Historiska spel: ska det gå som det gick på riktigt?

[Mannen i skogen]

lägger ni in allehanda möjligheter att få historien att spåra ur,

Ja

 

[GnomviD]

Är inte valet bara om man är häxa eller inte (har iofs inte läst det bara spelat det), inte nödvändigtvis att man är den som är skyldig till pesten? Jag tycker nog hur som helst att det är ett genialiskt snarare än märkligt val, då jag tror det kan hjälpa en del spelare att leva sig in i sina rollpersoner då den där osäkerheten om inte hon i buren faktiskt ändå är jättefarlig och superond förflyttar sig från rollpersonsnivå till spelarnivå. Vilket jag tycker gör det hela intressantare.

Det var mycket länge sedan jag spelade det, så det är möjligt att din beskrivning stämmer. I sådana fall – mea culpa. I det parti jag spelade blev det i alla fall utfallet. Oavsett håller jag helt med dig i analysen av hur det påverkar spelupplevelsen kring bordet, men den ger upphov till tematiska tveksamheter. Betrayer-mekaniker är effektiva, men mer passande i berättelser som till exempel inte handlar om att att bränna kvinnor på bål.

Jag respekterar helt att du inte svarar, men tänker att jag kan försöka göra en mer allmängiltig poäng också. Jag gillar kontrafaktisk historia – den passar ibland men inte alltid – men tycker att man behöver fundera på om det blir smaklöst eller inte och vad designen säger mellan raderna. För några år sedan spelade mina vänner ett inofficiellt Kult-äventyr på Gothcon, som kretsade kring ett flyktingboende hösten 2015. Detta hade en varelse tagit över för att livnära sig på de trauman som dessa flyktingar bar på. Eftersom ingen egentligen brydde sig om dem kunde denna tortyr fortgå tills rollpersonerna satte stopp för det genom att bränna ner flyktingförläggningen. Detta var uppenbarligen ett av de förväntade sluten. Visst är det en intressant idé, att osedda saker pågick under ytan den där hösten, men särdeles smakfullt är det inte att låta det bli en heroisk handling att bränna ner ett flyktingboende.

Det här får man överväga i all övernaturlig alternativhistoria. Jag tycker att @Mekanurg uttryckte det väldigt fint apropå hans kommande äventyr Basker Blå:

Basker Blå utspelas i det fiktiva västafrikanska landet Atlântida. Skälet är följande: 1980–2010 genomled flera länder i den regionen blodiga inbördeskrig. Krigsherrar som Samuel Doe, Charles Taylor, Foday Sankoh och Prince Johnson beordrade fruktansvärda övergrepp mot civila. Jag vill inte använda sådana illdåd i rollspelsskriverier om övernaturliga konspirationer; det handlar om respekt för offrens minne.
Även följande gäller: De politiker och militärer som vållat Atlântidas elände är hänsynslösa människor; inga väsen har förlett dem. Homo homini lupus est – »människan är människans varg« – skrev romaren Plautus. Maximen gäller även i Chock; annat vore att omyndigförklara ansvariga personer. Men många väsen kommer till Atlântida för att kalasa på mänskligt lidande. Detta blir Basker Blås fokus, även om striderna människor emellan ibland tränger in i äventyren.

 

[olaberg]

Jag tycker det ska gå som på riktigt. Det löser jag genom att spela i en ganska odokumenterad tid och plats där mycket är öppet för spekulation, men också att det finns en massa starka krafter i omlopp som inte omedelbart låter sig påverkas.

 

[koraq]

Jag tycker det är lite som att spela rollspel i en etablerad setting som Star Wars eller Harry Potter. Du vill inte att dina rollpersoner ska överskuggas av Luke Skywalker, men du vill att de ska känna att de inte är med i Star Wars. Då förlägger man sin story vid sidan om den etablerade, för varför spela Harrys/Lukes berättelse när den redan berättats? Jag förhåller mig lite liknande till historiskt rollspel. Det är inte så mycket frågan om att rekrytera Tage Elander till Högerpartiet som att Tages livsberättelse liksom redan finns, och jag vill göra nåt nytt.

 

[ceruleanfive]

Oavsett tycker jag att det är väldigt viktigt att förutsättningarna är explicit konstaterade på förhand.

Om jag oförberett skulle få höra ”Nej, så kan du inte göra – för det följer inte den korrekta historiska banan”, då skulle jag gå hem istället.

Om jag på förhand informerades om att så kunde bli fallet, då skulle jag kunna bespara mig att gå dit över huvud taget.

 

[Stareater]

Oavsett tycker jag att det är väldigt viktigt att förutsättningarna är explicit konstaterade på förhand.

Detta är nog grundpunkten och jag är nog lite ärrad över hur det varit i en spelgrupp jag spelat med för väldigt länge sedan.

Jag spelade en del rollspel med personer som är VÄLDIGT fixerade på detaljer i historia och att råka göra något fel ledde till att en av spelarna att började ranta om alla historiska felen. Jag har därför lagt till mig som vana att alltid göra det tydligt att det inte är vår verklighet det utspelar sig i. Har därför föredragit att göra en del historiska äventyr i settings som Castle Falkenstein, Space 1889, Nephilim eller Vampire även om de lika gärna kunde ha varit i något mer historisk korrekt. Det blir !"¤%¤#%#¤ tydligt att det inte är historiskt korrekt i en så pass kontrafaktisk/övernaturlig setting.

Om jag vill spela något mer historiskt korrekt ser jag till att inte använda den historiska personens namn exakt. Tage Erlander får ett annat namn där jag beskriver personen som "han är precis som en ung Tage Erlander" för att göra det tydligt att detta inte är vår exakta historia och detaljer kan vara fel.

Om någon kom till mig för att vilja spela Tage Erlander skulle jag anta att det finns en önskan om att sträva efter att allt skulle förbli historiskt korrekt till en sådan grad att det skulle begränsa äventyret. Jag skulle säga, byt namn, bara för att visa att det tänkta äventyret inte handlar om att återuppleva de historiska händelserna i detalj.