Har du EN spelstil?

[Henke]

Om jag försöker se tillbaka på mitt spelande så var jag inledningsvis (snart 40 år sedan?) väldigt nöjd med att traska runt i samma gamla standard fantasy/mythos/agent/gothhorror/postapoc-världar och ifrågasatte varken spelstilen eller reglerna. Det som öppnade dörren för mig var Svavelvinter-RPG-projektet (regelmekaniska drivkrafter, roterande spelledare, scenindelning etc) och att rollspel kunde vara så ofantligt mycket mer men också friare. Jag tror den insikten är vad som gjort att jag hållit mig kvar vid hobbyn utan att tröttna (nedprioritera).

Som många är inne på så behöver jag inte välja (eller välja bort) spelstilar utan jag kan ha ett visst utbyte även av de gamla standardspelen fortfarande, men gnistan som får mig att hänga kvar är att utforska annorlunda upplägg än de jag spelat förut. Jag känner inte att jag behöver spela fler äventyr av samma sort om där inte finns något nytt och outforskat (t.ex. kan jag tycka det är intressant att spela ett regellätt indie-spel hårt avgränsat till att utforska en viss miljö/situation, men lika gärna att spela "Döda Skogen" för att se hur det fungerar ihop med nya Drakar och Demoner-reglerna).

Sen är jag en sucker för säljande beskrivningar som får mig att tro att ett system eller ett scenario är annorlunda från allt annat jag läst, vilket i de allra flesta fall mest leder till besvikelse...

 

[IcarusDream]

Jag har en stil som jag varierar på olika sätt.

Jag är High Prep, jag planerar äventyr och kampanjer i många år innan jag spelar dem (jag har en grov planering fram till 2029 för vilka spel/kampanjer jag ska spelleda).

När jag väl spelleder så satsar jag otroligt mycket på Stämning. Jag spenderar väldigt lång tid med att göra spellistor, lyssna igenom ambiens för att hitta den perfekta för varje scen. Jag har numer mycket figurer, ljus och rökeffekter i flera av mina kampanjer för att öka stämningen. Jag har också experimenterat med olka doftljus och doftoljor som en del avstämningen.

Som spelledare är jag dock väldigt Laid Back, jag håller inte på med teater, så jag håller inte på att skrika och kasta saker omkring mig i massor av olika dialekter. Jag tror inte stenhårt på att följa reglerna, är det nåt som inte passar improviserar jag eller hoppar över/skapar nya regler. Reglerna kommer alltid i sista hand. Jag är noga med att spelare är i tid och inte slösar andra spelares tid.

Jag har också mycket fokus på Konsekvenser. Spelarna får väldigt mycket frihet i spelvärlden att göra vad de vill i storyn, men de måste kunna ta konsekvenser. Det är nåt som jag märkt att vissa spelare har svårt för, de är vana att de dödar alla namngivna och inte namngivna SLP:er och stjäl allt de kommer över utan att få konsekvenser för det för att SL är för rädd för att ifrågasätta. I mina kampanjer så får spelarnas handlingar effekter som ringar på vattnet som kan skada dem många år senare.

För mig är det viktigaste Berättelsen. Jag skapar en välfungerande och levande värld med mycket bakgrund, mycket mysterier, mycket möjligheter för upplevelser. Världen lever och är inte en statisk skärm som stannar när spelarna inte aktivt tittar på den. Saker förändras när spelarna är ute på äventyr, världen påverkas av spelarnas handlingar och får konsekvenser. Jag spelar väldigt djupa berättelser som är fria från onödigt trams och mems från personer som bara spelar för de gillar DnD Memes. (Det finns inget fel i den spelstilen om det är den sociala överenskommelsen, men den förekommer ytterst sällan i mina spelgrupper, alla får gilla olika även om man inte gillar det)