Jag tycker videon i slutändan är lite otydlig i att den egentligen inte jämför. Den framhåller fördelarna med mjukt världsbyggande men ställer det inte direkt i relation hur alternativet funkar. Det finns även lite underliga dikotomier kring vad sägs uppnå - jag inbillar mig att oavsett ansats så är de flesta författare ut efter sådant som inlevelse, karaktärsteckning, att sugas med.
Det blir också lite ytligt så till vida att det är en sak vad som framgår för läsaren/tittaren, en annan vad författaren gjort bakom. För vidröra två av exemplen. Harry Potter, som visst är mjuk men där själva berättelsestrukturen gör den hårdare efter hand - för att inkonsekvenserna börjar synas och behöver beröras av författaren. Och Tolkien är givetvis hård, men för en ny läsare av Ringarnas herre lär rätt mycket framstå som ganska mjukt, det först med de postuma publiceringarna som det blivit klarlagt hur hårt det verkligen var. Så det kanske inte alltid är meningsfullt att dela upp hela världsbyggen på det viset. Här kom jag också att tänka på ett annat exempel - LeGuins Övärlden, mjuk eller hård egentligen? Eller Jonathan Strange & Mr. Norell - framställer sig som hård men är mjuk?
Men för att hoppa till rollspelen tänker jag att de i sig, om vi nu ska använda uppdelningen, tenderar åt det hårda hållet genom att ha regler och genom att, även i de samberättande fallen, ofta sätta en premiss för vad spelet går ut på. Jag tänker också att i den mån man spelar samberättande kampanjer (aldrig provat själv) så blir väl det hårt i takt med att det etableras? Eller finns det spel där det kan ändras efterhand? Eller är det en spelgruppsfråga?
