I nuvarande Exalted-kampenj hamnade vi i en drömsekvens. Vi var andra personer vid hovet från ett par år före kampanjens början för att få ledtrådar till vad som hade hänt (tre prinsar som var centrala för kampanjen blev hårt influerade av raksha och vi fick inblickar i hur det hade gått till). Fungerade okej men problemet tycker jag i sådana fall är "vad kan jag göra?", det vill sägsa vilken agens jag har. Kan jag t.ex. lämna rummet eller förväntas jag stanna i tronsalen och lyssna på den tråkige premiärministern? Det är som den klassiska skådespelarfrågan: vad är min motivation i den här scenen?
Det fungerade bra men med mycket litet överlapp i Horror on the Orient Express med 1920-tal och 1890-tal. Jag hade tänkt låta händelser i 1890-talet påverka 1920-talet men de sökte aldrig upp de SLP:er som hade varit aktuella så det föll lite. Jag introducerade 1890-talsäventyeret genom att spela som 1920 vanligt och när rollpersonerna satt på tåget till Paris och spelarna sade "nu läser vi anteckningarna vi hittade" så sade jag "det är en reseberättelse om en resa genom Europa som en grupp gjorde 1890 (delar ut nya rollformulär) det här är vad ni läser (några av spelarna plockar upp sina hakor från bordet)". Jag tycker det är ett riktigt bra sätt att återberätta vad någon råkat ut för, att ge bakgrundshistoria på ett annat sätt än att SL läser högt, och tänker nog använda det någon annan gång.
I en Noir-kampanj som gick ut på att en rollperson, en nattklubbsångerska, hade genomgått en "experimentell" strupoperation som räddade hennes sångröst – långt bättre än hon anade. Hennes röst fick folk att ta livet av sig och för att framföra det spelade vi en scen där hon sjöng på en nattklubb. De några av övriga rollpersonerna var där också eftersom ett pr viktiga SLP var där och behövde bevakas. Jag delade ut kort beskrivna "rollpersoner" till de spelare vars rollpersoner inte var med och dessa satt med de viktiga SLP:erna (och där även sångerskan lyckades nästa sig in om jag minns rätt). Varje extra "rollperson" hade en kort bakgrund och personlighet och instruktionen "Den nya sångerskans röst är helt underbar, den går djupt in i själen hos dig och minnen av din döda hustru/falerade karriär/... väller över dig och gör det outgrundligt sorgsen. Någon gång under kvällen, du bestämmer när och hur, begår du självmord." tillsammans med en not om att de hade sin tjänsterevolver, tillräckligt med knark etc. med sig. Det var inte uppbruten kronologi men det skapade ett roligt avbrott och gjorde att alla kunde agera i scenen och samtidigt som de ordinarie rollpersonerna på plats kunde göras uppmärksamma på en ledtråd eller två.
