Nekromanti Har någon spelat klart en kampanj, någonsin?

[Dilandau]

Med tanke på Kranks tråd om Big Reveal i slutet av kampanjer:

Hur ofta har ni egentligen kommit till slutet av en kampanj?

Jag har spelat rollspel i dryga 20 år, och jag kan räkna antalet avslutade kampanjer på en hand. Senast (typ 2009?) var det Snösaga som vi lyckades lira hela vägen till slut. Innan dess var det en eller två hemmasnickrade kampanjer runt millennieskiftet.

Det normla förfarandet är att kampanjen dör av en av följande anledningar:
* SL tröttnar/bränner ut sig/får en ny idé.
* Någon vill testa ett annat spel, låta någon annan vara SL, eller på annat sätt ta en paus från kampanjen. Detta leder ofta till nästa punkt:
* Det går för lång tid mellan spelomgångarna så att folk inte ser någon mening med att fortsätta. Alla har glömt vad som pågår etc. "Avsomnad kampanj" tror jag det kallas ganska ofta.
* Alla rollpersoner dör.
* SL bygger ut kampanjen i all evighet, så att slutet alltid är lika långt borta. Typ den onda slutbossen var styrd av en ondare slutboss som var styrd av en ond demon som var styrd av ond gud ... ända tills någon av ovanstående punkter inträffar.

 

[krank]

Det vanligaste för min del är att folk flyttar så att spelgruppen splittras. Då brukar det bli svårt att hålla igång.

Men... Jag tror att jag avslutat kanske... en kampanj under typ 15 års rollspelande. Och den avslutades genom att min rollperson förrådde de övriga så att... alla dog.

Eller OK, en Star Wars och en fantasy/60-talskampanj också... Och båda avslutades för att det blev ohållbart i och med hur rollpersonernas relationer såg ut, men båda fick helt accaptabla maffiga avslutningar.

Sedan... jag vet inte, vad räknas som "en kampanj"? Ett antal äventyr sammankopplade av att man har ungefär samma rollpersoner genom hela? Eller behövs nån mer tematisk/storymässig koppling? De flesta "kampanjer" jag spelat har nog varken haft början, mitt eller slut. Bara en serie situationer med samma rollpersoner i.

//Krank, som knappt räknar det som kampanj om det är färre än 10-20 äventyr

 

[Ond bråd död]

Nope, aldrig. Möjligen en hemmagjord när jag var 14.

 

[Spider Jerusalem_UBBT]

Jag har spelat klart 2 kampanjer. Dom var på 3 år styck.
Men generellt så tror jag alla spelgruppen lider av det problem du tog upp att det blir för långt eller man hoppar på något nytt.

Jag spelade ett tag med en grupp som körde i snitt ca 2-3 möten innan det byttes grupp och/eller spel.

Jag gillar att planera kampanjer som sträcker sig över 2-3 år men slutar oftast med att jag har dom färdig planerade men har inte grupp som kommer att kunna köra så länge.

 

[Mogger]

Inte så ofta, inte fler än 10 gissar jag. Orsaken är, tror jag, att det inte finns några regler för slut och att erfarenhetspoäng uppmuntrar till evigt spel.

I min bok är det alltså två saker som alla rollspel måste lösa på ett eller annat sätt.

 

[Arfert]

Det var vanligare förr, på 80- och tidiga 90-talet. Till exempel ett antal CoC-kampanjer, några AD&D, The enemy Within ... alla köpes-kampanjer. Men nu är det sämre av den varan.

 

[lasergreger]

Jag har spellett klart EN kampanj under dessa snart 20 år. Nocturnum till CoC. Det tog lite över ett år och sista spelpasset så bjöd jag på hembakt gräddtårta med ett elder sign i grön topping på!

Men det mesta rinner ut i sanden pga. av att jag som spelledare blir sugen på nått annat, eller som spelare så har jag mest varit med i eviga kampanjer som bara spelas, inge slut i åtanke.

 

[wilper]

Ja: https://www.rollspel.nu/threads/416544.html

 

[Recca]

När jag spelleder finns det alltid ett slut på kampanjen. I'm good that way. =)

 

[wilper]

Ja, men kommer ni dit?

 

[Dilandau]

Jag har funderat på kampanjslut som inte är tids/plats/quest-bundna. Alltså slut som man kan slänga in när som helst, t.ex. när man märker att ens eget eller spelarnas intresse börjar svalna.

Känns tyvärr som att inte finns någon universallösning på hur detta ska gå till.

 

[solvebring]

En av de två gånger jag spelat Snösaga, vilken jag var spelare i båda dessa gångerna, så spelade vi faktiskt klart hela kampanjen.

 

[Dilandau]

Det verkar alltså som att kampanjspel sällan funkar, om man ser till era svar och till det intryck man får på forumet i allmänhet.

Men om kampanjer alltid kraschar, varför fortsätter vi att försöka spela dem? Varför skrivs kampanjer, annat än för att ge utlopp för spelledares skaparlusta?

Eller: Vad gör vi för fel?

Jag ser det lite som att kampanjspel accentuerar alla nackdelar med rollspel. Det tar extremt lång tid (min Snösaga-kampanj tog dryga året med en spelomgång i veckan), och det kräver en ansenlig investering av energi och engagemang både från spelare (komma ihåg namn, quester etc, hålla fokus) och spelledare. Dessutom blir spelet extra känsligt för den där Tråkiga Spelomgång som man har då och då. Om man kör en one-shot så spelar det inte så stor roll om det suger. Trist, visst, men inte hela världen. En riktigt Tråkig Spelomgång mitt i en kampanj kan sabba allting.

En del av problemet kan ligga i att kampanjen inte finns någonstans annat än i gruppens fantasi. Spelarna har rollformulär och sl sina anteckningar (eller en bok), ja, men den gemensamt upplevda kampanjen är bara luft. Det finns inget enkelt naturligt sätt att hålla reda på vad som händer i kampanjen.

Jag vet inte hur man ska lösa det. Ett kampanjformulär? Utveckla någon sorts kampanjbräde? Återigen kan det vara en sån grej som det inte finns någon universallösning på.

 

[quisling]

Det har hänt med de gamla drakar och demoner-kampanjerna, Den Nidländska Reningen och Femte Konfluxen, men annars så har de av någon av de i startinlägget angivna anledningarna hamnat i den stora frysboxen. Förhoppningsvis når vi vägs ände med mutantkampanjen under nästa år, men den är på is för att testa ett annat spel... (Noir).

 

[Eksem]

Jag har spelat klart några kampanjer som jag kommer ihåg:

Svavelvinter
Red Hand of Doom
H Series till DnD 4E
Egen Drakar och Demoner-kampanj


Dessa kampanjer blev aldrig färdigspelade:

Härskarserien: För dålig, även när vi var barn
Masks of Nyarlathotep: För hög dödlighet så vi kom aldrig någonstans
Egen Eberron-kampanj: Övertid på jobbet dödade den här
Vildhjarta+Snösaga: Blev för tråkig
Enemy Within: Föll isär av flyttskäl


Det är nog en stor del av alla de kampanjer med ett redan tänkt slut som jag spelat faktiskt. Annars har jag nog mest spelat enskilda äventyr eller one-shots eller "kampanjer" som mest bara pågått utan att ha ambitionen att "avsluta". Med tanke på att en kampanj lätt kan ta ett år eller så i anspråk tycker jag det är rätt bra gjort att ha hunnit med såpass många egentligen.

 

[frulling]

Ja, alla kampanjer jag har lett har jagg spelat till slut, det ska dock sägas att detta beror säkerligen på att det varit egen konstruerade kampanjer och därför har slutet ibland kommit tidigare lite tidigare än väntat. Det rör sig om 4 kampanjer och sluten är ofta att karaktärerna har kommit ditt del velat dvs massa loot och levels samtidigt ofta samtidigts som karaktärsgruppen inte spelgruppen börjar glida isär pga moraliska val och den eviga diskutionen om vem som skulle spöa vem.
Karaktärerna som spelats försöker jag sedan använda igen i nästa kampanj då som ledare för goda eller onda grupperingar eller bara förbipaserande tuffingar den nya gruppen(kan vara samma spelare) möter. På så sätt kommer ju inte kampanjen ta slut innan världen gör det vilket dock håller på att hända i den nuvarande kampanjen som ska vara klar till jul ish.

 

[Unfair]

Det verkar alltså som att kampanjspel sällan funkar, om man ser till era svar och till det intryck man får på forumet i allmänhet.

Men om kampanjer alltid kraschar, varför fortsätter vi att försöka spela dem? Varför skrivs kampanjer, annat än för att ge utlopp för spelledares skaparlusta?

Eller: Vad gör vi för fel?

Jag ser det lite som att kampanjspel accentuerar alla nackdelar med rollspel. Det tar extremt lång tid (min Snösaga-kampanj tog dryga året med en spelomgång i veckan), och det kräver en ansenlig investering av energi och engagemang både från spelare (komma ihåg namn, quester etc, hålla fokus) och spelledare. Dessutom blir spelet extra känsligt för den där Tråkiga Spelomgång som man har då och då. Om man kör en one-shot så spelar det inte så stor roll om det suger. Trist, visst, men inte hela världen. En riktigt Tråkig Spelomgång mitt i en kampanj kan sabba allting.

En del av problemet kan ligga i att kampanjen inte finns någonstans annat än i gruppens fantasi. Spelarna har rollformulär och sl sina anteckningar (eller en bok), ja, men den gemensamt upplevda kampanjen är bara luft. Det finns inget enkelt naturligt sätt att hålla reda på vad som händer i kampanjen.

Jag vet inte hur man ska lösa det. Ett kampanjformulär? Utveckla någon sorts kampanjbräde? Återigen kan det vara en sån grej som det inte finns någon universallösning på.

Kanske göra en ny tråd?

 

[Nässe]

Ja, väldigt ofta. (även om jag låter som ett drygo...)

Har väl spelat klart kanske fem kampanjer detta år. Men de kanske då skulle kallas äventyr av andra. 3-12 spelpass.

Det är en enda sammanhängande berättelse och man vet aldrig när de tar slut, inte ens SL vet innan spelpasset. Häromdagen blev alla riktigt besvikna över att vår CoC-Nilen kampanj tog slut på bara fjärde spelpasset. Men det var ingen tvekan, berättelsen slutade där.

Tycker det finns två sorters kampanjer som tar slut.
Då man spelar fram en berättelse om rollpersoner
Då man spelar en färdigskriven berättelse

Däremot kan man ju hålla på för evigt om man bara kör en massa äventyr med en löst hängande meta-plot.

Sen handlar det väl också om hur mycket man spelar ihop, hur kul man har ihop, och hur stort fokus man har på att köra saker tills de tar slut.

Att avsluta handlar i vår spelstil mest om att lyssna på berättelsen. Även om det låter flummigt. Man känner att nu är det klart. Nu är allt satt på sin spets och fucking kört och klart, och nu finns det ingen återvändo.

 

[krank]

Nu tänker jag vara tråkig och förutsägbar i ungefär ett inlägg. Svara bara på det om du/ni verkligen känner att det är lönt att diskutera saken.

Det verkar alltså som att kampanjspel sällan funkar, om man ser till era svar och till det intryck man får på forumet i allmänhet.

Tja... Kan en kampanj vara rolig, givande och värd besväret även om den inte får något tillfredsställande slut? Jag tycker det.

Finns det saker man kan få ut från en längre (20+ spelmöten) som är svårt att lösa på annat sätt? Jag tycker det.

Så... det är lite trist att kampanjerna inte får några ordentliga avslut, men jag har svårt att se reella alternativa lösningar som inte innebär ett utkastande av bebis med badvattnet.

Men om kampanjer alltid kraschar, varför fortsätter vi att försöka spela dem? Varför skrivs kampanjer, annat än för att ge utlopp för spelledares skaparlusta?

Jag vet varför jag skapar kampanjer (jag skriver dem sällan; den övergripande kampanjstrukturen är sällan mer än en vag outline när kampanjen drar igång). Jag gillar att skapa känslan av en "persistant world"; en värld att leva och vara "hemma" i. Jag gillar också långsiktig planering och big reveals. Jag gillar, som spelare, att få spela min rollperson genom många händelser utan att det känns stressat.

Jag ser det lite som att kampanjspel accentuerar alla nackdelar med rollspel. Det tar extremt lång tid (min Snösaga-kampanj tog dryga året med en spelomgång i veckan)

Jag tror här att vi har lite olika syn på vad "extremt lång tid" innebär. Ett år är... Tja, OK. Lagom långt, om man inte hade något riktigt stort planerat. Typ.

Om man kör en one-shot så spelar det inte så stor roll om det suger. Trist, visst, men inte hela världen. En riktigt Tråkig Spelomgång mitt i en kampanj kan sabba allting.

Absolut. Eller ja, det går ofta att rädda, upplever jag. Däremot är oneshots så förbaskat... otillfredsställande. Antingen måste man hålla väldigt högt tempo eller så hinner man knappt med något innan äventyret är slut. Plus att man aldrig hinner växa in i sin rollperson ordentligt.

En del av problemet kan ligga i att kampanjen inte finns någonstans annat än i gruppens fantasi. Spelarna har rollformulär och sl sina anteckningar (eller en bok), ja, men den gemensamt upplevda kampanjen är bara luft. Det finns inget enkelt naturligt sätt att hålla reda på vad som händer i kampanjen.

Jag förstår inte riktigt problemet. Är det något negativt för att det som upplevs är... flyktigt? Ligger inte det i upplevelsers natur?

Jag tycker nog att en gemensam wiki, blogg eller liknande kombinerat med metasnack före/efter spelmöten där man kollar så att alla är med på banan funkar utmärkt.

 

[Recca]

Ja, men kommer ni dit?

Jajamen!