Rickard
Urverk speldesign
Re: Hinder, insatser och utmaningar
"Sätta en scen" känns lite för luddigt, då det kan betyda bara beskriva miljön och vilka personer som finns där. Det finns varken hinder, insats eller val. Vad har scenen för syfte? För mig känns det som om det inte finns något som engagerar någon.
Varför engagerar att sätta en scen dig? Ge exempel på scener som inte har kombinationer av hinder, insats och val som ändå engagerar? Spotlightögonblick i stil med monologscener?
/Han som får posta detta utan att han tänkt igenom det, för nu börjar det regna och han sitter utomhus
Hur är det med datorspel där man aldrig kan dö då? Om man tar bort spänningen helt. Går det att engagera spelaren då?Jag vill mena att insats egentligen är närvarande i alla dina exempel. En utmaning, som i hinder + val, är ju inte ett dugg intressant utan insats och kommer inte att engagera någon. Vad som krävs för att engagera spelaren, vill jag påstå, är en osäkerhet i hur fiktionen skall fortsätta, i en dimension som spelaren bryr sig om (engagemang/insats). Det är egentligen samma sak som engagerar en i en film. Tittaren bryr sig om vad som kommer att hända i filmen, men vet inte vad det är. Det är det som allt det här kan kokas ned till. Nu tänker jag försöka nyansera det här för att skapa något mer användbart.
Spänning behöver inte vara enbart slump. Det kan lika gärna vara att se hur någon annan agerar. Jag har bara angett tärningsslaget som en del av hindret men det kan vara andra saker också. Du skriver det själv i "Vi har dessutom en annan sorts val, vilket är en annan spelares val". Spelledarens dolda agendor kan också utgöra hinder. De kan skapa konsekvenser som spelarna inte har kunnat förutse.Jag kan tolka ut tre renodlade metoder för att avgöra hur fiktionen skall fortsätta ur din teori: spelarskicklighet (utmaning), spelarens val (avgöranden) och slump (spänning),
Fast teorin handlar om att engagera andra, inte sig själv (en version av czegeprincipen). Inte för att jag ser hur det ska göra någon skillnad egentligen. Får klura lite på den.Här är alternativen mycket mer öppna, men om vi utgår ifrån att spelaren bryr sig om vad som händer i fiktionen så är valet om vilken scen som skall sättas väldigt engagerande. Här kan vi se att vi kan applicera samma teori på att engagera en eventuell spelledare. SL är också en spelare, och det är främst här vi finner sättet att engagera henne.
"Sätta en scen" känns lite för luddigt, då det kan betyda bara beskriva miljön och vilka personer som finns där. Det finns varken hinder, insats eller val. Vad har scenen för syfte? För mig känns det som om det inte finns något som engagerar någon.
Varför engagerar att sätta en scen dig? Ge exempel på scener som inte har kombinationer av hinder, insats och val som ändå engagerar? Spotlightögonblick i stil med monologscener?
/Han som får posta detta utan att han tänkt igenom det, för nu börjar det regna och han sitter utomhus