Nekromanti Hjälp med tidig-medeltida samhällssystem

Möller

Hubert Hortlax
Joined
28 Sep 2008
Messages
3,202
Spännande trådtitel, va? Nä, kanske inte. Nåja.

Jag har en kampanjidé, just nu kallad Ödesspel. Den utspelar sig i en pseduo-tidigmedeltida fantasyvärld inspirerad av vikingar, lite kelter samt Trudvangs stormländare och osttroseden. Det hela är tänkt som en rätt fisktankig historia med fokus på relationer och makt.

Men det jag känner är att jag har rätt dålig koll på hur samhällena fungerade i mina inspirationskällor (de verkliga då, Trudvang har jag koll på ...).

Jag vill inte ha en stark, feodal arvsmonarki. Men, hur var det innan Nordeuropa fick ett sådant systemr?

Jag vet att vi i Sverige valde våra kungar. Tja, »vi« har jag förstådd betydde en manlig härskarklass. Men vilka befogenheter kan en sådan vald kung ha?

Hur definieras en/ett ätt/klan/hus? Vilka ingår, vem bestämmer etc. Hur stor är en ätt? Jag känner att Guillous Arn-serie inte riktigt är nog som källa här.
 

Cybot

Mest spelbar
Joined
19 Oct 2001
Messages
4,738
Location
Helsingborg
Möller said:
Jag vet att vi i Sverige valde våra kungar. Tja, »vi« har jag förstådd betydde en manlig härskarklass. Men vilka befogenheter kan en sådan vald kung ha?
I princip vilka som helst. Det handlar om vad han kunde förhandla till sig vid själva valet. Traditionellt sett så var dock kungen mer en permanent utsedd Eirik, dvs en enväldig härsledare.
Det kunde också hänga med egendom med kungaposten, men i många länder var man tvungen att förlita sig på de egendomar som fanns i sitt släktnätverk.

Hur definieras en/ett ätt/klan/hus? Vilka ingår, vem bestämmer etc. Hur stor är en ätt? Jag känner att Guillous Arn-serie inte riktigt är nog som källa här.
Alla som härstammar ifrån en viss stamfader plus alla som ätteleds in i ätten. Ätten var dock inte den realpolitiska enheten, vilket istället var bydgen eller släktnätverket. Det ena en geografisk enhet och det andra ett slags mellanting mellan klan och politiskt parti. Banden i släktnätverket var sällan helt släktrelaterade, men precis som tidiga industrialister så ansåg man att man inte riktigt kunde lita på sådana som man inte var släkt med (så om de inte var släkt så blev de kanske det snart). Båda enheterna baserade sig framför allt på gemensamma intressen.

Det var inte precis som klannätverken i skottland eller afghanistan, men inte så långt ifrån heller.
 

Möller

Hubert Hortlax
Joined
28 Sep 2008
Messages
3,202
Cybot said:
Alla som härstammar ifrån en viss stamfader plus alla som ätteleds in i ätten.
Jo, men detdär har jag aldrig riktigt fattat. I hur många led? Tillslut, eller egentligen bara efter en handfull generationer, är man ju släkt med hela kontinenten ... Stormän, med bättre ekonomiska villkor, borde dessutom ha möjlighet att utproducera sina fattiga gelikar avkomme-mässigt. Någon gång måste ju 4e- eller 5e-sonens sonsöner sluta betraktas som fint folk.

Nåja, det är mindre viktigt.

Cybot said:
Ätten var dock inte den realpolitiska enheten, vilket istället var bydgen eller släktnätverket. Det ena en geografisk enhet och det andra ett slags mellanting mellan klan och politiskt parti. Banden i släktnätverket var sällan helt släktrelaterade, men precis som tidiga industrialister så ansåg man att man inte riktigt kunde lita på sådana som man inte var släkt med (så om de inte var släkt så blev de kanske det snart). Båda enheterna baserade sig framför allt på gemensamma intressen.
Okej, dethär är bra.

Bygden, släktnätverket och även ätter borde ofta sammanfalla relativt väl geografiskt, right?

Som ett exempel;, en stormannaätt dominerar en bygd (genom att äga ett antal stora gårdar). I deras nätverk ingår även andra ätter (som i princip går att likställa med en eller ett fåtal mindre gårdar). I orostider kan denna bygd (inklusive löst folk utan gårdar etc.) sluta upp bakom en gemensam fana ledd av stormannaätten - men det finns också en möjligt att så splitt mellan olika ätter och fraktioner inom bygden. Vettigt?
 

Cybot

Mest spelbar
Joined
19 Oct 2001
Messages
4,738
Location
Helsingborg
Möller said:
Jo, men detdär har jag aldrig riktigt fattat. I hur många led? Tillslut, eller egentligen bara efter en handfull generationer, är man ju släkt med hela kontinenten ... Stormän, med bättre ekonomiska villkor, borde dessutom ha möjlighet att utproducera sina fattiga gelikar avkomme-mässigt. Någon gång måste ju 4e- eller 5e-sonens sonsöner sluta betraktas som fint folk.
Man slutar vara fint folk så snart man inte är nära släkt med rikt folk, detta oavsett hur fin din stamfader/moder är.
En fattiglapp är en fattiglapp, oavsett om han har Ottar den Enfaldige eller Snö den Gamle i släktträdet.
 

Sapient

Swashbuckler
Joined
26 Mar 2011
Messages
2,492
Location
Stockholm
I huvudsak verkar de flesta gårdar i såväl Skandinavien, de brittiska öarna och på kontinenten (i de keltiska områdena) ha bestått av en "utvidgad familj", dvs. de flesta (iaf. av de fria) var släkt med varandra. Flera generationer levde parallellt.

Till det kan komma dels ett antal trälar, dels ett antal mer avlägsna släktingar som man har hand om, t.ex. fosterbarn.

Det verkar ha varit den grundläggande samhällsenheten åtminstone sedan bronsålder.

Vid sidan av ensamliggande gårdar, fanns också byar. Dessa har ofta vuxit upp kring en rikare, äldre gård. Det kan finnas vissa släktband mellan de olika familjerna, men det behöver av allt att döma inte vara så.

Förutom jordbruk, kan en sådan by innehålla specialiserade hantverkare. Att döma av gravar i ffa. dagens England och Wales, kan dessa ha kommit från en avsevärd distans innan de slagit sig ned i byn - det har hittats personer i innersta Wales som vuxit upp i sydöstra England t.ex. Föremål i gravarna gör att dessa kan associeras med specialistfunktioner som smeder och hantverkare av olika slag.

Kelterna på kontinenten hade utvecklat städer sedan flera hundra år, när Caesar erövrade dem. För dem var det livet inget direkt nytt, även om de inflytelserika adelssläkterna fortfarande i huvudsak hade sina fästen på landet och mest tog ut skatt på handeln i städerna.

I Storbritannien fanns några få riktiga städer, när romarna invaderade. De flesta bebyggelser som sedan blev städer under Rom, var tidigare byar enligt beskrivningen ovan.

I Skandinavien var städerna få och små, in till sen medeltid då Hansan började utveckla handeln och några städer växte snabbt. De kännetecknades också av handel, framför allt fjärrhandel. (Närhandel skötte gårdarna och byarna ofta sinsemellan, eller via vandrande handelsmän. Lokala marknader kan ha förekommit, så som föreslagits i samband med bl.a. större religiösa högtider - men det är lite osäkert i vilken utsträckning. Det kan till viss del handla om att en modernare kristen sed har projicerats bakåt i tiden.)

Både i keltisk och skandinavisk tradition ägnade sig unga män ofta åt räder och stölder, som en slags manbarhetsrit. (Särskilt hos iriska kelter var detta föremål för många sagor och legender.) Uppkomsten av vissa av orden för ledarskap (t.ex. kung, ung. "ledare för de unga männen") hänför sig till det.

Med tiden och vartefter samhällets organisation blev fastare, riktades dessa räder mer utåt än mellan släkter och grannsamhällen.

En varning är att inte överdriva släktens betydelse. Det var en tidig romantisk tanke att släkten hade stor betydelse och utgjorde en enhet i de tidigmedeltida samhällena. I själva verket finns föga bevis för detta.

Det finns bevis för att man hade betydligt mer koll på släktskap än vi har idag. Språket hade fler ord för släktskapsförhållanden och man kunde differentiera många grader av släktskap. Men där liknande mönster påträffas idag, är det långt ifrån alls en indikation på att man lever i släktklaner. Det är bara att då man lever mer bofast, behöver man fler ord av sociala skäl.

Samma sak med arvsrätten (som har ansetts som en kvarleva av klansamhället). Den germanska arvsrätten skiljer sig inte avsevärt från ffa. äldre arvsrätt i andra indoeuropeiska samhällen. Det är förenligt både med en historia av starka släkter och att inte ha det - det kan alltså inte bevisa något.

Det finns inga andra separata bevis för att det existerat släkter eller ätter med starkare betydelse än primärfamiljerna. Vi har belägg för att olika grenar av olika släkter hamnade på olika sidor i olika konflikter osv. som indikerar att släkten bara var en "organisation", bland flera andra politiska och ekonomiska.

Det tidigmedeltida samhället är tydligt klassindelat. I den tidigmedeltida nordiska fortfarande asainfluerade synen, finns exempelvis historien om när Oden besöker jorden och hälsar på hos tre familjer, Träl, Karl och Jarl, och hur dessa föder senare tiders tre samhällsklasser. Den visar något om hur man rationaliserade synsättet i dåtiden.

Rörelser över ståndsgränserna var hart när omöjliga, men för fria män fanns möjligheten att ändå handla ganska fritt och skapa sina egna villkor. (I alla fall har litteraturen många exempel på att duglighet, dristighet och lojalitet går före börd. Om det också var vanligt förekommande, är ju inte nödvändigtvis samma sak...)

Synen på könen kan vara svår för oss att ta till os. (Om du nu vill försöka efterlikna den. Alltid ett dilemma...) Å ena sidan var könsrollerna oerhört mycket mer genomsyrande än idag. Å andra sidan var de inte lika fasta. Kvinnor var något mer självständiga, än under senare kristen tid. (Det tog några hundra år för den självständigheten att utplånas, i juridisk mening och i praxis.)

Litteraturen innehåller - både i keltisk och germansk tradition - exempel på kvinnor som skiljer sig från mängden och är självsvåldiga och starka. Inte sällan går det till slut dåligt för dem (liksom för deras män!) men de är samtidigt så starka att det inte egentligen skiljer ut dem på något sätt - de är inte offer. (Halgerd Hoskuldsdotter i sagan om Gunnar på Lidarende, Blodeuwedd i Mabinogion för att nämna två.)

Så hur styrdes samhället? Mycket mer sköttes inom primärfamiljen. Och om inte, så vände man sig till den nrämaste släkten som förmodligen bodde i närheten. Då talar vi om kanske 20-talet vuxna allt som allt - med farbröder, kusiner osv. Gäller det gemensamma angelägenheter, verkar det som man hållit rådslag och låtit alla komma till tals, i möjligaste mån.

Ledaren för släkten, den som nominellt hade någon slags åtminstone "ordföranderoll" (men också förmodligen starkt inflytande) var hövdingen. Ordet hövding kommer av två led, där det första betyder "huvud" och det andra är -inge (eller -ungar). Detta ord går igen i många ortnamn men också t.x. i det svårtolkade "folkungarna" under medeltiden.

Det är ungefär så långt som släkten verkar ha sträckt sig, rent praktiskt. Utöver det fanns det politiska och ekonomiska allianser.

Ålder har visst företräde. Det finns en framträdande titel som går tillbaka på detta. þēoden som ung. betyder "av folket". Det var antagligen i äldre tid den primära valda befattningshavaren. Dess roll tycks vara knuten till att avgöra tvister. Alltså en domare. Vilket fortsätter att vara en vald befattning under tidig medeltid.

I bland annat isländska sagor förekommer uttrycken "gode" och "godord" som i stort sett indikerar hövdingaskap, men är transfererbara. De blev i princip handelsvaror och arvegods. När alltfler godord samlades på allt färre händer, upplöstes betydelsen.

Av ortsnamns geografiska distribution i vissa delar av Skandinavien, kan man se att redan innan vi får något slags kungadömen att tala om, så finns det någon slags organisation.

Vi har i Uppland t.ex. ett nätverk av återkommande Rinkeby:ar, Tengsta:der och Husaby:ar. (Och med allsköns varianter i stavning.) Inte sällan förekommer alla tre i närheten av varandra, förmodligen gårdar med huvudsakligen samma funktion, men vid olika tidpunkter. (Se t.ex. Maja Hagermans "Spåren av kungens män".

Den troliga funktionen här kan ha varit att fungera som uppsyningsmän, fogdar, lite ordningsmakt och lokala representanter för en mer ordnad maktstruktur. De kan också ha haft uppgifter att organisera ledungen.

Vi har också gårdsnamn som indikerar något slags "vassalskap", t.ex. "Brottby", en brytes gård. Bryten var en delvis självständig "tjänsteman" som drev en gård åt sin husbonde. Kanske en lojal frigiven f.d. träl, som fortfarande var ekonomiskt beroende men i ett mellanting mellan fri och ofri ställning.

Detta tyder på att adeln med tillgång till flera gods och gårdar håller på att växa fram. (Brottby kan t.ex. ha lytt under den senare Vasa-ätten, som har sitt ursprung i närområdet.)

Okej, undrar du något mer så fråga. :gremsmile:
 

Möller

Hubert Hortlax
Joined
28 Sep 2008
Messages
3,202
Tack! Endel var bekant, endel behövde fräshas upp i minnet och annat var helt nytt.

Skatt, utöver möjligtvis kyrkoskatt då, det förekommer inte under denna tid. Eller? Är det möjligt att man chippade in till ledungen?

Jag har fått för mig, läst någonstans, att innan Visingsö/Götaland utvecklades till en maktbas för en starkare kung (Erik den Helige och alla dedär) så tycks det som att mycket, mycket mindre »kungadömen« valde sina kungar. Dessa små-kungar kunde man sedan offra vid missväxt etc. för att blidka valfri gud. Dessa kunga-val levde sedan kvar en tid som en ceremoniell formalia vid Mora stenar (en storman som kastat ut den förra kungen är nog inte så lätt att rösta ner ostraffat, tänker jag). Svamlar jag? Finns det något om vilka befogenheter en sådan kung kan haft?
 

Major Boothroyd

Veteran
Joined
7 Oct 2010
Messages
171
Location
Bohuslän, Norge
Angående utarmning av släkten samt uppdelning av mark vid arv. Åtgärdas lätt med lite kusingifte. Lite inavel ett par generationer och man har snart fått tillbaka hela gårdsmarken.
 

Ymir

Liten kantbaron
Joined
18 May 2000
Messages
11,292
Location
Malmö/Lund Metropolitan Axis
Synen på könen kan vara svår för oss att ta till os. (Om du nu vill försöka efterlikna den. Alltid ett dilemma...) Å ena sidan var könsrollerna oerhört mycket mer genomsyrande än idag. Å andra sidan var de inte lika fasta. Kvinnor var något mer självständiga, än under senare kristen tid. (Det tog några hundra år för den självständigheten att utplånas, i juridisk mening och i praxis.)
Nja, det är lite en myt det här att kvinnor var mer självständiga på vikingatiden, kristendomen gav kvinnor och 'kvinnliga värden' en helt annan typ av erkännande än i vikingatidens brutala och polygama 'cult of masculinity'-samhälle, och kvinnors frihet och ställning var starkt olika i olika kristna samhällen och epoker; generellt kan man säga att protestantismen försämrade läget för kvinnor eftersom den uppmuntrade en starkt patriarkal familjebild och stängde klostren som var kvinnors huvudsakliga väg till självständighet och utbildning. Men i tex högmedeltida Occitanien hade kvinnor av allt att döma högre status än vad nordiska kvinnor på vikingatiden åtnjöt. På samma vis, för att ytterligare understryka hur komplicerat det här är, gav islam kvinnor många rättigheter och skydd som de var förvägrade i kristna samhällen, men samtidigt var kvinnors möjlighet att agera öppet i samhället i stort i många muslimska kulturer mycket starkt begränsad (vilket är varför det i princip inte existerar några kvinnor i den muslimska världen i äldrehistorisk tid som är kända för något annat än vilka de hade ihop det med).
 

Tyr

Hero
Joined
14 Oct 2000
Messages
1,647
Location
Karlskrona
Möller said:
Skatt, utöver möjligtvis kyrkoskatt då, det förekommer inte under denna tid. Eller? Är det möjligt att man chippade in till ledungen?
Den korta versionen är att det tekniskt sett inte fanns någon annan skatt. Den längre versionen är att det på sätt och vis fanns skatt i form av gästning och ledung, men den var varken enhetlig eller regelbunden. Den betalades när kungen kom på besök. Att inte kunna utföra denna tjänst ledde till böter. Senare omvandlades dessa tjänster till egentliga skatter (slutet av 1200-t), men förekom även tidigare i skatteform. Gästning, under namnet gengärd, förekom som skatt i områden där kungarna ofta uppehöll sig. Annars fick kungen hushålla med det som hans ätts och kronans land producerade.
 

Storuggla

Champion
Joined
8 Dec 2001
Messages
9,546
Location
Stockholm
"Den betalades när kungen kom på besök."

Jag är personligen förtjust i den tiden när man samlade på sig en massa mat som var ens skatt till kungen. Och sen kom han och hans följe hem till en och käkade upp maten. Och sen reste de vidare. Det finns något charmigt över det hela.


Storuggla, kringresande matjury
 

Leon

Leo carcion
Joined
8 Mar 2004
Messages
7,062
Sapient said:
Okej, undrar du något mer så fråga. :gremsmile:
Fantastisk genomgång :gremsmile: Peter Heather gör ganska intressanta genomgångar av den riktigt tidiga epoken, dvs från romarrikets fall och något hundratal år fram, och visar på olika strukturer. - t.ex att frigivna trälar kvarstod i beroende som en extra underklass och att en ny krigaröverklass uppträdde under 3-400-tal - vilket skapade småkungaföljen med kanske 200 väpnade män. Dessutom lyfter han fram de skiftande kungarollerna - theoden, som har nämnts ovan (folk-kung), den senare drotten(härkung) som då uppstår med krigarföljerna ovan och slutligen vår mer bekanta Konung, baserad på ätt/härstamning.

OP Ett riktigt roligt spel om man vill få en genomtänkt klansamhälle är tillbehöret Warbands till AD 43 - visserligen en mycket tidig epok, men också en presentation av brytonskt klansamhälle som framstår som mycket spelbart
 

Sapient

Swashbuckler
Joined
26 Mar 2011
Messages
2,492
Location
Stockholm
Ymir said:
Nja, det är lite en myt det här att kvinnor var mer självständiga på vikingatiden, kristendomen gav kvinnor och 'kvinnliga värden' en helt annan typ av erkännande än i vikingatidens brutala och polygama 'cult of masculinity'-samhälle, och kvinnors frihet och ställning var starkt olika i olika kristna samhällen och epoker; generellt kan man säga att protestantismen försämrade läget för kvinnor eftersom den uppmuntrade en starkt patriarkal familjebild och stängde klostren som var kvinnors huvudsakliga väg till självständighet och utbildning. Men i tex högmedeltida Occitanien hade kvinnor av allt att döma högre status än vad nordiska kvinnor på vikingatiden åtnjöt. På samma vis, för att ytterligare understryka hur komplicerat det här är, gav islam kvinnor många rättigheter och skydd som de var förvägrade i kristna samhällen, men samtidigt var kvinnors möjlighet att agera öppet i samhället i stort i många muslimska kulturer mycket starkt begränsad (vilket är varför det i princip inte existerar några kvinnor i den muslimska världen i äldrehistorisk tid som är kända för något annat än vilka de hade ihop det med).
Jag håller inte med. Men som jag skrev, är det komplext. Hur man ser på kvinnornas ställning, blir upp till vad man värderar. Det är en lång diskussion för sig, men vem ryggar för det? :gremsmile:

Generellt sett har ett hierarkiskt och stratifierat samhälle betydligt lägre syn på människovärde* - det är också stratifierat och "överkomligt". Vi känner alla till man kunde erlägga en bot som kompensation för någon man slagit ihjäl (under vissa förutsättningar) och denna var strikt värderad efter personens samhällsställning, ålder och kön. Boten för kvinnor var lägre. (Å andra sidan fanns det färre "legitima" situationer i vilket en kvinna kunde slås ihjäl. Det var där större risk att dådet blev ett nidingsdåd, så att den som utförde det blev fredlös.)

Hur jämför man en sådan "ordning", med ett samhälle där nominellt alla slags mord var förbjudna - men där graden av våld i praktiken nog inte var så mycket lägre? Är det bättre att ha en erkänd ordning och "spelregler", eller är det bättre att ha ett förbud som ändå de som har makt kan mer eller mindre strunta i?

Det är ett exempel på hur svårt det kan vara.

Jag valde att skriva att kvinnor var "något mer självständiga", inte fria eller jämlika. Jämlika var de inte - men jag kan inte se någon avgörande skillnad i synen på det, mellan kristendom och förkristen tid. Det fanns förvisso skillnader i synsättet, men i praktiken tog det mycket lång tid för förändringar att slå igenom. (Och sen, som du skriver, kom protestantismen och var brutal-patriarkal...)

En avgörande skillnad, var att legalt uttryckt var aldrig kvinnan omyndig under förkristen tid. Även om hennes juridiska rätt till t.ex. arv kunde vara inskränkt, så var hon ett självständigt juridiskt subjekt. Hon kunde ingå egna överenskommelser, avtal, ha affärer med sin egendom som pant t.ex. Det finns tom. exempel på att kvinnor stämt sina män, för att de gjort affärer med kvinnans egendom.

Jag skulle säga att detta var ett stort plus för kvinnor under den tiden, jämfört med kristen tid. (Och visst behöll de sin självständighet en tid efter kristnandet, men det var mot kyrkans vilja och mest beroende på att det tog tid att reformera lagarna och för kyrkan att få kontroll över juridiken, som ju hade en ganska så självständig ställning innan.)

Sedan var det ett brutalt och väldigt maskuliniserat samhälle med krigarkult och i praktiken mycket "den starkes rätt". Men medeltiden efter kristendomens införande skiljde sig inte så mycket från det. Inte förrän vi fått en kungamakt som kunde reformera lagar (med hjälp av eller stöd av kyrkan) och utöva ett tryck på lokala stormän att lagarna följdes. (Liksom att se till att träldomen avskaffades.)

Kristendomen gav i praktiken mer makt åt adeln, praktiskt och juridiskt. Det väldet utnyttjades till dels med brutala former. (Vi kan diskutera formerna för en gästning till exempel. Den lär inte ha skett under tvång och till svältgränsen, i ett samhälle där undersåten i så fall hade sak att bryta sin lojalitet med den överordnade. Inte förrän det fanns en ideologi som sa att det bandet var obrytbart, kunde överheten bete sig lite som de ville...)

Om tidigare man var beroende av släkt eller allianser för att få sin rätt utkrävd i praktiken, även om man kunde få rätt på tinget, så gav kristendomens samhällsform (uttryckt t.ex. i riddarlöftet) makten åt adeln att skipa rätt, vilket de kunde utnyttja politiskt och för egen vinning.

Detta drabbade så klart alla i samhället, men i kombination med att kvinnor så småningom fråntogs sin juridiska status, så drabbades kvinnorna här betydligt hårdare.

När klosterväsendet infördes och möjligheten att bilda sig finns, så blir det förvisso en möjlig utväg för många kvinnor. Den möjligheten ökar generellt med kristendomens införande. (Och när samhället är rikt nog att försörja klostren.) Men det är egentligen den enda genuint positiva utvecklingen.

Och man ska fortfarande vara av väl besutten adel, för att kunna ta sig sådana friheter som den heliga Birgitta. Det var verkligen inte en frihet som vem som helst kunde ta sig.

(* Bara som en parentes så där, inte för att claima nån särskild cred - jag skrev mitt specialarbete i gymnasiet om hur Upplands-, Västgöta- och Gotlandslagen uttryckte människovärde. Det var en rätt rolig övning att jämföra de högst konkreta måtten. Inte bara i de kända bötesnivåerna i Västgötalagen, utan också t.ex. i Gotlandslagen mycket exakta regler för hur mycket guldtrådsbrodyr och pälsverk människor i olika samhällsklasser fick bära på sina kläder. Ett klassamhälle i otroligt konkret bemärkelse.)
 

Ymir

Liten kantbaron
Joined
18 May 2000
Messages
11,292
Location
Malmö/Lund Metropolitan Axis
Sedan var det ett brutalt och väldigt maskuliniserat samhälle med krigarkult och i praktiken mycket "den starkes rätt". Men medeltiden efter kristendomens införande skiljde sig inte så mycket från det. Inte förrän vi fått en kungamakt som kunde reformera lagar (med hjälp av eller stöd av kyrkan) och utöva ett tryck på lokala stormän att lagarna följdes. (Liksom att se till att träldomen avskaffades.)
Det signifikanta som jag försökte belysa är att kristendomen -ideologiskt sett- är en fredsreligion; i all sin schizofreni och hierarki utgjorde den ett system som både gav kvinnor erkännande och tryckte ned dem på samma gång. Kristendomen öppnade oavsett sina brister i övrigt upp vägen för ett upphöjande av ideal som -inte- gick ut på att döda, supa och knulla, och det är i sammanhanget signifikant att notera att kvinnor Europa över gick i bräschen för kristendomens spridning, och hade högre status i fornkyrkan än de senare fick när kyrkoväsendet stratifierades. Kristendomen tycks mer eller mindre historien igenom ha utövat en starkare lockelse för kvinnor än för män, och kvinnor har ofta varit de mest tongivande och drivande i religiösa församlingar, -trots- att religionen förvägrat dem formella platser i hierarkin. Jag tror inte man ska ignorera sådana här idémässiga paradigmskiften, och även om många förkristna element som kan sägas ha rymt 'feministiska' dimensioner, typ Modersgudinnor, läckte in i kristendomen, så erbjöd Asatron specifikt inget vidare hoppfullt efterliv för kvinnor; de skulle alla försmäkta i kyla och mörker i Hel. Kristendomen lärde däremot ut att alla (i teorin) var lika värda, och att alla kunde få dansa på molnen i paradiset. I sinom tid, tror jag, banade dessa kristna ideal vägen för de romantiska och höviska idealen, och i de många, många av kvinnor författade occitanska medeltida dikter jag analyserade för min kandidatuppsats var avsaknaden av ett våldsamt mansideal påtaglig. Medan kristendomen förvisso spritt manschauvinism, död, förintelse och förtryck världen över tror jag att den också förändrade idealen i Europas, Nordafrikas och Västasiens kulturer på ett sätt som banade väg för tankar om barmhärtighet, jämställdhet och frihet. Sådana tankar gynnade alla kvinnor i världen, och dessa tankar existerade inte i vikingarnas förkristna värld.

Därför hade jag hellre varit kvinna i ett kristet eller muslimskt* medeltida samhälle än på vikingatiden. Kommer jag ha mindre att säga till om än jag hade haft som vikingakvinna? Ja, sannolikt. Men jag kommer också ha större chans att leva ett relativt tryggt liv, och vara något annat än en husmor.

*Men frågan om kvinnor hade det bättre i arabernas och iraniernas samhälle före islam (eller före patriarkala element hijackade islam) är infekterad, och kommer på grund av källbrist sannolikt aldrig kunna besvaras.

Jag vill dock påpeka att du gör väldigt goda poänger, och att diskussionen här är helt avhängig vad man värdesätter. Man ska också, återigen som du påpekar, tänka på att det inte finns någon direkt brytpunkt mellan kristen och förkristen tid, och att medeltida kvinnor på vissa håll i praktiken kanske styrde över sina hushåll på samma sätt som vikingakvinnorna. Man ska bara vara försiktig med att köpa den här Marija Gimbutas/Avalons dimmor-myten att det fanns ett förkristet ur-europeiskt matriarkat som underkuvades av indoeuropeerna/mykenerna/saxarna och/eller kristendomen. Samhället blev inte genast mer förtryckande bara för att man bytte religion, men det blev mer centraliserat (vilket egentligen är det viktigaste sättet på vilket de 'moderna' religionerna kristendomen/islam/buddhismen innebar ett paradigmskifte jämfört med de antika religionerna), och analysen du gör kring detta är utmärkt, och jag håller i stort med om dina iakttagelser.
 
Top