Nekromanti Hjälp av vapengurusarna
- Thread starter Troberg
- Start date
Weatherman
Hero
För eller senare blir vi väl exilmasar allihopa...
... svaret är självklart ja. Jag kan tillochmed tänka mig medlemsskap för upp till tredje generationens utvandrare; bara de har en gedigen kärlek till kurbitsar och trubbigt våld. Inavel i släktlinjen är också ett plus!
/Mats, vars pappas slläkträd har en geografisk radiie på säg ett par km. Tur att mamma utsocknes annars hade jag väl kört pick-up och spelat banjo vif det här laget.
... svaret är självklart ja. Jag kan tillochmed tänka mig medlemsskap för upp till tredje generationens utvandrare; bara de har en gedigen kärlek till kurbitsar och trubbigt våld. Inavel i släktlinjen är också ett plus!
/Mats, vars pappas slläkträd har en geografisk radiie på säg ett par km. Tur att mamma utsocknes annars hade jag väl kört pick-up och spelat banjo vif det här laget.
Weatherman
Hero
Glider iväg på mina OT-skidor
/Mats, börjar ana att diskussionen glider iväg
Hördu du; man skämtar väl inte om pilsner?! Borlänge är ett ohyggligt ställe att dricka öl på, precis som Leksand. Därav av resan.
Vilket verkligen kan behövas... Och jag tror inte du kan tämja de barabarerna...
/Mats, börjar ana att diskussionen glider iväg
Weatherman
Hero
Är inte likt Thatcher så det är nog lugnt [nt]
NT=Nere i Träsket
NT=Nere i Träsket
Rising
Vila i frid
Re: Lite funderingar:
"Ska grundligt läsa det lite senare... Det verkar som det är en icke fungerande bildlänk i inlägget. Är det något viktigt?"
Halvviktigt. Duellitoschemat ser ut så här:
![](http://www.mediasmedjan.se/prov/duell.gif\\" border=\\"1)
"Har du förresten läst Gemini? Där finns det tre taktiker att välja: Fint, Offensiv eller Defensiv. Idén är ju bra men där har vi ett tydligt exempel på hur det urartar till sax-sten-påse!"
Ja, jag har märkt det, även om jag inte spelat Gemini. Det tycker jag är helt fel. Det gör ju att det bästa sättet att slåss på är att vara 1/3 Fintig, 1/3 Offensiv och 1/3 Defensiv, medan jag vill ha ett system där olika kombatanter skall premieras till att få slåss på olika sätt. I Duellito så är det bra för minotauren att slåss utpräglat offensivt och gå på med knuffar, tacklingar och stundtals kolossalt farliga hugg som krossar allt motstånd medan alven premieras att bli avvaktande och växla mellan att rygga tillbaka och att göra små, flinka utspel som det krävs mycket skicklighet att värja sig från.
Duellitosystemet har en fungerande mekanism i grunden, men det finns många problem som gör det otympligt i ett rollspel i sitt nuvarande skick. Konsultera gärna mig om du vill ha idéer på hur det kan vidareutvecklas. (I tråden 3-2-1 finns en del tips)
/Rising
"Ska grundligt läsa det lite senare... Det verkar som det är en icke fungerande bildlänk i inlägget. Är det något viktigt?"
Halvviktigt. Duellitoschemat ser ut så här:
"Har du förresten läst Gemini? Där finns det tre taktiker att välja: Fint, Offensiv eller Defensiv. Idén är ju bra men där har vi ett tydligt exempel på hur det urartar till sax-sten-påse!"
Ja, jag har märkt det, även om jag inte spelat Gemini. Det tycker jag är helt fel. Det gör ju att det bästa sättet att slåss på är att vara 1/3 Fintig, 1/3 Offensiv och 1/3 Defensiv, medan jag vill ha ett system där olika kombatanter skall premieras till att få slåss på olika sätt. I Duellito så är det bra för minotauren att slåss utpräglat offensivt och gå på med knuffar, tacklingar och stundtals kolossalt farliga hugg som krossar allt motstånd medan alven premieras att bli avvaktande och växla mellan att rygga tillbaka och att göra små, flinka utspel som det krävs mycket skicklighet att värja sig från.
Duellitosystemet har en fungerande mekanism i grunden, men det finns många problem som gör det otympligt i ett rollspel i sitt nuvarande skick. Konsultera gärna mig om du vill ha idéer på hur det kan vidareutvecklas. (I tråden 3-2-1 finns en del tips)
/Rising
Leksand är väl inte så illa ... (ot)
Jag har druckit många pilsner i Leksand i mina dagar (och firat otaliga midsomrar med de av mina f.d. gymnasieklasskamrater som bor där).
Och förhoppningsvis är den sista Leksandspilsnern inte drucken ännu.
Jag har druckit många pilsner i Leksand i mina dagar (och firat otaliga midsomrar med de av mina f.d. gymnasieklasskamrater som bor där).
Och förhoppningsvis är den sista Leksandspilsnern inte drucken ännu.
Du ger mig en idé, herr Rising...
Jag skulle hellre se ett system där kombatanterna fick välja olika sorters taktiker, och där ett troll får ut mer av en taktik som innebär vårdslösa idiotanfall med full kraft, medan en fäktmästare har mer att vinna på att hålla igen med styrkan och istället förlita sig på sin stridsskicklighet för att angripa sårbara punkter på motståndaren.
Om man är litet klurig skulle man kunna göra en lista av motstridiga attityder till strid. (starkt inspirerat av pendragons personlighetsegenskaper)
T.ex:
Vrede / Lugn
Styrka / Finess
Fula knep / Ren skola
Offensiv / Avvaktande
Brottning / Avstånd
o.s.v...
När man gör en karaktär så tilldelar man denne värden i dessa olika "axlar". Om man slåss enligt sina preferenser får man det lättare / gör mer skada o.s.v. Om man tvingas att slåss mot sin skolning får man avdrag. Gör man det ofta skiftas ens "preferens" ditåt.
Man behöver nog en mekanik för att se vem som lyckas styra striden också. Ställer man den teknisk skickliga behärskade alven mot det aggressiva trollet så kommer nog den vinna som lyckas tvinga motståndaren att slåss på fel förutsättningar. Om alven lyckas skrämma trollet till att försvara sig och försöka klura ut teknikerna så kommer trollet vara lika stekt som alven skulle vara om Trollet tvingade honom till brottning.
Det kanske t.o.m. är möjligt att låta "motsatsparen" helt eller delvis ersätta grundegenskaper och färdigheter...
Precis som i pendragon kan olika kulturer ges olika "Ideal". Alven som tränar sig stark och lär sig fula knep kanske kan slåss effektivt men andra alver kommer se honom som en barbar.
Jag skulle hellre se ett system där kombatanterna fick välja olika sorters taktiker, och där ett troll får ut mer av en taktik som innebär vårdslösa idiotanfall med full kraft, medan en fäktmästare har mer att vinna på att hålla igen med styrkan och istället förlita sig på sin stridsskicklighet för att angripa sårbara punkter på motståndaren.
Om man är litet klurig skulle man kunna göra en lista av motstridiga attityder till strid. (starkt inspirerat av pendragons personlighetsegenskaper)
T.ex:
Vrede / Lugn
Styrka / Finess
Fula knep / Ren skola
Offensiv / Avvaktande
Brottning / Avstånd
o.s.v...
När man gör en karaktär så tilldelar man denne värden i dessa olika "axlar". Om man slåss enligt sina preferenser får man det lättare / gör mer skada o.s.v. Om man tvingas att slåss mot sin skolning får man avdrag. Gör man det ofta skiftas ens "preferens" ditåt.
Man behöver nog en mekanik för att se vem som lyckas styra striden också. Ställer man den teknisk skickliga behärskade alven mot det aggressiva trollet så kommer nog den vinna som lyckas tvinga motståndaren att slåss på fel förutsättningar. Om alven lyckas skrämma trollet till att försvara sig och försöka klura ut teknikerna så kommer trollet vara lika stekt som alven skulle vara om Trollet tvingade honom till brottning.
Det kanske t.o.m. är möjligt att låta "motsatsparen" helt eller delvis ersätta grundegenskaper och färdigheter...
Precis som i pendragon kan olika kulturer ges olika "Ideal". Alven som tränar sig stark och lär sig fula knep kanske kan slåss effektivt men andra alver kommer se honom som en barbar.
Rising
Vila i frid
Jag klurar lite oxå:
Det var häftiga stridsattityder det där. Dock tycker jag själva stridens omständigheter borde vara väldigt viktiga också. Styrka är effektivt mot någon som skyddar sig bakom en helrustning och sköld, medan Finess är lämpligare mot någon som skyddar sig bakom räckvidden som hans spjut erbjuder. Fula knep är nog helt meningslösa i en strid mot en odöd fiende och Brottning bör vara vanskligt mot en brinnande demon, även om demonen i sig inte är någon hejare på att just brottas.
Jag vet inte vad jag vill ha sagt med detta, ville bara poängtera att det inte bara är ens egna attribut som bestämmar vilken attityd som är lämpligast, utan även ens motståndares.
/Riz
Det var häftiga stridsattityder det där. Dock tycker jag själva stridens omständigheter borde vara väldigt viktiga också. Styrka är effektivt mot någon som skyddar sig bakom en helrustning och sköld, medan Finess är lämpligare mot någon som skyddar sig bakom räckvidden som hans spjut erbjuder. Fula knep är nog helt meningslösa i en strid mot en odöd fiende och Brottning bör vara vanskligt mot en brinnande demon, även om demonen i sig inte är någon hejare på att just brottas.
Jag vet inte vad jag vill ha sagt med detta, ville bara poängtera att det inte bara är ens egna attribut som bestämmar vilken attityd som är lämpligast, utan även ens motståndares.
/Riz
Re: Jag klurar lite oxå:
Det var häftiga stridsattityder det där. Dock tycker jag själva stridens omständigheter borde vara väldigt viktiga också. Styrka är effektivt mot någon som skyddar sig bakom en helrustning och sköld, medan Finess är lämpligare mot någon som skyddar sig bakom räckvidden som hans spjut erbjuder. Fula knep är nog helt meningslösa i en strid mot en odöd fiende och Brottning bör vara vanskligt mot en brinnande demon, även om demonen i sig inte är någon hejare på att just brottas.
Jo, det känns ju rimligt att situationen kan sätta upp ramar för vad man kan försöka sig på. Kanske kan man lämna detta till spelledarens sunda förnuft om man ger litet riktlinjer. Det är ju faktiskt en fin Feature eftersom en del av stridens taktik då kan gå ut på att välja sina omständigheter. Skurken som vet att han skall slåss mot den stora sensein vars ledstjärna är Lugn kan ju inleda med att slakta en oskyldig unge eller något för att spräcka lärarens behärskning
Jag vet inte vad jag vill ha sagt med detta, ville bara poängtera att det inte bara är ens egna attribut som bestämmar vilken attityd som är lämpligast, utan även ens motståndares.
Mjo, det har dykt upp även i mitt huvud. Jag föreställer mig att striden själv har någon slags stil som i någon mening är en kompromiss av de deltagandes attityder och hur bra det gått för dem. Det är där man tvingar motståndaren till sin egen typ av strid. Om trollet utnyttjar sin Styrka och Vrede bra så är det svårt för Alven att behålla Finess och Lugn. Han måste ju försvara sig. Ännu mer tydligt är det på Avstånd/Brottning för det är ju svårt att brottas med någon som lyckas behålla avståndet.
Hmm... Det börjar bli många variabler här: Attityder för deltagare, Ideal för kulturer, Förutsättningar för strider, Resulterande stridsläge... Kanske borde man ha rustningars och vapens lämplighet för de olika axlarna också...
måste fundera mer, speciellt på vad som händer om man slänger in många stridande i en delstrid...
Det var häftiga stridsattityder det där. Dock tycker jag själva stridens omständigheter borde vara väldigt viktiga också. Styrka är effektivt mot någon som skyddar sig bakom en helrustning och sköld, medan Finess är lämpligare mot någon som skyddar sig bakom räckvidden som hans spjut erbjuder. Fula knep är nog helt meningslösa i en strid mot en odöd fiende och Brottning bör vara vanskligt mot en brinnande demon, även om demonen i sig inte är någon hejare på att just brottas.
Jo, det känns ju rimligt att situationen kan sätta upp ramar för vad man kan försöka sig på. Kanske kan man lämna detta till spelledarens sunda förnuft om man ger litet riktlinjer. Det är ju faktiskt en fin Feature eftersom en del av stridens taktik då kan gå ut på att välja sina omständigheter. Skurken som vet att han skall slåss mot den stora sensein vars ledstjärna är Lugn kan ju inleda med att slakta en oskyldig unge eller något för att spräcka lärarens behärskning
Jag vet inte vad jag vill ha sagt med detta, ville bara poängtera att det inte bara är ens egna attribut som bestämmar vilken attityd som är lämpligast, utan även ens motståndares.
Mjo, det har dykt upp även i mitt huvud. Jag föreställer mig att striden själv har någon slags stil som i någon mening är en kompromiss av de deltagandes attityder och hur bra det gått för dem. Det är där man tvingar motståndaren till sin egen typ av strid. Om trollet utnyttjar sin Styrka och Vrede bra så är det svårt för Alven att behålla Finess och Lugn. Han måste ju försvara sig. Ännu mer tydligt är det på Avstånd/Brottning för det är ju svårt att brottas med någon som lyckas behålla avståndet.
Hmm... Det börjar bli många variabler här: Attityder för deltagare, Ideal för kulturer, Förutsättningar för strider, Resulterande stridsläge... Kanske borde man ha rustningars och vapens lämplighet för de olika axlarna också...
måste fundera mer, speciellt på vad som händer om man slänger in många stridande i en delstrid...
låter bra
En annan viktig detalj är att jag ser på det som att handlingarna är de verkliga chanser man får, manövrerande för att komma i läge, fintar och sånt antas ingå i handlingen, därav de potentiellt långa handlingarna på de sämre initiativen. Man slår alltså färre slag genom att man drar ut på handlingarna och i stället gör striden lite farligare.
Jo, det låter som en bra lösning. I strid på riktigt (ialla fall i fullkontakt sparring) skulle det kunna stämma ganska bra. Själva ronden/striden kan pågå ganska länge, men eftersom armbågar, knän och jabbar är ivägen för att träffa är det svårt att få så många chanser till att verkligen tillfoga någon verklig skada/snygga träffar.
Nu fick jag mej en tankeställare själv också, hur lång tid bör det ta att apeshitta ner nån, hmm...
Jag tycker dock att initiativ fortfarande är fel namn på det. Måhända att du gillar uttrycket, men jag tror mest att det skulle förvirra spelare som vill spela ditt rollspel. Insikt kanske? För det är väll det ditt stridssystem handlar om?
Impen - Hmmm....
En annan viktig detalj är att jag ser på det som att handlingarna är de verkliga chanser man får, manövrerande för att komma i läge, fintar och sånt antas ingå i handlingen, därav de potentiellt långa handlingarna på de sämre initiativen. Man slår alltså färre slag genom att man drar ut på handlingarna och i stället gör striden lite farligare.
Jo, det låter som en bra lösning. I strid på riktigt (ialla fall i fullkontakt sparring) skulle det kunna stämma ganska bra. Själva ronden/striden kan pågå ganska länge, men eftersom armbågar, knän och jabbar är ivägen för att träffa är det svårt att få så många chanser till att verkligen tillfoga någon verklig skada/snygga träffar.
Nu fick jag mej en tankeställare själv också, hur lång tid bör det ta att apeshitta ner nån, hmm...
Jag tycker dock att initiativ fortfarande är fel namn på det. Måhända att du gillar uttrycket, men jag tror mest att det skulle förvirra spelare som vill spela ditt rollspel. Insikt kanske? För det är väll det ditt stridssystem handlar om?
Impen - Hmmm....
Troberg
Sinister eater
- Joined
- 27 Jun 2001
- Messages
- 17,663
Re: låter bra
Beror på vilka som slåss, men min gissning skulle vara kring en minut eller lite mer med någotsånär jämna motståndare.
En sak jag glömt nämna som jag haft som mål är att systemet (om man inte petar på kalibreringsmöjligheterna) är tänkt att vara avvägt så att det ska vara lätt att bli satt ur stridbart skick, men svårare att dö. Det är mer spelbart i en kampanj, speciellt som spelarna kan bli fångade, rånade och en massa andra intressanta situationer.
'
Beror på vilka som slåss, men min gissning skulle vara kring en minut eller lite mer med någotsånär jämna motståndare.
Jag vet inte om du rört till begreppen här. Initiativreglerna är alltså bara reglerna för i vilken ordning saker händer och hur lång tid det tar. Det är inte namnet på systemet som helhet. Mot den bakgrunden tycker jag att insikt känns helt förvirrande.