Nekromanti Herre och Slav

[Ymir]

Re: Shie

Shie var dotter till en kiriyaälva från Sunari och dennes ägare, en rik handelsman i ökenlandet Mûhad. Den enda chans modern någonsin fick att fly gick om intet för att hon då var havande med Shie, och inte orkade springa långt. Shie var mer eller mindre resultatet av en våldtäkt, med sin olivfärgade hy och sitt mörka hår en tyst bekräftelse på sin moderns fångenskap. Hon älskade sin mor och modern älskade henne, men för sin fader var hon bara en slav, ett redskap att kontrollera sin mor. Och för det, och att hon överhuvudtaget blivit till, kunde hon aldrig förlåta sig själv. Att modern sedan offrade livet för hennes skull gjorde inte saken bättre, direkt.

Shie ville inte dö, hon ville bara inte ha blivit till. Hon var ett oönskat barn, och kände sig aldrig som något annat. Den enda hon älskade var sin mor, och det enda hon ville var att hennes mor skulle bli fri och få återse sitt hem långt i fjärran. Det fick hon aldrig, och för Shie fanns ingen annan mening att leva. Hon var på väg att upptäcka en, och dog för den till sist. Förhoppningsvis fick hon uppleva lite lycka i sitt nästa liv...hon var värd det.

Och jo...kanske var hon lite inspirerad av Rei. Makie i 'Blade of the Immortal' var en inspirationskälla, iallafall.

- Ymir, blir gråtfärdig igen...

 

[Vindhand]

Jag måste säga att jag förstår mindre och mindre...

Jag tror att du misstolkar min avsikt. Jag är inte ute efter ytterligare instrument för att förtrycka några oskyldiga stackars spelare. Vad jag letar efter är snarare verktyg som jag kan använda för att påvisa den milsvida skillnaden mellan adel och vanligt folk.

Beskriv den? Låt världen funka så? Jag förstår mindre och mindre av problemet så jag kan nog inte ge så mycket hjälp här. Att det blir problem av att man låter en rollperson vara överlägsen och mer värd än de andra kan jag se. Att det blir problem av att världen innehåller någon typ av hierarkier förstår jag däremot inte...

Nu är det ju inte så det ligger till. Om du fått det intrycket av det som jag tidigare skrivit så ber jag om ursäkt. Jag kräver egentligen inte att rollpersonerna måste vara lydiga eller lojala mot de högre stående, bara att de förstår vilket ojämnlikt samhälle de lever i och vilka konsekvenserna kan bli om de upprör någon som stör över dem på stegen.

Det lär de ju upptäcka, eller hur? Är man renhårig kan man ju berätta det i förväg ("din rollperson vet att den där killen är högadlig och att han kan låta hänga dig om han anser att du är uppkäftig... bara så att du vet").

Har jag uttryckt mig själv tydligt nog?

Ingen aning...

 

[Sodivra]

SÄG inte ens så! *rys!*

(Rubriken syftar på din rubrik.) Japp, här kommer ett till inlägg med lite onödigt prat, men jag kände verkligen för att markera..

Jag gillar verkligen inte när avvikande ses som disfunktionalitet. Att tro att någon inte gillar "rätt" musik för att dom inte anstränger sig ordentligt, eller som i mitt fall, avfärda mig för att jag blev lycklig (typ) av Lilja 4-Ever..
Nåja, nu menade du förstås inte det, och egentligen så ska jag väl inte ens förtydliga det här.

Jag kan ju säga att jag också tycker att Ymir är "duktig", som gör scenarion och rollpersoner som jag tycker är intressanta och raka. Jag ville bara inte säga det, för jag känner ju ett sting av att vilja säga "jag kan också!", eller åtminstone "andra kan också!", ifall personen får en massa beröm.. (Hmm.. jag förstår Schismen bättre nu..) Nåväl, det ska jag inte besvära er med. Grattis till hur rätt dina (Ymirs)upplevelser utvecklat sig, jag tror mig förstå och kunna erkänna hur viktigt detta är/varit. Jo ärligt talat, det tror jag mig förstå.

Som sagt.. Onödigt inlägg, men jag har en drift för att få markera och synas/erkännas.. Precis som alla (?) andra..

 

[Krille]

Förtydligande av förtydligande

"Jag vill än en gång understryka att jag inte är någon rädd stackare som sitter inne med ohanterbara jätteproblem. Jag vill bara vet hur ni brukar göra i liknande situationer."

Mitt inlägg var huvudsakligen en analys av generella dylika problem, plus lite reflektioner om hur de kan lösas. Det var inte en inlägg som var specifikt riktat mot stackars walium som inte vågar ta upp saken med sin spelgrupp.

 

[Ymir]

Re: well...

Inte för att jag riktigt förstår vad du vill ha sagt, men...hela anledningen till att jag lägger ned tid på att sitta här och skriva inlägg, anekdoter om mina rollspelserfarenheter inte minst, är ju att jag får höra att folk uppskattar dem.

Jag hoppas jag feltolkar dig, men som jag förstår ditt inlägg tycker du helt sonika att folk ska sluta ge annat än negativ respons på saker och ting?

- Ymir, väldigt glad åt den positiva respons hans berättelser om Shie, Första Snön med mera fått

 

[Sodivra]

Va? Nu förstår jag inte alls.. ;-) (Edit)

Neeej? Det känns som raka motsatsen till vad jag vill säga.. Bara det känns lite tragiskt. Arg.. Det känns som en överhängande risk att jag befinner mig i ett dödläge för att göra mig förstådd redan nu, (Hamnar i sådana ibland, om någon kommer ihåg "Spelar Gud friform"-diskussionen, som slutade med att jag kände mig orolig över vad Foggmock egentligen tyckte om mig..) men nåja.. Jag tar det metodiskt, så kanske jag kan ordna upp saker lite.. Jag kan ju gå igenom mitt inlägg. Det blir långt och personligt, och har inte med rollspel att göra, men vafan.. Du bad om det.

Jag börjar med att klaga lite, ungefär. Det jag klagar på är waliums rubrik, typ. Att man ska kallas onormal, och.. ja. Ni ser själva. Det är inte waliums rubrik jag klagar på egentligen, utan det som han driver lite med: Onödigt klag, men jag ville få markera vad jag tyckte. Få markera så att jag syntes. (Vilket jag också förklarar)

Sedan går jag vidare med att säga att jag tycker att Ymir ska ha ett erkännande: Han berättar om scenarion och karaktärer som tilltalar mig.

Sedan avslöjar jag lite om mina egna problem: Jag orkade inte berömma Ymir första gången han nämnde det, eftersom jag:
1) Kände ett litet sting av avundsjuka och lust att bli sedd: "Jag kan ju också det här! Jag tycker också att det är en fin sak!"
Om jag då skulle berömma Ymir så skulle det ju framstå som att jag inte (Iallafall för mig, det handlar om irrationalitet det här..) klarade av det, så jag valde att hålla tyst framför att berömma, alternativt gnälla lite småsint och uppmärksamhetskrävande.
2) Eftersom så många berömde Ymir vid det tillfället så kände jag att om jag berömde honom i den situationen så skulle några andra glömmas bort: Dom som också gör såna häringa rollpersoner. Ungefär. En slags jantevilja att inte glömma andra. Om ni inte förstår, skit samma..

Bägge dessa punkter kan man säga är lite småsinta, och irrationella känslor, så det är inte nödvändigtvis jag står för, bara något jag känner igen hos mig själv. Nåja, principen i 2) står jag för delvis, men det finns säkert något bättre sätt att uttrycka den på, så att man inte framstår som en sur jantegubbe. Jag tycker alltså INTE att det är fel att ge beröm, det är bara det att jag vill att ingen ska känna sig utan beröm, ungefär. Ungefär, alltså.

Så slutligen, med hinder bortröjda, samvetet lättat (Nå, inte SÅ dramatiskt kanske. Visst var det irrationalitet och begränsningar å min sida, men det är inte så att jag har problem med dom. Jag måste ändå övervinna dom ibland, dock..) och omständigheterna uppklarade (Trodde jag -ha! )så kunde jag ärligt berätta för Ymir hur jag uppskattar det scenario han skapat.

Jag kunde även säga att jag tror jag förstod hur viktigt det här var för honom: Vackra historier är viktiga, och väldigt stora, för mig, och jag antar att samma sak gäller för Ymir. Därför vågade jag mig på att säga att jag förstod, iallafall delvis, vad detta innebar för honom.

Edit: Förtydligade lite till. Säg till om ni inte förstår ändå..

 

[Cad]

Re: Shie

Det är så fint med känsla o djup i karaktärsbeskrivningar...

Kommer ihåg för längesedan då en en karaktärsbakgrund kunde innehålla:
"Erhart växte upp i ett litet hus nånstans med sin mamma och pappa, men de blev dödade av Orcher så nu är han ute på äventyr..." typ...

Cad-snyftar fortfarande efter att ha läst om Shie-

 

[Sodivra]

Ett exempel:

Archaon har varit prisjägare nästan hela sitt liv och att vara prisjägare har gått i släkten. Han är tvåhundraarton år och vet ej varifrån han ursprungligen kommer, för han har varit på vandring ett tag.

Taget härifrån.. Funderar på om jag inte ska lägga in detta i min profil, men då missar ni ju allt bra som står där nu, iochförsig..

 

[walium]

Re: Förtydligande av förtydligande

"Det var inte en inlägg som var specifikt riktat mot stackars walium som inte vågar ta upp saken med sin spelgrupp. "

Åjo! Alla vet ju vilka grova brott mot både rollspelssamfundet och det här forumet som jag har begått. Försök inte ursäkta dig nu.

 

[Bunny]

En varm känsla sprider sig i kroppen

Är inte detta Arvidos i ett nötskal. Vad skulle vi göra utan honom. Han tar hand om oss forumskribenter på ett sätt (och ett djup) så att ingen känner sig utanför, eller missförstådd. Han står för höga ideal och för ett forum som har kvalitet på siona inlägg, och inte trycker ner eller behandlar nåpgon annan dåligt. Om Krille är professorn som kan berätta om allt, och Ymir sagoberättaren som kan trollbinda vem som helst, så fungerar Arvidos som pappsen, som ser till att ingen hamnar utanför... *snyft*

Se bara denna disskution när Glomer berättade att han hade svårt med en medlem i sin spelgrupp:

Att vara snäll

 

[Sodivra]

Nämen!

Haha, tack för det!

Jag vill alltid ha igenkännande och erkännande, men när jag väl får det så har jag svårt att ta det på något annat sätt än att bara säga "Okej.."
Men när jag läser ditt inlägg några gånger så förstår jag ju att det har ett riktigt djup och en ärlig tanke. Då blir jag rörd. Japp, jag erkänner ditt erkännande. Jag erkänner att du var viktig för mig.

Synd bara att jag inte fick vara sagoberättaren , men det finns en stund för allting.. Och någon identitet har an alltid. (Jag känner mig lite kluven när jag inte tycker att jag riktigt kan dela något med någon jag tycker om, för att jag valt att vara insatt i något annat. Men.. Jag kanske kan välja det någon annan stund?)


Hälsningar