1. Heder och ära är olika begrepp. Heder handlar om hur värdefull man är som människa, Ära om hur bra man har gjort saker (vilket kan ha implikationer på heder, men inte måste ha det). Heder får man av att hålla sitt ord, tycka rätt saker, och bli tillfrågad i offentliga sammanhang. Ära får man av enskilda stordåd. Vanligen säger man att Heder, Ära och Lojalitet alla är bra, men att de flesta som mest har två. Heder och ära står ibland i motsättning till varandra, eftersom heder bygger på konformism, medan ära på antikonformism i form av dådkraft.
2. Även om mycket väsen görs av skillnader mellan olika begrepp, så är de vanligen schematiska. Vad som skiljer är symbolerna, dvs. de yttre manifestationerna av heder. Skillnaden är att Beduinerna uttryckte hedern i sångdikt, medan tyskarna gjorde det med antalet galler för ansiktet på hjälmen och indierna i form av vilken kultbeteckning man har rätt att bära. Det är allt. Förmodligen gäller det samma på mundana, dvs. koderna är vanligen de samma, men symbolerna för värdighet varierar. En rolig sidoeffekt är att människor blandar symbol och betydelse, vilket innebär att klasser som ser ut som om de borde vara hedervärda/ärebelagda/lojala, dvs. använder samma verktyg eller liknande symboler som de som kodas för beteendet, kommer att bemötas som om de vore hedervärda. Eftersom vi konstaterade att symbolerna varierar, även när substansen är den samma, så kommer du effektivt sett att få kulturkrockar hursomhälst, eftersom olika socialgrupper antas besitta inneboende heder/ära/lojalitet, och därmed tillerkänns olika status a priori.
3. Både Heder och Ära är socialt kodade symboler för människovärde. Som sådana är de klassbundna, eftersom fattiga sällan tillerkänns människovärde i primitiva kulturer. Detta är (btw.) en anledning till att nationer som frankrike behövs - de är villiga att bomba dumskallar, utan hänsyn till några andra faktorer eller konsekvenser. Det är så man får förändring i människovärdesdiskursen - en svag stat utvecklar det sällan utan ett isomorphistiskt tryck. Aspirerande underklassgrupper kommer följdaktligen också att adoptera en hedersdiskurs, vilken vanligen tar formen av konceptet "lämplighet", dvs. ett regelefterlevnadskoncept, snarare än ett trovärdighetskoncept.
4. De kulturer som är tyngst beroende av heder, är de som antingen är boskapsbundna, eller jordbrukande med storgodssystem. Boskapsskötare tenderar att ha en dubbelhet i relationen till heder, eftersom ära värderas högre (ur vilket följer att bedrägeri är A-OK om det lyckas, och inte upptäcks). Detta skapar en spänning eftersom bondesamhälen tenderar att värdera heder högre än ära. Jämför diskursen om nyrika i Sverige idag - de anses opassande, eftersom de på vulgära sätt uppvisar symbolerna för ära (såsom champagne), utan att kunna påvisa hederssymboler (såsom grått hår, och rätt uppförande, vilka båda associeras till akademiker och gamla pengar). Överfört på mundana skulle alltså stater som Drunok (genomfeodalt, genomagrart) vara goda kandidater till extrema hederskulturer, och drunokierna skulle nog ha en väldigt dubbel attityd till de närliggande (ärefulla men hederslösa) raunlänningarna. Vänta er att se raunamode bland struttande drunociska småpojkar.