Rickard
Urverk speldesign
...eftersom jag brukar kunna förstöra stämningar genom att skämta när jag improviserar.. Ger ett exempel:
En solig sommardag. Mark har slagit sig ner vid ett vitt runt plastbord med sin kaffe och wienerbröd. Han spanar ut över den trängslet på gatan, utanför uteplatsen till fiket, för att se om han kan få syn på sin kontaktperson, mr Johnson. Han hänger av sin jacka på stolen, sätter sig, häller lite strösocker i kaffet och lyckas slå till sin tesked så den ramlar ner på marken. Efter en kort kraftord böjer sig Mark och plockar upp skeden. Medan han nerhukad blåser av smutsen av skeden så vänder han på huvudet och ser en svart låda, ungefär lika stor som ett modem, fastsatt under bordet. Lådan har en liten röd lysande lampa och en diplay där det står '17'. Det tar tills displayen visar '16' innan Mark fattar vad lådan är för något.
Panik! "En BOMB!". Folk tittar mot Mark och verkar undra mer vad idioten har för sig än vad han sa. Ingen bryr sig nämnvärt. "Det är EN BOMB under bordet!" Mark vevar med armarna och visar mot bordet. Nu börjar det ta fart. Hastiga rörelser, människor som hastigt reser sig från sina bord och tar sina tillbehörigheter. Mark ser en trebarnfamilj två bord längre bort, han springer bort dit och tar en liten flicka under armen medan han föser bort resten av familjen. Han tittar ut mot gatan och hur vissa har börjat reagera, men långt ifrån alla.
En gammal kärring fångar Marks blick. Hon verkar inte alls lägga märke till tumultet omkring utan fortsätter i all sin ro att smutta på sitt kaffe. Mark springer fram till henne och skriker "Snart smäller det!".
Hon tittar upp mot den unge, välklädde mannen. "Smäller det? Ska de skjuta fyrverkerier? Det gör man ju vid nyår. Näe, min unge herre. Du får minsann vänta tills....
Helt plötsligt dyker alltså "standardkärringen" upp och förstör den hela laddade stämningen (som jag hoppades jag fick till i.o.m. historien) med ett komiskt inslag..
Det värsta är nog att mina spelare börjar vara lite oseriösa bara för att jag kläcker ur mig ett skämt eller två (OK, kanske tre då).. Synd bara, för jag vill köra seriöst.. Har t.o.m. sagt det till dem.. Har försökt skära ner på skämten men oseriositeten (finns det ordet?) finns fortfarande.. Kanske lite "som man bäddar, får man ligga".
Är det nån annan som har detta problem?
/[color:448800]Han</font color=448800>, som skrev brevet, är som vanligt inte personen i berättelsen
En solig sommardag. Mark har slagit sig ner vid ett vitt runt plastbord med sin kaffe och wienerbröd. Han spanar ut över den trängslet på gatan, utanför uteplatsen till fiket, för att se om han kan få syn på sin kontaktperson, mr Johnson. Han hänger av sin jacka på stolen, sätter sig, häller lite strösocker i kaffet och lyckas slå till sin tesked så den ramlar ner på marken. Efter en kort kraftord böjer sig Mark och plockar upp skeden. Medan han nerhukad blåser av smutsen av skeden så vänder han på huvudet och ser en svart låda, ungefär lika stor som ett modem, fastsatt under bordet. Lådan har en liten röd lysande lampa och en diplay där det står '17'. Det tar tills displayen visar '16' innan Mark fattar vad lådan är för något.
Panik! "En BOMB!". Folk tittar mot Mark och verkar undra mer vad idioten har för sig än vad han sa. Ingen bryr sig nämnvärt. "Det är EN BOMB under bordet!" Mark vevar med armarna och visar mot bordet. Nu börjar det ta fart. Hastiga rörelser, människor som hastigt reser sig från sina bord och tar sina tillbehörigheter. Mark ser en trebarnfamilj två bord längre bort, han springer bort dit och tar en liten flicka under armen medan han föser bort resten av familjen. Han tittar ut mot gatan och hur vissa har börjat reagera, men långt ifrån alla.
En gammal kärring fångar Marks blick. Hon verkar inte alls lägga märke till tumultet omkring utan fortsätter i all sin ro att smutta på sitt kaffe. Mark springer fram till henne och skriker "Snart smäller det!".
Hon tittar upp mot den unge, välklädde mannen. "Smäller det? Ska de skjuta fyrverkerier? Det gör man ju vid nyår. Näe, min unge herre. Du får minsann vänta tills....
Helt plötsligt dyker alltså "standardkärringen" upp och förstör den hela laddade stämningen (som jag hoppades jag fick till i.o.m. historien) med ett komiskt inslag..
Det värsta är nog att mina spelare börjar vara lite oseriösa bara för att jag kläcker ur mig ett skämt eller två (OK, kanske tre då).. Synd bara, för jag vill köra seriöst.. Har t.o.m. sagt det till dem.. Har försökt skära ner på skämten men oseriositeten (finns det ordet?) finns fortfarande.. Kanske lite "som man bäddar, får man ligga".
Är det nån annan som har detta problem?
/[color:448800]Han</font color=448800>, som skrev brevet, är som vanligt inte personen i berättelsen
