Bu.
"Nix, men det finns en hel del olika variationer på vampyrtemat. Allt från Nosferatu till Dracula till folklore till Vampyrninjan från Chock."
Det har jag aldrig sagt nåt emot, men jag törs nog påstå att alla ändå har en primär bild av hur en vampyr är. Själv har man ju sett en hel del vampyrrullar i sina dagar, men om nån nämner ordet "vampyr" så tänker jag ändå på nåt från Vampire, trots att jag har sett From Dusk till Dawn (för att ta ett exempel på vampyrer som är radikalt olika dem i Vampire) mer än en gång.
"Men på vilket sätt är vampyren bekant? Dess huvudsakliga modus operandi är känd, och hur man bekämpar den - i alla fall finns det en uppsättning olika tekniker för att ha ihjäl vampyren."
Det kallar jag bekant.
"Och monstrets farlighet är väl ändå sammankopplat med dess läskighet? Jag är dne förste att medge att enkla motståndare kan vara skräckinjagande om de används på rätt sätt (allt ligger i beskrivningen), men vampyrens seghet är knappast något som ligger den i fatet."
Det gör den ju inte mindre läskig, men jag törs nog mena att den inte blir mer läskig tack vare det heller. Marginellt, möjligen, men jag skulle inte tro att det är en avgörande faktor.
"Och minns Lucy från Dracula - hur lätt är det att dräpa sina unga hustru som ber om nåd? Där finns en del i vampyrens farlighet och otäckhet. "it could be someone you love...""
Det där får mig att tänka på filmen Battle Royale, och enligt mig faller det mer in under ångest än skräck. Sen finns det ju folk som gillar det också (själv tycker jag att det funkar ypperligt på film).
"Och överbeväpning och liknande porblemlösningsstrategier kan nog sl undvika genom hänvisningar till rollpersonernas kunskaper och materiella tillgångar."
Fast anti-vampyr-medel brukar vara både billiga och välkända. Jag skulle nog känna mig ganska blåst som spelare i följande scenario:
Spelaren: "Jag plockar på mig en vitlökskrans, ett krucifix och en träpåle."
SL: "Gör du inte alls, du har inget i 'Ockulta Kunskaper', så du känner inte vampyrens svaghet."
(sen kan man ju tycka att spelaren i scenariot ovan är fånig som försöker förvandla hela ståryn till John Carpenter's Vampires, men det är en annan femma)
"Jag tror, till sist, att det bästa är en gyllene medelväg. Använd "Det nya monstret"-tekniken på "Vampyren" så har vi nog en rätt bra lösning."
Egentligen beror det väl lite på hur långt man är villig att gå från arketypen. Exkrement-ätaren från X-Files skulle jag t.ex inte klassa som en variant på vampyrtemat egentligen - den suger inte blod och den är inte vandöd. Däremot är den väl ok som monster (lite för icky för mig). Jag tycker nog att både "Nytt monster", "Nyskapande vampyr" och "Klassisk vampyr" kan funka ganska bra, beroende på hur man använder dem.
"Nix, men det finns en hel del olika variationer på vampyrtemat. Allt från Nosferatu till Dracula till folklore till Vampyrninjan från Chock."
Det har jag aldrig sagt nåt emot, men jag törs nog påstå att alla ändå har en primär bild av hur en vampyr är. Själv har man ju sett en hel del vampyrrullar i sina dagar, men om nån nämner ordet "vampyr" så tänker jag ändå på nåt från Vampire, trots att jag har sett From Dusk till Dawn (för att ta ett exempel på vampyrer som är radikalt olika dem i Vampire) mer än en gång.
"Men på vilket sätt är vampyren bekant? Dess huvudsakliga modus operandi är känd, och hur man bekämpar den - i alla fall finns det en uppsättning olika tekniker för att ha ihjäl vampyren."
Det kallar jag bekant.
"Och monstrets farlighet är väl ändå sammankopplat med dess läskighet? Jag är dne förste att medge att enkla motståndare kan vara skräckinjagande om de används på rätt sätt (allt ligger i beskrivningen), men vampyrens seghet är knappast något som ligger den i fatet."
Det gör den ju inte mindre läskig, men jag törs nog mena att den inte blir mer läskig tack vare det heller. Marginellt, möjligen, men jag skulle inte tro att det är en avgörande faktor.
"Och minns Lucy från Dracula - hur lätt är det att dräpa sina unga hustru som ber om nåd? Där finns en del i vampyrens farlighet och otäckhet. "it could be someone you love...""
Det där får mig att tänka på filmen Battle Royale, och enligt mig faller det mer in under ångest än skräck. Sen finns det ju folk som gillar det också (själv tycker jag att det funkar ypperligt på film).
"Och överbeväpning och liknande porblemlösningsstrategier kan nog sl undvika genom hänvisningar till rollpersonernas kunskaper och materiella tillgångar."
Fast anti-vampyr-medel brukar vara både billiga och välkända. Jag skulle nog känna mig ganska blåst som spelare i följande scenario:
Spelaren: "Jag plockar på mig en vitlökskrans, ett krucifix och en träpåle."
SL: "Gör du inte alls, du har inget i 'Ockulta Kunskaper', så du känner inte vampyrens svaghet."
(sen kan man ju tycka att spelaren i scenariot ovan är fånig som försöker förvandla hela ståryn till John Carpenter's Vampires, men det är en annan femma)
"Jag tror, till sist, att det bästa är en gyllene medelväg. Använd "Det nya monstret"-tekniken på "Vampyren" så har vi nog en rätt bra lösning."
Egentligen beror det väl lite på hur långt man är villig att gå från arketypen. Exkrement-ätaren från X-Files skulle jag t.ex inte klassa som en variant på vampyrtemat egentligen - den suger inte blod och den är inte vandöd. Däremot är den väl ok som monster (lite för icky för mig). Jag tycker nog att både "Nytt monster", "Nyskapande vampyr" och "Klassisk vampyr" kan funka ganska bra, beroende på hur man använder dem.