Nekromanti Hjälp av vapengurusarna

[Troberg]

Efter att ha följt diskussionen om stridstekniker så har jag insett att det här är rätta stället att få hjälp.

Jag har ett stridssystem (fantasy) på gång, och för att göra en lång historia mindre plågsamt lång så ska jag komma till det akuta problemet.

Vapenfärdigheterna (enbart närstrid i den här diskussionen) och därmed vapnen är grovt uppdelade i:

Lätta stick
Lätta hugg
Lätta kross
Tunga stick
Tunga hugg
Tunga kross

Dessa är dessutom uppdelade i enhands och tvåhands-vapen. Lätta vapenfärdigheter är baserade på smidighet och tunga på styrka. Detsamma gäller initiativ. Färdigheten gynnas dessutom av familäritet med vapentypen och vapenindividen (egentligen missgynnas av brist på). Det är alltså inte separata färdigheter för varje specifik vapentyp (tex kortsvärd), utan den biten behandlas som familjäritet.

Färdighetsslag är enkel D20 så högt som möjligt men under färdighetsvärdet. Skada är ett varierande antal D20, där man plockar ut de tre högsta. Dessa behandlas separat och läker parallellt. Vid vissa gränser försämras initiativ, när initiativ kommer under en viss nivå är man hjälplös (ligger under skölden på marken medan motståndaren dunkar eller något åt det hållet).

Nåväl, nog om systemet.

Mitt mål är att göra vapnen olika, inte nödvändigtvis olika bra.

För att uppnå detta har jag ett system där skadan i första hand baseras på färdigheten och vapnet bara utgör en mindre modifikation. Jag är trött på "det är ingen fara, han har bara ett kortsvärd"-attityden.

Olika vapen har dessutom olika möjligheter. Exempel jag redan lagt till:

-Lätta vapen ger anfallaren (speciellt en skicklig anfallare) en viss möjlighet att hålla igen skadan (medan man klämmer i för drottning och fostervatten med tunga) genom att spelaren väljer vilka tre skadetärningar han vill plocka ut.
-Lätta vapen är överlag snabbare. Detta går genom på såväl attack som försvar, så en skicklig fäktare med värja hinner parera attackerna från ett kötta-kötta-svärd (troligen inte vetenskapligt och historiskt korrekt benämning) och få in egna attacker mellan dem.
-Långa vapen ger bättre initiativ tills motståndaren kommit nära.
-Olika typer av vapen fungerar olika bra mot olika typer av rustning (ren regelmässigt är det egentligen tvärtom, men effekten blir den samma). Återstår att reda ut detta exakt, eftersom det är lätt att göra något för bra.
-Krossvapen kan knocka.
-Hugg tenderar att göra mer skada och större risk för bestående men.
-Stick tenderar att vara farligare vid kritiska träffar.
-Stora vapen ger lite mer skada.
-Stora vapen kräver mer plats.
-Vissa vapen är mer lämpliga än andra att parera med (men jag har inte bestämt vilka än).
-Enhandsvapen fungerar bättre med sköld (OK, jag vet att den var uppenbar, åtminstone så länge man pratar om tvåarmade varelser).
-Korta vapen funkar bättre i "brottning", långa vapen mycket dåligt där, medellånga funkar hjälpligt.
-Olika lämplighet vid användning från hästrygg.

Fler förslag på hur jag kan ge vapnen mer karaktär och undvika att alla springer omkring med kötta-kötta-svärd bara för att de slår hårdast? Kom gärna med ideer för vilka vapen som ska klassificeras in under vilka egenskaper också.

OK, visa vad ni går för!

 

[Cybot]

Problemet med dina definitioner är dels att så väldigt få vapen är rena stick/Kross/Hugg vapen.
En yxa eller lucernehammare till exempel kan både vara ett huggvapen, ett stickvapen och ett krossvapen. Samma sak med ett tvåhandssvärd eller en hillebard.

Också. Vissa tyngre vapen kan användas till väldigt delikata manövrar och man kan mycket lätta hålla tillbaka kraft med till exempel ett tvåhandssvärd eller en hillebard.

 

[Troberg]

pratar (samt visar) tills dina öron trillar av.

Tanken på att få svärd visade tills öronen trillar av verkar lite oroande...

Fast vem vet, jag kanske repar mod och hör av mig, fast inte den här veckan (har mycket annat som måste fixas).

Du har inte lust att spela? Jag har drabbats av manfall i min spelgrupp då en del kommit på att de inte blir yngre och måste springa på krogen varje fredag och lördag i hopp om att avsluta sin singelexistens. Jag har sagt åt dem att det är enklare för dem att flytta till tailand och bli fula gubbar, men de lyssnar inte på det örat (du kanske visat svärd för dem?)... Känns irriterande att inreda ett dedikerat spelrum när det så sällan blir spel av.

 

[Troberg]

Problemet med dina definitioner är dels att så väldigt få vapen är rena stick/Kross/Hugg vapen.

Jag vet det, i så fall hade jag tänkt ge vapnet olika egenskaper beroende på använd teknik, dvs i princip betrakta det som två vapen, alternativt i vissa fall dumpa den ena användningen och påstå att det försvinner i slumpen ändå.

Också. Vissa tyngre vapen kan användas till väldigt delikata manövrar och man kan mycket lätta hålla tillbaka kraft med till exempel ett tvåhandssvärd eller en hillebard.

Jo, men det är inte i första hand kanske kraften det hänger på utan snarare precision. En kniv i mjälten tenderar att göra folk aningen mer sura än en kniv i benet. Med en hillebard är det nog svårare att avsiktligt göra den sortens val.

Sedan får man inte glömma att det är fråga om modellbyggande. På samma sätt ger en plastmodell av ett flygplan en bra känsla för form och färg. Några högar aluminium, plast, gummi, koppar osv ger en bra känsla för ingående material och deras proportioner. Kretsscheman ger annan info, en kostnadskalkyl är ytterligare en modell av flygplanet.

Jag hörde för länge sedan en historia (som jag kan komma ihåg fel) om någon som fick i uppdrag av Hitler att göra enn rättvisande karta över tyskland. Efter mycket funderande kom han på att en karta som gjorde landet rättvisa kan bara göras i skala 1:1.

Min långsökta poäng här är att jag kommer att göra en del avvägningar för att inte min modell av verkligheten ska bli lika komplex som verkligheten. Detta kan innebära att jag för ett visst vapen kör något slags medelväg, ignorerar en attacktyp eller helt enkelt konstaterar att det vapnet inte finns i min värld. Jag försöker naturligtvis få med så mycket som möjligt, men systemet får inte bli för tungt.

 

[Troberg]

Re: Svammel från vapengurusen (OT)

Vad lirar du för något nu för tiden?

Väldigt varierat, beror på vem som spelleder. Själv föredra jag fortfarande GURPS eller mitt eget system, men det spelas även D&D, DoD, NeoTech och en massa annat.

Även en del brädspel (Civ, Age of Renaisanse, Junta, Settlers mm). När jag fått ordning på min ekonomi efter flytten (behöver en del möbler, parabol, vettig internet etc) hade jag tänkt försöka köpa ett brädspel varje månad (tycker att jag har tillräckligt med rollspel för en överskådlig framtid...).

På det hela taget spelas det vad som intresserar folk, precis som jag alltid gjort.

Jag inte främmande för att lira någon dag i veckan, helst inte helgerna för det blir en del resande för mig, vilket gör att spelrytmen störs.

Vi har kört på helgerna, men vi överväger att ändra eftersom en del tycks ha bestämt sig för att se hur mycket alkohol krogen kan avvara.

Med andra ord, inget definitivt bestämt.

Vi har haft lite spel vakuum sen i våras, folk har fått barn och liknade, men vi planerar att dra igång något inom kort.

Samma här. Vi var två drivande krafter i spelgruppen. Den ena flyttade till Borås, men har nu kommit tillbaka. Den andra, jag, har tillbringat de senaste två åren på halvtid i Jordanien (så jag har haft gott om tid att samla på mig många bra rollspelsideer), men det projektet är avslutat och jag är på plats igen.

Dessutom har några andra flyttat, så normalt sett är vi bara tre eller fyra bra spelare nu.

Med andra ord, det är dags att komma igång. Jag har själv en fantasykampanj i huvudet som skulle räcka i ett par år med ett spelmöte i veckan...

 

[Genesis]

Here goes...

Inte för att jag är någon vapenguru, men...

Vapenfärdigheterna (enbart närstrid i den här diskussionen) och därmed vapnen är grovt uppdelade i:
[ett gäng olika vapen]

Personligen tycker jag att det är intressantare att dela upp färdigheter efter tekniker. Med detta menar jag att t ex tekniken Tae-svärd-do funkar bra med följande vapen:
yadayadayada...
Det funkar mindre bra med följande:
Blablabla
Och inte alls med resten
Ett svärd och en yxa kan ju båda räknas som huggvapen, men det är en fundamental skillnad i hur de används (misstänker jag). Detsamma kan gälla mellan två olika svärd, om stilen man använder kräver dubbla eggar och svärdet är eneggat t ex...
På motsvarande sätt kan nog en person tränad i att använda stav hyfsat klara sig med ett spjut, men inte alls veta vad hon skall göra med en påk.

en skicklig fäktare med värja hinner parera attackerna från ett kötta-kötta-svärd

Att överhuvudtaget parera ett kötta-kötta-svärd med värja låter mycket riskabelt. Jag hoppas att du har regler för tillbakaknuffning och sönderslagna vapen (eller blir det för mycket regler? Hmmm...)

Genesis - som ber om ursäkt för att han spenderar så lite tid på forumet nuförtiden

 

[Genesis]

Se även "Gemesis ger en antites" längre ned [nt]

no text

 

[Troberg]

Re: Here goes...

Personligen tycker jag att det är intressantare att dela upp färdigheter efter tekniker.

Väg ett huvud av dig, jag har redan liknande regler. Dock har jag inte (än) skalan att de funkar olika bra med olika tekniker, det är antingen eller.

På motsvarande sätt kan nog en person tränad i att använda stav hyfsat klara sig med ett spjut, men inte alls veta vad hon skall göra med en påk.

Det kommer nog att finnas vissa defaults mellan liknande vapen.

Att överhuvudtaget parera ett kötta-kötta-svärd med värja låter mycket riskabelt. Jag hoppas att du har regler för tillbakaknuffning och sönderslagna vapen (eller blir det för mycket regler? Hmmm...)

Det var bara ett exempel. Sådana regler kommer att tillkomma, men är inte klara än. Dessutom kan man ju styra undan ett hugg, man behöver inte blocka det tvärt.

Sedan kanske kötta-kötta-svärdet är ett pyttelitet svärd som används av pygméer för att jaga mycket små gnagare?

Genesis - som ber om ursäkt för att han spenderar så lite tid på forumet nuförtiden

Fy på dig! Skriv genast hundra inlägg, annars får du ingen kvällsmat!

 

[Vindhand]

Jo, men det är inte i första hand kanske kraften det hänger på utan snarare precision. En kniv i mjälten tenderar att göra folk aningen mer sura än en kniv i benet. Med en hillebard är det nog svårare att avsiktligt göra den sortens val.

Jag ber att få invända. Hugg med hillebarder är precisa, om man kan använda hillebarden. Jag misstänker att det som får folk att tro att knivar är "precisare" är att en kniv går att använda hjälpligt med kunskaper från obeväpnade slagsmål (som de flesta sysslat med). M.a.o: högre baschans får folk att tro lättare.

Om man inte kan hantera vapnet precist har man IMHO större problem än vilken typ av skada det kommer göra. Man lär då knappast kunna anfalla eller försvara sig på ett effektivt vis

 

[regelslaktaren]

"undvika att alla springer omkring med kötta-kötta-svärd "

Om vi struntar i det regeltekniska en stund, o istället funderar på den praktiska biten...att släpa omkring på ett kötta-kötta-svärd (först uppfunna av pansardjävlarna) är opraktiskt. Det är stort, ivägen, knappast något som gör folk vänligt inställd till en. Man ser helt enkelt ut som en elak våldsverkare, o det är inte alltid så kul...(men ofta! ). Sen är väl de stora svärden dyra också, inte alla som kan ha dem. Vad gäller reglerna låter det som att ni löser det här.....lycka till.

 

[Troberg]

Jag ber att få invända. Hugg med hillebarder är precisa, om man kan använda hillebarden. Jag misstänker att det som får folk att tro att knivar är "precisare" är att en kniv går att använda hjälpligt med kunskaper från obeväpnade slagsmål (som de flesta sysslat med). M.a.o: högre baschans får folk att tro lättare.

Kanhända, jag har aldrig behövt använda någotdera i strid. Misstänker dock att hillebarde på grund av sin storlek blir långsammare och därmed mindre precis på ett rörligt mål.

Om man inte kan hantera vapnet precist har man IMHO större problem än vilken typ av skada det kommer göra. Man lär då knappast kunna anfalla eller försvara sig på ett effektivt vis

Det beror på situationen.

För mig så finns också den speltekniska aspekten. Jag vill motivera spelarna att välja mindre vapen. Det blir löjligt när alla knatar omkring med det största tillhygge de får ha. Jag vill få in ett tänkande där det gäller att kunna hantera rätt vapen vid rätt tillfälle. Det ska alltså vara skicklighet och tillämpning som ska vara viktigare än storleken (vi pratar fortfarande vapen här). Det måste finnas något slags bete för att få spelarna att välja mindre vapen.

Jag är medveten om att även stora vapen kan ha vissa av de små vapnens egenskaper, men jag vill renodla egenskaperna lite, men vill göra det på ett vettigt sätt. Jag har själv inte detaljkunskaper nog för att göra detta på ett sätt som har tillräcklig realism, därav min ursprungliga fråga. Jag vill inte hamna i ett läge med orealistiska prylar i still med dubbelyxan i Neverwinter Nights (vet inte om åbäket finns i D&D 3e också) som i princip är en stav med ett tveeggat yxhuvud i vardera änden...

 

[Troberg]

Om vi struntar i det regeltekniska en stund, o istället funderar på den praktiska biten...att släpa omkring på ett kötta-kötta-svärd (först uppfunna av pansardjävlarna) är opraktiskt. Det är stort, ivägen, knappast något som gör folk vänligt inställd till en. Man ser helt enkelt ut som en elak våldsverkare, o det är inte alltid så kul...(men ofta! ). Sen är väl de stora svärden dyra också, inte alla som kan ha dem.

Bra kommentar. Jag har själv vid ett tilfälle ställt till det för spelarna när de klampat rakt in i ett rike där bara adeln hade rätt att bära svärd, medan spelarna bar mer svärd än en genomsnittlig armé...

Pengarna är däremot sällan ett problem för spelarna i längden. De brukar kunna samla på sig stålar, även om man ibland försöker bromsa det så att det nästan är löjligt. Att hitta en vettig smed däremot, det kan vara en helt annan fråga...

 

[Vindhand]

Kanhända, jag har aldrig behövt använda någotdera i strid. Misstänker dock att hillebarde på grund av sin storlek blir långsammare och därmed mindre precis på ett rörligt mål.

Visst, Å andra sidan går knivar bara att använda när man är riktigt nära fienden vilket innebär att man har mycket mer bråttom och/eller samtidigt brottas med fienden. Det är inte heller helt bra för precisionen.

Det beror på situationen.

Att inte ha kontroll över sitt vapen är aldrig bra. I.o.f.s. gillar jag drunken master men det finns ju gränser

För mig så finns också den speltekniska aspekten. Jag vill motivera spelarna att välja mindre vapen. Det blir löjligt när alla knatar omkring med det största tillhygge de får ha. Jag vill få in ett tänkande där det gäller att kunna hantera rätt vapen vid rätt tillfälle. Det ska alltså vara skicklighet och tillämpning som ska vara viktigare än storleken (vi pratar fortfarande vapen här). Det måste finnas något slags bete för att få spelarna att välja mindre vapen.

Jupp, och det tycker jag är jättebra. Du har ju t.ex. det där med att korta vapen är lättare att använda på korta avstånd vilket jag tycker är strålande. Det känns realistiskt.

IMHO är det dock andra skäl som motiverar folk till att bära småvapen som dolkar och kortsvärd. Det har mer att göra med vad man kan bära med sig utan att det verkar knäppt. Att besöka din svärfar med en hillebard i högsta hugg verkar fientligt. Att ha en dolk eller ett kort svärd vid sidan kan däremot ses som ett ämbetstecken

I utpräglade stridssituationer är stora vapen oftast bättre däremot. Det finns ju anledningar till att man utrustar sina soldater med spjut snarare än dolk.

Gamla DoD löste detta ganska bra med lätta & tunga vapen. Tunga vapen var sådana man inte rimligtvis bar omkring på i fredstid. Lätta vapen var allt annat.

I.o.f.s. är jag inte säker på att jag förstått ditt skadesystem så bra så mina invändningar om precision kan ju vara helt förvirrade. Ursäkta i så fall

 

[Troberg]

Att inte ha kontroll över sitt vapen är aldrig bra. I.o.f.s. gillar jag drunken master men det finns ju gränser

Tja, underskatta inte att veva 100% offensivt. Blotta anblicken kan skrämma motståndaren på flykten, speciellt om det är mindre stridsvana motståndare. Fantasymotsvarigheten till att bara mata full auto i motståndarens huvudsakliga riktning...

Att besöka din svärfar med en hillebard i högsta hugg verkar fientligt.

Det beror på. Är det en sån där svärfar som sitter och väntar med hagelbössan så är det bara sunt förnuft!

I.o.f.s. är jag inte säker på att jag förstått ditt skadesystem så bra så mina invändningar om precision kan ju vara helt förvirrade.

Nejdå, det låter vettigt. Kort kan man säga att man slår ett (boroende på färdighet, grundegenskap, vapen och rustning) varierande antal D20. Av dessa väljer man de tre högsta, vilka får representera skadan (lite mer plock här, men det är inte viktigt för resonemanget). Med lätt vapen har angriparen möjlighet att välja vilka tre tärningar som helst, inte nödvändigtvis de högsta.

Min tanke har egentligen varit ungefär enligt samma linjer som att det är lättare att hålla igen om man klappar till någon med hammare än med slägga.

En sak värd att tillägga är att jag har något som jag tillsvidare kallar för mästareffekter. När man når en viss nivå i färdighet så kan man välja någon extra effekt/möjlighet, exempelvis att kunna kasta ett svärd, hålla igen skada med tunga vapen, automatiskt familäritet med alla vapen av denna typ eller extra högt tzing-ljud när man drar vapnet. Detta kan nog användas för att täcka in många av specialfallen, speciellt om man delar in dem i små och stora effekter.

Just nu försöker jag skaffa mig en bild av allt som kan inverka. Detta kommer jag sedan att sätta mig ner och försöka formalisera och strukturera. I det läget kommer jag nog att släppa en del egenskaper som jag bedömer mindre viktiga och i stället fokusera lite hårdare på de resterande (för att inte krångla till det allt för mycket). Vissa saker är självklara och kommer därför inte att få specifika regler (kniv är inte ett bra vapen om man avser att storma till häst, hillebard är inte bästa vapnet då man ska storma en slottsmur med stege osv).

Just nu är jag dock intresserad av alla synpunkter. Tänk dock på att jag försöker generalisera till en viss grad, så vi behöver inte gå in på att man visst kan peta tänderna med en hillebard (bara förebyggande kommentar baserad på andra trådar, inte riktad mot någon speciell).

 

[Vindhand]

Tja, underskatta inte att veva 100% offensivt. Blotta anblicken kan skrämma motståndaren på flykten, speciellt om det är mindre stridsvana motståndare. Fantasymotsvarigheten till att bara mata full auto i motståndarens huvudsakliga riktning...

Cool liknelse... "Han vrålar av ilska och rusar mot dig med svärdet i läget "Full automateld" i bästa Conanstil"

Nejdå, det låter vettigt. Kort kan man säga att man slår ett (boroende på färdighet, grundegenskap, vapen och rustning) varierande antal D20. Av dessa väljer man de tre högsta, vilka får representera skadan (lite mer plock här, men det är inte viktigt för resonemanget). Med lätt vapen har angriparen möjlighet att välja vilka tre tärningar som helst, inte nödvändigtvis de högsta.

Min tanke har egentligen varit ungefär enligt samma linjer som att det är lättare att hålla igen om man klappar till någon med hammare än med slägga.

När du säger det så låter det fruktansvärt rimligt

Det är i.o.f.s. fullt möjligt att hålla igen ett hillebardhugg men jag ser din poäng...

Just nu är jag dock intresserad av alla synpunkter. Tänk dock på att jag försöker generalisera till en viss grad, så vi behöver inte gå in på att man visst kan peta tänderna med en hillebard (bara förebyggande kommentar baserad på andra trådar, inte riktad mot någon speciell).

Du skulle kunna ta med om vapnet har bra ihakningsmöjligheter eller inte. En yxa, hillebard, stridshammare m.m. har utskjutande saker som man kan kroka i med och rycka undan sköldar, vapen, ben o.s.v..

En annan sak är sekundära anfallssätt. Hillebardens skaft, långsvärdets knapp/parerstång, o.s.v. kan användas när man hamnat (för) nära men är ju ingalunda lika bra som ett fritt hugg.

En tredje sak är kanske hur bra den är i formationsstrid. Stora huggande svärd i all ära men man kan packa spjutnissar mycket tätare i en sköldvägg än svärdsnissar.

En fjärde sak är kulturell påverkan. Om kulturen tycker att spjut är vapnet för riktiga män/kvinnor (vad det dominanta könet nu är) och att svärd är för mesar så kommer de bli räddare för en spjutmästare än för en svärdsmästare. Ingen aning om hur det spelar in men det vore en kul detalj ("han har ett framåtsvept svärd som Bargald den förskräcklige, inte en chans att jag tampas med den!" )

En femte möjlighet lutar ännu mer åt det övernaturliga; vissa typer av vapen kanske har magiska fördelar. Det är lättare att fokusera sin kraft i en dolkstöt än långt bort i andra änden på spjutet. Det kanske är bättre med trävapen (som varit levande) än död metall o.s.v..

 

[Troberg]

Cool liknelse... "Han vrålar av ilska och rusar mot dig med svärdet i läget "Full automateld" i bästa Conanstil"

Funkar speciellt bra med stav eller två vapen. Kanske inte så jätteeffektivt, men ser tillräckligt skrämmande ut för att jaga en skock uppretade bönder å flykten!

Du skulle kunna ta med om vapnet har bra ihakningsmöjligheter eller inte. En yxa, hillebard, stridshammare m.m. har utskjutande saker som man kan kroka i med och rycka undan sköldar, vapen, ben o.s.v..

Bra ide, jag har haft liknande tankar, men inte riktigt kunnat sätta fingret på vad jag ville åstadkomma. Jag tror du sammanfattade det ganska bra!

En annan sak är sekundära anfallssätt. Hillebardens skaft, långsvärdets knapp/parerstång, o.s.v. kan användas när man hamnat (för) nära men är ju ingalunda lika bra som ett fritt hugg.

Jag hade nog tänkt hänfalla till spelkonstruktörens första och största räddningsplanka där: svårighetsmodifikationer. Min tanke var något i stil med: tre olika avstånd, -5 per steg skillnad mot vapnets idealavstånd. Sedan ska det naturligtvis vara förenat med viss risk att passera innanför ett stort svärds idealavstånd, tex att man måste lyckas med en dodge/parering för att inte dra på sig en gratisattack.

En tredje sak är kanske hur bra den är i formationsstrid. Stora huggande svärd i all ära men man kan packa spjutnissar mycket tätare i en sköldvägg än svärdsnissar.

Tror jag ska hantera det som vanlig begränsning av utrymme. För vapenbrukaren spelar det inte så stor roll om det är en vägg eller kompisen som är i vägen. För kompisen spelar det roll, men det kan hanteras av de befintliga reglerna.

En fjärde sak är kulturell påverkan. Om kulturen tycker att spjut är vapnet för riktiga män/kvinnor (vad det dominanta könet nu är) och att svärd är för mesar så kommer de bli räddare för en spjutmästare än för en svärdsmästare. Ingen aning om hur det spelar in men det vore en kul detalj ("han har ett framåtsvept svärd som Bargald den förskräcklige, inte en chans att jag tampas med den!" )

Jag har kört liknande saker, exempelvis så har normalt sett inte bönder svärd. Stadsvakter tenderar att ha spjut och hillebarder (inte samtidigt). Svär är för de lite "finare". En magiker bär inte vapen (förutom kanske en liten kniv eller stav), deras image skulle skadas om de gav intryck av att vara så "kraftlösa" att de måste förlita sig på vapen.

Vissa vapen kanske anses mer ädla än andra (vilken slusk som helst kan slåss med en yxa, en gentleman använder en värja).

En femte möjlighet lutar ännu mer åt det övernaturliga; vissa typer av vapen kanske har magiska fördelar. Det är lättare att fokusera sin kraft i en dolkstöt än långt bort i andra änden på spjutet. Det kanske är bättre med trävapen (som varit levande) än död metall o.s.v..

Det skulle man kunna göra, alternativt att olika typer av vapen lämpar sig olika bra för olika typer av magi. En klubba kanske kan göra dig starkare, medan en kniv gör dig snabbare eller ha giftliknande magi, ett svärd är bättre om man vill ha ett flammande vapen och så vidare.

En sidokommentar angående magiska vapen: de flesta magiska vapen i spelsupplement är svärd (gissningsvis 75%), huvudsakligen bredsvärd och långsvärd. Detta gör att spelarna tenderar att tänka på detta och därför prioritera dessa vapen. Irriterande och onödigt. Skärp er spelkonstruktörer.

 

[Weatherman]

En sak värd att tillägga är att jag har något som jag tillsvidare kallar för mästareffekter. När man når en viss nivå i färdighet så kan man välja någon extra effekt/möjlighet, exempelvis att kunna kasta ett svärd, hålla igen skada med tunga vapen, automatiskt familäritet med alla vapen av denna typ eller extra högt tzing-ljud när man drar vapnet. Detta kan nog användas för att täcka in många av specialfallen, speciellt om man delar in dem i små och stora effekter.

Sådant här gillar jag! Speciella manövrar (gärna lätt onödiga) är det som bäst kryddar en strid. Problemet jag har upplevt är att spelare tenderar att skita i specialmanövrar och hacka på som vanligt. Kanske bara är jag som upplevt det problemet så det är nog ingen idé att gå in djupare på det.

/mats, dags att klä på sig och göra något vettigt!

 

[Troberg]

Sådant här gillar jag! Speciella manövrar (gärna lätt onödiga) är det som bäst kryddar en strid.

Japp. Jag har till exempel en typiskt filmatisk grej som är en kraftattack som gör mer skada och lättare att träffa, men man tappar (kastar, fastnar i motståndaren etc) vapnet och måste antingen plocka upp ett nytt eller spendera tid att hämta det. Titta bara på hur filmhjältar dräller vapen omkring sig och plockar upp nästa från första bästa fallna fiende!

Passar kanske inte i alla kampanjer, men en läcker krydda i rätt sammanhang.

mats, dags att klä på sig och göra något vettigt!

Å nej, inte en fotbollspelande nudist!

 

[Pale Imp]

Vad är egentligen ett lätt, respektive ett tungt vapen?. Är inte hur lätt/tungt vapnet är relativt mot hur stark rollpersonen är?

Jag har inte speciellt utbredd kunskap om vapen, men jag vet att de är balanserade så att lika mycket vikt förläggs i delen man håller i som den delen som man slår/hugger/sticker med. Så något problem med obalans på det sättet borde inte finnas.

Impen - Som svamlar om något helt annat än problemet =P

 

[Troberg]

Vad är egentligen ett lätt, respektive ett tungt vapen?. Är inte hur lätt/tungt vapnet är relativt mot hur stark rollpersonen är?

Kalla dem stora och små om du trivs bättre med det. Den främsta skillnaden för mig (i det här systemet) är att de lätta i första hand hanteras med snabbhet/smidighet, medan de tunga i första hand hanteras med styrka. Ett kortsvärd är lätt, en stor klubba är tung, inte i första hand på grund av vad de väger utanpå grund av hur de används. Möjligheten att betrakta dem som civila vapen som någon nämnde spelar också in.