På inrådan i chatten så postar jag väl de dimensioner jag redan skrivit också.
ELDENS DIMENSIONER
SOTESYLV
Brinnande löv flimrar runt den resande i detta skogslandskap. Allting föds, dör, brinner och föds på nytt under loppet av minuter. Platsen är varm och konstanta vindar sveper eldstormar över landskapet. Ändå finns här liv och en väl utrustad människa kan till och med leva här ett kort tag. Blommor och frukter med eldegenskaper växer överallt och enorma trollsländor som lever och dör konstant flyger runt i landskapet och jagar andra mindre insekter. De gula eldsyrsorna är ovanligt långlivade och väldigt storväxta. De sprutar eld och dansar mellan eldsvådorna. De kan också tänkas jaga besökare som är oförsiktiga. Ibland så svärmar eldsyrsorna. När de blir riktigt många kan de till och med lyckas riva upp revor till andra världar och orsaka nära på Armageddon på världarna de besöker.
VINDENS DIMENSIONER
NILSTORMEN
Här bor de dystra Fallrkjosa, dödsvindens tjänare. De väljer de värdiga döda för att färdas vidare till senare och vackrare världar men själva lever de i en kal, kall och mörk existens, konstant skiftande i vindarna runt sina uråldriga tempel till glömda dödsgudar ifrån hundratals panteoner. Marken är täckt av sakta döende växter som ser pinade ut av den starka vinden och askregnet. Allt antar en grådaskig skepnad med endast den enstaka blixten att lysa upp det ordentligt. Himlen är grå av stormmoln och regnet, som i sig håller dödens aska, piskar den ovise besökarens kropp med syraliknande resultat på dennes hud och kläder. Här och var hörs stridsrop då Fallrkjosa skriar passionerat och uppmanar sina utvalda till strid. De utvalda är de som valts av Fallrkjosa men ej tillåtits färdas vidare av sina gudar. Dessa är sorgsna och mållösa väsen som lyder minsta kommando ifrån sina ondsinta härskare.
ASTERFYSALIN
I ett förvirrande landskap med en nästan konstant lila himmel som genomskärs av enorma blixar och nät av mindre blixtar, svävar mindre asteroider eller öar av mark på vilka man kan finna spår av civilisationer som sedan länge dött ut. Man kan också finnas alviska boningar som fortfarande huserar magiker som studerar vindens element. Dessa bygger korgar som de fäster under de fullständigt gigantiska maneter som glider genom landskapet sakta svävandes och ätandes de mindre livsformer som hamnar i deras tentakler. De som används av alverna har dock fått sina tentakler trimmade och matas för att de ska kunna styras bättre. Området fortsätter så långt ögat kan se i den konstanta skymningen och diset. Det sägs att detta är dimman ifrån där is och eld möts i gapet, och att detta således ligger över skapelsen och inte nere i gapet som många andra världar. Således är detta en huvudsaklig punkt för elementarmagiker att studera möjligheten att ta sig till världar bortom gapet utan att behöva ta vägen förbi Abstraktikon, Naifl eller Miaspl. Det sägs att man här ibland till och med kan se Stjärnfjärilarna leka.
VATTNETS DIMENSIONER
AMFUNGIA
Detta plan är ett träsk med klara vattendrag och blommor och svampar som växer överallt. Här håller grodor som är långa som en människas arm till. Dessa är klara i färgerna och mycket majestätiska i sin hållning. Enorma svampar med lysande dioder på växer sig upp mot himlen och överskuggar många dalar. Detta åtgärdas dock att de lysande blommor som både växer på marken och ibland släpper iväg sin pollen som då lyser upp runt omkring sig. Denna blir sedan mat för diverse insekter, däribland självlysande fjärilar och flugor. Den totala kakafonin av färger samt träskets många läten kan lätt förvirra någon och få denne att gå bort sig. Träsket är dock ganska lätt att överleva i och även om man kan bli fast här permanent om man går bort sig så finns det en klar möjlighet att överleva på det som naturen har att erbjuda här. Solen tycks aldrig lysa här utan månen skiner istället konstant på himmelen. Mycket av växter och djurliv skiftar därför i silverne och blå nyanser.
LUXEANIA
Denna värld är näst intill helt och hållet täckt av ett enormt sötvattenshav. Detta innehåller inga större rovdjur och endast här och där står klippor ur vattnet. Himlen skiftar mellan klar och molntäckt. Vattnet blir med undantag för ett fåtal djupvattensgravar sällan mer än trettio meter djupt. Det mest fantastiska med Luxeania är dock dess humanoida invånare. Dessa är blåaktiga väsen med vita snäckplåtar över bröstkorg och behornade snäckhuvuden med stora klara nästan lysande blå ögon. De sjunger konstant medan de bygger sina städer av korall och fiskar efter pärlor. De är ett fredligt folk vars sång liknar den som valar sjunger fast med en melodi som även andra intelligenta väsen kan uppskatta och förstå. De lever av de små väsen som de påstår finns överallt i havet och tycks aldrig ens ha haft konceptet krig under någon längre tid även om de ibland bygger vapen på uppdrag av andra besökare. De hemsöks dock av de galna exemplar som dväljs i djupen och väljer att nästan aldrig besöka ytan. Dessa väsen blir mäktigare och mäktigare och lever av att dräpa andra av sin ras och förtära dessas livspärla.
JORDENS DIMENSIONER
DET KRÄLANDE KAOSET (Annat namn på gång)
Denna värld har en yta som konstant skiftar då den består av miljontals larver, insekter, svampar och maskar. Igenom detta kaos färdas enorma tunnelmaskar som lever av alla de mindre livsformerna. En konstant stank fyller luften och himlen är konstant en blandning mellan blå och grönbrun dimma. Endast med största möda kan man vada sig fram genom biomassan och världen lämnas vanligtvis i fred av alla som inte är här för att försöka finna de beryktade sumpbomberna som står att finna runt de sparsamt utspridda vattendragen. Dessa gasfylda, pulserande, gröna tingestar går att använda som granater och går också att tömma och använda som elementum. De har dock en tendens att falla till marken och gå sönder när man försöker plocka dem, med ett resulterande dödligt gasmoln. Framför allt de mest framstående av häxor gillar denna plats och skickar även ibland hit stackars äventyrare för att finna diverse komponenter för sin galna magi.
). Låt dom andas ut lite rök också kanske. + får man "blodet" på sig så bränner man sig ju.
)
