Nekromanti Hitta bra figurbrädspel?

Botulf

Botulf

Hero
Joined
25 Dec 2008
Messages
1,288
Jag älskar gamla dungeoncrawl brädspel med minisar såsom Kampen om Citadellet och Heroquest. Jag funderar på att skaffa ett eller två liknande nya spel men är lite osäker. Finalisterna än så länge är Doom(om det nu går att få tag på), Descent, Mansions of Madness(kanske inget dungeoncrawl men verkar roligt) Ravenloft/Wrath of Ashardalon. Men vilket ska man välja? Någon som vill ge sin syn på vilka om de är bra/dåliga och varför?
 
Jag har descent och doom. Det märks att doom var det första eftersom det har lite udda konstigheter som påverkar spelbalansen. Men det finns rätt gott om standard-husregler som fixar detta. Descent fixade detta men lade också på en hög med komplexitet, för mycket enligt mig.

Doom:
Man påverkas relativt lite under uppdragets gång. Man samlar på sig en hög vapen och kanske extra rustning. Tärningarna är coola. Korten med specialförmågor (typ skills) är obalanserade. Det finns inget som stoppar spelledaren från att skicka ut ett omöjligt monster som förstärkning redan första rundan.

Descent:
Man samlar på sig rejält med skills, prylar, runor och skräp som man ska tillbaka till stan och sälja. Bara under ett äventyr. Det finns tre sorters kistor och det går verkligen inflation i prylarna. Ungefär samma framsteg som man gör under en normal trilogi fantasyfilmer. Mer balanserat. Har ett gäng färdiga karaktärer och mer variation i kartor och monster (det finns vanliga och bossar). Mer av allt, mer!
 
Jag gillar Descent. Visst, inflation på pryttlarna. Men det finns en del problemlösning och annat skoj där.

Ravenloft och Wizards andra »DnD4e light« har jag hört ska vara rätt bra.

Tannhäuser har ett coolt koncept, och med de uppdaterade reglerna lär det vara bättre balanserat. Fast än har jag inte provat.
 
En wall of text av en dyslektiker så om du ogillar dålig grammatik läs inte
Det enda figurbrädspel jag spelat är mansion of madness och det har jag bara spelat en gång men jag ska försöka återge vad jag tyckte om det.

först så är spelet väldigt temastyrt vilket betyder att det är ett måste att uppskatta Lovecraft skräck och även om man gör det så uppstår det en annan bugg och det är bristen på åter spelnings värde, det finns fem historier med tre slut var. och när du har spelat spelet femton gånger så är det slut, åter spelnings värdet är noll.

Sen så känns det obalanserat om "the keeper" spelar för att vinna så kommer han att vinna, om han inte spelar för att vinna så känns det jätte konstigt( blir ett styrt rollspel).

om man är ute efter taktiskt spännande strid så är det här spelet helt fel. Strid går till så att man säger "jag attackerar med närkamps vapen" och då drar "the keeper" upp kort tills han får ett "anfall med närkamps vapen" och läser vad som händer (vanligtvis blir det ett attributslag).

det finns delar av spelet som är jätte häftiga och funkar bra som till exempelförmågan att ställa en bokhylla framför dörrar för att blocka den,att de olika karaktärerna är väldigt olika plus att de är anpassningsbara och att alla monster är olika (två zombies har inte samma stats)

men så kommer saker som inte funkar lika bra: grundmekaniken blir för mycket gå från a->b ta ledtråden gå b->c, iden att samma person nästan måste vara "the keeper" jämt eftersom mycket av mekaniken bygger på att man inte ska veta (vilket "the keeper" gör).

jag ska inte döma ut spelet efter ett spel men just nu känns det som något som INTE är värt pengarna.

Om jag var för otydlig på någon punkt eller du undrar något annat så kan du alltid fråga.
 
Jag har Castle Ravenloft och är nöjd med det inköpet. Jag spelar normalt inte nämnvärt med brädspel så jag kan inte ge dig någon omfattande jämförelse mellan olika spel, men jag har i alla fall testat Descent en gång. Det var dock en tidig söndagsmorgon på GothCon så ta't med en stor nypa salt förstås, men jag tyckte det kändes segt att komma igång med. Det skulle plockas en massa med saker och ting innan man till slut fick upp farten.

Ravenloft går rätt fort att komma igång med eftersom man har en rätt simpel set-up i början, och sedan lägger ut planen allt eftersom.

Jag tycker det har bra omspelsvärde genom att det är så pass mycket slump med i det hela. Det betalar sig att planera och vara smart, men förutsättningarna kan också ändras ganska fort vilket gör att samma äventyr inte är helt meningslöst att spela om.

Jag kan drista mig att rekommendera det rent utav. Wrath of Ashardalon har jag inte testat, men det borde vara som minst likvärdigt (det har en del små finesser som inte finns i Ravenloft vad jag vet).
 
Möller said:
Tannhäuser har ett coolt koncept, och med de uppdaterade reglerna lär det vara bättre balanserat. Fast än har jag inte provat.
Click to expand...

Jag märkte nog inte riktigt den dåliga balansen innan heller, men jag är rätt kass på sånt.

Det största problemet med Tannhäuser, tycker jag, är att spelet bara funkar med två spelare... Eller flera spelare som delar på två sidor, men problemet kvarstår.
 
Jag spelade Wrath of Ashardalon igår och tyckte att det var rätt ok, inte min typ av spel kanske men ändå roligt. Räkna med att det finns en hel del tolkningsfrågor i reglerna däremot.

T.ex. När man lämnar spelplanen av någon anledning, typ när man faller ner i ett hål, så flyttar man din miniatyr och ställer den på kortet. Då påverkas man inte längre av det som sker på spelplanen. Detta betyder alltså att om du går in i ett rum, ramlar ner i en grop, och taket sedan rasar ner och skadar de andra i rummet, så blir du i gropen inte träffad.

eller: När två miniatyrer står på varsin hörna på varsin tile (bricka med 5*5(tror det är 5*5) rutor) och båda deras rutor angränsar varandra diagonalt, alltså de står en tile diagonalt och en ruta diagonalt ifrån varandra. När detta är fallet så når de varandra i närkamp, för det gör man om man är en ruta ifrån, men däremot så når man inte varandra med avståndsvapen för detta går via tiles, och är alltid räknat i antal tiles från din, och inte diagonalt (man når oftast 1tile och detta är (minst) 2).
 
DeBracy said:
Jag kan drista mig att rekommendera det rent utav. Wrath of Ashardalon har jag inte testat, men det borde vara som minst likvärdigt (det har en del små finesser som inte finns i Ravenloft vad jag vet).
Click to expand...

Jag har spelat båda och rekommenderar WoA, det är lite mer raffinerat. I http://www.thed6generation.com/d6g-ep-75-wrath-of-ashardalon-dominant-funnest-games diskuterar de skillnaderna mer ingående, och det är många små förbättringar. Den största enligt mig är väl att de har kampanjspel i WoA, om man skulle vilja spela längre än en enstaka grotta.

Det kommer ett spel om Drizzt nu vilken dag som helst, om man vill ha det senaste, och förmodligen ytterligare något mer polerat.
 
Tannhäuser är nog knappast ett dungeon crawl. För mig kändes det som Counter Strike Unplugged. Jättefina och tuffa modeller att förälska sig i, men spelet är mest ett pimpat Schack. (AT-43 var roligast den kvällen.)

Castle Ravenloft tvingar sig att vara påhittigt för att kunna spela sig självt. Någonstans saknade jag intelligensen hos en människa bakom Strahds drag. Den grafiska formen i CR lämnar en del övrigt att önska men det är kul att spela och framför allt att modda. Wrath är mer förfinat och inför bland annat dörrar och stora salar.

Doom är häftigt men en grej kunde jag inte stå ut med: Om man rusar förbi monster istället för att döda dem (vilket man tvingas till om man ska hinna klara uppdraget) förföljs man snart av en veritabel jenka-kö runt hela spelytan. Kändes fånigt.

Om Descent sa en gång en vis man att Descent är inget dungeon crawl - det är ett race. Vilket säger en del om hur bråttom det är. Men jag har inte spelat det tillräckligt för att komma med någon djupare analys.

Min rekommendation måste nog bli Wrath of Ashardalon till slut. Det kliar fantasy-knölen och har en kuslig förmåga att avgöra partier på det allra sista tärningsslaget.

Kampen om Citadellet är nog bäst in show här. Jag blev överbjuden runt nånstans 900 spänn på Tradera när jag senast försökte skaffa mig ett ex.

(Om det ingår en fyrdelad karta som counters i Drizzt-spelet så fick Peter Lee den idén från mig. Bara så att ni vet. :gremgrin:)
 
Hur funkar det med att bygga samman Ravenloft och WoA? Vad jag fattat ska det vara rätt hög kompabilitet. Och vilket är mest avancerat av av CL/WoA och Descent?

Citadellet: ack ja om någon vänlig själ till spelmakare skulle göra en reviderad ny version av denna pärla(och de andra två). Mitt trasiga ex som ändå var funktionellt är försvunnet sedan länge i förrådsrensningar och flyttar. =(
Jag har nosat lite på just Doom i hopp om att det ska ge en liknande upplevelse.
 
Mansions of Madness. I jämförelse med Arkham Horror, hur ligger det till i komplexitet och speltid?
 
CR och WoA ska vara kompatibla. Det som kan vara ett problem är om kortryggarna skiljer sig något i färg och att vissa karaktärskombos är överlägsna andra. -Till exempel om man dubblar upp med präster. Tanken har dock hela tiden varit att förse spelarna med en verktygslåda att kusta järnet med.

En konstig grej med CR/WoA är att uppställningen av scenarier är så himla omständligt. För att inte skrämma bort folk som har svårt för tabeller och förkortningar har man skrivit alla scenarier på en invecklat och oekonomiskt språk. Det är rejält styltigt och svåröverblickat när man lärt sig reglerna och hade varit förtjänt av ett koncisare utrycksmönster.
 
Wulfrik said:
Citadellet: ack ja om någon vänlig själ till spelmakare skulle göra en reviderad ny version av denna pärla(och de andra två).
Click to expand...

Jag har en plan om en lätt reviderad utgåva dock med serienumren bortfilade; dvs det blir inte Mutant Chronicles, mishima etc. utan lite annat fluff.

Det finns print on demand för spelplaner och så; men däremot tycks det lite värre med gjutning av plastfiggar och tryck av snygga lådor. Jag har inte gett upp ännu, dock... Jag har f.ö ett nästan komplet KoC själv, som jag planerar att använda som nåtslags grundplåt...
 
Vilket anser du vara mest komplext av CL/WoA och Descent? Eller snarare: Vilket har lägst tröskel?
 
De pratar om kompabiliteten spelen emellan i podcasten jag länkade ovan. Men jo de är kompatibla.

Det som lockar mig mest är att kunna flytta hjältarna mellan spelen, men att slanta 500 pix för ett CR bara för att få fem hjältar till lockar inte så mycket, det finns dessutom en massa fan-made hjältar på BGG för den som vill variera sig.
 
Jag är inte så hemskt bekant med Descent. Bara spelat det en gång. CR/WoD har dock en låg tröskel (om man bortser från att scenariobeskrivningarna är onödigt formella) Ex: http://boardgamegeek.com/thread/566584/hounded-a-solo-experience

Vilket beyder att trots att man inte har nån DM i CR/WoD är det bra om en av spelarna är extra bra påläst och förklarar vad scenariot går ut på och håller reda på specialreglerna.
 
Lät som ett hedervärt projekt Krank. Fast skulle du satsa på att ändå behålla så pass hög likhet i fluffet att man ändå känner igen sig?
 
CR/WoA är lättare att komma igång med, är mindre pill, varje kräver mindre prepp och alla får spela tillsammans.

Descent har bättre kampanjläge och är snyggare (IMO).
 
wilper said:
De pratar om kompabiliteten spelen emellan i podcasten jag länkade ovan. Men jo de är kompatibla.

Det som lockar mig mest är att kunna flytta hjältarna mellan spelen, men att slanta 500 pix för ett CR bara för att få fem hjältar till lockar inte så mycket, det finns dessutom en massa fan-made hjältar på BGG för den som vill variera sig.
Click to expand...

Jo, men om du vill skriva egna grejor så skadar de ju inte att ha dubbelt så många monster att välja ibland också. Bara draken är värd ett par hundra spänn.

wilper said:
CR/WoA är lättare att komma igång med, är mindre pill, varje kräver mindre prepp och alla får spela tillsammans.

Descent har bättre kampanjläge och är snyggare (IMO).
Click to expand...

Medhåll.
 
Wulfrik said:
Lät som ett hedervärt projekt Krank. Fast skulle du satsa på att ändå behålla så pass hög likhet i fluffet att man ändå känner igen sig?
Click to expand...

Kanske.

Jag har ett par idéer; antingen bygger jag eget fluff i samma genre ("stora-axelskydds-genren") eller så maskerar jag existerande och ändrar lite i det estetiska (dvs har kvar idén om megakorporationer och apostlar, men kanske har en indisk, en sovietisk etc megakorp)
 
You must log in or register to reply here.
Back
Top