Quan'talis
Swashbuckler
Jag kan sluta när jag vill
Jo, jag har till exempel spelat lagom heroisk sword and sorcery med mina spelare i ett par år, så när jag slängde in ett äventyr där de inte behövde strida alls blev de rätt besvikna (jag borde kanske ha förvarnat dem). Dessutom brukar vi ha rätt mycket distans till spelet, så jag tror inte att jag skulle vilja spelleda en skräckkampanj med dem. (Men å andra sidan skulle jag gärna köra lite skräck och de är de enda spelare jag har... hmm... ett dilemma)
Problemet med att alla är nybörjare är ju att man blir tvungen att göra alla misstag själv. Skulle jag ha fått välja hade jag nog spelat med flera olika erfarna spelledare i ett par år först, helt enkelt för att se olika sätt man kan lösa problemen på. Men vi var nybörjare allihop och någon måste ju vara SL.
Man (eller iaf jag) har ju rätt hög tröskel för att försöka något nytt om det man redan gör funkar bra. Mot slutet (nej, det är inte slutet. Vi ska spela igen till sommaren. Hoppas jag) improviserade jag fram nästan alltihop, men det var mest för att jag var för lat för att skriva ner mina äventyr och för glömsk för att göra som jag hade tänkt, inte för att jag tyckte det var dags att pröva något nytt.
/JPS
Jo, jag har till exempel spelat lagom heroisk sword and sorcery med mina spelare i ett par år, så när jag slängde in ett äventyr där de inte behövde strida alls blev de rätt besvikna (jag borde kanske ha förvarnat dem). Dessutom brukar vi ha rätt mycket distans till spelet, så jag tror inte att jag skulle vilja spelleda en skräckkampanj med dem. (Men å andra sidan skulle jag gärna köra lite skräck och de är de enda spelare jag har... hmm... ett dilemma)
Problemet med att alla är nybörjare är ju att man blir tvungen att göra alla misstag själv. Skulle jag ha fått välja hade jag nog spelat med flera olika erfarna spelledare i ett par år först, helt enkelt för att se olika sätt man kan lösa problemen på. Men vi var nybörjare allihop och någon måste ju vara SL.
Man (eller iaf jag) har ju rätt hög tröskel för att försöka något nytt om det man redan gör funkar bra. Mot slutet (nej, det är inte slutet. Vi ska spela igen till sommaren. Hoppas jag) improviserade jag fram nästan alltihop, men det var mest för att jag var för lat för att skriva ner mina äventyr och för glömsk för att göra som jag hade tänkt, inte för att jag tyckte det var dags att pröva något nytt.
/JPS