Rimligtvis trängs luftatomerna ut av ackumulerade eldatomer. Eftersom dessa inte får slippa UT igen, måste givetvis också ett särskilt glas (skapat med alkemiska metoder) användas där ljuset bara går åt ett håll. Man kan alltså inbte direkt tala om vakuum... och VART tar luftatomerna vägen?
Jag skulle alltså säga att luftatomer strömmar ut av trycket från mängden eldatomer i klotet, strömmar in genom en annan väg (uppifrån? - och drar farkosten uppåt?), och skapar en effekt av samma typ som i en varmluftballong - fast starkare. (Heliotens likhet med varmluftsballongen är vad som gör den så cool.)
"Hur menar du nu? Eldatomerna skulle tränga ut luftatomerna, som trängs ut genom vad?"
Du pratar om att luften skulle "förtunnas" av solljuset och att det skulle uppstå ett "vakuum". Well, det enda sättet ljuset kan förtunnas med gondicisk fysik är att det försvinner luft- eller andra atomer. Varför skulle atomerna försvinna, och i "fel" riktning för en luftatom? Tja, bindningarna måste ändras. Ljus och värme innehåller eldatomer, så om man koncentrerar ljus till en plats får man eldatomer där. Om de binds till luften uppstår en "tunnare" luft.
Vart luftatomerna trängs ut vet jag inte. Din och Bergeracs ursprungskonstruktion kräver också att luften tar vägen någonstans. Vart vet inte¨jag heller, eftersom ni redan har en stark luftström underifrån.
Heliotens färd mot solen:
"Va? JAG vet väl inte."
Det är ju du som uppfann den! Jag vill ha en förklaring, för denna avgör litegrann hur man skulle kunna styra och bromsa fanskapet.
"Och sedan skulle etern hjälpa till att lyfta helioten, då? På vilket sätt? genom att vara lättare än luft?"
Inom atmosfären är dels eter lättare än den omkringgivande luften (ej att förväxla med rena luftatomer), dels innehåller den tänkta gasblandningen mycket eld, och eld är det mest aktiva elementet.
"Så länge etern är på tok för tunn för att man ska kunna färdas genom den med t.ex. helikoptrar och sådana saker, så funkar det bra för mig."
Hm, men med så lågt luftmotstånd, kan man verkligen andas också...?
"Begränsningen är ju just det faktum att helioten bara kan röra sig rakt mot solen. Farkosten fungerar alltså alldeles utmärkt om man vill stiga uppåt, men är fullständigt oduglig om man faktiskt vill kontrollera sin färd. Min tanke var att ha ytterligare en mekanism, någon form av "etersegel", vars relation med helioten skulle vara densamma som eterpropellerns relation med Liftwood i Space: 1889."
...och sedan är detta inte någon begränsning. Problemet är att med få undantag har du en rak linje till solen hela tiden, utan något i vägen. Det vore som ett skepp som alltid har vind. Enkelt och billigt när man väl får det i stor skala (vilket är vad Space 1889 handlar om - enstaka rymdfarare spelar ingen större roll).
"Om man t.ex. gör etern för tunn för att helioten ska kunna nyttja dess luft för att drivas framåt, så kan den ju efter att ha nått etern inte färdas i någon annan riktning än den man bestämde när man lämnade jorden."
Dvs rakt mot solen - den enda riktning den kunde färdas i i alla fall. Sedan roterar Gondica (och antagligen solen) vilken påverkar riktningen innanför Gondicas gravitationsfält och troligtvis utanför. Riktningen "rakt upp" ändras alltså under färdens gång, och även den riktningens vinkel mot Gondicas yta.
"Och det är ju alltid viktigt att en tillräckligt stor del av ikosaederns yta är utsatt för solljuset. (men det kan man iochförsig lösa genom att sätta på flera ikosaedrar och täcka för dem allt efter behov)."
Glöm det där med "upp" och "ned" i rymden. Så fort den lämnat jordskuggan borde rimligtvis så stor del av ikosaedern som möjligt ställa in sig på solen, dvs toppen, eftersom det ju tydligen är den som drar en dit. En rak linje går alltså från hålet i botten rakt emot solen, och exponerar hela ikosaedern för den. (Om ikosaedern kräver att hela dess yta exponeras för att helioten skall lyfta, måste man placera den på en spegel för att den skall lyfta.)
"Är grynings- och skymningsljus tillräckligt starka för att sparka igång eländet, eller krävs det att solen står högt på himlen?"
Bra fråga. Det ultimata svaret är: jag inser att det finns begränsningar, men man måste utarbeta dem så att de blir åtminstone lika många som för segelfartyg, om man skall få en regelbunden rymdfart som vagt liknar sjöfart, dvs. den kostar pengar att hålla igång.
För enstaka rymdskutt gör det däremot inte ett barr.
"Nä men liftwood slits väl ut efter ett tag, gör det inte?"
Mycket möjligt - jag äger inte Space 1889. Förslaget kommer från Marcus R. Rowland, som skrev för spelet och borde vara insatt - han skapade visst till slut ett publicerat äventyr om idén också, men minns inte vad det heter.
Det botar heller inte grundproblemaktiken - att förr eller senare får de med god tillgång till liftwood en maskin som med en bråkdel av energiproblem, isoleringsproblem, och utrymmesproblem kickar ut ångmaskinen och den gryende elmotorn med en fetingspark. Detta är i sig ingen orimilighet, men det påverkar hur världen fungerar. Problemen med helioten är minimala i jämförelse.
Och för att kommentera Weatherman: om en enstaka "galning" uppfinner en evighetsmaskin är det lugnt, men om man har en kampanj där evighetsmaskiner är en baggis för vem som helst är det något jag vill ta hänsyn till.
För att återgå till helioten: Icke eller minimalt styrbar är den värdelös för annat än en färd rakt in mot solen; styrbar kan den bli "för bra".
Din variant med en "eterpropeller" är vid närmare eftertanke helt OK, om man förutsätter att etern har en massa tidvattenseffekter och vindar och strömmar, dvs. resorna blir som sjöresor med segelfartyg; oförutsägbara. (Det är också bra i rollspelssammanhang, för det gör färdsträckan väldigt beroende av SL's goda vilja.)
Ett "etersegel" skulle då kunna vara en variant; en särskild textil som fångar upp eterströmmarna. Etern blir då vind, medan helioten represnterar en "solström" rakt mot solen, som gör att man kan styra. Om etervindarna för det mesta blåser "utåt" i solsystemet får man möjligt att hålla en mysig balans.
Om helioten fungerar som jag föreslog, genom att samla eldatomer via envägslinser, kanske man kan släppa ut dem i "eterstötar" genom att tillfälligt öppna en lins (eller det kanske finns något liknande en kameras slutare) och bromsa på det viset, ganska kraftigt. Eller använda det som en "strålkanon" i rymden. ;-)
En fråga kvarstår: Varför färdas en heliot alltid rakt mot solen? Jag gillar idén, jag vill bara förklara den. Det skulle avgöra huruvida man kan styra eller bromsa...
Nightowl
Makt korrumperar. Absolut makt är ganska kul.
