat sig i allt från stora städer och piratsammanhang till (framförallt) nordisk fantasy med troll, häxor och riddare.

I första hand har spelarna fått lära känna världen genom själva spelandet. Det är ganska sällan som de har läst det som jag skrivit om religioner, länder m.m. men det har hänt, ibland för att någon självmant frågat efter det, ibland för att det varit något som jag specifikt har tyckt varit viktigt att de haft koll på inför en kampanj.

Numera är det sällsynt att jag uttryckligen frågar vad spelarna tycker om världen, eller ber dem jämföra med andra världar. Men känslan är i alla fall att de som jag spelat med är nöjda och gärna fortsätter i samma värld. I de få fall någon verkat missnöjd med spelandet har det aldrig, såvitt jag vet, varit knutet till världen som sådan. Jag skulle tro att världsbygget uppfattas som gediget och logiskt och att det är en tillräckligt spännande plats för att man ska vilja komma tillbaka dit istället för någon annanstans inom fantasygenren.

För egen del känns det väldigt bra att vara trygg i både värld och regelsystem, att veta att världen håller även om någon ”utmanar” den, genom direkta frågor till mig som spelledare eller genom rollpersonernas agerande. Även om det är sällan som någon börjar djupanalysera handel & naturtillgångar, sticker iväg 50 mil i slumpmässigt väderstreck eller börjar ifrågasätta rikets maktstrukturer så vill jag veta att jag och världen kan hantera det på ett fullgott sätt. Istället för att bli skraj för att någon ska upptäcka massa vita fläckar eller luckor i väven känner jag ”wow, kul att någon är nyfiken på en värld som JAG har skapat”.
 

nyvinter

Illustrationist
Joined
20 Aug 2012
Messages
553
Location
Mörkmården (småland)
Jag har knåpat lite på en arkipelag-fantasy som nästa kampanj. Gjorde en handfull kartor¹ i Perilous Shores och fixade till namnen som den genererade så att det blev mindre överlapp och de typiska slumpnamnen byttes ut. Sedan har jag ett dokument i Notion² där idéer skrivs ner men väldigt lite är fastspikat — några av dem har förts över till Foundry så att spelarna kan kolla upp saker de borde veta under spel.

Gjorde även ett översikts-dokument för jag vet att mina spelare vill ha något konkret att spinna loss på. Kort beskrivning av start-öarna, jättelite om gudar och dröm-demoner, och lite om de olika alternativen man har att välja på när man skapar sin rollperson.

Världsbygge är lite för kul för att inte göra det.

1) Jag har ett visst hum om vad som kan tänkas finnas på vissa ö-kluster men i de flesta fall har jag ingen aning om förrän de kommer upp i spel.

2)
1712323994478.png
1712324487720.png
 

Mekanurg

I'd rather be different than indifferent.
Joined
17 May 2000
Messages
8,081
Location
Port Kad, The Rim
Det har blivit rätt så många hembyggen sedan rollspelspremiären 1977. Jag gillar att skapa kulturer, historia, samhällen som hänger ihop (makes sense in context). Samtidigt vill jag gärna plöja lite utanför de "vanliga" fälten. Fyra hembryggda världar som jag håller särskilt högt:
  • Gondica -- heroisk muskötfantasy
  • Lemuria -- proletär nybyggar-dieselpunk, samarbete med Krille,
  • Nya Eran i Sci-Fi! -- interstellär postapokalyps-space opera, samarbete med Arfert
  • Atlantis -- preapokalyptisk antikfantasy, se Fenix #3/2023
 
Last edited:

Rymdhamster

ɹǝʇsɯɐɥpɯʎɹ
Joined
11 Oct 2009
Messages
12,636
Location
Ludvika
Det beror väl på var man drar gränsen. Jag kör ett spel i 40K-universumet, så helt och hållet "min" är det ju inte.

Däremot har inom det universumet skapat min egen värld (alltså en planet) och på en planeten det lite mer fokuserade settingen (en underhive till en av spir-städerna). Sen är ju även det tungt inspirerad av alla andra spirstäder och underhives från 40K...

Men vi har hur som helst spelet där i flera år nu.
 
Top