Nekromanti Hatiska strider

[LeJonklev]

Re: döden och annat läskigt..

Tyvärr så är det ju så att ofta har både rollpersoner och spelledarpersoner svårt att ge sig.
En levande fiende är en fiende som kan komma tillbaka och jävlas igen.
Själv gör jag(och mina medspelare) som så att småslödder och storskurkar peppras nmormalt ihjäl eller sätts i fängelse(är man polis så ska man i varje fall FÖRSÖKA följa lagarna /images/icons/smile.gif) medans när det gäller småhälare och dylikt markerar man att man är tuffare än dem och låter dem sedan gå så man kan använad dem igen.
Mend et är lätt att hänfalla till att skjuta på allt som rör sig som du säger ja.

LL

I found it hard, it was hard to find, oh well, whatever, nevermind.

 

[Douggie]

Nja, det blir inte så att vi ger oss på varandra......
Men alla inblandade är alldeles för stolta för att böja sig.

Douggie
--
Vem dör först?

 

[Johan K]

Om de är så korkade att de bara slaktar varandra, så får de skylla sig sig själva. Hur ska de klara att bli bätre om de bara slaktar varandra och inte samarbetar mot "fienden".
Låt dem hålas ett tag och om de inte skärper sig så får du ta och säga till dem.

[color:red]Nemo saltat sobrius, nisi forte insanit !</font color=red>

 

[lave]

Re: Den magiska gränsen..

äventyret finns ju kvar till nästa gång, och så länge alla har kul (medans de har ihjäl varandra) så är det ju ok. man ska inte spela ett äventyr "bara för stackars SL ansträngt sig för att skriva det". om SL nu VERKLIGEN vill att de spelar det, så får han väl konstruera det så spelarna verkligen MÅSTE dras in i det..... tex är bygger "vinterskogen" lite VÄL mycket på att spelarna alls BRYR sig om varför det är vinter mitt i sommaren. (det är trots det ett bra äventyr....)

 

[MidNight]

Det kan väl..

..ändå inte vara så att SL ska få arbeta doubletime bara för att få spelarna att fatta vinken så att säga, som i ditt exempel: nog fan skulle man bry sig om att det var vinter mitt i sommaren, förutsatt att man inte är mentalt handikappad på något sätt..
Det bör ju ändå finnas någon slags ömsesidigt arbete för att åtminstone försöka spela äventyret..

Nu ska du inte ta det här som ett personangrepp eller någon allvarlig personlig kritik, men var jag SL och hade en (eller flera) spelare med din inställning skulle jag allvarligt fundera på att byta spelgrupp.. Om det bara är jag som har en konstig inställning vet jag inte, men så skulle iaf jag resonera.
Om just din SL sedan tycker att det är 'hunkey dorey' med spelare som inte bryr sig speciellt mycket om arbetet han lägger ner på att göra äventyr, så 'good for you'!

//MiDNiGHT.

 

[lave]

Re: Det kan väl..

jag bara blir lite irriterad på äventyr som förutsätter att jag verkligen VILL slå ihjäl draken och rädda prinsessan. Kanske min RP är feg? svag? lyckligt gift? så länge äventyren tar hänsyn till RPnas bakgrund är det ok, men det blir lite fånigt när man MÅSTE spela "god" trots att man kanske i själva verket är en sur, sne och egoistisk djäkel.
och sånt kan en bra SL känna av och baka in i äventyret


äsch... vi är nog överens när allt kommer omkring....

 

[Feuflux]

Hinner ni spela lite rollspel emellanåt också??? /images/icons/laugh.gif

//[color:red]Feuflux</font color=red>
//[color:blue]vars spelare brukar sitta still...</font color=blue>

 

[Feuflux]

Re: den som vet det... [NT]

kan det vara så att NT står för no text

//[color:red]Feuflux</font color=red>
//[color:white]nej, jag är inte ironisk... </font color=white>

 

[MidNight]

Jo,

vi är nog överens ändå.. /images/icons/laugh.gif

Det är ju en sak att spelarna inte bryr sig om vad SL försöker åstadkomma (särskilt när det är ganska uppenbart), men det är en helt annan sak att SL å sin sida negligerar Rollpersonerna!
Det är naturligtvis inte heller bra, om något ännu sämre (eller iaf en hint om att SL:aren i fråga inte är alltför erfaren/bra).

//MiDNiGHT.
"We're gonna make enough noise to wake the dead!"
- @440, Stadium Parking Lot.

 

[Rickard]

Re: Det kan väl..

"<EM>Jag har också sett spelare som bestuligt någon i gruppen, sedan när han blitt upptäckt och spelaren blir straffad så tar han det personligt</EM>"
Jag hoppas att du menar att spelaren som RP.. Tar han det personligt borde han tänka över om det med rollspel verkligen är nå't för honom. Jag menar, om man blir sur över nå't som en pers. gör i ett spel så lever man sig in lite för mycket. Skulle han även bli sur om den andra pers. glidtacklade honom fult i ett datorfotbollsspel?

"<EM>Såfort man träffar en typ som arbetar mot rollpersonerna ska han slås ihjäl. Nån mer än vi som upplever samma sak?</EM>"
Japp, men jag har försökt att ge de lite moralkakor. T.ex. när de ska slå ner ett par vakter låter jag de höra en vakt tala om sin 4-åriga dotter. De brukar då inte vara så pigga på att döda den vakten då.
Eg. borde inte RP:n vara en kallblodig mördare. Tänk dig själv om du ska ta livet av nå'n, du ser offrets skräckslagna ansikte framför dig. Det är just det som är felet. Ofta möter man bara "ansiktslösa" motståndare, typ en pälsklädd barbar med svart, långt hår, beväpnat med tvåhandssvärd.
Anstränger sig SL för att beskriva temp. motståndare (typ vakter, rånare) så borde spelarna tveka lite mer för att bara kallblodigt hugga ner dem. Låt också lagen ha sin gång, kanske inte att de direkt blir jagade men låt de se och höra beskrivningar av sig själva i staden.

"<EM>man ska inte spela ett äventyr 'bara för stackars SL ansträngt sig för att skriva det'.</EM>"
Näe, men det är roligare när man känner att man åstadkommit nå't som "brytit sig in i borgen" än bara "dödat en i gänget". Käbblar spelarna kan det ta nå'n timme IRL. Spelar du ett datorspel eller är ute och springer i skogen så är det roligare att känna att du kommit en bit än att bara vara kvar på samma plats.

"<EM>bygger 'vinterskogen' lite VÄL mycket på att spelarna alls BRYR sig om varför det är vinter mitt i sommaren</EM>"
Reflekterade över det, jag också.

"<EM>skulle jag allvarligt fundera på att byta spelgrupp</EM>"
Skulle vilja se dig göra det, för mig så är det mina närmaste vänner som jag spelar med. Antar att det är ungefär samma sak för dig.

/[color:green]Han</font color=green> som inte började tänka på moralfrågorna förrän hans SL sade nå't om dem

 

[neuter]

Det finns inga tomater i Bagdad[NT]

[NT]

"Soylent Green is people!"

 

[Svarte Faraonen]

Har ahft det problemet när min spelgupp i Eon delades i två grupper, de som var emd i Kristallorden och de som itne var det. En av Kristallordensmedlemmarna hade förökt få en av de övriga att bli dödad av en folkmassa, varpå denne när de hade flytt till säkerhet sparkade Kristallordensmedlemmen i huvudet.

Därpå började samtliga Kristallordensmedlemmar hota denne, varpå de övriga anföll Kristallorden. Det ehla lugnade ner sig när en av KRistallordensmedlemmarna blivit skjuten i ögatt, men de hyser fortfarande mordplaner mot varandra...

- Bobby

 

[MidNight]

Hmm..

..spridda kaskader av kommentarer här.
Ang. Att konflikter i spelgruppen IC (in charachter) tas över till verkligheten.
Det händer. Faktiskt. Rollspel kan vara en farlig sak och är förmodligen en av världens mest raffinerade propagandamaskiner, om man använder det rätt. Särskilt för personer som är lätt deprimerade är det lätt att ta med negativa vibbar från rollspelens värld in i den riktiga. Nu är det säkert inte vanligt i rollspelsgrupper som passerat eller inte befinner sig i tonåren, då hormoner och känslosvall är som värst och rollspelsgrupper som undviker "starka ämnen" - dvs mer åt hållet Western och "gladvåldsfantasy" (generaliseringar förståss)..
Förstod ni inte det som står oven så bry er inte om det. poängen är att konflikter kan tas in i verkligheten (syftar nu främst på konflikter mellan spelare).

"Jag menar, om man blir sur över nå't som en pers. gör i ett spel så lever man sig in lite för mycket. Skulle han även bli sur om den andra pers. glidtacklade honom fult i ett datorfotbollsspel?
"
Det är skillnad mellan datorfotbollsspel och rollspel. Men kommentaren om att leva sig in för mycket är sann, även om den är lite tveeggad då "bra" rollspelande per definition är att kunna leva sig in i rollen.. /images/icons/tongue.gif

Din ide om moralkakor är faktiskt riktigt bra. Jag tror bestämt det är något som man bör använda, då det ofta förekommer ett 'oresonligt dödande' bland Rp som egentligen inte "borde" vara så kallhjärtade..

Ang. Byte av spelgrupp och vänner.
Tre saker. 1, bara för att jag slutar spela med dem behöver det inte betyda att jag slutar umgås med dem.
2, Det var ett hypotetiskt påstående.
3, Vänner betyder mycket lite för mig, då jag av erfarehet vet att "vänner" är ett begrepp som skiftar konstant. Det här är mina egna erfarenheter jag snackar om, de är inte trevliga och därför är jag mycket cynisk och pessimistisk angånde relationer/vänskap/tillit. Fungerar det bra för er så är det väl fint, då behöver ni inte bry er om att kommentera punkten heller.

//MiDNiGHT. - notera att ovanstående kan tolkas som nedlåtande/aggressivt. Det är inte menigen. Jag har just fått G+ på ett arbete som min kära mor sedan fick 10p på universitetet för (i den ordningen, I shit you not.). /images/icons/mad.gif

 

[Guardian_UBBT]

Vilket får mig att undra....

...hur folk här räknar skada.

"Det ehla lugnade ner sig när en av KRistallordensmedlemmarna blivit skjuten i ögatt, men de hyser fortfarande mordplaner mot varandra..."

ska man överleva sånt med motiveringen "njaa, men den gjorde ju bara si å så mycket i skada"
nu är jag ingen utbildad läkare, men borde inte pil avfyrad från båge eller armborst som träffar i ögat vara GANSKA så livshotande...... det är ganska bra fart på den å risken att den bara skadar ögat är nog ganska minimal om den träffar framifrån...

/ per, din personlige ögonexpert

 

[Carilion]

Ett recept, som enligt egna erfarenheter är mycket bra, för en ny grupp:
* 50 % gammal grupp (tre medlemmar)
* 1 del ny grupp
Mixas till en slät och fin blandning...

I den nya gruppen är det inte heller någon gigantisk sammanfogning, men det beror dels på att gruppen är sammansatt av mycket udda figurer (vilken grupp är inte det, förresten). Dessutom har många gjort nya rollpersoner på sistone, bara en är kvar av de ursprungliga.
I den gamla gruppen dog rollpersoner som flugor, oftast beroende på "avsiktlig friendly fire".
Som när två kobolder fixade så att nästan hela gruppen tog kål på varandra. Problemet med detta är att en kobold som först dödar tio rollpersoner och sedan blir dödad av den elfte gärna tycks skapa rollpersoner, som råkar vara sin gamla rollpersons bror, med karaktären "Hämnaren" el dyl.

Oops, jag svamlar visst, men jag har såå många koboldminnen att dela med mig av!

/ Carilion
"Ju mer du dricker, dess mindre vet du, vart ditt vett tar vägen" - Hávamál

 

[Svarte Faraonen]

Re: Vilket får mig att undra....

Den träffade inte framifrån. Den komm snett från sidan och skapade ett lågnt sår över kindbenet innan den penetrerade ögat.

- Bobby

 

[Rickard]

Byta spelgrupp

"<EM>Ang. Byte av spelgrupp och vänner.</EM>"
Ville bara se hur andra gjorde. De som vi slutat spela med har också kontakten brutits med och om jag började spela med andra än mina bästa vänner och sedan säga åt vännerna att jag inte vill fortsätta spela med dem skulle de nog bli allt putt på mig.

/[color:green]Han</font color=green> som, när han tänker efter, har bytt spelgrupp enligt Carilions recept

 

[Illern]

Re: Vilket får mig att undra....

Den träffade inte framifrån. Den komm snett från sidan och skapade ett lågnt sår över kindbenet innan den penetrerade ögat.

Va´ bra, biologen i mig började annars revoltera lite...


[color:green]Mustela Putoris Astrabo, pretorian
Illerlyan:<A HREF="http://www.surf.to/ferret" target="_new">http://www.surf.to/ferret</A>

 

[DanielSchenström]

Låter dem hållas till de tröttnar och ger dem mindre erf för rollspelande om de gör nya karaktärer som eventuellt fortsätter vendettan.

Alternativt tar man ett samtal med alla spelarna och talar om att rollspel går ut på att ha kul, och man får anpassa sina rollpersoner till gruppen, om man fattar innan att konflikter kommer att uppstå så får man tänka om i karaktärsskapandet.


Daniel "Warduke" Schenström