Mäster Pwyll
Veteran
Jag är ny med rollspel, jag har bara spelat improviserat "rollspel" utan några regler. vad jag vill veta är vad rollspel egentligen ÄR.
Nekromanti Hjälp en förvirrad själ
- Thread starter Mäster Pwyll
- Start date
Hej & välkommen hit !
Själva karaktärern beskrivs med olika attribut som t. ex styrka, smidighet & sdåant.. Där så har man lite olika värden som beskriver dessa attribut.
Hoppas att du blev lite klokare av det här.
/ Johan K, semesterslö....
När jag brukar förklara vad rolslpel är så brukar jag likna det met teater. Där "ressigören" är SL:n, alltså han som derar upp själva historien, presoner som finns & allt sådant. Sedan så har vi "skådesleparna" eller spelarna som spelar sina roller i den värld som SL:n drar upp.
Själva karaktärern beskrivs med olika attribut som t. ex styrka, smidighet & sdåant.. Där så har man lite olika värden som beskriver dessa attribut.
Hoppas att du blev lite klokare av det här.
/ Johan K, semesterslö....
Krille
Super Moderator
"Jag är ny med rollspel, jag har bara spelat improviserat "rollspel" utan några regler. vad jag vill veta är vad rollspel egentligen ÄR."
Hej och välkommen till forum såväl som hobby!
Rollspel är ett sätt att tillsammans skapa en ståry. Det vanligaste sättet är en dialog mellan spelare och spelledaren. Spelarna tar på sig en roll i världen, spelledaren beskriver allt annat, och hela ståryn skapas genom en dialog där spelledare beskriver en situation, spelarna reagerar som sin roll, och spelledaren beskriver resultatet. Den biten är rätt lik det regellösa rollspelandet.
Den biten som förmodligen inte är lik det du är van vid är spelbiten. Det finns helt enkelt en uppsättning regler som definierar hur resultatet av en given handling blir. Vill du att din rollfigur ska hoppa över en bred klyfta? Reglerna talar om huruvida figuren kan det. Fäktas din roll med någon slempropp? Reglerna talar om hur fajten går och resultatet av den. Vill du att din figur ska äta gröt? Njäe, så detaljerade är inte reglerna. Vem som helst kan äta gröt, så det bryr man sig inte om att definiera regler för. Även om det fanns så skulle nog ingen bry sig om att använda dem.
Den traditionella rollspelsformen har en spelledare som tolkar och dömer i regelfrågor och som styr alla andra figurer i dramat. Om spelarna tar huvudrollerna med sina rollfigurer så tar spelledaren på sig alla andra biroller och statistroller, plus att han beskriver situationer och platser och tolkar utfallet av reglerna.
Reglerna finns där av två skäl: för det första så vill man på något sätt definiera en slags rättvis "ingenmansland" mellan spelare och spelledare: spelledaren ska inte kunna "sno" spelarnas roller, så genom reglerna kan spelarna känna att de behandlas rättvist. På samma sätt så har spelarna inte full kontroll över sin omgivning. De kan göra saker enligt någon slags "naturlagar", men inte mer än så.
För det andra så är reglerna till för att begränsa vad som kan hända, och på så sätt tvinga fram kreativa lösningar. Till exempel skulle min rollfigur förmodligen inte kunna skjuta kraftstrålar med ögonen* eller ens kalasjnikov, men hon** skulle kunna fäktas. I så fall så är jag begränsad av dessa regler. Eftersom min figur inte kan göra precis vad jag vill så kan jag inte lösa problemen genom att säga att min figur skjuter kalasjnikov eller kraftstrålar. Däremot skulle jag kunna komma på en lösning på problemet med hjälp av fäktning. På så sätt riktas kreativiteten in, och ståryn som man skapar blir i allmänhet mer intressant.
Detta skulle kunna liknas med Bamse: Bamse är bara stark när han dopar sig med dunderhonung, vilket innebär att han inte alltid är stark. Det gör att han kan försättas i situationer som han inte klarar av att slå sig igenom. Begränsingen med dunderhoning gör stårysarna mer intressanta. Regler funkar lite på samma sätt: genom att tala om vad jag inte kan så måste man komma på en annan lösning, och det gör ståryn mer intressant.
Men i grunden tror jag inte att det är så stor skillnad. Det går nog till ungefär som du är van vid, med undantag av att man rullar tärningar då och då för att avgöra om man kan göra det man vill göra.
* såvida vi inte spelade superhjälterollspel
** det finns inget krav på att jag och min rollfigur ska ha samma kön
Hej och välkommen till forum såväl som hobby!
Rollspel är ett sätt att tillsammans skapa en ståry. Det vanligaste sättet är en dialog mellan spelare och spelledaren. Spelarna tar på sig en roll i världen, spelledaren beskriver allt annat, och hela ståryn skapas genom en dialog där spelledare beskriver en situation, spelarna reagerar som sin roll, och spelledaren beskriver resultatet. Den biten är rätt lik det regellösa rollspelandet.
Den biten som förmodligen inte är lik det du är van vid är spelbiten. Det finns helt enkelt en uppsättning regler som definierar hur resultatet av en given handling blir. Vill du att din rollfigur ska hoppa över en bred klyfta? Reglerna talar om huruvida figuren kan det. Fäktas din roll med någon slempropp? Reglerna talar om hur fajten går och resultatet av den. Vill du att din figur ska äta gröt? Njäe, så detaljerade är inte reglerna. Vem som helst kan äta gröt, så det bryr man sig inte om att definiera regler för. Även om det fanns så skulle nog ingen bry sig om att använda dem.
Den traditionella rollspelsformen har en spelledare som tolkar och dömer i regelfrågor och som styr alla andra figurer i dramat. Om spelarna tar huvudrollerna med sina rollfigurer så tar spelledaren på sig alla andra biroller och statistroller, plus att han beskriver situationer och platser och tolkar utfallet av reglerna.
Reglerna finns där av två skäl: för det första så vill man på något sätt definiera en slags rättvis "ingenmansland" mellan spelare och spelledare: spelledaren ska inte kunna "sno" spelarnas roller, så genom reglerna kan spelarna känna att de behandlas rättvist. På samma sätt så har spelarna inte full kontroll över sin omgivning. De kan göra saker enligt någon slags "naturlagar", men inte mer än så.
För det andra så är reglerna till för att begränsa vad som kan hända, och på så sätt tvinga fram kreativa lösningar. Till exempel skulle min rollfigur förmodligen inte kunna skjuta kraftstrålar med ögonen* eller ens kalasjnikov, men hon** skulle kunna fäktas. I så fall så är jag begränsad av dessa regler. Eftersom min figur inte kan göra precis vad jag vill så kan jag inte lösa problemen genom att säga att min figur skjuter kalasjnikov eller kraftstrålar. Däremot skulle jag kunna komma på en lösning på problemet med hjälp av fäktning. På så sätt riktas kreativiteten in, och ståryn som man skapar blir i allmänhet mer intressant.
Detta skulle kunna liknas med Bamse: Bamse är bara stark när han dopar sig med dunderhonung, vilket innebär att han inte alltid är stark. Det gör att han kan försättas i situationer som han inte klarar av att slå sig igenom. Begränsingen med dunderhoning gör stårysarna mer intressanta. Regler funkar lite på samma sätt: genom att tala om vad jag inte kan så måste man komma på en annan lösning, och det gör ståryn mer intressant.
Men i grunden tror jag inte att det är så stor skillnad. Det går nog till ungefär som du är van vid, med undantag av att man rullar tärningar då och då för att avgöra om man kan göra det man vill göra.
* såvida vi inte spelade superhjälterollspel
** det finns inget krav på att jag och min rollfigur ska ha samma kön
Mäster Pwyll
Veteran
Re: Hjälp en förvirrad själ- äntligen fattar jag
Jag tackar för att ni har skänkt lite ljus till det hela, äntligen så har jag koll på läget
Mvh eder Mäster Pwyll
Jag tackar för att ni har skänkt lite ljus till det hela, äntligen så har jag koll på läget
Mvh eder Mäster Pwyll
Det beror lite på vad du vill ha. Jag menar tycker du att det är drygt med fantasyrollspel så kanske du ska testa sci-fi eller skräck.
Sedan så beror det nog inte oftast på spelet i sig, det beror nog främst på antingen dig som spelare eller din spelledare.
Så exakt vad är det som är tråkigt?
Sedan så beror det nog inte oftast på spelet i sig, det beror nog främst på antingen dig som spelare eller din spelledare.
Så exakt vad är det som är tråkigt?