Nekromanti Har ni kollat upp småäventyren?

[Vitulv]

Va? Va? På Wizards hemsida finns en uppsjö korta äventyr för alla levlar som går jättesnabbt att bara läsa igenom och köra. Här hittar ni dem!

Jag ledde mitt första igår, "Wreck ashore" som är ett småmysigt äventyr. Hann inte klart det, utan det verkar räcka för en spelkväll till.

Har ni spelat något av dessa äventyr och har lust att rekommendera eller dela med er av erfarenheter?

Spoiler Wreck ashore nedan!







Mina erfarenheter av Wreck ashore är att piraternas läger lätt kan bytas ut mot den här kartan för att få till en häftig liten dungeon. Vidare har författaren glömt att berätta var fadern i fyrvaktarfamiljens lik ligger, så jag gjorde honom till en zombie som traskar omkring längst upp i fyrtornet. Slutligen kan jag rekomendera att använda Google Earth för att få fram en karta över Florida som bas för äventyret (välj bara bort visning av städer och använd en bildredigerare för att lägga in en ny kartskala och nya städer med namn).

Nästa äventyr blir A Dark and Stormy Knight som verkar vara en småmysig standarddungeon. Mina spelare är nybörjare, så de har inget emot klassisk D&D-fantasy än så länge. Föjldaktligen är dungeons något som funkar fint att köra.

- Vulf

 

[Nightowl]

Nä, men NU har jag!

Jag laddade ned några av låglevlarna. The Ettin's Riddle verkar cool, bl.a.

Erik

 

[Ackerfors]

Re: Nä, men NU har jag!

"The Ettin's Riddle verkar cool, bl.a"

Åh! The Ettin's Riddle var det första Dungeons and Dragons-äventyret jag spelade och sedan dess har jag faktiskt spelat det en gång till och spellett det en handfull gånger. Det är ett helschysst, enkelt och bra äventyr.
Meesa like.

 

[Ackerfors]

De jag läst är mysiga...

Jag har spelat och läst The Ettin's Riddle vilket, som sagt, är ett äventyr jag gillar skarpt.
Sen har jag ett gäng av dem utskrivna och liggandes i en hylla här någonstans. Ska se om jag orkar förnya minnena från dem och återkomma. Tills dess kan du ju lira The Ettin's Riddle.

 

[Nightowl]

Re: Nä, men NU har jag!

The Ettin's Riddle var det första Dungeons and Dragons-äventyret jag spelade ...

Å igen blir jag påmind om åldersskillnader igen... jag började förstås med att slåihjäl Bargle the Infamous.

Men jag gillar SMÅ äventyr, jag tycker själv att det är mycket svårare att skriva små och bra äventyr än stora och bra äventyr. Och de här verkar små och bra.

Erik

 

[Ackerfors]

Re: Nä, men NU har jag!

"Å igen blir jag påmind om åldersskillnader igen..."

Eller så började jag med D&D sent?
Eller både och.

"Men jag gillar SMÅ äventyr, jag tycker själv att det är mycket svårare att skriva små och bra äventyr än stora och bra äventyr. Och de här verkar små och bra."

Ja, det minns jag iaf av de andra jag har läst och det är att de är små och bra. Och jag håller med dig, äventyr som är enkla och fungerar av sig själva är ofta det bästa för mig då jag inte orkar skriva något själv, eller inte vill improvisera.
Dessutom är de helt okej som inspiration då jag skriver och improviserar och de flesta är välgjorda om man inte är sådär superhaj på hur man skriver äventyr.
Vissa kan vara lite lite rälsade, men det brukar inte vara något större problem att kringå om man vill.

 

[Nightowl]

Burning Plague (SPOILERS!)

Kort summering: En orch-präst har besmittat en stads vatten, så att folk drabbats av en feber kallad den Brinnande Pesten.
Vattenkällan ligger inne i en silvergruva, som tagits över av kobolder... som just nu håller på att dö som flugor av febern ifråga. Sjukdomsbringande råttor och annan ohyra samt några zombies avrundar äventyret.

Kort recension: Det här är en nöjsam liten dungeon med ett tydligt tema . Sjukdomen är ganska ruskig för karaktärerna äventyret är tänkt för - på level 1 kan man inte kasta cure disease själv. Jag var först irriterad över att koboldernas ledare, sorcerern M'Dok, envisades med att stanna och barrikadera sig i gruvan, men sedan kom jag på att det är typiskt Lawful Evil; klart att han skiter i att hans underhuggare dör, som individer är de inte värda något. Däremot är jag lite irriterad över att kobolderna framställs som "dumma"; tredje utgåvans kobolder är inte mer dumma än människor i allmänhet. Orchprästen är en ganska intressant fastän enkel skurk. Tyvärr kräver plotten att han dör, fast det finns en intressant not i slutet att Gruumsh kommer att bli pissed off på rollpersonerna för att de dödat honom! Det verkar å ena sidan lite väl mycket detail management från en guds sida, men å andra sidan är det skitkul att andra orchpräster får visioner om att deras gud kommer att belöna dem om de tar rollpersonernas huvuden!

Äventyret får tre och en halv ugglor av fem.

Erik

 

[Nightowl]

Something's Cooking (SPOILERS)

Kort summering: Gendrew är en berömd kock som älskar pizza, Andolyn är en trollkvinna som älskar animation spells - and they fight crime! Nä, men de gifte sig, och nu har ett av deras gemensamma experiment gått åt pipan. En pizzagolem har gått bärsärkagång, och rollpersonerna råkar komma till deras stuga... ja, det är så fånigt som det låter.

Kort recension: Jo, jag var med och gjorde fanzinet Black Duck, som specialiserade sig på fånigheter... jag älskar numret av Howard the Duck där han slogs mot en ond sockerbagare och hennes pepparkaksmonster ("From the oven - IT RISES!")... och det här suger. Seriöst. En calzonegolem ? Nä, det är för löjligt. Notera att Andrew och Gwendolyn - sorry, Andolyn och Gwendrew, , medvetet skapat en golem av mat. Varför? Assåvafan, äventyret innehåller också ett antal animerade föremål som uppträder fientligt och är resultatet av Andolyns misslyckade experiment, och dom kan jag köpa, men att sätta sig ned och säga "Jag vet - jag ska skapa en construct av deg och tomatsås - det kommer att bli den ultimata tjänaren - det är så fånigt att det finns bara inte.

Det sägs aldrig rent ut varför pizzamonstret löpt amok, men det finns en elak imp utsänd av en djävul som är Andolyns fiende (hur? va? varför?) i stugan också, och jag antar att han antingen har något med saken att göra, men det framgår inte. Det absolut sugigaste är att Andolyn faktiskt är så pass bra att hon skulle klara saken själv... men hon är helt enkelt inte hemma just nu och om spelarna får det för tufft med pizzamonstret eller impen så råkar hon helt händelsevis teleportera hem just när de behöver hjälp...

Om ni är mer immuna mot fånigheter än jag kan detta vara ett lagom corny encounter, dock, snarare än ett regelrätt äventyr. På något mystiskt sätt skulle jag köpt om det vore början på ett längre, heldumt äventyr (det var fest i Bytopia igår, och Garl Glittergold blev fullare än vanligt, eller nåt), och man ger i alla fall utmärkta anledningar för spelarna att besöka den ensliga stugan. Tekniskt är det inget fel på äventyret, och jag antar att det kan vara intressant att slåss med monstret. Jag skulle i alla fall ha skrivit om det, så att ett av Gwendrews mästerverk genom en elak curse från impens mästare blivit levande, istället för den nuvarande förklaringen.

Erik

edit: äventyret får två ugglor av fem!

 

[Nightowl]

The Ettin's Riddle (SPOILERS)

Kort summering: En by terroriseras av en ettin, en tvåhövdad jätte. I själva verket är ettinen en äventyrare, en präst av Heironeus, som förvandlats till en ettin av en elak trollkarl han och hans vänner slogs mot. Hans nya ettin-huvud har mer och mer tagit över... och hans gud har bara gett honom en gåta som svar på prästens böner om magin som kan rädda honom. Det hela kompliceras av att byns försvarare hatar jätten och leder en mobb som av förståeliga skäl vill döda den.

Kort recension: Det här är ett riktigt bra äventyr. Den presenterar både en moralisk utmaning (ska vi döda jätten eller inte?) och intellektuell utmaning (hur kan prästen bli sig själv igen?) liksom en taktisk (hur slåss vi bäst mot en ettin, som kan utgöra ett reeellt hot på den här i nivån - RP kan också hamna i en Magnificent Seven-situation med fällor, bybor de får leda i strid etc.).

Jag gillar också hanteringen av aligments. Man tar hänsyn till grundförutsättningarna i den i grunden svartvita världen, samtidigt som man visar att det kan vara svårt att vara lawful good - för anledning till att prästen inte kan bli människa igen ligger i hans eget beteende redan innan den onda magi som drabbat honom.

Ett annat exempel ligger i ett av de möten man kan ha, med några orcher. Orcherna försökte rekrytera jätten och fick däng, och är inte nödvändigtvis fientliga, fastän de är grymma och själviska varelser. Tvärtom, de vill gärna ha hämnd på jätten och kan berätta var han är! Man gör det inte enkelt för sig. Orcherna är inte automatiskt monster som ska dö (gör det enkelt för den som argumenterar för detta), de är heller inte i själva verket missförstådda figurer som inte vill någon illa (gör det enkelt för den som vill ha fredliga lösningar). Samtidigt kan folk mycket väl uppfatta situationen som endera fallet. Det är lysande, och jag VILL helt enkelt ha en paladin som rollperson när jag spelar detta (inte om, NÄR!).

Mina enda invändningar: 1, Den hämndlystne militialedaren vägrar först att skicka med rollpersonerna någon hjälp, men bestämmer sig plötsligt för att rollpersonerna förrått dem, utan anledning, och drar själv ut med byborna (med facklor och högafflar, får vi förmoda) för att dräpa jätten. Det känns lite krystat, men jag kan ha överseende med det, han är förblindad av sorg efter att jätten dödat hans far. 2, Rollpersonerna får antingen inte ha tillgång till dispel magic, eller så får man säga att endast prästen själv kan upphäva sin förbannelse. De brukar inte ha det på den nivån, men man vet aldrig. 3, Om man spelar i en värld där inte Heironeus finns, måste man mickla med äventyret. Jag gillar ju Mystara, t.ex., och jag vet inte hur det skulle vara med folk som Caligula som gillar FR, men det är ju lätt avhjälpt. (Jag skulle bytt Heironeus mot Petra, helt enkelt.)

Annars är det ett utmärkt äventyr! Mina tämligen oerfarna ögon kan inte hitta några fel i det.

Det får fem ugglor av fem möjliga.

Erik

 

[Nightowl]

A Dry Spell (SPOILERS!)

Kort summering: En osannolikt kraftig torka sammanfaller med att ett gäng rövare blivit väldigt aktiva. Det är mycket riktig rövarnas ledare som orsakat torkan med en eversoaking sponge , ett magiskt föremål som kan suga upp oherrans mycket vatten.

Kort recension: Meh. Det är ett adekvat beskrivet hideout med en halvintressant taktisk siuation. En bugbear, en ogre, ett par gnolls, några orcher och goblins. Anledningen till att rollpersonerna måste besegra dem är visserligen mer ädel än den mer direkta att de är mördare och tjuvar, eftersom de dessutom kontrollerar torkan, men anledningen till torkan blir liksom så banal.

Det är nämligen så att adelsmannen som blivit bestulen på den ständigtuppsugande svampen är densamme som satt ett pris på bandithövdingens huvud. Det tar inte länge innan rollpersonerna antingen får veta att svampen finns, eller så ger de sig av utan att snacka med honom först, och då får man liksom hoppas på att de fattar vad den är.

Jag kanske bara var mer inställd på att torkan skulle vara en mindre banalt problem.

En ändring jag skulle göra i äventyret är att verkligen dra ut på resan till banditernas gömställe. Det känns rätt att de får känna på torkan. Äventyret föreslår slumpmässiga möten med rovdjur som är vilda av hunger och törst, och jag skulle sabba rollpersonernas mat och allra helst vatten på något sätt genom dem. Bara en tanke.

Äventyret får två ugglor av fem. Spelbart, men inte anmärkningsvärt.

Erik

 

[Torbjörn]

Re: The Ettin's Riddle (SPOILERS)

Verkar ju riktigt bra! Tänkte spela The Etinn`s riddle nästa spelmöte. Problemet är att min spelgrupp består av tre lvl 4 och en lvl 3. Några tips om hur man på ett enkelt sätt skalar om äventyret så att det blir lite svårare och passar mitt gäng?

Torbjörn

 

[Furin]

Re: The Ettin's Riddle (SPOILERS)

Vi spelade äventyret. Det var rätt okej. Men man ska inte spela småäventyr upp till lvl 20 tycker inte jag. Men Om man vill det så kan man det. men tjusningen, äri nte att spela Små¨äventyr hela tiden.

Man ska spela lite äventyr som sl själv har kommit på.