Jag har ärligt talat ingen aning. Lite nyfiken blir jag dock. Jag menar, det har ju alltid funnits musiker som stödjer vänstersidan, allt från ja-till-sovjetgrejer till mer medelklassiga utjämningspolitikslåtar. Progg, punk och pop och allt möjligt.Arfert said:Upplys mig.. vad sjutton är egentligen "allianspop"? Och hur låter liberal pop? Konservativ pop? Finns det? Det ända jag hört är yttersta högern-grejer, nationalistgrejer. Och det är ju rätt kasst, musikaliskt. Går inte att lyssna på, så som propaganda är det mindra bra.
Hahahahahaha...Cassius said:Hittade inte klippet nu, men det finns ett gammalt klipp där MUFs dåvarande ordförande hävdade att The Ark var liberaler och typ de enda stora högerbandet. När de sen intervjuar The Ark skrattar dom bara och säger "nej".
Det var ett debattprogram om borgerlighetens plats i musiken på P1 för några år sedan, där SvD:s ledarskribent Per Gudmundson diskuterade med någon vänsterkille. Det blev dock rätt pinsamt och tramsigt eftersom programledaren ville tillskriva borgerligheten vit makt-musiken. Jag kommer inte ihåg exakt vad som sades i övrigt, men jag har för mig att Gudmundson menade på att ett småborgerligt medelklassamhälle är en bra grogrund för en stark musikalisk kultur (alltså att ett sådant samhälle skapar möjligheter för folk att ta till sig och utöva musik). Jag tror dock inte att man kom fram till några typiska borgerligt politiska musiker.krank said:Jag har ärligt talat ingen aning. Lite nyfiken blir jag dock. Jag menar, det har ju alltid funnits musiker som stödjer vänstersidan, allt från ja-till-sovjetgrejer till mer medelklassiga utjämningspolitikslåtar. Progg, punk och pop och allt möjligt.Arfert said:Upplys mig.. vad sjutton är egentligen "allianspop"? Och hur låter liberal pop? Konservativ pop? Finns det? Det ända jag hört är yttersta högern-grejer, nationalistgrejer. Och det är ju rätt kasst, musikaliskt. Går inte att lyssna på, så som propaganda är det mindra bra.
Men finns det musik som explicit har liberala/libertina/liberalistiska texter? Konservativa? Nationalist-konservativa finns ju, men...
Jag vet inte. Känns som att det finns ett hål här, musikaliskt. Högern lyssnar väl också på musik, får man anta. Men det kanske inte finns några högermusiker som känner behovet att låta sina politiska övertygelser synas och höras i musiken?
Jag tänkte på den.. men å andra sidan är det musik som är helt ute i borgerliga "stromgholds" typ Täby eller Båstad. Borgare gillar inte country, det är musik för arbetarklassen, om man generaliserar.Kanske kan vi kalla countrymusiken för högerpop då? Den har ju ofta inslag av patriotism, individualism och religion.
Motivation? Jag har inte hört låten.Cassius said:Tro och tvivel av Håkan Hellström
Nä, men det skrivs inte så mycket om grå-sossepolitik heller.Arfert said:Men du har nog rätt i din analys för övrigt. Det är inte så kul att skriva om kompromisser och grå-politik.
Jag misstänker att liberaler tycker det är förmätet och fjantigt att sjunga om politik. Lite att försöka lura på folk åsikter, smygpropaganda. Och lite patetiskt. Det är icke-liberalt.krank said:Nä, men det skrivs inte så mycket om grå-sossepolitik heller.Arfert said:Men du har nog rätt i din analys för övrigt. Det är inte så kul att skriva om kompromisser och grå-politik.
Men alltså, kolla MUF och ungdomsförbunden, eller Stureplanscentern, etc. De där lite mer extrema liberalerna inom borgerligheten, så att säga. De borde ju göra musik. De som står på barrikaderna för Lasse Fär-kapitalismen* liksom. Platt/nollskatt och allt sånt där.
Jag menar, det är inte som att alla inom S+V+MP kännetecknas av kampklädje och alla inom Alliansen kännetecknas av grå pragmatism liksom.
* "laissez faire" alltså
Nä, inte ur ett svenskt perspektiv. Men som jag skrev så är det ju just ur det svenska perspektivet som det är svårt att hitta borgarmusik. I t.ex. USA så tror jag dock att countryn fyller den luckan, men där är den politiska hemvisten heller inte lika klassbaserad.Arfert said:Jag tänkte på den.. men å andra sidan är det musik som är helt ute i borgerliga "stromgholds" typ Täby eller Båstad. Borgare gillar inte country, det är musik för arbetarklassen, om man generaliserar.
Fast bara för att man sysslar med kompromisser och gråpolitik behöver det ju inte vara det man vill lyssna på. Kolla hur många sossegubbar som gillar Springsteen, liksom. Det krävs väl en heroiserad form av den egna politiska gärningen.Arfert said:Men du har nog rätt i din analys för övrigt. Det är inte så kul att skriva om kompromisser och grå-politik. Borgerligheten har ju dessutom ansetts, med sitt familjefokus, vara oheroisk av både vänstern och yttersta högern. Svårt att skriva om, inga svallande känslor.
Den handlar om att få sparken och om att inte ha något säkert, men att fixa det ändå! Lyssna på texten och tänk klass.Arfert said:Motivation? Jag har inte hört låten.Cassius said:Tro och tvivel av Håkan Hellström