Naug tar fram berättarstenen
"1. Hur och när började Du själv spela rollspel? "
Jag var sju eller åtta år gammal och min storebror började spela. Han behövde spelare och tog motvilligt med mig. Strax därefter så började jag spela med mina jämnåriga kompisar.
2. Hur ser historiken ut för rollspel? Vart började det och när kom det till Sverige?
Jag har dålig koll. Men ta en titt på Krilles första svar, då det är mer uttömmande än vad jag vet. Det enda jag kan tillägga är att dom som publicerade Drakar och demoner (Förkortat till DoD. Inte att förväxlas med D&D vilket är det amerikanska Dungeons & Dragons) gick i konkurs nån gång i slutet på 90-talet då rollspel inte på något vis är en lönsam branch. Numera så är det väl egentligen tre mindre företag som publicerar de stora spelen i Sverige där ett av dom kan försörja 1-2 heltidsanställda arbetare, nämligen Neogames som gör spelen Eon och Neotech. De två andra företagen är Riotminds som har tagit över Drakar och Demoners produktnamn samt Järnringen som gör spelet Mutant:Undergångens arvtagare.
Senast jag hörde så var det som sagt endast Neogames som kunde försörja några heltidsanställda, men det är möjligt att även Riotminds klarar av det numera, men jag är tveksam. För att citera en forumaktiv rollspelsmakare "Bästa sättet att få en liten förmögenhet genom att arbeta med rollspel, är att starta med en stor".
3. Ser ni Er som en kollektiv rörelse eller är det den enskilda människan som är i centrum? Hur många är man i ett rollspel? (antar att det kan vara olika men minst antal o max antal osv…)
Kollektiv rörelse? Hur menar du? En kollektiv rörelse låter i mina öron som en stor organistion med tusentals medlemmar som arbetar i någon slags samklang. Det är vi inte. Vi är snarare massa disparata smågrupper spridda land och rike runt som spelar med sig själva, och då och då tar sig utanför sin spelgrupp/vänskapskrets/whatevah för att prata med andra spelare för att få tips och idéer. Men själva huvudsysselsättningen sker i mindre grupper. Även om det nu med internets framgång har växt upp en hög med kommuner för rollspelare (som det här forumet).
Sverok finns alltid, men långt från alla rollspelare bryr sig om att vara medlemmar i Sverok. Jag var det t.ex. inte i många år. Och även om jag är formellt medlemm i Sverok nu så gör det mig rent praktiskt ingen som helst skillnad.
4. Vilka människor hittar man i Er förening? Ex: kön, ålder, bakgrund, utbildning etc. Hur ser en ”typisk” rollspelare ut? (kläder, frisyr etc)
Mestadels män tyvärr. Någon enstaka kvinna letar sig in då och då, men det hör till undantagen. Nästan alla studerar på universitet eller är akademiskt dragna på annat vis. Merparten tycker om att läsa och är filmintresserade (observera att jag endast talar om våran grupp, inte om rollspelare i allmänhet). Alla är ungdomar i 20-årsåldern.
5. Positiva/ negativa effekter av att spela rollspel? Media har ju uttryckt en viss fara med att spela rollspel, vad tycker Du om deras spekulationer?
Rollspel sporrar kreativiteten, det är dom flesta överens om eftersom det är en kreativ syssla. Jag vill personligen hävda att det i viss mån även framhäver empati och förståelse hos folk, eftersom en del av poängen är att sätta sig i en annan persons skor. När man spelar en annan roll så försöker man ju få förståelse för den personens drivkrafter, moral och ambitioner. Detta tror jag är en ytterst god erfarenhet för att förstå sig på andra människor även i verkliga livet.
Negativa effekter? Tja... Det tar ju ohemult mycket tid
Och även fast det är en väldigt social hobby (det förutsätter andra människor) så är det också en ganska sluten hobby (man träffar ett fåtal personer om och om igen). Dessutom dras man med en nördstämpel, vilket jag helt klart klassar som en negativ effekt. Även om den kanske inte är rollspelens fel så är det i alla fall den realiteten som man måste dras med.
6. Hur ställer Ni er till kriminalitet och droger i allmänhet? Förekommer det mycket droger/ kriminalitet i denna kultur?
I kulturen? Alltså att man gör någonting illegalt och/eller kriminellt med förknippning till rollspelande? Efter mer än 10 års rollspelande så kan jag faktiskt inte ådra mig ett enda minne av det. Visst, jag har rollspelande kompisar som stulit någonting nån gång. Men det hade ju ingenting att göra med rollspel, utan vara bara vanliga tonårshyss (Vi tog en whiskyreklamaffisch från en båt klockan tre på morgonen en sommarnatt vid fyrisån i Uppsala. Och jag har en kompis kompis som spelat rollspel och har pysslat med droger en gång i tiden (inte längre dock).
Så jag kan bara komma på enstaka exempel på enstaka individer som dragit sig till droger och kriminalitet. Detta har inte gjorts i något slags sammanhang till rollspel, det har endast skett enstaka gånger och är således knappast ett kriminellt mönster eller något slags narkotikaberoende.
/Naug