Är det någon mer än jag som tycker det skulle vara högeligen intressant om allas vår Oldtimer berättade historien bakom den gamla svenska översättningen av D&D?Vill minnas att han dessutom nämnde att han träffat Herren (Gary Gygax)...Möjligt att det här diskuterats förut, ber om ursäkt i så fall.-R
Nekromanti Historien bakom svenska D&D
- Thread starter Rev
- Start date
G
Guest
Guest
Förlåt en dum fråga....men vem är han?
Oldtimer
Slava Ukraini!
Du verkade ju inte direkt få något stormande bifall på ditt förslag /images/icons/crazy.gif , men vi kan ju spendera en tråd på det ändå. Vad vill du veta?
/Mikael
/Mikael
DanielSchenström
Swashbuckler
Vem är vem? Oldtimer är en av tre personer som gav ut D&D på svenska 1986-1988 (ca). Mikael Börjesson. De andra två var Maria Fanto och Kjell Regmér om jag minns rätt.
Gary Gygax är en av två personer som en gång i tiden skapade D&D i USA 1970-74 (ca).
Och ja, jag vill veta mer så berätta allt, från förhandlingar till eventuella anekdoter.
Gary Gygax är en av två personer som en gång i tiden skapade D&D i USA 1970-74 (ca).
Och ja, jag vill veta mer så berätta allt, från förhandlingar till eventuella anekdoter.
Quan'talis
Swashbuckler
Berätta, berätta! [nt]
NT = No Text (Ingen text)
NT = No Text (Ingen text)
Oldtimer
Slava Ukraini!
En lång historia [långt]
Där var ju en del av det stormande bifallet... /images/icons/cool.gif
Ja det började ju med att jag, Kjell Régmer och Thomas Gunnarsson (min systers sambo, senare högdjur på Tradition) startade en spelbutik i Göteborg april 1982. Jag hade ju hållit på med postorderförsäljning, spelföreningar och konvent i flera år och vi engagerade oss snabbt i det översatta rollspel (Basic Roleplaying + Magic World) som Fredrik och kompani gav som Drakar och Demoner samma sommar.
Vi blev snabbt avpolletterade av Äventyrsspel efter några äventyr och annat godis och Thomas lämnade oss för att söka ära och rikedom på annat håll.
1985 hade vi lyckats bli distributörer för TSR och en kväll när jag ringde för att kolla upp en order blev jag kopplad till en man vid namn André Moullin. Han var (enligt egen utsago) god vän till Gary och hade blivit anställd för att sköta utlandskontakterna. Vi pratade flera timmar om rollspel, översättningar och Sverige. Bara några dagar senare stod det klart att vi fick översätta och ge ut D&D på svenska. Det var så spännande att vi knappast brydde oss om villkoren... /images/icons/crazy.gif
TSR drev en hård linje. Cirka 25kr per spel i royalty att betalas i förskott. Minst 5000 enheter skulle produceras... och produktionen skulle göras av deras tyska distributör, FSV i Stuttgart. Men Kjell, jag och min dåvarande fästmö, Maria Fanto, log glatt och jobbade på med översättningen.
Tyskarna var dock helt ointresserade och förhalade ständigt produktionen. Översättningen av Basic Rules var klart i början av 1986, men sedan hände ingenting. Till sist bokade jag och Maria in vår semester i Stuttgart och satt i tyskarnas knä i tre veckor och läste korrektur. På de tre veckorna gjordes mer än vad som gjorts på sex månader. Till sist var arbetet klart och spelen gick till tryck.
Någon månad senare anlände tre lastpallar med nästan 2000 löst lastade spellådor på varje utanför vår dörr. De nedersta lådorna var naturligtvis helt krossade och vi lyckades kanske rädda 3000-4000 spel. Dessutom hade tyskarna valt att göra vår logotyp svart medan allt annat på lådan ju var vitt (på röd botten), vilket gjorde att den såg ut att inte höra dit riktigt.
Vid det här laget var jag vansinnig på tyskarna och efter att de försenat B3: Silverprinsessans palats med ytterligare veckor, sade jag upp bekantskapen med dem och krävde att få producera resten själva. Det fick vi. B4, B5 och B7 gjordes klara (med hjälp av en fotosättmaskin på Arkitektursektionen på Chalmers) och trycktes i Göteborg. Vid det laget hade vi lagt ut cirka 200000kr i royalty till TSR och mer än det på produktion, frakter (från Stuttgart) och tull.
Eftersom vi inte hade någon speldistributör, åkte jag själv runt och besökte leksakshandlare. Fick en beställning på 3 spel här och 6 spel där. Till och med Tradition köpte några stycken... /images/icons/crazy.gif
Vi fortsatte genast med arbetet på Expertreglerna och avtalade att vi fick ta bort äventyret (som fanns i originalet) och ersätta det med regler från Companion Set. Vår tanke var att ge ut resten av reglerna senare i Mästarreglerna. Tre lådor kändes som ett maximum.
Vi fick hjälp vid översättningen av Expertreglerna av Hans Anderson, som jobbade under ett par månader hos oss. Om någon minns alla förbaskade stångvapen som fanns i de reglerna så stod Hans för de svenska namnen på alla dessa.
Hösten 1987 tryckte vi Expertreglerna, men tryckeriet använde alldeles för svag kartong till lådan och vi fick sitta och klistra in stöd i den för att den inte skulle kollapsa alldeles. /images/icons/mad.gif
Försäljningen gick inte speciellt bra (en del skulle säga uruselt), men vi försökte på alla sätt hitta våra kunder. Vi gav ut rollspelstidningen Legend som motvikt till Sinkadus, vi skapade en fanklubb, Svenska D&D-förbundet, annonserade på serietidningar samt översatte och gav ut E1 (X3 i original).
Tyvärr hade Tradition öppnat i Göteborg vid det här laget, så inkomsterna i vår butik sinade. Vi öppnade ny och fin butik nere i centrum, vilket kostade ännu mer pengar. Vi behövde ett genombrott.
1988 besökte jag TSR i Lake Geneva och GenCon i Milwaukee. Jag träffade Jon Pickens som ansvarade för den nya utgåvan av AD&D (2nd edition) och bestämde att vi skulle översätta den. Han såg till att vi fick alla råmanus så vi kunde börja jobba. Jag träffade även en del andra kändisar, Lorraine Williams (VD), Keith Parkinson, Jeff Easley och Larry Elmore (illustratörer), Track Hickman och Margaret Weis (författare till Dragonlance) m fl.
Hösten 1988 fram till våren 1989 jobbade vi med att översätta Players Handbook från de manus vi fått. På GothCon XXIII hade vi de första amerikanska exemplaren i butiken och Dave "Zeb" Cook på plats att signera dem. Vi fick göra en del korrigeringar för att matcha dem färdiga produkten, men till sommaren hade vi en färdig översättning... men inga pengar.
Vi hade fortfarande inte fått tillbaka ens en bråkdel av den halva miljon vi spenderat på D&D och nu stod vi inför en ny investering på ytterligare en halv miljon, minst. Vi behövde desperat en partner med kapital och resurser.
I det läget sade Äventyrsspel upp samarbetet med sin distributör (Jan Edman) och jag trodde att vårt genombrott var här. Vi hade en stark produkt och de hade pengar, försäljningskanaler och, förhoppningsvis, revanschvilja. Jag pratade med deras VD (som jag redan träffat långt tidigare när vi hjälpte Äventyrsspel med lanseringen av Drakar och Demoner) men han ville inte samarbeta. Han fördrog att se Lancelot Games som producenter av hans nya produktlinje...
I det läget kapitulerade vi, stängde butiken och inställde betalningarna. Vi bad TSR att hjälpa till med en Joint Venture så att D&D och AD&D skulle kunna fortleva på svenska, men de var kallsinniga.
Slutet (ur en kommersiell synvinkel) var att packa ner vad som fick plats hemma hos mig och slänga resten. Översättningen av AD&D Players Handbook resulterade i ett slutkorrektur som jag band in i en pärm och använde privat.
Titan Games stängde butiken 5 januari 1990, inställde betalningarna 31 januari 1990 och likviderades. Skulderna från vårt försök att göra D&D till ett svenskt rollspel varade till 28 november 2001. Idag är jag skuldfri och en erfarenhet eller två rikare.
För att inte göra en lång historia ännu längre, slutar jag här.
/Mikael
Där var ju en del av det stormande bifallet... /images/icons/cool.gif
Ja det började ju med att jag, Kjell Régmer och Thomas Gunnarsson (min systers sambo, senare högdjur på Tradition) startade en spelbutik i Göteborg april 1982. Jag hade ju hållit på med postorderförsäljning, spelföreningar och konvent i flera år och vi engagerade oss snabbt i det översatta rollspel (Basic Roleplaying + Magic World) som Fredrik och kompani gav som Drakar och Demoner samma sommar.
Vi blev snabbt avpolletterade av Äventyrsspel efter några äventyr och annat godis och Thomas lämnade oss för att söka ära och rikedom på annat håll.
1985 hade vi lyckats bli distributörer för TSR och en kväll när jag ringde för att kolla upp en order blev jag kopplad till en man vid namn André Moullin. Han var (enligt egen utsago) god vän till Gary och hade blivit anställd för att sköta utlandskontakterna. Vi pratade flera timmar om rollspel, översättningar och Sverige. Bara några dagar senare stod det klart att vi fick översätta och ge ut D&D på svenska. Det var så spännande att vi knappast brydde oss om villkoren... /images/icons/crazy.gif
TSR drev en hård linje. Cirka 25kr per spel i royalty att betalas i förskott. Minst 5000 enheter skulle produceras... och produktionen skulle göras av deras tyska distributör, FSV i Stuttgart. Men Kjell, jag och min dåvarande fästmö, Maria Fanto, log glatt och jobbade på med översättningen.
Tyskarna var dock helt ointresserade och förhalade ständigt produktionen. Översättningen av Basic Rules var klart i början av 1986, men sedan hände ingenting. Till sist bokade jag och Maria in vår semester i Stuttgart och satt i tyskarnas knä i tre veckor och läste korrektur. På de tre veckorna gjordes mer än vad som gjorts på sex månader. Till sist var arbetet klart och spelen gick till tryck.
Någon månad senare anlände tre lastpallar med nästan 2000 löst lastade spellådor på varje utanför vår dörr. De nedersta lådorna var naturligtvis helt krossade och vi lyckades kanske rädda 3000-4000 spel. Dessutom hade tyskarna valt att göra vår logotyp svart medan allt annat på lådan ju var vitt (på röd botten), vilket gjorde att den såg ut att inte höra dit riktigt.
Vid det här laget var jag vansinnig på tyskarna och efter att de försenat B3: Silverprinsessans palats med ytterligare veckor, sade jag upp bekantskapen med dem och krävde att få producera resten själva. Det fick vi. B4, B5 och B7 gjordes klara (med hjälp av en fotosättmaskin på Arkitektursektionen på Chalmers) och trycktes i Göteborg. Vid det laget hade vi lagt ut cirka 200000kr i royalty till TSR och mer än det på produktion, frakter (från Stuttgart) och tull.
Eftersom vi inte hade någon speldistributör, åkte jag själv runt och besökte leksakshandlare. Fick en beställning på 3 spel här och 6 spel där. Till och med Tradition köpte några stycken... /images/icons/crazy.gif
Vi fortsatte genast med arbetet på Expertreglerna och avtalade att vi fick ta bort äventyret (som fanns i originalet) och ersätta det med regler från Companion Set. Vår tanke var att ge ut resten av reglerna senare i Mästarreglerna. Tre lådor kändes som ett maximum.
Vi fick hjälp vid översättningen av Expertreglerna av Hans Anderson, som jobbade under ett par månader hos oss. Om någon minns alla förbaskade stångvapen som fanns i de reglerna så stod Hans för de svenska namnen på alla dessa.
Hösten 1987 tryckte vi Expertreglerna, men tryckeriet använde alldeles för svag kartong till lådan och vi fick sitta och klistra in stöd i den för att den inte skulle kollapsa alldeles. /images/icons/mad.gif
Försäljningen gick inte speciellt bra (en del skulle säga uruselt), men vi försökte på alla sätt hitta våra kunder. Vi gav ut rollspelstidningen Legend som motvikt till Sinkadus, vi skapade en fanklubb, Svenska D&D-förbundet, annonserade på serietidningar samt översatte och gav ut E1 (X3 i original).
Tyvärr hade Tradition öppnat i Göteborg vid det här laget, så inkomsterna i vår butik sinade. Vi öppnade ny och fin butik nere i centrum, vilket kostade ännu mer pengar. Vi behövde ett genombrott.
1988 besökte jag TSR i Lake Geneva och GenCon i Milwaukee. Jag träffade Jon Pickens som ansvarade för den nya utgåvan av AD&D (2nd edition) och bestämde att vi skulle översätta den. Han såg till att vi fick alla råmanus så vi kunde börja jobba. Jag träffade även en del andra kändisar, Lorraine Williams (VD), Keith Parkinson, Jeff Easley och Larry Elmore (illustratörer), Track Hickman och Margaret Weis (författare till Dragonlance) m fl.
Hösten 1988 fram till våren 1989 jobbade vi med att översätta Players Handbook från de manus vi fått. På GothCon XXIII hade vi de första amerikanska exemplaren i butiken och Dave "Zeb" Cook på plats att signera dem. Vi fick göra en del korrigeringar för att matcha dem färdiga produkten, men till sommaren hade vi en färdig översättning... men inga pengar.
Vi hade fortfarande inte fått tillbaka ens en bråkdel av den halva miljon vi spenderat på D&D och nu stod vi inför en ny investering på ytterligare en halv miljon, minst. Vi behövde desperat en partner med kapital och resurser.
I det läget sade Äventyrsspel upp samarbetet med sin distributör (Jan Edman) och jag trodde att vårt genombrott var här. Vi hade en stark produkt och de hade pengar, försäljningskanaler och, förhoppningsvis, revanschvilja. Jag pratade med deras VD (som jag redan träffat långt tidigare när vi hjälpte Äventyrsspel med lanseringen av Drakar och Demoner) men han ville inte samarbeta. Han fördrog att se Lancelot Games som producenter av hans nya produktlinje...
I det läget kapitulerade vi, stängde butiken och inställde betalningarna. Vi bad TSR att hjälpa till med en Joint Venture så att D&D och AD&D skulle kunna fortleva på svenska, men de var kallsinniga.
Slutet (ur en kommersiell synvinkel) var att packa ner vad som fick plats hemma hos mig och slänga resten. Översättningen av AD&D Players Handbook resulterade i ett slutkorrektur som jag band in i en pärm och använde privat.
Titan Games stängde butiken 5 januari 1990, inställde betalningarna 31 januari 1990 och likviderades. Skulderna från vårt försök att göra D&D till ett svenskt rollspel varade till 28 november 2001. Idag är jag skuldfri och en erfarenhet eller två rikare.
För att inte göra en lång historia ännu längre, slutar jag här.
/Mikael
Spännande läsning! Några följdfrågor...
Mycket intressant läsning! (även om jag och D&D aldrig kommit överens)
Det jag skulle vilja fråga är vad du tror är orsaken till att det gick som det gick. Hade ni kunnat göra saker och ting annorlunda för att det skulle lyckats och vilka erfarenheter drog du av projektet? Kunde ni snackat er till ett mer förmånligt avtal? Vad kunde TSR ha gjort för att hjälpa er? Skulle lanseringen kunna ha skötts på ett bättre sätt och i så fall hur? Eller skulle ni helt enkelt behövt komma några år tidigare (före Äventyrsspel) på den svenska marknaden för att ha en chans?
Hur tycker du förresten att D&D stod sig rent kvalitativt mot DoD Expert som var det dominerande spelet –86? Själv tycker jag att det D&D som översattes till svenska (är det allra första upplagan från –74 som översatts?) känns som ett äldre (av förklarliga skäl) och sämre spel än DoD Expert (har inte för avsikt att starta någon ”DoD kontra D&D”-debatt ska noga sägas...). (Tre parenteser i samma mening, starkt jobbat va? /images/icons/wink.gif ). Hur var D&D Expert och AD&D i jämförelse med DoD Expert; hur bra hade dessa kunnat konkurrera rent kvalitetsmässigt tror du?
Arcana – som tror att Oldtimer skulle haft en del intressant att säga i GammKon-tråden
Mycket intressant läsning! (även om jag och D&D aldrig kommit överens)
Det jag skulle vilja fråga är vad du tror är orsaken till att det gick som det gick. Hade ni kunnat göra saker och ting annorlunda för att det skulle lyckats och vilka erfarenheter drog du av projektet? Kunde ni snackat er till ett mer förmånligt avtal? Vad kunde TSR ha gjort för att hjälpa er? Skulle lanseringen kunna ha skötts på ett bättre sätt och i så fall hur? Eller skulle ni helt enkelt behövt komma några år tidigare (före Äventyrsspel) på den svenska marknaden för att ha en chans?
Hur tycker du förresten att D&D stod sig rent kvalitativt mot DoD Expert som var det dominerande spelet –86? Själv tycker jag att det D&D som översattes till svenska (är det allra första upplagan från –74 som översatts?) känns som ett äldre (av förklarliga skäl) och sämre spel än DoD Expert (har inte för avsikt att starta någon ”DoD kontra D&D”-debatt ska noga sägas...). (Tre parenteser i samma mening, starkt jobbat va? /images/icons/wink.gif ). Hur var D&D Expert och AD&D i jämförelse med DoD Expert; hur bra hade dessa kunnat konkurrera rent kvalitetsmässigt tror du?
Arcana – som tror att Oldtimer skulle haft en del intressant att säga i GammKon-tråden
Oldtimer
Slava Ukraini!
Re: Spännande läsning! Några följdfrågor...
Ja du, tidpunkten spelade naturligtvis en viss roll. Hade vi börjat 1982-1983 som Äventyrsspel hade konkurrensen varit annorlunda. Därmed inte säkert att vi hade lyckats bättre, många rollspelare nöjer ju sig inte med att köpa ett spel. Så Äventyrsspel kanske egentligen plogade upp åkern på sätt och vis också.
Nej, den stora anledningen var nog bristen på marknadsföringsmuskler. Om Äventyrsspel inte hade snubblat över Jan Edman (eller snarare vice versa - det finns en kul historia bakom det också förstås) hade de aldrig kunnat nå ut på marknaden så snabbt och effektivt. Det TSR kunde ha gjort för oss vore att använda sina muskler till vår fördel. När Äventyrsspel, till exempel, tog bokhandlarna med storm med Ensamma Vargen, ville TSR inte utnyttja sina "state-of-the-art" produkter i samma genre, utan Wahlströms fick nöja sig med en flera år äldre produktserie som var ojämförligt sämre. En hårdlansering av t ex Dragonlance på svenska redan då, hade kunnat ge oss en synergieffekt.
Överhuvudtaget borde vi kunnat dra nytta av det starka varumärke som Dungeons&Dragons utgjorde i USA, men TSR vägrade att förstå att varumärket Drakar och Demoner skulle stjäla den styrkan om de inte försvarade den. Det fanns massor av (tvivelaktiga) spin-off-produkter som kunde ha använts för att förstärka varumärket i Sverige, men eftersom TSR låg i koma fick de få produkter som nådde Sverige oftast etiketten "Drakar och Demoner" (till exempel "The Dungeons & Dragons Cartoon Show" som släpptes på video som "Drakar och Demoner").
Det svåraste med att lansera en produktlinje är just att arbeta in varumärket. TSR borde inte ha lämnat hela det svåra arbetet till oss. Vi hade helt enkelt inte resurser nog att göra varumärket starkt. TSR borde ha haft det.
Sedan är ju naturligtvis Produkten en (liten) del av varumärket och frågan är ju hur Basreglerna+Expertreglerna stod sig mot DoD Expert. Jag vet uppriktigt sagt inte, men jag tror att kvaliteten var minst lika god. (Det D&D vi översatte var den reviderade versionen från 1983, förresten - inte originalet från 1974.) Och med AD&D borde vi ha kunnat passera den kvaliteten ordentligt.
Men kvalitet, liksom skönhet, ligger i betraktarens ögon. Jag tycker att vi hade en kvalitetsprodukt, men om den inte säljer spelar det ju ingen roll. Ingen skall tro att det gamla talesättet "invent a better mousetrap and the world will beat a path to your door" har speciellt mycket sanning i sig. Marknadsföring är mycket mer än bara produktkvalitet.
Sedan saknades ju många användbara kanaler som finns idag. Internet användes ju inte av gemene man. Det fanns få spelaffärer och få speltidskrifter. Det var helt enkelt svårt och dyrt att nå ut till målgruppen (som förresten är pojkar 12-18). Den absolut största försäljningskanalen var leksakshandlare och de är försiktiga och konservativa.
Många gånger kändes det som om vi försökte baxa en stenbumling framåt utan andra hjälpmedel än våra muskler. En hävstång hade verkligen förenklat.
/Mikael - som får ta och läsa den där tråden
Ja du, tidpunkten spelade naturligtvis en viss roll. Hade vi börjat 1982-1983 som Äventyrsspel hade konkurrensen varit annorlunda. Därmed inte säkert att vi hade lyckats bättre, många rollspelare nöjer ju sig inte med att köpa ett spel. Så Äventyrsspel kanske egentligen plogade upp åkern på sätt och vis också.
Nej, den stora anledningen var nog bristen på marknadsföringsmuskler. Om Äventyrsspel inte hade snubblat över Jan Edman (eller snarare vice versa - det finns en kul historia bakom det också förstås) hade de aldrig kunnat nå ut på marknaden så snabbt och effektivt. Det TSR kunde ha gjort för oss vore att använda sina muskler till vår fördel. När Äventyrsspel, till exempel, tog bokhandlarna med storm med Ensamma Vargen, ville TSR inte utnyttja sina "state-of-the-art" produkter i samma genre, utan Wahlströms fick nöja sig med en flera år äldre produktserie som var ojämförligt sämre. En hårdlansering av t ex Dragonlance på svenska redan då, hade kunnat ge oss en synergieffekt.
Överhuvudtaget borde vi kunnat dra nytta av det starka varumärke som Dungeons&Dragons utgjorde i USA, men TSR vägrade att förstå att varumärket Drakar och Demoner skulle stjäla den styrkan om de inte försvarade den. Det fanns massor av (tvivelaktiga) spin-off-produkter som kunde ha använts för att förstärka varumärket i Sverige, men eftersom TSR låg i koma fick de få produkter som nådde Sverige oftast etiketten "Drakar och Demoner" (till exempel "The Dungeons & Dragons Cartoon Show" som släpptes på video som "Drakar och Demoner").
Det svåraste med att lansera en produktlinje är just att arbeta in varumärket. TSR borde inte ha lämnat hela det svåra arbetet till oss. Vi hade helt enkelt inte resurser nog att göra varumärket starkt. TSR borde ha haft det.
Sedan är ju naturligtvis Produkten en (liten) del av varumärket och frågan är ju hur Basreglerna+Expertreglerna stod sig mot DoD Expert. Jag vet uppriktigt sagt inte, men jag tror att kvaliteten var minst lika god. (Det D&D vi översatte var den reviderade versionen från 1983, förresten - inte originalet från 1974.) Och med AD&D borde vi ha kunnat passera den kvaliteten ordentligt.
Men kvalitet, liksom skönhet, ligger i betraktarens ögon. Jag tycker att vi hade en kvalitetsprodukt, men om den inte säljer spelar det ju ingen roll. Ingen skall tro att det gamla talesättet "invent a better mousetrap and the world will beat a path to your door" har speciellt mycket sanning i sig. Marknadsföring är mycket mer än bara produktkvalitet.
Sedan saknades ju många användbara kanaler som finns idag. Internet användes ju inte av gemene man. Det fanns få spelaffärer och få speltidskrifter. Det var helt enkelt svårt och dyrt att nå ut till målgruppen (som förresten är pojkar 12-18). Den absolut största försäljningskanalen var leksakshandlare och de är försiktiga och konservativa.
Många gånger kändes det som om vi försökte baxa en stenbumling framåt utan andra hjälpmedel än våra muskler. En hävstång hade verkligen förenklat.
/Mikael - som får ta och läsa den där tråden
DanielSchenström
Swashbuckler
Actionfigurerna
Var det er förtjänst att AD&D-actionfigurerna dök upp här också i samma veva, de var väl också ett par år gamla som produkt? Mitt första nick här, och ute i cyberrymden är ju Warduke efter actionfiguren, och inte efter Quest for the Heartstone eller den tecknade serien.
Var det er förtjänst att AD&D-actionfigurerna dök upp här också i samma veva, de var väl också ett par år gamla som produkt? Mitt första nick här, och ute i cyberrymden är ju Warduke efter actionfiguren, och inte efter Quest for the Heartstone eller den tecknade serien.
Re: Spännande läsning! Några följdfrågor...
”Nej, den stora anledningen var nog bristen på marknadsföringsmuskler. Om Äventyrsspel inte hade snubblat över Jan Edman (eller snarare vice versa - det finns en kul historia bakom det också förstås) hade de aldrig kunnat nå ut på marknaden så snabbt och effektivt.”
Nu blir jag ju nyfiken... berätta mer! Vad gjorde Jan Edman/Äventyrsspel för att nå ut snabbt och effektivt på marknaden? Förresten, lite tid tog det väl ändå för dem att bli riktigt feta? Ser man till utgivningen av produkter så är den rätt klen 82-84, sen blev det något av en explosion.
”Överhuvudtaget borde vi kunnat dra nytta av det starka varumärke som Dungeons&Dragons utgjorde i USA, men TSR vägrade att förstå att varumärket Drakar och Demoner skulle stjäla den styrkan om de inte försvarade den. ”
För mig dröjde det säkert ett år innan jag förstod att Drakar och Demoner inte var samma sak som Dungeons & Dragons. Äventyrsspel visste nog med andra ord vad de gjorde när de namngav sitt spel...
Vet förresten du något om hur det kom sig att Äventyrsspel valde att översätta Basic Roleplaying och inte D&D? Var det sämre avtalsvillkor eller var det en smakfråga? Hade de kunnat säga att ”det här ÄR D&D – spelet som blivit så populärt i USA” så borde ju det varit en fördel i marknadssynpunkt.
”Men kvalitet, liksom skönhet, ligger i betraktarens ögon. Jag tycker att vi hade en kvalitetsprodukt, men om den inte säljer spelar det ju ingen roll. Ingen skall tro att det gamla talesättet "invent a better mousetrap and the world will beat a path to your door" har speciellt mycket sanning i sig. Marknadsföring är mycket mer än bara produktkvalitet. ”
Fast eftersom en mycket stor del av rollspelarna kommer i kontakt med rollspel via sina vänner så borde väl ändå kvaliteten kunna ha större betydelse än om flertalet skulle komma i kontakt med det genom marknadsföring? (Resultatet på frågan jag langade in till Rösta indikerar att spridningen från person till person verkar vara viktig). Har man två spel och tycker det ena är bra och det andra dåligt så är det ju rätt givet vilket man påverkar kompisarna att köpa. Själv kom jag i kontakt med D&D dels genom en äldre kille som hade det på engelska och då verkade det ju häftigt, men sen var det en annan bekant som köpte den svenska versionen av D&D och tyckte den var mycket sämre än DoD. Fast de mindre positiva kommentarerna i Sinkadus var nog ändå en viktig orsak till att jag aldrig blev intresserad av spelet så kanske var det ändå indirekt marknadsföring som fällde avgörandet...
”Sedan saknades ju många användbara kanaler som finns idag. Internet användes ju inte av gemene man. Det fanns få spelaffärer och få speltidskrifter. Det var helt enkelt svårt och dyrt att nå ut till målgruppen (som förresten är pojkar 12-18). Den absolut största försäljningskanalen var leksakshandlare och de är försiktiga och konservativa.”
Sorgligt nog verkar det inte finnas rollspel i leksaksaffärerna längre. Det borde innebära risk för att rollspelen tappar på mindre orter där det inte finns underlag för särskilda rollspelsbutiker. Tur att man började spela i mitten på det glada 80-talet! /images/icons/smile.gif
Arcana
”Nej, den stora anledningen var nog bristen på marknadsföringsmuskler. Om Äventyrsspel inte hade snubblat över Jan Edman (eller snarare vice versa - det finns en kul historia bakom det också förstås) hade de aldrig kunnat nå ut på marknaden så snabbt och effektivt.”
Nu blir jag ju nyfiken... berätta mer! Vad gjorde Jan Edman/Äventyrsspel för att nå ut snabbt och effektivt på marknaden? Förresten, lite tid tog det väl ändå för dem att bli riktigt feta? Ser man till utgivningen av produkter så är den rätt klen 82-84, sen blev det något av en explosion.
”Överhuvudtaget borde vi kunnat dra nytta av det starka varumärke som Dungeons&Dragons utgjorde i USA, men TSR vägrade att förstå att varumärket Drakar och Demoner skulle stjäla den styrkan om de inte försvarade den. ”
För mig dröjde det säkert ett år innan jag förstod att Drakar och Demoner inte var samma sak som Dungeons & Dragons. Äventyrsspel visste nog med andra ord vad de gjorde när de namngav sitt spel...
Vet förresten du något om hur det kom sig att Äventyrsspel valde att översätta Basic Roleplaying och inte D&D? Var det sämre avtalsvillkor eller var det en smakfråga? Hade de kunnat säga att ”det här ÄR D&D – spelet som blivit så populärt i USA” så borde ju det varit en fördel i marknadssynpunkt.
”Men kvalitet, liksom skönhet, ligger i betraktarens ögon. Jag tycker att vi hade en kvalitetsprodukt, men om den inte säljer spelar det ju ingen roll. Ingen skall tro att det gamla talesättet "invent a better mousetrap and the world will beat a path to your door" har speciellt mycket sanning i sig. Marknadsföring är mycket mer än bara produktkvalitet. ”
Fast eftersom en mycket stor del av rollspelarna kommer i kontakt med rollspel via sina vänner så borde väl ändå kvaliteten kunna ha större betydelse än om flertalet skulle komma i kontakt med det genom marknadsföring? (Resultatet på frågan jag langade in till Rösta indikerar att spridningen från person till person verkar vara viktig). Har man två spel och tycker det ena är bra och det andra dåligt så är det ju rätt givet vilket man påverkar kompisarna att köpa. Själv kom jag i kontakt med D&D dels genom en äldre kille som hade det på engelska och då verkade det ju häftigt, men sen var det en annan bekant som köpte den svenska versionen av D&D och tyckte den var mycket sämre än DoD. Fast de mindre positiva kommentarerna i Sinkadus var nog ändå en viktig orsak till att jag aldrig blev intresserad av spelet så kanske var det ändå indirekt marknadsföring som fällde avgörandet...
”Sedan saknades ju många användbara kanaler som finns idag. Internet användes ju inte av gemene man. Det fanns få spelaffärer och få speltidskrifter. Det var helt enkelt svårt och dyrt att nå ut till målgruppen (som förresten är pojkar 12-18). Den absolut största försäljningskanalen var leksakshandlare och de är försiktiga och konservativa.”
Sorgligt nog verkar det inte finnas rollspel i leksaksaffärerna längre. Det borde innebära risk för att rollspelen tappar på mindre orter där det inte finns underlag för särskilda rollspelsbutiker. Tur att man började spela i mitten på det glada 80-talet! /images/icons/smile.gif
Arcana
Oldtimer
Slava Ukraini!
Re: Spännande läsning! Några följdfrågor...
Okej då...
Target Games hade ju köpt butiken Tradition i Gamla Stan och eftersom den ursprungligen mest sålde tennfigurer fick den besök av en säljare från AB Jan Edman. Detta företag var mest känt för produktlinjen Prince August där det bland annat ingick gjutformar för tennfigurer. Prince August hade just lanserat Fantasy-serien av dessa gjutformar och den stackars säljaren var ute och försökte förklara för handlarna varför dessa magiker och orcher skulle bli storsäljare. I sin nöd kom han in hos Tradition och mötte där personer som visade honom ett blivande spel med just sådana figurer.
Han var inte dummare än att han insåg samarbetsmöjligheterna och satte Fredrik i kontakt med sin chef Sune. Samarbetet var ett faktum och resten är historia.
Äventyrsspel valde givetvis högst medvetet ett namn som blev "D och D". När Fredrik berättade namnet för mig, kommenterade jag just det och han log mycket menande. Däremot vet jag inte varför han inte valde att satsa på det riktiga D&D. Förmodligen för att avtalet med Chaosium gav honom helt fria händer, vilket han nog insåg att han inte skulle få av TSR. I princip fick han Basic Roleplaying och Magic World av Chaosium. De var ju bara grunderna i ett spelsystem och därmed inte skyddade av upphovsrätten, så Chaosium tyckte väl inte det var värt besväret att försöka tjäna pengar på det.
Sinkadus var ju ett exempel på en viktig kanal som vi inte hade tillgång till. Förutom de mycket negativa kommentarerna teg de fullständigt ihjäl vårt spel. På Tradition i Stockholm var D&D placerat längst ner på en hylla längst in. Den behandlingen var symtomatisk. Inget fick störa Drakar och Demoner.
/Mikael
Okej då...
Target Games hade ju köpt butiken Tradition i Gamla Stan och eftersom den ursprungligen mest sålde tennfigurer fick den besök av en säljare från AB Jan Edman. Detta företag var mest känt för produktlinjen Prince August där det bland annat ingick gjutformar för tennfigurer. Prince August hade just lanserat Fantasy-serien av dessa gjutformar och den stackars säljaren var ute och försökte förklara för handlarna varför dessa magiker och orcher skulle bli storsäljare. I sin nöd kom han in hos Tradition och mötte där personer som visade honom ett blivande spel med just sådana figurer.
Han var inte dummare än att han insåg samarbetsmöjligheterna och satte Fredrik i kontakt med sin chef Sune. Samarbetet var ett faktum och resten är historia.
Äventyrsspel valde givetvis högst medvetet ett namn som blev "D och D". När Fredrik berättade namnet för mig, kommenterade jag just det och han log mycket menande. Däremot vet jag inte varför han inte valde att satsa på det riktiga D&D. Förmodligen för att avtalet med Chaosium gav honom helt fria händer, vilket han nog insåg att han inte skulle få av TSR. I princip fick han Basic Roleplaying och Magic World av Chaosium. De var ju bara grunderna i ett spelsystem och därmed inte skyddade av upphovsrätten, så Chaosium tyckte väl inte det var värt besväret att försöka tjäna pengar på det.
Sinkadus var ju ett exempel på en viktig kanal som vi inte hade tillgång till. Förutom de mycket negativa kommentarerna teg de fullständigt ihjäl vårt spel. På Tradition i Stockholm var D&D placerat längst ner på en hylla längst in. Den behandlingen var symtomatisk. Inget fick störa Drakar och Demoner.
/Mikael
Re: Spännande läsning! Några följdfrågor...
Intressant.
Men idag borde motagandet av ett svenst D&D kunna bli annorlund, eller?
Kanske en lätt-version utgiven under OGL??? Med ett rejält svenska-engelska-svenska lexicon som apendix? Då kanske man kunde rida lite på D&D vågen också (om det inte är för sent). Fast det är klart det blir inte lätt att uppnå samma kvalité som originalet. Utseendemässigt då, innehållet har ju du visat att det går att få till bra.
Själv skulle jag nog kunna tänka mig att inhandla ett sådant spel. Om inte annat för att inviga min barn i rollspelens värld på rätt sätt. /images/icons/wink.gif
- Mattias
Intressant.
Men idag borde motagandet av ett svenst D&D kunna bli annorlund, eller?
Kanske en lätt-version utgiven under OGL??? Med ett rejält svenska-engelska-svenska lexicon som apendix? Då kanske man kunde rida lite på D&D vågen också (om det inte är för sent). Fast det är klart det blir inte lätt att uppnå samma kvalité som originalet. Utseendemässigt då, innehållet har ju du visat att det går att få till bra.
Själv skulle jag nog kunna tänka mig att inhandla ett sådant spel. Om inte annat för att inviga min barn i rollspelens värld på rätt sätt. /images/icons/wink.gif
- Mattias
Oldtimer
Slava Ukraini!
Re: Spännande läsning! Några följdfrågor...
Bra tänkt... och jag är långt före tanken.../images/icons/grin.gif
/Mikael - som redan spelar D&D på svenska med sina barn
Bra tänkt... och jag är långt före tanken.../images/icons/grin.gif
/Mikael - som redan spelar D&D på svenska med sina barn
Re: Spännande läsning! Några följdfrågor...
Misstänkte allt det. /images/icons/wink.gif
Behöver du en speltestare/korrläsare/idékläckare/petimäter med gedigen erfarenhet av bl.a. D&D så är det bara att hojta till. Jag ställer gärna upp mellan blöjbyterna.
- Mattias, som fick dotter nummer två den 2/3.
Misstänkte allt det. /images/icons/wink.gif
Behöver du en speltestare/korrläsare/idékläckare/petimäter med gedigen erfarenhet av bl.a. D&D så är det bara att hojta till. Jag ställer gärna upp mellan blöjbyterna.
- Mattias, som fick dotter nummer två den 2/3.
Oldtimer
Slava Ukraini!
Re: Spännande läsning! Några följdfrågor...
Jag skall självklart ha dig i åtanke.
Och grattis till nya dottern. Jag misstänker att det dröjer några år innan du behöver D&D för hennes skull. /images/icons/smile.gif
/Mikael - vars dotter slog sin första t20 endast två månader gammal
Jag skall självklart ha dig i åtanke.
Och grattis till nya dottern. Jag misstänker att det dröjer några år innan du behöver D&D för hennes skull. /images/icons/smile.gif
/Mikael - vars dotter slog sin första t20 endast två månader gammal
Quan'talis
Swashbuckler
Re: Spännande läsning! Några följdfrågor (OT)
/Mikael - vars dotter slog sin första t20 endast två månader gammal
Resultat?
-JPS-
/Mikael - vars dotter slog sin första t20 endast två månader gammal
Resultat?
-JPS-
Oldtimer
Slava Ukraini!
Re: Spännande läsning! Några följdfrågor (OT)
Det blev "19".
/Mikael - som visste att någon skulle fråga /images/icons/grin.gif
Det blev "19".
/Mikael - som visste att någon skulle fråga /images/icons/grin.gif
Re: En lång historia [långt]
Låter som om ni hade ett litet helvete. Hade det varit lättare att göra samma sak idag? Jag menar att rollspel som fenomen är mer välkänt. Hur pass svårt är det egentligen att starta ett eget rollspelsföretag?(Mycket svårt föreställer jag mig, men ni kan ju svara ändå)
Låter som om ni hade ett litet helvete. Hade det varit lättare att göra samma sak idag? Jag menar att rollspel som fenomen är mer välkänt. Hur pass svårt är det egentligen att starta ett eget rollspelsföretag?(Mycket svårt föreställer jag mig, men ni kan ju svara ändå)
Oldtimer
Slava Ukraini!
Re: En lång historia [långt]
Det var otroligt slitsamt, inte minst psykiskt. Rent personligt smärtade det mig att inte kunna ge rollspelare i Sverige det jag hade lovat dem. Jag hade tidigt gett mig tusan på att D&D skulle bli en milstolpe in svensk rollspelshistoria - istället blev det bara en parentes.
Det är inte säkert att det skulle gå bättre idag om man försökte sig på samma sak. En traditionell lansering av en produkt kräver ju att man når ut till kunderna. Visst kan man nå de redan frälsta här på Internet, men skall man kunna växa krävs det bättre kanaler än så. Man måste ha helt klart för sig vägarna som produkten skall vandra till kunden. Man är inte ensam om att ha gjort "världens bästa pryl", så blivande kunder står inte utanför dörren och väntar.
Man kan väl säga att starta ett företag är inte speciellt svårt. Att få det lönsamt är betydligt värre. /images/icons/smile.gif Och enbart hårt arbete räcker inte.
Det enklaste är ju alltid om man kan utnyttja dragkraften från någon starkare produkt. Det är därför det är så populärt i USA just nu att tillverka D20-prylar. Motsvarande här i Sverige är svårare att hitta.
/Mikael
Det var otroligt slitsamt, inte minst psykiskt. Rent personligt smärtade det mig att inte kunna ge rollspelare i Sverige det jag hade lovat dem. Jag hade tidigt gett mig tusan på att D&D skulle bli en milstolpe in svensk rollspelshistoria - istället blev det bara en parentes.
Det är inte säkert att det skulle gå bättre idag om man försökte sig på samma sak. En traditionell lansering av en produkt kräver ju att man når ut till kunderna. Visst kan man nå de redan frälsta här på Internet, men skall man kunna växa krävs det bättre kanaler än så. Man måste ha helt klart för sig vägarna som produkten skall vandra till kunden. Man är inte ensam om att ha gjort "världens bästa pryl", så blivande kunder står inte utanför dörren och väntar.
Man kan väl säga att starta ett företag är inte speciellt svårt. Att få det lönsamt är betydligt värre. /images/icons/smile.gif Och enbart hårt arbete räcker inte.
Det enklaste är ju alltid om man kan utnyttja dragkraften från någon starkare produkt. Det är därför det är så populärt i USA just nu att tillverka D20-prylar. Motsvarande här i Sverige är svårare att hitta.
/Mikael
Re: En lång historia [långt]
Hur stort är Sverige som rollspelsmarknad? Hur många aktörer finns här egentligen utrymme för? Hur mycket rollspel säljs det ute i Europa i förhållande till Usa. Jag har fått intrycket att det finns få stora europeiska rollspelsmakare och ingen av dem når ens upp till stövelskaften på Wotc. En av de få europeiska rollspel jag har hört talas om är "die Schwartze Auge" som visst är rätt stort i Tyskland.
Hur stort är Sverige som rollspelsmarknad? Hur många aktörer finns här egentligen utrymme för? Hur mycket rollspel säljs det ute i Europa i förhållande till Usa. Jag har fått intrycket att det finns få stora europeiska rollspelsmakare och ingen av dem når ens upp till stövelskaften på Wotc. En av de få europeiska rollspel jag har hört talas om är "die Schwartze Auge" som visst är rätt stort i Tyskland.