God45
#PrayersForBahakan
- Joined
- 23 Oct 2012
- Messages
- 18,539
Så, min söndags OSR D&D grupp har börjat gå lite onda. Alltså, bara lite. Som att vår ena trollkarl är en odöd lich onda. För att jag, gruppens präst, såg till att han blev återupplivad av en ond necromancer. Jag gjorde det för att ordentliga sätt att kalla tillbaks folk från andra sidan inte finns i kampanjvärlden, det var lite mitt fel att han dog (jag lekte lönnmördare och försökte döda fiende officerare istället för att hela i fighten där de fick honom) och för att han kan kasta en blixtformel som kan döda en hel grupp fiender (han lärde sig den av en ond demon i utbyte mot att han drack blodet från någon som kunde känna smärta och lidande varje dag (men det är ok nu för jag skar ut demonen ur honom när han ändå var död)).
I alla fall har jag gått och blivit en kättare. Vi kommer från ett land som följer den monoteistiska läran om Frälsaren som dog för våra synder genom rådbråkning och stegling. Han är lite som Jesus fast utan hela ”älska din nästa” grejen och med mer av en ”RÄTTVISA FRAMFÖR ALLT!” grej. Och det är dåligt att vara en kättare. Åker jag fast för det väntar hängning, dragning och fyrdelning. Något vi sett hända en NPC i kampanjen redan.
Men den här kampanjen är superfarlig! Vi har förlorat någonstans runt 30 spelarkaraktärer. Det är jag och Cybot som lyckats hålla en karaktär levande från början av kampanjen (och Cybots karaktär är en krigare hårdare än järn vid det här laget så han behöver inte bli en kättare för att ha större chans att överleva!). Så när jag hittade en magisk amulett till den uråldriga Drakguden som verkligen boostar mina krafter så... började jag använda den också. Just nu sitter jag alltså i en situation där jag kanaliserar både Frälsarens heliga ljus OCH Drakgudens eviga makt, mest beroende på vilken som är mest effektiv i stunden.
Jag är typ halv säker på att drakguden är god. Alltså, killen som jag mördade och stal amuletten från red i och för sig in på en ond drake och försökte oprovocerat mörda oss... men ändå.
Oavsett vilket så är jag inte beredd att ge upp makten som mitt kättande ger mig. Jag behöver därför en ursäkt. Jag behöver någon sorts teologisk förklaring till varför jag kan dyrka vilken jävla gud jag vill och flera samtidigt. Den är mest till för mig själv så jag kan sova på natten utan att oroa mig över att brinna i helvetet för alltid. Men den är också till för när jag pensionerar mig och gör mig själv till anti-påve över min splinter sekt av kyrkan.
Så, har någon något bra kättande åt mig?
I alla fall har jag gått och blivit en kättare. Vi kommer från ett land som följer den monoteistiska läran om Frälsaren som dog för våra synder genom rådbråkning och stegling. Han är lite som Jesus fast utan hela ”älska din nästa” grejen och med mer av en ”RÄTTVISA FRAMFÖR ALLT!” grej. Och det är dåligt att vara en kättare. Åker jag fast för det väntar hängning, dragning och fyrdelning. Något vi sett hända en NPC i kampanjen redan.
Men den här kampanjen är superfarlig! Vi har förlorat någonstans runt 30 spelarkaraktärer. Det är jag och Cybot som lyckats hålla en karaktär levande från början av kampanjen (och Cybots karaktär är en krigare hårdare än järn vid det här laget så han behöver inte bli en kättare för att ha större chans att överleva!). Så när jag hittade en magisk amulett till den uråldriga Drakguden som verkligen boostar mina krafter så... började jag använda den också. Just nu sitter jag alltså i en situation där jag kanaliserar både Frälsarens heliga ljus OCH Drakgudens eviga makt, mest beroende på vilken som är mest effektiv i stunden.
Jag är typ halv säker på att drakguden är god. Alltså, killen som jag mördade och stal amuletten från red i och för sig in på en ond drake och försökte oprovocerat mörda oss... men ändå.
Oavsett vilket så är jag inte beredd att ge upp makten som mitt kättande ger mig. Jag behöver därför en ursäkt. Jag behöver någon sorts teologisk förklaring till varför jag kan dyrka vilken jävla gud jag vill och flera samtidigt. Den är mest till för mig själv så jag kan sova på natten utan att oroa mig över att brinna i helvetet för alltid. Men den är också till för när jag pensionerar mig och gör mig själv till anti-påve över min splinter sekt av kyrkan.
Så, har någon något bra kättande åt mig?
