D&D Har du spelat Dragonlance-äventyren? Vilken rollperson?

[Magnus Seter]

Dragonlance-äventyren är ju ikoniska och kanske världens första "Adventure Path" (inte kampanj, det fanns ju innan), där man skulle spela färdiga rollpersoner.

Vanliga val var:

Caramon Majere
Flint Fireforge
Gilthanas
Goldmoon
Laurana Kanan
Raistlin Majere
Riverwind
Sturm Brightblade
Tanis Half-Elven
Tasslehoff Burrfoot
Tika Waylan

Det fanns säkert fler.

Jag spelade Tanis Half-Elven. Gruppens ledare och viktigpetter som skulle bestämma och se till att alla hölls sams. Känns bekant på nått sätt.

Vem spelade du?

 

[Dilandau]

Jag tror jag spelade Gooldmoon.

 

[anth]

Jag älskade DL-romanerna när det begav sig och har nog läst de flesta böckerna.
Men att spela de färdiga rollpersonerna?
Det går fetbort.

Det är lite som att först läsa Sagan om ringen och sedan spela igenom ringen-trilogin där man MÅSTE vara en av de nio i brödraskapet.

Mina spelare fick göra helt egna rollpersoner, men jag hade vissa riktlinjer som som gruppen var tvungen att följa så att gruppen hade vissa likheter med huvudpersonerna i böckerna.

Idag skulle jag nog göra så att att jag skriver ner de olika huvudpersonernas personligheter, så får spelarna välja varsin personlighet och skapa egna rollpersoner utifrån det.

Det här var för runt 30 år sedan och jag kommer ihåg att vi hade kul när vi spelade.
Saker som "rälsning" var inget som vi brydde oss om på den tiden.

Jag var spelledare och fick alltså inte spela.

 

[Magnus Seter]

Jag var spelledare och fick alltså inte spela.

Du fick ju spela Fizban!

(som vi hatade)

 

[Dante]

Första gången Caramon, andra gången Tasselhoff.

 

[claes]

Jag har ju helt missat dessa äventyr även om jag är ganska gammal. Ni som har spelat, skulle de hålla idag?

När jag sökte runt på Dragonlance råkade jag även hitta en intressant "retro-klon" som kom redan 1986. The Challenges System av Tom Moldvay. Jag blev sugen att använda det till DL-äventyren. Men som sagt, är DL-äventyren bra?

 

[Magnus Seter]

Jag har ju helt missat dessa äventyr även om jag är ganska gammal. Ni som har spelat, skulle de hålla idag?

Jag skulle säga nej. De är alltför rälsade för att dagens spelare skulle acceptera dem, tror jag i alla fall. Men om WotC skulle uppdatera dem och dra nytta av allt som vi lärt oss om att skriva långa kampanjer sedan dess, så skulle själva handlingen och platserna och allt sånt funka.

Så med en uppdatering till dagens publik så håller idéerna absolut.

 

[claes]

Min spelgrupp gillar att bli vallade runt i spelvärlden och få ha ihjäl monster då och då. Det kanske skulle fungera. Jag blev lite förtjust i att DL-modulerna introducerar spelvärlden efterhand.

 

[Magnus Seter]

Min spelgrupp gillar att bli vallade runt i spelvärlden och få ha ihjäl monster då och då. Det kanske skulle fungera. Jag blev lite förtjust i att DL-modulerna introducerar spelvärlden efterhand.

Den stora grejen som kan vara "knepig" är beslutet om man ska använda de färdiga rollpersonerna (som är integrerade i kampanjen i hög grad) eller om man ska använda egna rollpersoner (som alltså inte blir lika inflätade i allting).

Båda funkar, men båda ger olika upplevelse av kampanjen.

 

[anth]

När jag sökte runt på Dragonlance råkade jag även hitta en intressant "retro-klon" som kom redan 1986. The Challenges System av Tom Moldvay. Jag blev sugen att använda det till DL-äventyren. Men som sagt, är DL-äventyren bra?

Tackar.
"The Challenges System" var nytt för mig.

 

[God45]

Spelade bara en one-shot. Jag fick vara fucking Sturm!

 

[Magnus Seter]

Spelade bara en one-shot. Jag fick vara fucking Sturm!

Hehe ... han var ju den tråkigaste av de alla, tyckte jag. Så himla nobel och korrekt, en paladin ut i fingerspetsarna egentligen.

 

[God45]

Hehe ... han var ju den tråkigaste av de alla, tyckte jag. Så himla nobel och korrekt, en paladin ut i fingerspetsarna egentligen.

Ja, hans enda personlighetsdrag var just Paladin och sedan att han hade en awesome mustasch.

 

[Dr_Dängrot]

Jag spelade flint fireforge en gång och tannis half-elven en annan gång.

Dragonlance satte igång mitt livslånga hat mot kenders

 

[Magnus Seter]

Jag spelade flint fireforge en gång och tannis half-elven en annan gång.

Dragonlance satte igång mitt livslånga hat mot kenders

Jag fick aldrig den reaktionen mot kenders. Jonas hette vår spelare som spelade Tasselhoff Burrfoot och han gjorde aldrig det på ett sätt som störde gruppen, utan vi tyckte det mest var kul.

 

[Dr_Dängrot]

För den som inte sett den animerade filmen dragonlance -dragons of autumn Twilight med allas vår egen krigarprinsessa lucy lawless som goldmoon och kiefer sutherland som raistlin majere så finns den att beskåda på Youtube .

 

[Dr_Dängrot]

Jag fick aldrig den reaktionen mot kenders. Jonas hette vår spelare som spelade Tasselhoff Burrfoot och han gjorde aldrig det på ett sätt som störde gruppen, utan vi tyckte det mest var kul.

Hade jag spelat äventyren idag med en mer "mogen" spelgrupp så hade jag nog fått en annan uppfattning men vi var omogna tonårspojkar och tasselhoffs spelare såg att spela kender som en fribiljett till att pranka och jäklas med gruppen så för mig blev kenders för alltid tjuvaktiga , irriterande , kleptoman halflings med grov adhd.

 

[Magnus Seter]

För den som inte sett den animerade filmen dragonlance -dragons of autumn Twilight med allas vår egen krigarprinsessa lucy lawless som goldmoon och kiefer sutherland som raistlin majere så finns den att beskåda på Youtube .

Denna?

 

[Dr_Dängrot]

Denna?

Yes det stämmer bra

 

[Ithaqua]

För den som inte sett den animerade filmen dragonlance -dragons of autumn Twilight med allas vår egen krigarprinsessa lucy lawless som goldmoon och kiefer sutherland som raistlin majere så finns den att beskåda på Youtube .

Kan väl erkänna att jag har dvd'n...

För övrigt spelade jag (förstås) Tanis första gången.

Andra gången var Anth DM, och då blev det något lite mindre normalt; en Irda, hamnskiftad till en kender, vilken successivt och subtilt ( enligt min karaktärs tycke, åtminstone) bytte utseénde med ojämna mellanrum. Jag avslutade hamnskiftnings-cirkusen med att till sist även byta kön.
Det är definitivt en helt annan upplevelse att spela de färdiga karaktärerna, gentemot att skapa egna. Det hade ändå en viss charm att spela de klassiska figurerna, men man bör dock inte ha läst böckerna innan... (vilket jag inte hade gjort, tack och lov).