Götterdämmerung, Gudaskymning, opera av Richard Wagner, fjärde och sista delen av serien Ringen. Den börjar med att ödets tråd plötsligt brister, vilket har med Alberichs förbannelse att göra - se Rhenguldet. Nornorna som spinner den har därmed fyllt sitt värv. Siegfried och Brünnhilde träder ut ur sin grotta, den förstnämnde i full rustning, ty han skall ut i världen mot nya bragder. Till avsked ger han henne Nibelungens ring och i gengäld hästen Grane av henne. Scenen skiftar därpå till gjukungarnas borg vid Rhen, där Gunther och Gutrune samt deras halvbror Hager vistas. Hagen, som är en skum figur, vill ha tag i ringen för egen del och eggar fördenskull Gunther att söka vinna Brünnhilde; han vet visserligen att ingen mer än Siegfried kan forcera hennes mur av eld, men han vet också att Siegfried är i annalkande och nog hjälper Gunther att få valkyrian om han själv får Gutrune till maka. Siegfried serveras till den ändan en glömskedryck av Gutrune så att han glömmer sin egen kärlek till Brünnhilde. Allt går efter beräkning och Siegfried tar sig för Gunthers räkning upp till Brünnhilde, iförd trollhjälmen Tarnhelm, och tillbringar natten hos henne.
I nästa akt träffas Hagen och hans fader Alberich i mörkret utanför gjukungarnas borg och gläder sig åt att ringen och rhenguldet säkert snart skall vara deras. Därpå kommer Siegfried tillbaka från sin expedition, hälsad av Gutrune, varpå Brünnhilde högtidligen gör entré vid Gunthers sida som hans brud. Vid åsynen av Siegfried som omfammar Gutrune håller hon på att förlora medvetandet och får i det sammanhanget syn på ringen på hans finger. Hon frågar Gunther hur detta hänger ihop, men han står svarslös, och då begriper Brünnhilde sammanhanget: Det är Siegfried som vunnit henne, men denna gång i Gunthers gestalt. Hon känner sig skamligt bedragen och törstar efter hämnd, helst som Siegfried under inflytande av glömskedrycken går ed av vad hon säger inte är sant. Hagen ställer sig till hennes tjänst och erbjuder sig att döda Siegfried. Gunther invigs därpå i mordplanen, som inte är så enkel att genomföra., ty Siegfried är osårbar utom på en liten fläck på ryggsidan.
I tredje aktens första scen är Siegfried på jakt vid Rhen och manas av de tre rhendöttrarna att kasta ringen i floden för att undgå det öde som annars väntar honom, men han följer inte deras råd. För sitt jaktsällskap berättar han sedan om sin ungdoms bragder och mitt i föredraget får han av Hagen en dryck som återställer hans minne så att han också berättar om sin ritt genom elden och sin kärlek till Brünnhilde. Då reser sig Hagen och sticker sitt spjut i hans rygg. Operan slutar med att Hagen förgäves försöker ta ringen från den döde Siegfried. Brünnhilde, som vid detta laget har blivit underkunnig om Hagens lömska manipulationer med glömskedrycken, tar i stället ringen från hjältens hand, tänder hans likbål och rider själv in i elden. Borgen störtar därefter samman, Rhen svämmar in, rhendöttrarna dränker Hagen, och det överjordiska Valhalla framtonar ur förödelsen. Jämför Sigurd Fafnersbane.