Nekromanti [Hjälp!] För ett jämställt och välkomnande WRNU

[Björn den gode]

Ok, men de tjejer som vill spela Whist då? Varför ska de behöva spela Brigde?

Dom är antagligen lajvare eller reenactare.

Och eftersom empir är på stark frammarsch i den världen så kommer de nog kunna hitta tillfällen.

Alltså, nu vet jag visserligen inte om jag håller med Anth exakt om historieskrivningen men jag tror att poängen här var att det skapades ett nytt och bättre spel. Det är ingen 'uppoffring' för männen att spela bridge istället för whist, det är bara roligare.

 

[anth]

Sen är det väl så här, likt många andra upplever jag att de tjejer jag spelat med (som mot "normen" tydligen) ALLA spelat massor med fantasy. Visst har det förekommit en del vampire (och hunter: the reckoning, där ingen körde Avenger t.ex.) .

Alla tjejer har alltså spelat fantasy, specifikt D&D.
Alla tjejer har också varit mer inriktade på känslomässiga saker, ja ibland barder och andra liknande "tjejyrken" (fast bard är mitt favorityrke, just saying) men lika ofta riktigt asgrymma barbarkrigare som slaktar saker.. Bara med lite mer känsla

Men det är ju så här, tjejer och killar ÄR olika. I snitt. Det finns tjejer som gillar "kill-saker" och killar som gillar "tjej-saker" men det spelar ju ingen roll. Förr gjorde det det, men det är inte riktigt samma sak ännu (eller jo, om man kollar på det är det säkert inom många områden precis som förr). Poängen är att killar och tjejer är olika. En del killar gillar inte att sitta på forum och snacka om rollspel, en del tjejer gör det inte heller. Tjejer brukar tendera att vara lite mer, som det nämns "sociala" samt estetiska.. Det verkar vara oftare så att killar kan tänka sig att bara slå träff, slå skada, döda vidare.. Det innebär inte att inte någon tjej kan gilla det, och som vi nog alla vet finns det ett flertal uttalade killar här som inte heller gillar det. Alla har olika smak. Poängen just här är att sitta på ett forum inte är särskilt estetiskt intressant för det mesta, utom möjligen vissa trådar med lite mera bildinriktning osv.. Samt att det är ju förvisso socialt på ett sätt att sitta på ett forum men det är ju heller inte det merparten av trådar handlar om. Utan kanske oftare om siffror. Om jag inte hade intresse av just sådant själv skulle jag nog inte vilja sitta här lite då och då och kolla in trådar om dödligheten i OSR spel osv.

Egentligen tycker jag inte när ett gäng killar sitter och diskuterar om hur tjejer är. Det låter som vi diskuterar varelser som kommer från en annan planet.

Även om det finns färre tjejer som spelar DnD än Vampire, så FINNS det tjejer som spelar DnD. Något annat har jag inte sagt.

Tjejer skiljer sig från killar, men antagligen inte på det sätt som många tror.
Antalet tjejer som spelar kill-spel ökar. Det betyder att det är en större andel tjejer idag som spelar DnD än det var för tio år sedan. Detta märks även på en "kill-sport" som datorspel, där antalet tjejer växt explosionsartat de senaste åren (mest för att andelen tjejer tidigare var så fruktansvärt liten).

Nu spekulerar jag, men anledningen till att dagens generation tjejer spelar mer kill-spel än tidigare generationer är på grund av uppfostran. Det är helt enkelt mindre skillnad på hur vi uppfostrar killar och tjejer idag, mindre skillnad på vad de gör - och då blir det även mindre skillnad i deras spel-smak. Kort sagt är tjejers och killars olika intressen mer beroende av uppfostran än av gener. Det beror mer på miljön än biologin.

Men nu känns det åter som vi går OT.
Frågan är inte hur stor andel av Sveriges rollspelare som är tjejer, hur denna andel ändrats över tid eller varför.
Problemet är att de rollspels-tjejer som finns inte känner sig välkomna här.
Frågan är hur vi ska få fler rollspels-tjejer att känna sig välkomna på forumet.

Steg ett är att identifiera VARFÖR de inte känner sig välkomna.

 

[anth]

Ok, men de tjejer som vill spela Whist då? Varför ska de behöva spela Brigde?

Jag tog upp exemplet med Whist-Kontraktsbridge, för det visar så extremt tydligt att man behöver göra så lite för att locka tjejer, bara man gör rätt sak.
Förhållandet mellan kortvärldens Whist-Kontraktsbridge borde i rollspelsvärlden bli DnD-Vampire.
Så din fråga motsvaras av: "Vad händer om en tjej vill spela DnD nu när nästan alla spelar Vampire?"
Jag tror att du själv kan räkna ut svaret.

 

[Sapient]

(...)
Jag tror inte att det är "att vara inbjudande" som det är fel på.

(...)
Slutligen vill jag säga att vi inte tittar på en rekryteringspool som bara väntar på att fylla sin tid med ett nytt hobby. Om det nu är så att alla killar redan engagerar sig i rollspel, nåja, även om de inte har nåt emot att sticka, så är deras hobbykapacitet redan fylld. Och om alla tjejer redan dansar, då längtar de inte efter att få lägga tid på rollspel.

Vill man bryta fördelningen handlar det därför inte bara om att få folk att vilja komma hit, man måste få de att vilja det så mycket att de ger upp en annan sysselsättning som de redan känner sig hemma och har expertis i. Det är ganska hårt uppförsbacke, man kan inte förvänta sig att det sker inom bara några år.

Det här tror jag hänger samman. Dessvärre kan jag inte besvara det med annat än egna anekdoter, fundering mm - men det kanske ger ett perspektiv iaf.

Jag hade reggat mig på rollspel.nu ganska långt innan jag gjorde första inlägget - flera år. Hade tom glömt bort det. Det var först när jag skulle regga mig igen och fick svar att den mejladressen redan var registrerad till en användare som jag insåg det.

Då hade jag hängt på WotC forum bland annat, så det var inte det att forumet inte "platsade" för mig. Och jag hade återupptagit rollspelandet, så det handlade inte om det heller. Det var mest det att, tja, det gav liksom inget extra, som inte andra forum gav eller helt andra aktiviteter.

Så jag håller med, det är inte riktigt "inbjudande" som är frågan. Men något snarlikt. Lockande, givande.

Det måste GE något.

Och på rätt sätt. Utan att behöva kämpa för det, "stå ut med" för att kanske, ibland, få något tillbaka.

Det går lätt att skrämma bort användare. Det är svårt att locka till sig. Vad är rollspel.nus starka sidor? Det _är_ ett socialt forum, men på vems villkor? För vem, av vem?

Vissa sociala beteenden uppmuntras, andra inte - en del motarbetas, rätt eller fel.

 

[Cissi]

1. Om hobbyn över lag

Jag tror vi lugnt kan säga att rollspelshobbyn är en mansdominerad hobby, dock är den nog inte så snedfördelad som vi tror eller som forumet ger sken av. Den som har varit på ett större konvent märker att det är en övervägande del män där men även många kvinnor. Jag tycker egentligen att det är minst lika spännande att diskutera varför hobbyn är så himla ”vit”. Som flera av er nämnt så är hobbyn ganska sluten, man spelar i sin grupp/sina grupper, hemma eller i någon lokal. Sällan så drar någon ihop en pen-paper session i parken utan den synliga delen av hobbyn är ju lajvet och lajvarna.

1. Om hobbyns rekryteringsförmåga

Jag tror att Gizmo är nått på spåren. Att locka nya medlemmar till hobbyn över lag är svårt, både bland män och kvinnor. Blir intresset för rollspel väckt och man inte har någon att dela detta med ganska omgående så ger man nog upp det för utsikten att bjuda in sig själv i en grupp med etablerade spelare kanske är för skrämmande. Det finns spelgrupper och föreningar som erbjuder prova-på-arr, typ på Klossen i Umeå och på Repetikon i Stockholm. Jag vet att Sverok brukar ha lite rollspels prova-på här i Linköping och på resten av konventen så finns ju alltid indierummet. Grejen är dock fortfarande att man behöver ha folk att spela med efter sitt prova-på-spel och har man inte det så rinner det ju ut i sanden. Så det är en svår Hobby att komma in i och osynligheten jag nämnde gör det ju inte lättare. Det är inte riktigt en publiksport vi håller på med.

1. Om forumet

Det här forumet har den fantastiska fördelen att ha den röda redaktionen där alla bryr sig om mångfald och jobbar för jämställdhet och det är relativt litet vilket skapar en känsla av gemenskap. Det är också ganska teoretiskt och teorierna går ganska djupt, vilket kan vara avskräckande för vissa. För min egen del så har forumet bara varit välkomnande men det beror på att majoriteten av användarna faktiskt är väldigt välkomnande och att jag tycker att det är intressant att läsa om rollspel likväl som att spela. Det finns vissa forumiter som vi har problem med i mellanåt men jag tycker inte att det är mer nu än tidigare. Snarare så tror jag, precis som Krille gav ord till tidigare i tråden, att forumets stämning förlorade på att vi förlorade vrålen och att den nya plattformen är så himla buggig och att många gamla användare inte återvände till oss.

1. Om att locka kvinnor inom hobbyn till forumet

Jag tror att forumet inte är en god rekryteringsplats för att få nya medlemmar till hobbyn över huvudtaget. Diskussionerna är ganska avancerade och många känner varandra IRL vilket kan skapa en känsla av gemenskap som det kan vara svårt att komma in i. Så då är ju frågan varför kvinnor som redan är etablerade i hobbyn inte hänger här? Om något stämmer som har diskuterats hittills så återfinns de flesta kvinnor inom hobbyn inom lajvvärlden och då finns det väl en naturlig förklaring att man lägger sin tid mellan lajven på att skapa props och kläder och inte hänga på nätet och läsa rollspelsteori? Lajvsverige har dessutom egna välfungerande platser att diskutera på så det här forumet är inte attraktivt. Vill man locka hit dem ska vi skapa ett lajvforum där det diskuteras arr, props, etik och så vidare. Det har vi inte. För det har inte funnits någon efterfrågan.
Ett annat sätt att få de kvinnor som hittar hit att stanna kvar är att sluta använda begrepp som ”jag känner en kvinna som… så alla kvinnor tycker…”, ”de tjejer som jag spelar med gillar det här och det här”, ”tjejer föredrar socialt/känslomässigt spel”, ”tjejer är si och så”, ”alla tjejer har spelat DnD”, ”Tjej- respektive killgrejer”. Det enda som cementeras då är fördomar och det finns stor risk att de tjejer som inte känner igen sig i dem drar.

1. Min egen närvaro som kvinna här

Min egen närvaro är högst närvarande på forumet men eftersom jag har ett moderatorsuppdrag så skriver jag sällan i trådar som handlar om åsikter eftersom det är trådar som ofta behöver bli modererade och jag personligen har problem med att moderera i en tråd jag själv skriver i, framförallt om jag måste moderera en meningsmotståndare. Det känns inte okej.
Jag är dock inte så aktiv som jag har varit, jag är en av dem som inte lyckats förlika mig med den nya plattformen och som saknar vrålen massor.
Jag är ofta ensam tjej i grupper jag spelar med, har spelat allt möjligt från DoD till Vampire till Indieflum och uppskattat alla spel i olika grad.
Har jag en åsikt om ifall vi behöver en diskussion om feminism, inkludering och problematisering av arketyper här på forumet? Ja, det har jag. Min åsikt är att det är diskussioner som behövs inom alla delar av samhället, inte minst inom föreningslivet och inte minst inom en hobby som vår, som nu verkar gå mot en öppnare plats i samhället, inte minst genom de två fantastiska böcker som nyligen utkommit. Rollspelshobbyn växer och blir mer igenkänd av allmänheten, inte minst tack vare lajvarna. Frågan är ju då om vi vill tillhöra en modern och inkluderande hobby som tittar kritiskt inåt eller om vi vill bli kända som en exkluderande och underlig kvarleva från tiden då vi levde i våra föräldrars källare?

 

[gizmo]

Vill man locka hit dem ska vi skapa ett lajvforum där det diskuteras arr, props, etik och så vidare. Det har vi inte. För det har inte funnits någon efterfrågan.

DET är jag mycket för att vi gör! Inte för att jag lajvar men för att jag - föga förvånande - skulle gilla att läsa om props. (Och vips har vi bekräftat ett cliché igen..)

 

[Robert]

Jag tog upp exemplet med Whist-Kontraktsbridge, för det visar så extremt tydligt att man behöver göra så lite för att locka tjejer, bara man gör rätt sak.
Förhållandet mellan kortvärldens Whist-Kontraktsbridge borde i rollspelsvärlden bli DnD-Vampire.
Så din fråga motsvaras av: "Vad händer om en tjej vill spela DnD nu när nästan alla spelar Vampire?"
Jag tror att du själv kan räkna ut svaret.

Yes, hon skulle antagligen drabbas av alla de negativa konsekvenser det innebär att vara tjej i en manlig domän. Skulle det inte vara så skulle vi inte ha ett problem och i förlängningen ha ett mer jämställt forum.

 

[Robert]

Alltså, nu vet jag visserligen inte om jag håller med Anth exakt om historieskrivningen men jag tror att poängen här var att det skapades ett nytt och bättre spel. Det är ingen 'uppoffring' för männen att spela bridge istället för whist, det är bara roligare.

Jag förstod det men poängen är att varför måste man hitta på ett nytt spel för att tjejer ska få vara med och spela. Roligt är en preferens och varför måste det finnas ett tjejspel? Varför ska någon göra något annat än det som den tycker är roligast beroende på kön?

 

[KnightVision]

.

1) Rasmus undrade om han fick posta länk till mitt PK-dokument. Självklart får han det. Det är inkomplett och har en hel del upprepningar, men om nån finner det användbart i dess nuvarande form blir jag bara glad. Här är länken: PK-riktlinjer för rollspelsmakare.
.

Tack för PK-riktlinjerna!

 

[JJoghans]

DET är jag mycket för att vi gör! Inte för att jag lajvar men för att jag - föga förvånande - skulle gilla att läsa om props. (Och vips har vi bekräftat ett cliché igen..)

Jag med! Det är vansinnigt långt mellan gångerna jag lajvar, men det ligger definitivt inom intressesfären. I väntan på bra tillfällen att arra lajv hänger jag och sambon på kulturhistoriska events i ålderdomliga kläder.

 

[Sapient]

Jag förstod det men poängen är att varför måste man hitta på ett nytt spel för att tjejer ska få vara med och spela. Roligt är en preferens och varför måste det finnas ett tjejspel? Varför ska någon göra något annat än det som den tycker är roligast beroende på kön?

Vem "måste"? Ingen måste någonting. Ovh ingen har väl ens antytt att det måstes något?

Var läser du det?

Ett nytt spel konstruerades. Det blev, av olika skäl, mer populärt bland kvinnor än de tidigare kortspelen. Inte för att någon var tvungen att göra någonting alls. Utan därför att det blev populärt. Var ser du problemet?

 

[Robert]

Vem "måste"? Ingen måste någonting. Ovh ingen har väl ens antytt att det måstes något?

Var läser du det?

Ett nytt spel konstruerades. Det blev, av olika skäl, mer populärt bland kvinnor än de tidigare kortspelen. Inte för att någon var tvungen att göra någonting alls. Utan därför att det blev populärt. Var ser du problemet?

Ingen borde "måste" någonting när det gäller vilka spel man vill spela. Problematiken är om det finns ett visst spel, t.ex. Whist eller DnD, som spelas nästan uteslutande, eller i varje fall en majoritet av män skapas det strukturer kring detta. Traditionellt har dessa strukturer varit till nackdel för kvinnor, ungefär som i resten av samhället. Min ursprungsfråga var då, är det inte att arbeta inom ramen för patriakatet att då anpassa spel för att passa kvinnor? Innebär inte det att de spelen då hamnar inom den kvinnliga domänen och att man i själva verket upprätthåller en rådande struktur? Jag skiter väl egentligen i Whist och varför det spelet skapades.

 

[Übereil]

(Bear with me, det kommer en poäng)

Jag tycker det kanske tjänar diskussionen att vända på perspektivet lite kort, bara för längden av ett inlägg. Vi kan utgå ifrån att fler män än kvinnor deltar i den här diskussionen, dvs vi diskuterar ämnet utifrån majoritetsperspektivet. Nu ska vi titta på saken inom ett område där "ni" är minoriteten. Och så får ni känna efter vad det väcker för associationer hos er.

Jag har ju en del hobbies förutom rollspel.nu, med olika könsfördelningar.

Exempel 1: Stickning. Vi träffas hemma hos nån, dricker kaffe/vin/öl, stickar och snackar. Inte så olik i upplägg från en rollspelsrunda. Ni får gissa hur många manliga deltagare vi har. Precis. Noll.
Vi vill gärna ha killar med. Man behöver inte ens sticka. Några kommer och lagar slitna kläder t ex. Vi (tycker att vi) är hur inbjudande som helst och samtalsämnen är inte direkt 'tjejiga' heller, mer ämnesnördiga, om mönster, verktyg, tekniker, och så rent almänt vad som har hänt sedan sist.
Jag har två manliga vänner som säger att de har lust att komma nån gång. Båda - klyschigt men sant - råkar vara homosexuella.
Det finns såvitt jag vet ett officiellt stickcafé i Stockholm som är 'guys only' (ifall nån skulle känna sig intimidated bland så många kvinnor). Också den bemannas mest av homosexuella män.
Jag tror inte att det är "att vara inbjudande" som det är fel på.

Det här påminner mig om en grej jag läste i en bok för ett tag sedan (minns inte om det var Delusions of Gender eller Pink Brain, Blue Brain, men tror det var den senare) om marknadsföring för att locka fler kvinnor att plugga till programmerare. Jag tror inte ens det var regelrätt vetenskapliga studier utan bara något marknadsföringsföretag som gjorde pilotstudier för att se vad som funkade och inte funkade. Men i alla fall, det jag minns var två faktorer som var viktiga.

Den första var könsfördelningen på bilderna i fråga: om det bara var män på bilderna så var det få kvinnor som kunde tänka sig att läsa utbildningen. Om könsfördelningen var jämn så var kvinnor betydligt mer positiva. Detta troddes bero på att folk inte är bekväma med att sticka ut (vilket folk generellt sett inte är), eftersom folk instinktivt känner på sig att den som avviker inte hör hemma i sammanhanget.

Det andra var vilken bild man gav av programmerare i reklamen: Om man tryckte på att det är riktiga nördar, som ägnar helgerna åt att påta med sin dator eller spela datorspel, som går utbildningen så var det få kvinnor som kunde tänka sig att läsa utbildningen. Om man istället försökte måla upp en bild av att de som gick utbildningen var vanliga, socialt välanpassade ungdomar som gillar att fika med sina vänner och gå på fester (i bjärt kontrast med den stereotypa nidbilden av den finniga datanörden i den första, otvättade T-shirten han (ja, han) hittade på golvet som inte har någon social umgängeskrets) så var kvinnor betydligt mer positiva. Gjorde man de här två sakerna så började (om jag minns rätt) man kunna få ihop en för teknikyrken rätt respektabel mängd kvinnor på utbildningen.

Båda de här sakerna tydde på att det man behövde göra (och fortfarande behöver, skulle jag tro) för att kvinnor skulle våga söka utbildningen var att visa att man kan vara både en "vanlig" kvinna och programmerare. Att programmering är någonting som vanliga, coola, lyckade människor ägnar sig åt och att det inte krävs någon nämnvärd anpassning för en vanlig kvinna att passa in.

Jag tänkte att det här kanske kunde vara något som spelade in i varför ni har svårt att rekyrera män till att sy (annat än lajvkläder), tillsammans med det andra du tog upp.

Übereil

 

[Sapient]

Fast det verkar ju som du talar om något som du samtidigt bara ser problem med - eller är det bara svårt att följa vad du vill få fram?

Vad, i lite mer detalj, är det du tänker att vi ska göra för att bryta ned dessa strukturer och mönster? Jag noterade att du inte besvarade det inlägg där jag menade att det ligger lite utanför det möjligas ram, för oss.

Om du dock anser att det är det vi borde göra - med viss emfas, eftersom du återkommer till det - så bör du ju också kunna föreslå vad vi ska göra. Hur gör vi för att bryta de mönstren då?

För att ställa något vi "borde" göra, men som ingen - och inte ens du själv (hittills) - kan föreslå en framkomlig väg att faktiskt genomföra, är ju inte så särskilt konstruktivt, menar nog jag.

 

[Rymdhamster]

Det brukar finnas upp till 6-7 prio-grupper, men jag tycker att de är ointressanta för det viktiga är:
Dante prioriterar alla forumets tjejer direkt efter sina närmaste vänner och sin hedersgäst.

Det viktiga var att gruppen "närmaste vänner och hedersgäst" är rätt liten och att prio 3 alltså är väldigt högt prioriterat i sammanhanget.

 

[gizmo]

Har ni tänkt på att när man talar om män och ska förkorta namnet så blir det nästan alltid efternamnet som blir kvar? Medan när man ska korta av kvinnonamn så blir det oftare förnamnet man använder? Anders Blixt blir "Blixt" men Åsa Roos blir "Åsa"... Inte alltid, men ofta. Tydligen. Lärde jag mig under lärarutbildningen.

Det här tycker jag är intressant (och säkert sant), för att det inte är så inom sporten, alltså den sorten som visas på tv. Eller? Slalom, fotboll... de tävlande nämns med efternamnet, man eller kvinna. Har det alltid varit så? Varför? Eller var det annorlunda förr?

 

[Sapient]

Det här tycker jag är intressant (och säkert sant), för att det inte är så inom sporten, alltså den sorten som visas på tv. Eller? Slalom, fotboll... de tävlande nämns med efternamnet, man eller kvinna. Har det alltid varit så? Varför? Eller var det annorlunda förr?

Medvetenheten har ju ökat - ibland efter ganska pinsamma fadäser.

Det där fenomenet beskrevs, vad jag vet, någon gång kring sekelskiftet, tillsammans med en hel del andra lite likartade fenomen. Jag vill minnas att en upptakt till det, var Mian Lodalens observation att varje gång tidningen Arbetaren (som hon jobbade på vid tillfället) ansträngde sig för att försöka åstadkomma bättre balans på könen mellan personer som avbildades, och nådde någonstans kring en tredjedel bilder på kvinnor, så hörde män av sig och påstod "det var bara kvinnor på bild i tidningen det här numret!".

Hon blev fascinerad, skrev en artikel - och till respons på den nämndes ett antal liknande observationer som andra journalister gjort. Bland annat det med efternamn/förnamn, men också bla hur män och kvinnor avbildades på väldigt olika sätt - men ur underifrånperspektiv, som mäktiga som tornade upp sig i bilden, kvinnor som sysselsatta med "pyssliga" saker, skulle se vackra, små ut osv.

Som tur är har det blivit lite bättre, på en hel del håll - men inte överallt, dessvärre.

 

[Arfert]

Tror det är en kvarleva från tiden med allmän värnplikt ... när man var ung kallade man andra killar man var bekant med vid förnamn, sedan med efternamn när man ryckt in. "Öh Arfert, vill du ha en bärs till?" typ.

Sedan fortsatte man det av bara farten.

En teori.

 

[Robert]

Fast det verkar ju som du talar om något som du samtidigt bara ser problem med - eller är det bara svårt att följa vad du vill få fram?

Vad, i lite mer detalj, är det du tänker att vi ska göra för att bryta ned dessa strukturer och mönster? Jag noterade att du inte besvarade det inlägg där jag menade att det ligger lite utanför det möjligas ram, för oss.

Om du dock anser att det är det vi borde göra - med viss emfas, eftersom du återkommer till det - så bör du ju också kunna föreslå vad vi ska göra. Hur gör vi för att bryta de mönstren då?

För att ställa något vi "borde" göra, men som ingen - och inte ens du själv (hittills) - kan föreslå en framkomlig väg att faktiskt genomföra, är ju inte så särskilt konstruktivt, menar nog jag.

Jag hade ett förslag gällande DanCon iofs. När det gäller forumet finns en del man skulle kunna göra. För det första räcker det inte med en policy utan det krävs en handlingsplan. Ett sätt att få underlag till denna är t.ex. att göra enkäter på konvent och försöka utröna varför eller varför inte människor inte väljer att regga sig här. Man skulle också kunna anordna forumträffar eller liknande med syfte att få i mer tjejer på forumet.

De förslag jag gett kräver rätt mycket jobb men det krävs på något sätt om man har som ambition att nå en förändring. Annars blir forumet bara en spegling av samhället med de strukturer som finns där/här.

Sedan måste medlemmarna jobba för att fler tjejer ska regga sig på sitt håll. Jag tror att det dessutom är bra att det syns att man är tjej. Självklart borde det inte vara så men ju fler som syns, desto lättare tror jag det blir för andra tjejer att skriva och vara aktiva.

 

[Tony.Meijer]

Tjo RasmusL,
jag tänker vara lite provokativ här, ta det som diskussionsunderlag snarare än personangrepp så blir jag glad.

Problem

Jag känner att vi har problem på forumet. Jag har länge känt att en överväldigande majoritet av de som tar plats och syns i trådarna är personer jag könar som män. Jag har träffat en hel del av de aktiva forumiterna IRL men även för dig som inte gjort det: titta på visningsnamn och avatarer och räkna hur många skulle du köna som män, hur många som är svårbestämda och hur många du skulle köna som kvinnor? ((OBS: Jag vet att vi har många riktigt grymma, kunniga och coola icke-CISmän på forumet och jag menar verkligen inte att påstå att ni inte är en del av communityt, bara belysa en trend!))

Jag förstår inte riktigt poängen måste jag erkänna. Ur mitt perspektiv så är det intressanta att det förs intressanta diskussioner om rollspel, inte nödvändigtvis att de som för diskussionerna är diversifierade. Jag ser helt enkelt inte den direkta länken mellan att vi har fler kvinnor eller muslimer eller homosexuella på forumet och hur diskussionerna vi för blir bättre. Förklara gärna.

Vad tror du att det här beror på?

Som du säkert vet så ogillar jag att spekulera, men om jag nu måste gissa så troligen för att när vi var små så marknadsfördes rollspel hårt mot pojkar 10-18 och nu när vi är vuxna så krymper mängden rollspelare vilket gör att vi inte har någon influx av kvinnliga sådana även om vi skulle marknadsföra det i högre grad mot kvinnor.

När det kommer till "icke CIS-män" (negationer av en attribut är väldigt otydligt för övrigt) så gissar jag på att den gruppen är underrepresenterad i samhället i stort av en enkla anledningen att CIS är normen, i.e. majoriteten.

Men det är om jag skulle gissa, vissa mig ett par högkvalitativa studier i ämnet (eller bara lite halvdassig data) som vissar något annat så är jag beredd att byta åsikt.

Hur kommer det sig då att vårt forum för rollspel har en kultur där män känner sig välkomna i högre grad än kvinnor?

Av orsakerna jag redan gissat på skulle jag säga.

Jag sitter inte på någon statistik, jag har inget facit, jag har bara anekdoter men jag tycker ändå att det känns jättetråkigt att folk jag försöker peppa att regga sig och skriva på forumet svarar i stil med:

"Jag tycker nog inte att det är värt att ta den fighten"

"Jag valde ett könsneutralt nick för att inte behöva behandlas som 'tjejen'"

"Jag blir mörkrädd..."

Det är jättetråkigt att du har upplevt det och jag känner med dig. Jag är också helt säker på att de skulle erbjudigt forumet en hel del.

Med det sagt så förstår jag dem helt och fullt. Skulle jag ha varit i deras skor så skulle jag inte ha hoppat in på forumet at all. Jag har själv avstått från att starta trådar på forumet med frågor specifikt på grund av att jag visste att jag skulle få skit. Exempelvis har jag bett om råd för hur jag skulle göra mina spel mer genusmedvetna och ett par av kommentarerna jag fick var i praktiken att jag var för lat för att förstå eller bara ville göra folk till lags.

Jag vill bara skrika att vi är inte alls sådär!!! Jag känner många av de här människorna och de är _bra människor_!!!! Vi har, en del gräl till trots, en fin gemenskap och alla är hjälpsamma och... Hur kommer det sig att jag upplever att allt är bra när ni upplever motsatsen..?

Se mitt svar ovan.

Jag har sedan ett tag tillbaka försökt att se forum ännu mer ur ett kritiskt perspektiv och jag tycker att det är väldigt svårt att se vad det är vi som grupp gör "fel". Det känns trist. Jag önskar mig som vanligt enkla lösningar på enkla problem och som vanligt så uteblir de. Jag började då fråga mig själv "gör vi något som är 'rätt' då?" och jag ser inte mycket av den varan heller.

Vad har vi fostrat varandra till?
De gånger jag har sätt genus-diskussioner här så är det omedlbart folk som ger sig på varandra. Jag kan inte komma ihåg att jag NÅGONSIN, varken på det här eller på det gamla forumet såg en genus-diskussion som inte hade minst en moderatorsvarning i sig.

Skulle du som ny, i det klimatet, överhuvudtaget vilja ta i ämnet med tång? Eller skulle du, som jag, vara neutral i alla genus-debatter?
Att vi gör lite "fel" och lite "rätt" gissar jag beror på det snarare än något annat.

Känns det hopplöst? Känns det för svårt? Det är ingen ursäkt för att inte försöka, det är snarare ett incitament just _för att försöka_ och jag vill att vi försöker tillsammans. Vi måste tydligt ta ställning för jämställdheten för om vi inte gör det så är vi, tyvärr, en del av förtrycket. Jag har valt ett citat av Joss Whedon som jag tycker är bra dels för att det är väldigt spot on och dels för att Joss Whedon inte är en perfekt feminist och har fått ta emot en hel del kritik för detta men _ändå fortsätter försöka_

Och den där bilden är, ur mitt perspektiv, det största problemet forumet har. Det den säger är "Du är antingen för eller emot oss, och är du emot oss så har du moraliskt fel".

Det finns visst en "fuzzy middle ground". Om det inte fanns det så skulle vi inte ha den här diskussionen om och om igen.

Skulle någon komma in på forumet och seriöst säga att vi borde våldta barn så skulle du få se på en diskussion UTAN middle ground. INGEN skulle ta den personens sida.

Bara det faktum att, som du säger, någon har skrivit en 8 sidor lång punktlista och den inte är färdig än visar på en stor fuzzy middle ground. Att du inte kan svara på vad majoriteten av alla feminister tycker om pornografi visar på en stor fuzzy middle ground. Att jag aldrig inte har fått en entydig definition av grundläggande begrepp som feminister använder visar på en stor fuzzy middle ground.

Alltför många av våra diskussioner är den där bilden. Tycker inte du som jag så har du fel, ofta med bisatsen: och är lite av ett svin.

Jag kommer aldrig att bli helt medveten om mina privilegium som vit heterosexuell man och jag kommer även fortsättningsvis att göra illa människor genom min okunnighet och okänslighet men jag ska ta mig fan göra mitt allra bästa för att vara den bästa feminist och medmänniska jag kan!

Jag applåderar din kamp.