Jag fick en av mina sällsynta världstemaideer när jag såg Hero för några timmar sedan (jag gillade filmen väldigt mycket och miljön och stämningen tänkte jag vara väldigt inspirerad av). Filosofin kommer egentligen inte alls från Hero utan är mina egna tankar. Det är lite inspirerat av österländska filosofier och religioner. Here goes:
Människans själ är från början helt tom. Genom våra liv fyller vi den med intryck. När vi dör så bleknar själen bort och vi upphör så småningom att existera. Det är den vanliga ordningen och själar som försvinner bidrar till att det föds nya. Det finns dock olika vägar att bli odödlig, fyra vägar närmare bestämt.
Våra själar beskrivs med hjälp av de fyra grundkrafterna: makt, insikt, harmoni och disciplin. De flesta människor lever hela sitt liv i en balans mellan dessa krafter. Och det är balansen som gör att vi bleknar bort när vi dör. Om man närmar sig en av krafterna (och då gör avkall på de andra) kan man rubba balansen så mycket att man håller sig kvar i livet när andra människor skulle dött. Helt enkelt genom att man inte dör av de vanliga orsakerna.
En kejsare strävar efter att öka sin makt. Makten gör honom stark. Han kan inte lönnmördas, han har alltid tillgång till läkarvård. På ett magiskt sätt kommer han att sluta åldras om han blir tillräckligt mäktig.
En krigare strävar efter disciplin. Genom att träna sin stridskonst kan han uppnå fysisk och psykisk perfektion. Det går inte att slå ihjäl honom och hans kropp är stark och vältränad. Även krigaren kommer att sluta åldras när han blir tillräckligt skicklig.
En munk mediterar och söker efter harmoni med världsaltet. När han uppnår den kan inget skada honom längre då han är i harmoni med allt. Han är även i harmoni med sig själv och kan inte längre åldras.
En lärd söker den yttersta kunskapen och insikt. När han får den förstår han universums innersta väsen och kan anpassa sig efter den för att uppnå odödlighet. Inte heller den lärde kommer att åldras när han uppnår insikt.
Att nå det yttersta stadiet är en mycket svår väg. Man kan mycket väl komma en bit på vägen för att sedan dö av ålderdom till exempel. I praktiken kan ingen komma så nära att han uppnår permanent odödlighet. Kejsaren av Tuni, den gyllene staden som har levat i sexhundra år får anses vara praktiskt taget odödlig även om han så småningom kommer att tappa greppet, till exempel om hans makt allvarligt hotas. Folk känner inte egentligen till den bakomliggande orsaken och hur saker och ting egentligen fungerar. De är dock väl medvetna om att makt, träning, studier och meditation alla är vägar till ett långt och (i olika avseende) rikt liv.
Den vägen eller vägarna man väljer för sin rollperson ska också spela in på rolltolkningen. Man ska spela som om man har dålig disciplin, inre harmoni eller noll insikt.
Man kan ana influenser från tex KULT. Där uppnår man odödlighet om man åker över 500 eller under -500 i mental status. Fast jag har fyra värden och det är inte ljus mörker.
Man är väldigt spritiuella. Ens förfädersandar som klarat sig kvar en lång tid är en konkret maktfaktor (de har kvar sina fördelar på något sätt). Det gäller dock att hålla sig väl med dem. I de flesta hem finns små altare där man offrar till sina andar. Någon gud dyrkas inte.
Lite regler då:
De fyra vägarna (makt, insikt, disciplin och harmoni) är centrala värden för rollpersonerna. De används i alla handlingar. Ungefär som grundegenskaper. Människor är annars rätt normala överlag. Alla tål ungefär lika mycket. Om man inte är specialiserad på disciplin då man tål mer.
De fyra vägarna balanserar varandra för en normal person. Summan av vägarna måste vara noll. Typisk bonde, fiskare, arbetare har noll i alla fyra vägarna. En skrivare har höjt sin insikt något och kanske sänkt sin disciplin. En lokal köpman har höjt sin makt och insikt och antaligen sänkt sin harmoni eller disciplin. En mäktig befälhavare har hög makt och disciplin men ganska låg harmoni.
För varje steg man väljer att höja en av vägarna måste man alltså sänka en annan. Dessutom får man välja en fördel för vartannat steg på den väg man höjer. Man måste ta en nackdel för varannan fördel. Man blir mer specialiserad. Det är ofta bra men också en nackdel. Nackdelar måste fördelas proportionellt på de negativa vägarna.
Fördelar kan vara: uthållig (disciplin), smärttålig (disciplin), mäktiga vänner (makt), rikedom (makt), hemlig kunskap (insikt), sjätte sinne (harmoni). Allt från kroppsliga och mentala fördelar, till värdsliga till halvmagiska.
Nackdelar kan vara: skröplig (disciplin), argsint (harmoni), obildad (insikt), främling (makt) osv.
Det finns även väldigt breda färdigheter: närstrid, avståndsstrid, slagsmål, akrobatik, övertala, vildmarkskunskap osv.
Typiskt slår man för en väg + färdighet + tärning (2T6).. bättre är högre.
Världen?
Kejsardömen i krig med varandra. Urgamla städer. Mycket bönder, ämbetsmän, skrivare, stridskonstskolor, munkkloster, karga stenöknar, snötäckta berg, mossiga skogar osv. Har inga superkonkreta ideer här.
Nu får ni tycka, kommentera, föreslå saker eller såga!
Människans själ är från början helt tom. Genom våra liv fyller vi den med intryck. När vi dör så bleknar själen bort och vi upphör så småningom att existera. Det är den vanliga ordningen och själar som försvinner bidrar till att det föds nya. Det finns dock olika vägar att bli odödlig, fyra vägar närmare bestämt.
Våra själar beskrivs med hjälp av de fyra grundkrafterna: makt, insikt, harmoni och disciplin. De flesta människor lever hela sitt liv i en balans mellan dessa krafter. Och det är balansen som gör att vi bleknar bort när vi dör. Om man närmar sig en av krafterna (och då gör avkall på de andra) kan man rubba balansen så mycket att man håller sig kvar i livet när andra människor skulle dött. Helt enkelt genom att man inte dör av de vanliga orsakerna.
En kejsare strävar efter att öka sin makt. Makten gör honom stark. Han kan inte lönnmördas, han har alltid tillgång till läkarvård. På ett magiskt sätt kommer han att sluta åldras om han blir tillräckligt mäktig.
En krigare strävar efter disciplin. Genom att träna sin stridskonst kan han uppnå fysisk och psykisk perfektion. Det går inte att slå ihjäl honom och hans kropp är stark och vältränad. Även krigaren kommer att sluta åldras när han blir tillräckligt skicklig.
En munk mediterar och söker efter harmoni med världsaltet. När han uppnår den kan inget skada honom längre då han är i harmoni med allt. Han är även i harmoni med sig själv och kan inte längre åldras.
En lärd söker den yttersta kunskapen och insikt. När han får den förstår han universums innersta väsen och kan anpassa sig efter den för att uppnå odödlighet. Inte heller den lärde kommer att åldras när han uppnår insikt.
Att nå det yttersta stadiet är en mycket svår väg. Man kan mycket väl komma en bit på vägen för att sedan dö av ålderdom till exempel. I praktiken kan ingen komma så nära att han uppnår permanent odödlighet. Kejsaren av Tuni, den gyllene staden som har levat i sexhundra år får anses vara praktiskt taget odödlig även om han så småningom kommer att tappa greppet, till exempel om hans makt allvarligt hotas. Folk känner inte egentligen till den bakomliggande orsaken och hur saker och ting egentligen fungerar. De är dock väl medvetna om att makt, träning, studier och meditation alla är vägar till ett långt och (i olika avseende) rikt liv.
Den vägen eller vägarna man väljer för sin rollperson ska också spela in på rolltolkningen. Man ska spela som om man har dålig disciplin, inre harmoni eller noll insikt.
Man kan ana influenser från tex KULT. Där uppnår man odödlighet om man åker över 500 eller under -500 i mental status. Fast jag har fyra värden och det är inte ljus mörker.
Man är väldigt spritiuella. Ens förfädersandar som klarat sig kvar en lång tid är en konkret maktfaktor (de har kvar sina fördelar på något sätt). Det gäller dock att hålla sig väl med dem. I de flesta hem finns små altare där man offrar till sina andar. Någon gud dyrkas inte.
Lite regler då:
De fyra vägarna (makt, insikt, disciplin och harmoni) är centrala värden för rollpersonerna. De används i alla handlingar. Ungefär som grundegenskaper. Människor är annars rätt normala överlag. Alla tål ungefär lika mycket. Om man inte är specialiserad på disciplin då man tål mer.
De fyra vägarna balanserar varandra för en normal person. Summan av vägarna måste vara noll. Typisk bonde, fiskare, arbetare har noll i alla fyra vägarna. En skrivare har höjt sin insikt något och kanske sänkt sin disciplin. En lokal köpman har höjt sin makt och insikt och antaligen sänkt sin harmoni eller disciplin. En mäktig befälhavare har hög makt och disciplin men ganska låg harmoni.
För varje steg man väljer att höja en av vägarna måste man alltså sänka en annan. Dessutom får man välja en fördel för vartannat steg på den väg man höjer. Man måste ta en nackdel för varannan fördel. Man blir mer specialiserad. Det är ofta bra men också en nackdel. Nackdelar måste fördelas proportionellt på de negativa vägarna.
Fördelar kan vara: uthållig (disciplin), smärttålig (disciplin), mäktiga vänner (makt), rikedom (makt), hemlig kunskap (insikt), sjätte sinne (harmoni). Allt från kroppsliga och mentala fördelar, till värdsliga till halvmagiska.
Nackdelar kan vara: skröplig (disciplin), argsint (harmoni), obildad (insikt), främling (makt) osv.
Det finns även väldigt breda färdigheter: närstrid, avståndsstrid, slagsmål, akrobatik, övertala, vildmarkskunskap osv.
Typiskt slår man för en väg + färdighet + tärning (2T6).. bättre är högre.
Världen?
Kejsardömen i krig med varandra. Urgamla städer. Mycket bönder, ämbetsmän, skrivare, stridskonstskolor, munkkloster, karga stenöknar, snötäckta berg, mossiga skogar osv. Har inga superkonkreta ideer här.
Nu får ni tycka, kommentera, föreslå saker eller såga!