Ibland får jag huvudvärk. Inget med det, kan man tycka, oftast är den ganska normal och ger inget väsen av sig om jag slukar två alvedon eller likvärdiga piller. Men sen har vi de kvällar som hela klabbet går åt helvete.
Det börjar tidigt på dagen, oftast vid tolv till två-tiden då jag börjar ana att "nu kommer det något här". Sedan så börjar mitt huvud värka som om Kalcidis spelat calypso på min hjässa, jag får ont av ljus och dofter gör nästan fysiskt ont (när sambon varit ute och rökt känner jag doften väldigt starkt, så jag antar att jag blir mer uppmärksam på dofter också) och det känns som jag vill spy.
Piller hjälper inte. Inget hjälper. Det enda jag kan göra är att lägga mig i ett mörkt och tyst rum med en blöt trasa på pannan och försöka sova bort det hela.
Men det här är väl inte migrän? För jag kommer från en familj där en huvudvärk inte är något man stannar hemma för – man lägger inte ner jobbet för sådant tjafs inte – utan man knegar på bara. Att göra annat vore ren lathet.
Nå, är det migrän?
Storuggla, frammanar kunskap med en sharonfrukt
Det börjar tidigt på dagen, oftast vid tolv till två-tiden då jag börjar ana att "nu kommer det något här". Sedan så börjar mitt huvud värka som om Kalcidis spelat calypso på min hjässa, jag får ont av ljus och dofter gör nästan fysiskt ont (när sambon varit ute och rökt känner jag doften väldigt starkt, så jag antar att jag blir mer uppmärksam på dofter också) och det känns som jag vill spy.
Piller hjälper inte. Inget hjälper. Det enda jag kan göra är att lägga mig i ett mörkt och tyst rum med en blöt trasa på pannan och försöka sova bort det hela.
Men det här är väl inte migrän? För jag kommer från en familj där en huvudvärk inte är något man stannar hemma för – man lägger inte ner jobbet för sådant tjafs inte – utan man knegar på bara. Att göra annat vore ren lathet.
Nå, är det migrän?
Storuggla, frammanar kunskap med en sharonfrukt