Har ni spelat rovriddare eller onda?

[Conan]

Hur var det? Var det kul? Funkar det i längden?

Känns som det är tanke många spelare och spelmakare leker med men som kanske ingen gör. Att slå ihjäl bönder, röva bort ungmör, gå i pakt med demoner och nekromantiker osv. Finns det spel som har utvecklade sätt att premierar den typen av spelande?

 

[Genesis]

Finns det spel som har utvecklade sätt att premierar den typen av spelande?

Apocalypse World är väl det mest kända.

 

[Christoffer]

Apocalypse World är väl det mest kända.

Finns väl inte direkt inskrivet att en ska spela "ond" i AW? Tror varje gång jag spelat spelet så har jag snarare hamnat i en roll att vilja vara god men pga omständigheterna tvingas tumma på rättesnöret och handla utifrån situatuonen. Känns snarare som att det tar avstamp där, folk i pressade lägen och vad de tvingas göra mer än något annat.

 

[Genesis]

Finns väl inte direkt inskrivet att en ska spela "ond" i AW? Tror varje gång jag spelat spelet så har jag snarare hamnat i en roll att vilja vara god men pga omständigheterna tvingas tumma på rättesnöret och handla utifrån situatuonen. Känns snarare som att det tar avstamp där, folk i pressade lägen och vad de tvingas göra mer än något annat.

Jag tycker att man nog kan säga att speler "premierar" den typen av spelande som exemplifieras av att "slå ihjäl bönder, röva bort ungmör, gå i pakt med demoner och nekromantiker osv.". Men det är såklart en del av poängen. Dåliga omständigheter och en hård omgivning gör att folk tvingas agera som skitstövlar för att klara sig.

Svart av kval, vit av lust och Det sjätte inseglet är väl lite likadana. Du får mekaniska bonusar för att göra moraliskt motbjudande saker. Men spelen handlar såklart om att försöka behålla någon sorts moral trots detta.

 

[Genesis]

Bakers andra spel Poison'd och Kill Puppies for Satan är väl mer rakt av detta, speciellt det senare:

satan's guidelines

• don't kill people if you can help it. if they're bad people, satan would rather have them out doing evil in the world. if they're good people, they go to heaven and nobody wants that.
• if you must fuck with people, better to make them say "why god why?" than "god help me." real torture leads people to find their inner strength and shit, petty meanness makes people lose faith in each other. better to hit their dog with your car and drive away laughing.
• don't try to make the world a better place. i know this is a no-brainer but you'd be surprised the kind of goody two shoes want to be satan's buds. don't give money to amnesty international or the nra or even the fucking kiwanis club. keep your cash for yourself, spend it on cigs and porn, put it in stocks bonds and iras, who gives a shit. anyway the world is pretty much just how satan likes it, and if he wants it different he'll tell you.
• don't try to tempt people to sin. it's a union thing, and believe me you don't want to scab on demons. just kill puppies and leave the rest to the professionals.
• oh, and don't get caught, asshole. you definitely won't do satan any favors from a padded cell in willard.

 

[God45]

Ja, det är super kul! Har spelat det i Fantasy spel en massa. Way of the Wicked är en kul färdigskriven kampanj tex. Är alla på Team evil kan man ha sjukt kul.

Den vanligaste onda kampanjen jag spelar i är dock superskurkar. Superhjältar är så reaktiva, skurkar gör sina egna planer.

Det finns spel som gör det specifikt också men utanför fantasy genren, Vampire är kanske det främsta av dem.

 

[Christoffer]

Jag tycker att man nog kan säga att speler "premierar" den typen av spelande som exemplifieras av att "slå ihjäl bönder, röva bort ungmör, gå i pakt med demoner och nekromantiker osv.". Men det är såklart en del av poängen. Dåliga omständigheter och en hård omgivning gör att folk tvingas agera som skitstövlar för att klara sig.

Skulle nog snarare säga att det premierar att slåss desperat för saker du värderar högt, om det så är sammanhållningen i din kult eller din bil eller din läkarmotagning, din älskare, ditt rena vatten, whatever, är en annan sak. Ser inte alls AW som ett sådant spel, tvärtom. Det finns ju ingen mekanisk bonus bara för du gör något vidrigt eller moraliskt övertramp. Den enda belöningen du har är antingen saker i fiktionen du lyckas beskydda, saker i fiktionen du lyckas skapa, eller när du interagerar med folk, får mer Hx med dem eller lyckas få Xp. Men ja, en kan ju se på spel på rätt olika sätt. Som sagt, vissa ser ju Dogs som det spelet som efterfrågas här, medans jag tycker det är helt uppenbart i regelboken (och vill en dra in auktoriteter så Vincent själv) att det inte är det.

Poison'd är ju intressant eftersom det kastar om belöningarna om jag minns det rätt. Du blir belönad när du utsätts, inte när du utsätter. Så när din karaktär misshandlar min med en spade kan jag ta ett x som jag sen nyttjar senare i min hämnd, tex. eller för något annat gentemot någon annan som kommer komma framöver när vi seglar vidare eller släpper ankar vid någon destination.

 

[Genesis]

Skulle nog snarare säga att det premierar att slåss desperat för saker du värderar högt, om det så är sammanhållningen i din kult eller din bil eller din läkarmotagning, din älskare, ditt rena vatten, whatever, är en annan sak. Ser inte alls AW som ett sådant spel, tvärtom. Det finns ju ingen mekanisk bonus bara för du gör något vidrigt eller moraliskt övertramp. Den enda belöningen du har är antingen saker i fiktionen du lyckas beskydda, saker i fiktionen du lyckas skapa, eller när du interagerar med folk, får mer Hx med dem eller lyckas få Xp. Men ja, en kan ju se på spel på rätt olika sätt. Som sagt, vissa ser ju Dogs som det spelet som efterfrågas här, medans jag tycker det är helt uppenbart i regelboken (och vill en dra in auktoriteter så Vincent själv) att det inte är det.

Dogs håller jag absolut med om inte handlar om att spela ond, och ja, jag skulle inte heller klassa AW som "spela ond", det var lite överdrivet, såklart.

 

[Dr_Dängrot]

Yes har spelat onding i rollspel

Har spelat nån adventure path till Pathfinder där man är ond , kan ha vart way of the wicked eller vad den heter.

Har spelat som en del av imperiet i star wars

Har spelat sydstatsveteran i western

har spelat i en setting där vi var gangsters

 

[Christoffer]

Själv tycker jag nog det måste finns ett stråk av mänsklig förståelse och kanske en vilja att ransaka, förstå och/eller förlåta om det ska vara meningsfullt att spela. Att bara spela rena ondingar känns ju ungefär lika roligt som att spela rena godingar. Men att spela någon som passionerat försöker åstadkomma något de tycker är rätt i en sitution som ger dåligt avstamp för att nå dit är mycket intressantare. Att spela någon som vill demontera all världen militär och som rånar banker och använder de resurserna för att beväpna sig spränger sönder försvarsanläggningar, kidnappa högt uppsatta militärer och saboterar militära operationer runt om i världen låter ju mycket mer intressant än att röva bort prinsessor/prinsar. Att bara spela ond känns inte speciellt spännande och svårt att se hur det skulle hålla speciellt länge, men att skapa den där karaktären ovan (han lär väl kallas Plogbillen) och ständigt fundera vad jag kan göra och ändå kunna se mig själv i spegeln när jag tar av mig masken. Hur många liv är ett demilitariserat sverige värt? Hur många liv är ett kollapsat nato värt? Fan, blir ju taggad på Ploggbillen på riktigt nu!

 

[zo0ok]

Problemet med att spela "ond" är att man får världen emot sig.
Och då blir det upp till SL att tolerera och sätta gränser.

Även om alla runt bordet säger att det är helt ok att bränna ner och plundra byar man reser igenom, så måste ju SL fundera på om någon i världen tyckte det var ett oacceptabelt beteende. Och efter ett tag är det nog det. Och det blir så godtyckligt: sönerna till bonden som ni torterade bestämde sig för att söka hämnd, de har följt er i en månad, förberett sin hämnd, och nu ligger ni (helt plötsligt) jätteilla till.

I ett modernt spel - polisen sätter upp vägspärrar och börjar jaga med helikopter.

Vampire hade ju egenheten att allt det här (the Masquerade) var ett centralt tema. Och så fanns det en liten grupp Vampyrer som inte trodde på maskeraden (glömt bort vad de hette)... men det var ju där det blev jättesvårt.

 

[God45]

Problemet med att spela "ond" är att man får världen emot sig.
Och då blir det upp till SL att tolerera och sätta gränser.

Även om alla runt bordet säger att det är helt ok att bränna ner och plundra byar man reser igenom, så måste ju SL fundera på om någon i världen tyckte det var ett oacceptabelt beteende. Och efter ett tag är det nog det. Och det blir så godtyckligt: sönerna till bonden som ni torterade bestämde sig för att söka hämnd, de har följt er i en månad, förberett sin hämnd, och nu ligger ni (helt plötsligt) jätteilla till.

Hur ligger de jätteilla till menar du? Den här grejen hör jag ofta online ”Oh, men överlevarna kommer lägga månader och år på att bli Batman och mörda spelarna på det här sättet! Det är DM fiat och ett problem.”

I en ”vanlig” kampanj bråkar man med onda farliga personer hela tiden, de har mer möjlighet och mage för att jaga ner en än random bönder vars by man brände ner. Är chansen större att bönderna smyger sig på karaktärerna, lyckas besegra karaktärerna eller hittar karaktärerna än ondskans förkämpar? Nej! Så vad är problemet? Är det inte bara att dåliga spelledare känner att saker är för mörka och plockar fram deus ex machinas för att stoppa spelarna?

Men låt oss säga att vi gör hämnd grejen, DET ÄR JU BARA SÅ COOLT! Okej, så ni har mördat alla vuxna i den här byn, stulit deras magiska hemligheter och förslavat barnen. 10 år senare kommer motherfucking Conan efter er för hämnd! Vem, om de spelar en ond trollkarl, vill inte slåss mot Conan?! För att ha 5 stjärnor i GTA är coolt och kul.

 

[zo0ok]

Hur ligger de jätteilla till menar du?

Det är bara roligt, meningsfullt, som rollpersonerna har en chans.

Säg att man spelar Western och skaffar sig många fiender.
Man kan bli skjuten i ryggen eller förgiftad. Någon lägger en skorpion eller skallerorm i sadelväskan.

Formen för rollspel är att rollpersonerna är aktiva - de löser problem och väljer sina konflikter.
Om de spelar smart kan de ofta (tillåtas att) eliminera hot utan direkt konfontation.
Men det funkar sämre om SLP agerar så.

Ta en sådan sak som OSR. Utgångspunkten är att det finns en prep som är neutral i förhållande till rollpersonerna. Det är något för rollpersonerna att utforska och agera på. Så funkar spelet. Men om rollpersonerna är onda, och skaffar sig fiender, så får SL börja planera hur världen försöker ta död på rollpersonerna.

Men alltså, då och då kan väl rollpersonerna göra något dumt och reta upp någon som vill hämnas senare. Jättecoolt! Tycker jag också, som omväxling.

Men om man hamnar på toppen av internationella polis- och underrättelsetjänsters lista över personer som är så farliga att de bara ska likvideras, så blir det svårt att få till något "vanligt" spel. Tror jag.

 

[God45]

Det är bara roligt, meningsfullt, som rollpersonerna har en chans.

Säg att man spelar Western och skaffar sig många fiender.
Man kan bli skjuten i ryggen eller förgiftad. Någon lägger en skorpion eller skallerorm i sadelväskan.

Formen för rollspel är att rollpersonerna är aktiva - de löser problem och väljer sina konflikter.
Om de spelar smart kan de ofta (tillåtas att) eliminera hot utan direkt konfontation.
Men det funkar sämre om SLP agerar så.

Ta en sådan sak som OSR. Utgångspunkten är att det finns en prep som är neutral i förhållande till rollpersonerna. Det är något för rollpersonerna att utforska och agera på. Så funkar spelet. Men om rollpersonerna är onda, och skaffar sig fiender, så får SL börja planera hur världen försöker ta död på rollpersonerna.

Men alltså, då och då kan väl rollpersonerna göra något dumt och reta upp någon som vill hämnas senare. Jättecoolt! Tycker jag också, som omväxling.

Men om man hamnar på toppen av internationella polis- och underrättelsetjänsters lista över personer som är så farliga att de bara ska likvideras, så blir det svårt att få till något "vanligt" spel. Tror jag.

Det här beror på hur mäktiga spelarkaraktärerna är och genre tänker jag. Spelar man realistiska gängkriminella är saker så klart livsfarliga. Men spelar man mörka riddare i fantasy så är man dels mycket mäktigare än sina offer, dels är det i genren att det krävs åtminståne hjältar för att vara ett problem och är man i en värld med mindre kommunikationer så är det inte säkert att någon kan identifiera en eller hitta en. Mer så om man spelar superskurkar som Doctor Doom, det är inte som att mannen på gata eller ens militären är ett problem.

 

[Christoffer]

Det är bara roligt, meningsfullt, som rollpersonerna har en chans.

Jag tänker att när det väl kommit dit, så är det ju ett resultat av karaktärers (och därmed spelares + spelledares) val + konsekvenser + val + konsekvenser + val + konsekvenser i en lång lång kedja. Så det är snarare att acceptera sina handlingar och dess konsekvenser än att gnälla över att inte ha en chans. Själv är jag helt för sådana här "inklämningar" i en berättelse genom konsekvenser som byggs på varandra tills dess handlingsfriheten skärs av skarpt på grund av tidigare val och handlingar. Det är dramatiskt, det höjer insatsen och det pekar tillbaka på val som tagits och framåt på priset som det riskerar att kosta.

 

[God45]

Jag tänker också att det är nivåer i helvetet här. Vi har ”Komplexa världar och hårda beslut” ondska på en sida där man spelar karaktärer som Daenerys Targaryen och Stringer Bell där andra sidan är ”Ren ondska” som Sauron och Palpatine. Båda är en grund för roliga kampanjer men de är väldigt olika.

 

[Zire]

Jag har bara kört en sådan kampanj (där vi skulle vara uttalat onda) en gång och det var många år sedan. Den blev väldigt kortvarig eftersom det inte var i närheten så kul som vi trodde.

Det är inte särskilt roligt att spela någon som bara är rakt igenom god heller.

 

[erikt]

Hur ligger de jätteilla till menar du? Den här grejen hör jag ofta online ”Oh, men överlevarna kommer lägga månader och år på att bli Batman och mörda spelarna på det här sättet! Det är DM fiat och ett problem.”

I en ”vanlig” kampanj bråkar man med onda farliga personer hela tiden, de har mer möjlighet och mage för att jaga ner en än random bönder vars by man brände ner. Är chansen större att bönderna smyger sig på karaktärerna, lyckas besegra karaktärerna eller hittar karaktärerna än ondskans förkämpar? Nej! Så vad är problemet? Är det inte bara att dåliga spelledare känner att saker är för mörka och plockar fram deus ex machinas för att stoppa spelarna?

Skillnaden är väl att i en normal kampanjvärld så utgör de "goda" och någorlunda laglydiga en stor majoritet av befolkningen, medan ondingarna är en minoritet. Så om man spelar elaking och så småningom blir efterlyst som massrånmördarslaktare, så har man så många fler efter sig än om bara dödar ondingar och tar deras skatter.

Men är det bara några enskilda individer som bestämmer sig för att hämnas på rollpersonerna, ja då spelar det inte så stor praktisk roll om det är några f.d. bönder eller några Sauron-dyrkare.

 

[God45]

Skillnaden är väl att i en normal kampanjvärld så utgör de "goda" och någorlunda laglydiga en stor majoritet av befolkningen, medan ondingarna är en minoritet. Så om man spelar elaking och så småningom blir efterlyst som massrånmördarslaktare, så har man så många fler efter sig än om bara dödar ondingar och tar deras skatter.

Men är det bara några enskilda individer som bestämmer sig för att hämnas på rollpersonerna, ja då spelar det inte så stor praktisk roll om det är några f.d. bönder eller några Sauron-dyrkare.

Fast det här resonemanget förstår jag inte alls. I en värld där de enda som kan stoppa skurkarna och monstren är spelarkaraktärerna eftersom de är mäktiga äventyrare… Vad spelar det för roll om man får ett dåligt rykte eller blir efterlysta?! Om spelarna var de enda som kunde stoppa skurkarna är samhället svagt. Det borde krävas mäktiga hjältar för att dräpa dem också. Att plötsligt biffa upp samhället känns weird.

Jo, det är mycket värre att ha organiserade tränade mördare som dödat förr för sin mörka gud med backning som jagar en än det är att ha bönder efter sig.

 

[DanielSchenström]

Jag har kört nån enstaka ond person, och har en Spelljammerkampanj där alla rollpersoner är onda. Jag är helt ok med onda rollpersoner i de flesta av mina spel, men är inte förtjust i att spela dem själv och jag spelar aldrig i nån kampanj där det har nån större betydelse, utan det är mer korta saker där många av konsekvenserna inte spelas ut. Jag har några få spel och kampanjmiljöer där det kan finnas bonusar för olika onda saker, men de flesta slutar med att rollpersonen blir en slp efter en viss mängd ondhet som i gamla TORG och Ravenloft till AD&D2. Även spel där rollpersonerna förväntas vara ok med ganska eländiga saker som Shadowrun så bestraffas ondhet.