Nekromanti Historiskt rollspel - Spanska inbördeskriget

[Mundo]

Hejsan.

Jag har precis läst färdigt en väldigt bra bok om spanska inbördeskriget, en rejäl tegelsten ( http://www.theguardian.com/books/2006/jun/24/featuresreviews.guardianreview4 ) och jag blev sugen på att skriva ett kort rollspel om saken ifråga.

Med möjlighet att spela någon av de många olika faktioner som fanns med på båda sidor av kriget. Nu sitter jag dock och funderar på ett par saker.

1: Det är ett inbördeskrig, så spelet tänkte jag att det skulle bli action-orienterat och med gott om moral-val. Avrätta den sjuttonåriga pojken som vi precis tog tillfånga för att han slåss på motståndarsidan för att han vägrar byta sida? Dela med er av er hårt förtjänade proviat och medicin till sårade civila?

Så frågeställningen här blir, vad för typ av karaktärer ska spelarna vara? Soldater? Officerare? Befälhavare? Den frågan avgör ju väldigt snabbt utformningen på spelet.
Å ena sidan kan stadsstrid bli väldigt intensivt i små grupper där man slåss från gata till gata, från hus till hus. Å andra sidan kanske man kan tänka om och göra spelarkaraktärerna till gruppofficerare, men att hålla reda på vad alla icke-spelar-karaktärer gör under en strid kan bli väldigt klyddigt.

En befälhavare å andra sidan har gott om inflytande, en sådan situation som spelare brukar tycka om att ha, där man kan forma världen runt omkring sig samt dess utveckling.

Vad skulle ni tycka var mest spännande att spela som? Ha ingen oro om ni inte kan något om spanska inbördeskriget, frågeställningen gäller ganska allmänt vad som är mest spännande att gestalta.

 

[God45]

Å andra sidan kanske man kan tänka om och göra spelarkaraktärerna till gruppofficerare, men att hålla reda på vad alla icke-spelar-karaktärer gör under en strid kan bli väldigt klyddigt.

Gruppledare hade varit både kul och intressant att spela. Jag tror man kan göra det med ett system som Savage Worlds där striderna påminner om ett wargame och spelkaraktärerna är mycket mäktigare och mer komplicerade än trupperna man spelar.

 

[Mundo]

Å andra sidan kanske man kan tänka om och göra spelarkaraktärerna till gruppofficerare, men att hålla reda på vad alla icke-spelar-karaktärer gör under en strid kan bli väldigt klyddigt.

Gruppledare hade varit både kul och intressant att spela. Jag tror man kan göra det med ett system som Savage Worlds där striderna påminner om ett wargame och spelkaraktärerna är mycket mäktigare och mer komplicerade än trupperna man spelar.

För en som aldrig använt mig av Savage worlds systemet, please go on!

 

[God45]

Det har ett väldigt lätt system med gang-up bonusar och så vidare för att ge ett taktiskt djup men de flesta npc:er kan man flytta runt på spelplanen och ta deras attack eller skott med för rundan och sedan gå vidare. Tar de skada dör de eller knockas de direkt och är ur striden.

Alla spelarkaraktärer är vad som kallas för wild cards vilket ger dem förmågan att bli skadade tre gånger innan de svimmar av, en extra d6:a som de rullar med alla handlingar (skills som man rullar är mellan 1d4 och en d12 och de exploderar. Wild cards rullar alltid också en d6 och tar det bästa resultatet. Eftersom tärningar exploderar vid en max rullning är det löjligt bra).

Detta gör spelarkaraktärerna speciella utan att de behöver galet höga stats och det gör det lätt att styra en mindre grupp npc:er. Jag spelade i en kampanj där alla hade extra trupper med sig utan att det saktade ner spelet märkbart.

Enda problemet är om du har dåliga spelare som aldrig tar risker med sin karaktär utan istället skickar npc:er och allmänt är en fegis. Men det kan man lösa genom att npc:erna slutar lyssna på honom eller att "friendly fire" råkar hända.

 

[Niklas73]

Finns ingen GURPS grej på det där? Vill du bvara komma igång och spela så kör befintligt system. Göra spel tar sin tid och kraft om du inte slänger ihop en dogma med lite enkla regler men det kanske inte är det du vill?

 

[Leon]

Savage Worlds är väldigt pulp och o-gritty - inte precis for whom the bells tolls. Du kan alltid spendera bennies för att ta dig ur knipor odyl.

Tänker själv använda SW för en 'historisk' kampanj, men då Solomon Kane-swashbuckling runt sekelskiftet 1600. För Spanska Inbördeskriget hade jag nog kört CoC...

 

[God45]

Savage Worlds är väldigt pulp och o-gritty - inte precis for whom the bells tolls. Du kan alltid spendera bennies för att ta dig ur knipor odyl.

Tänker själv använda SW för en 'historisk' kampanj, men då Solomon Kane-swashbuckling runt sekelskiftet 1600. För Spanska Inbördeskriget hade jag nog kört CoC...

Du har rätt om man kör grund inställningarna men Savage Worlds boken har en hög "Setting rules" som att man inte kan spendera bennies på att klara sig från att man blir skjuten, att wounds är värre och så vidare.

 

[RasmusL]

Hejsan.

Jag har precis läst färdigt en väldigt bra bok om spanska inbördeskriget, en rejäl tegelsten ( http://www.theguardian.com/books/2006/jun/24/featuresreviews.guardianreview4 ) och jag blev sugen på att skriva ett kort rollspel om saken ifråga.

Med möjlighet att spela någon av de många olika faktioner som fanns med på båda sidor av kriget. Nu sitter jag dock och funderar på ett par saker.

1: Det är ett inbördeskrig, så spelet tänkte jag att det skulle bli action-orienterat och med gott om moral-val. Avrätta den sjuttonåriga pojken som vi precis tog tillfånga för att han slåss på motståndarsidan för att han vägrar byta sida? Dela med er av er hårt förtjänade proviat och medicin till sårade civila?

Så frågeställningen här blir, vad för typ av karaktärer ska spelarna vara? Soldater? Officerare? Befälhavare? Den frågan avgör ju väldigt snabbt utformningen på spelet.
Å ena sidan kan stadsstrid bli väldigt intensivt i små grupper där man slåss från gata till gata, från hus till hus. Å andra sidan kanske man kan tänka om och göra spelarkaraktärerna till gruppofficerare, men att hålla reda på vad alla icke-spelar-karaktärer gör under en strid kan bli väldigt klyddigt.

En befälhavare å andra sidan har gott om inflytande, en sådan situation som spelare brukar tycka om att ha, där man kan forma världen runt omkring sig samt dess utveckling.

Vad skulle ni tycka var mest spännande att spela som? Ha ingen oro om ni inte kan något om spanska inbördeskriget, frågeställningen gäller ganska allmänt vad som är mest spännande att gestalta.

Välj inte, låt spelarna välja. Ha inte bara en historia, låt flera löpa parallellt Välj inte en spelledare, låt alla spelleda. Psychodrame, Svart av Kval, Spione, Fiasco, Utpost, mm.

 

[God45]

Jag tror att en ganska obskyr konflikt som spelledaren vet mycket om men som spelaren vet lite om är en väldigt dålig setting för spelledarlöst.

 

[Korpen]

Jag skulle nog föreslå att man spelade en blandning av befäl, men kanske också soldater, gärna med en enda spelare som har det formella befälet över enheten. Vissa spelare kan få spatt om en har makt över de andra i spelvärlden; men med tanke på att de antagligen är en del av någon frivilligenhet så känns det mer som en funktion än en defekt.

Sen skulle jag föreslå att man förlägger det bort från de mest högintensiva striderna utan snarare på ett frontavsnitt norr om Zaragossa där det handlar mindre om massiva strider utan snarare patruller, hålla spaningposter i bergig terräng och kontakt med civilbefolkningen.

 

[Troberg]

Finns ingen GURPS grej på det där? Vill du bvara komma igång och spela så kör befintligt system. Göra spel tar sin tid och kraft om du inte slänger ihop en dogma med lite enkla regler men det kanske inte är det du vill?

GURPS WW2 borde väl funka rätt bra, med lite omdöme?

 

[RasmusL]

Jag tror att en ganska obskyr konflikt som spelledaren vet mycket om men som spelaren vet lite om är en väldigt dålig setting för spelledarlöst.

Jag tror att man lika väl som att lägga tid på att lära sig ett regelsystem kan lägga lite tid på att lära sig historia, särskilt om det kan ske genom spel.

 

[God45]

Jag tror att en ganska obskyr konflikt som spelledaren vet mycket om men som spelaren vet lite om är en väldigt dålig setting för spelledarlöst.

Jag tror att man lika väl som att lägga tid på att lära sig ett regelsystem kan lägga lite tid på att lära sig historia, särskilt om det kan ske genom spel.

Well, det funkar om man spelar ett normalt spel och man lär sig om konflikten genom spelandet. Det funkar betydligt sämre när alla måste gå hem och läsa hemläxa om konflikten eftersom man måste spelleda den.

Och har du på riktigt en spelargrupp som går hem och läser på om regelsystemet och spelvärlden? För det är lika ovanligt som att ha en fru som tar hem tjejer för er att ha trekanter med och jag är avundsjuk i båda fallen.

 

[Arfert]

Bra bok det där.

 

[RasmusL]

Jag tror att en ganska obskyr konflikt som spelledaren vet mycket om men som spelaren vet lite om är en väldigt dålig setting för spelledarlöst.

Jag tror att man lika väl som att lägga tid på att lära sig ett regelsystem kan lägga lite tid på att lära sig historia, särskilt om det kan ske genom spel.

Well, det funkar om man spelar ett normalt spel och man lär sig om konflikten genom spelandet. Det funkar betydligt sämre när alla måste gå hem och läsa hemläxa om konflikten eftersom man måste spelleda den.

Och har du på riktigt en spelargrupp som går hem och läser på om regelsystemet och spelvärlden? För det är lika ovanligt som att ha en fru som tar hem tjejer för er att ha trekanter med och jag är avundsjuk i båda fallen.

Nej, vi brukar göra fluency play-aktiva procedurer av lärandet och baka in fiktion och regler gradvis i spelet där möjligt är. Sedan väcker inte sällan spelet vidare intresse som leder till efterforskningar mellan spelmöten.

 

[BiobunkerVII]

Sjukt bra bok.
Jag skulle föreslå att spelarna har en något högre grad än menig då det öppnar upp för fler situationer där diplomati kan spela in, alltså att man som gruppledare/lägre befäl för säg styrkor inom den internationella brigaden behöver hantera de sovjetstyrda styrkornas hanterande av "Trotskijsterna"

 

[Leon]

Man kan väl alltid använda allt till allt. Missförstå mig rätt - jag gillar SW, snabbt och lättspelat. Men det kanske inte är det första systemet som faller en in för spanska inbördeskriget. (Having said that, deras Weird Wars serie kanske har lämpligt material.)

Ang. Beevor - jag har läst lite av hans andra världskrigsskildringar. Stabil "Kings, dates and battles"-historiker som man kanske får ta med en nypa salt då och då, är mitt intryck.

 

[God45]

One roll Engine, och kanske speciellt versionen från Godlike, hade nog fungerat ganska bra. Men det säger jag mycket eftersom jag för tillfället skissar på en Godlike kampanj vagt baserad på UBER.

 

[Leon]

One roll Engine, och kanske speciellt versionen från Godlike, hade nog fungerat ganska bra. Men det säger jag mycket eftersom jag för tillfället skissar på en Godlike kampanj vagt baserad på UBER.

Jag korde Lovecraftiansk WW2 med ORE - Nemesis. Funkade mycket bra. Ett system jag gillar

 

[Mundo]

Hmm, efter att ha läst allmänt om era åsikter så slår mig tanken som nu.


Kanske ska alla spelare spelledade en sergeant/fänrik/löjtnant som styr en pluton. En pluton består av cirka 20-40 soldater som i sin tur är uppdelade i olika grupper beroende på uppgift. ***

Spelaren som skapar sin karaktär skapar också 2-4 "gruppledare", ger dem namn samt en kort beskrivning av karaktären. Han beväpnar sedan sina grupper beroende på vilka uppgifter de har och grupperna styr han sedan i strid som om de vore en enda person.

"Min skyttegrupp ledd av Luis Moralez attackerar det där maskingevärsnästet med nedhållande eld medan min stormgrupp ledd av Sergei Avilov försöker runda den."

Kanske sätta upp en snabb lista av val på karaktärsdrag och bakgrunder som ger olika bonusar vid specifika rullningar? Rollspelet skulle, action-mässigt, ta en mer taktisk ton än standard-action spel, såvida inte situationen kräver det.

Hur gör man det dock intressant taktiskt sätt att göra saker, utan att göra det för klyddigt?

Min tanke är att göra allting till "Manövrar", det vill säga att det finns förutbestämda ordrar som är en manöver.


Beskjut enhet:
Ge nedhållande eld:
Storma enhet:
Flankera enhet:
Håll er ställning:
Sök fienden:
Förskansa er:

etc.

Varje manöver kommer med ett förutbestämt krav på trupperna samt dess ledare och sedan även på kommendanten (spelaren). Uppfylls kraven kan man utföra manövern och ett tärningsslag avgör hur lyckad den blir.

Helst ska det tärningsslaget, utan någon avancerad matte (se fältslagsregler i Eon) kanske komplemetteras med ett eller två slag till för att sedan avgöra hur mycket stryk man tog själv samt hur mycket stryk man gav fienden.

Nu pratar jag alltså enbart om reglerna för action och strid. Regler för allting annat måste också finnas, det spanska inbördeskriget var mycket, mycket mer än bara två sidor som sköt på varandra.

Men för tillfället är det mest action-aspeketen som får mig att rynka lite på pannan och fundera på hur jag ska lösa det.


*** Svenska wikipedia, denna mannen här har inte ens gjort lumpen.

Bör också noteras att detta kan bli grymt osmidigt att spela om man är sex spelare och en spelledare, för det skulle bli så in i helsikes stora trupper och många personer. Nog rimligare för 2-4 spelare eller så.

Ang. Beevor - jag har läst lite av hans andra världskrigsskildringar. Stabil "Kings, dates and battles"-historiker som man kanske får ta med en nypa salt då och då, är mitt intryck.

Jo, kings dates and battles. Resten får man kolla en extra gång på wiki och googla lite vid sidan av. Men boken får helt klart godkänt av mig iallafall.

Jag skulle nog föreslå att man spelade en blandning av befäl, men kanske också soldater, gärna med en enda spelare som har det formella befälet över enheten. Vissa spelare kan få spatt om en har makt över de andra i spelvärlden; men med tanke på att de antagligen är en del av någon frivilligenhet så känns det mer som en funktion än en defekt.

Sen skulle jag föreslå att man förlägger det bort från de mest högintensiva striderna utan snarare på ett frontavsnitt norr om Zaragossa där det handlar mindre om massiva strider utan snarare patruller, hålla spaningposter i bergig terräng och kontakt med civilbefolkningen.

Skulle kunna vara en idé att köra på plutonutformingen och sen låta en vara högsta befäl och sen resterande spelare som gruppbefäl? Om spelarna tycker att sådant spelande är okey, såklart.

Och att förläggas i lågintensiva områden är nog ingen dum idé alls. Att ta del av slaget av Barcelona skulle tillexempel kanske kännas rätt så överväldigande för många spelare, såvida man inte fokuserade enbart på en mycket liten del av fronten.