En grånad veteran. En föredetting. En pensionär. När spelade du en senior* senast?
Jag har en känsla av att det är rätt ovanligt. Jag spelar själv tonåring ganska ofta, men jag minns inte riktigt när jag spelade en äldre person senast. Det tillhör verkligen inte det vanliga, och det känns lite synd. Kolla snubben här ovan till exempel, han ser ju ut som en störtskön (om än rätt emo) typ att spela.
* Nej, alver, vampyrer, dvärgar och dylikt räknas inte bara för att de har många år under bältet. Vi snackar åldrade rollisar här!
Det beror lite på vad man spelar för spel kan jag tycka. Det är kanske inte jätteskoj att ränna runt med käpp och skägg i en grotta medan det passar utmärkt att huka sig över stora böcker i ett bibliotek med pipa och ett glas whisky i jakt på ledtrådar om tentakelförsedda monstrositeter. Spelar jag ett spel där det passar har jag inga problem med att spela senior. Senast jag spelade Call of Cthulhu blev det just en äldre typ, lagom besviken på dagens ungdom och så vidare. När jag spelleder är mina favoriter bland SLP:s gamla gnälliga gubbar och gummor. (Sedan kan det ju kanske vara önskvärt att inte alltid fastna i stereotyper. Men det är ju så skojigt. )
I en Savage Worlds kampanj spelade jag en åldrad hjälte som hade varit pensionerad i 40 år och närmade sig 80 års ålder med stormsteg när en magisk apokalyps plötsligt drabbade världen. Han plockade fram sin gamla yxa som han brukade bära i vänster hand som reserv och som han nu bara lyckades lyfta med båda händerna och gav sig ut för att hjälpa folk. Han slog sig ihop med en grupp äventyrare från en av de få städer som klarat sig undan katastrofen och gav sig ut på jakt efter mat till folket. Han dog dock 27 minuter in i första sessionen efter att gruppen stötte på ghouls och han jagade dem rakt in i ett bakhåll.
Jag spelade en Malconvoker som var runt 65 och som brottades med om han skulle använda övernaturliga medel för att hålla sina åldersrelaterade mentala problem borta eller inte samtidigt som politiska konflikter inom kyrkan hade drivit ut honom på vägarna som äventyrare igen.
Nej, aldrig faktist. Kan bli lite svårt med att slåss & äventyra, samt förstås att de fysiska statsen inte blir lika höga för koboldingen. Sedan så känns bilden med den icke-behövde gamlingen lite fel, mest i vår post-moderna tid där gamla har låg status och inte räknas. Förr i tiden och i vissa andra delar i världen så uppskattas och respekteras de äldre. Här får väl en VD max vara 50-55 år gammal, skit samma i erfarenheten, gudnåde om en kry 70-åring skulle få för sig att arbeta.......
Jag har många gånger velat spela en gammling, men oftas är det regelsystemen som sätter hinder. Man börjar för dålig och slutar för bra, liksom. Jag skulle dock gärna göra det om jag någon gång spelade i ett system där jag tyckte det passade.
Ja jag har spelat det någon gång.
Jag hade en rollperson jag tyckte väldigt bra om. En inte väldigt gammal men ändå åldrande krigare. han hade varit soldat, livakt, prisjägare med mera.
På grud av ålderna var han ju självklart inte like bra på strid som han varit. men fortfarande duglig även om kroppen inte var på topp hade han ju mycket erfarenhet.
Men hans styrka var ju inte hans förmåga som krigare utan hans erfarenhet och kunskaper. Bra spårare, kunde lite om strategi och liknande, inte helt dålig på läkekonst och andra bra saker.
Kanske inte den bästa rollperson jag haft om man ske se enbart till hur bra han var på att slåss och sådant. Men väldigt rolig att spela. blev lite som en farbror för alla andra i gruppen som alla var mycket unge. Eller rena snorungar, inte ens torra bakom öronen ännu som han brukade säga ibland när de gick honom på nerverna
Men skulle nog inte rekomendera en sådan till ett spel där det mesta kretsar kring strid och rollpersonens strids förmåga är väldigt viktig
Nu spelar jag nästan aldrig själv men i våra kampanjer är åldringen nästan alltid med. Senast var i Revolver när Old Man Wilson visade sig vara historiens hårdaste gubbe! Så, om mina anekdotiska bevis betyder något är gamlingen väl representerad
Jag har många gånger velat spela en gammling, men oftas är det regelsystemen som sätter hinder. Man börjar för dålig och slutar för bra, liksom. Jag skulle dock gärna göra det om jag någon gång spelade i ett system där jag tyckte det passade.
Kör du Pathfinder är det bättre att vara gammal om du kör magiker eller cleric vilket gör gamla karaktärer vanligare eftersom de är effektiva. Savage World straffar däremot gamla karaktärer väldigt hårt så där är de ovanligare.
Oftast i Call of Cthulhu. En gång i Drakar&Demoner.
Och det var då jag upptäckte att regelparadigmen är att man ska börja som ung barbar nyss frisläppt från kvarnhjulet/ung bondvalp vars familj just våldtagits av orcher/ung sprättig riddare som inte är torr bakom öronen/whatever som är level 1 eller motsvarande. Så då slutade jag.
Utom just i Call of Cthulhu, eftersom man aldrig hinner förbättras innan man dör och/eller blir galen. Och faktiskt också Feng Shui, eftersom man redan är fullkomligt fantastiskt awesome redan från början och att det går alldeles utmärkt att spela en urgammal kung fu-sifu med ki-krafter.
I Herr »Skräckskägget« Nils’ egna tagning på Svavelvinter spelade jag ett åldrad äventyrare/gravplundrare som dragit sig tillbaka och öppnat bageri i Tricilve.
Dock gick det lite knackigt med kanapéerna och vetekransarna, så för att betala sina skulder tvingades han tillfälligt försätta sig i slaveri – och hamnade därmed i svavelträsken på Marjura …
Magnus Seter said:
Var det inte du som spelade en rullstolsburen professor i Masks of Nyarlathotep? Den som den arga hopen rullade ner i Nilen?
Jag minns med värme den åldrade trollkarl jag spelade i en rätt lång kampanj för en massa år sedan. Regelsystemet var DoD Expert, vilket var själva grundorsaken till åldern - ju äldre RP:n var, desto fler bakgrundspoäng fick man att köpa färdigheter för. Så för att ens kunna bli en måttligt kompetent besvärjare, fick Mäster Albrekt börja spelet 69 år gammal; mentalt stark men fysiskt skröplig. Med en styrka på tre orkade han bära 1) kläder 2) formelbok och 3) mat för dagen. Jag tror inte ens han hade en stav, det var för tungt.
Albrecht var van att bli åtlydd, och ansåg fysiskt arbete vara under hans värdighet. Han ogillade att besudla "den rena konsten" med värdsliga angelägenheter men kunde i trängda situationer tänka sig att använda magi för att hjälpa till, alltid högljutt knorrande över ungomens moraliska förfall och "du borde göra det här själv, det är karaktärsdanande". En vresig gammal gubbe helt enkelt.
Vad som började som en ploj-karaktär, en absurd produkt av regelsystemet, utvecklades till en minnesvärd karaktär på desperat jakt efter kunskap och ingredienser för att på magisk väg förlänga livet.
I vår VK2-underrättelsekampanj har jag spelat en väderbiten kanadensisk militärpolismajor, rekryterad 1939 från RCMP:s kriminalpolis. En stabil farbror som lugnar ner hetsporre-ungdomar och håller huvudet lågt och kallt när kulorna börjar vina. Hans jobb är att stävja axelmaktskomplotter, inte att få Victoria-korset.
Ytterst sällan faktiskt. Den absolut största majoriteten av mina karaktärer har varit i gruppen av 18- till året innan medelålder (vilket varierar från spel till spel). I större delen av mina spelår så har jag spelat en tjugo-något åring. I Eon så är det ju mer slumpmässigt, men även där så är dom flests tjugo-något. Men under dom senare åren, i spel som jag får välja ålder, så har jag sakta blivit med benägen att välja något runt min ålder (snart 35)... men om jag fortfarande spela när jag är 40-50+, så skulle jag nog fortfarande hålla mig i gruppen mellan 18- till året innan medelålder. Mycket pga att jag inte är förtjust i minus på grundegenskaper (oftast är där mer minus än plus), visst... oftast väger dom upp det med extra erfarenhet, pengar, eller vad det nu än kan vara... men jag brukar inte känna det är nog. Samtidigt så känns det lite konstigt att spela en karaktär som redan har haft ett liv innan man börjar spela med den, kanske till och med äventyr som man inte var en del av. Och ju äldre karaktären då är, gör att den konstigheten blir starkare.
Sedan kan jag ju oxå säga att jag brukar föredra spela krigar typer av yrken (någon tjuv eller jägare eller liknande här och där spelas ju oxå), men jag tycker inte om att spela magiker. Jag tycker att spela magiker är något av det mest tråkiga som finns. Vilket betyder att ett av de yrken som chansen att man spelar äldre i, är något jag undviker... inte pga ålders grejen, utan för att magiker och liknande yrken helt enkelt är oerhört tråkiga i min mening. Jag spelar inte heller lärda karaktärer, har faktiskt aldrig spelat en sådan, och dom brukar ju funka best som lite äldre... ur min synvinkel. Något som jag alltid, oavsätt yrke, ser som ett måste... är att karaktären måste kunna försvara sig i, och kunna vinna i, strid. Så jag ser alltid till att mina karaktärer kan antingen ett/en vapen/vapengrupp (något annat än dolk och/eller trästav då menar jag), och möjligen även sköld. Sedan brukar jag ju oxå vilja ha någon typ av rustning.
Min SL har ju oxå en tendens att ha åsikter, och sätta stopp för att göra vissa grejer med en karaktär baserat på hans yrke. Som till exempel, jag lyckades knappt övertyga min SL förra året om att min Jägare kunde använde svärd och sköld (och ägde och bar med sig dem oxå, även när han var ute och jagade, var bara en liten rundsköld)... jag fick komma fram med att han hade varit med i landets arme när han var yngre, och att han var del av skogsbyns nattvakts styrka varannan eller var tredje vecka.. och till och med då var min SL ytterst skeptisk till det. Så för mig att skapa en lärdman med vapenfärdigheter, utanför dolk eller trästav, skulle nog få honom at sparka bakut.
Så ja... jag unviker att spela äldre karaktärer generelt sätt.
God45 said:
"Så för mig att skapa en lärdman med vapenfärdigheter, utanför dolk eller trästav, skulle nog få honom at sparka bakut."
På vissa sätt ja. Men generelt sätt är han en bra spelledare. Han är den som är helt klart bäst som SL av oss tre som spelar lite då och då. Han är bra på att improvisera och vara kvicktänkt när vi spelare ställer till det eller något, han är bra på att spela npc'erna, och komma på äventyr. Han kanske är lite hårdhänt, pga att en av hans huvudregler är i vanliga fall "vad som händer händer" (baserat på tärningarnas utfall), så där har varit en hel del döda spelar karaktärer genom åren. Han är inte den bästa spelledare jag haft, den platsen skiftar mellan min första spelledare och en Fransman som bodde i Sverige under en handfull år... men han kommer in på tredje plats.
Jag själv är inte en särskilt bra SL, dålig på att improvisera, dålig på att spela npc'er. Äventyr kan jag väl komma på och jag får väldigt lätt storslagna ideer med roliga eller intressanta koncept, men att faktiskt genomföra dom på ett bra sätt är jag dålig på. Att leda spelare (så dom koncentrarar på vad som pågår mm) kan jag ha problem med. Jag verkar oxå ha ett stort kontrolbehov, kan riktigt känna det när spelarna inte gör som jag vill. Bland antagligen andra grejer oxå. XD Av oss 3 är jag nog den som är sämst som SL.
Maffia boss < Maffia boss i form av gammal mormor till matriark
Kaosmagiker < Grånad kaosmagiker som överlevt 40 år i yrket och både hunnit få barn och barnbarn
Kallhjärtad skoningslös Inkvisitor < Kallhjärtad skonigslös inkvisitor i form av en liten senig kvinna i 70 års åldern
Cool katt i Mutant < Cool Tjock Tantkatt i Muntant
Hjälte med ett mörkt förflutet som svart magiker < Hjälte med mörkt förslutet som svarmagiker, men som lämnad de efter sig när hennes barnbarn föddes.
Världens bästa tumregel.
Just nu är min skuggmakt i Svavelvinter Farmor Stallidura. Jag citerar vår kröniketråd:
Farmor Stallidura, spelad av w176, är frasen "gamla pengars" själva innebörd. Hon spårar sin ätts härkomst till det forna klavykiska riket och ingen är nog djärv att ifrågasätta henne öppet. Med sitt starka fäste i och kring universitetets institutioner ser hennes Vänner av Ordning till att ingen uppvisar oaktning gentemot Farmor, vilket är fruktansvärt svårt att undvika.
Hon är fruktansvärt rolig att spela. Just det att hon är äldre kvinna, spensligt bygg, med grånat hår och milda maneer gör att jag kan få henne att kännas som oerhört skrämmande bara genom att beskriva hur hon dricker te från en te kopp gjord av de finaste posrlin, men med en liten missnöjd snörpning på munnen.
Att spela en äldre person brukar vara mitt tips när man ska testa spela en rollperson av motsatt kön om man är ovan med det:
Svar på en fråga om tips på hur man kan spela rollpersoner av motsatt kön:
We are not all that different. Play a woman the way you would play a man, but keep in mind that she will meet different social expectations then a man does. If you play in a world where women are expected to be pretty, submissive and quiet, those norms that will affect the character no matter is she submits to them or not. If she breaks the social norms, people will react to her behavior and there will be consequences for her. If she submits to the social norms, people will react to that and there will be consequences for her. Simple. Just like a man, but with different expectations. But if you are nervous about playing a female character it can be a bit easier to play a character you have a bit more distance to. If playing a women close to your own age and outlook feels a bit to challenging, it’s probably because we are not so different – it will be all about playing how subtle unspoken social expectations affects you character differently. To get around that you can play a female character that face very different expectations. My tip: Play a grandmother. People tend to have met grandmothers in their lives they respect, love and know. That makes them easy to play. It is also easy to guess what sort of social expectations a grandmother faces in different situations. People often relate to older people in special ways, which tend to create interesting relationships within the group. You can vary the concept of “grandmother” endlessly. Old mafia grandmother. Retired expert marksman grandmother. Old powerful diplomat grandmother. Old witch grandmother. Old assassin grandmother. Inquisitor grandmother. (Add the word grandmother to any concept and it becomes 40% cooler.)
This site uses cookies to help personalise content, tailor your experience and to keep you logged in if you register.
By continuing to use this site, you are consenting to our use of cookies.
)
