Hjälp! Min rollperson är en meeple!

[Rangertheman]

Något jag märkt på senare tid, är att jag mer eller mindre betraktar mina rollpersoner som spelpjäser. Självklart ger jag dem en bakgrund och en personlighet, men 99% av inputen i spel kommer från värdena på förmågor och färdigheter. I viss utsträckning kan deras personlighet göra att det blir några slalomsvängar istället för ett rakt spår, men i huvudsak adderar den bara färg. Blir det för vida svängar kommer SL eller resten av gruppen förmodligen att knuffa in min rollperson på spåret igen eftersom "de har ett jobb att göra".

Finns det några rollspel som ger gruppen bra verktyg för att skifta balansen mot mer personlighetsstyrt utan att det för den skull blir ännu mer som små barns parallella lek. Det ska fortfarande vara något vi gör tillsammans. Sedan har jag inget emot att det stundtals slår tillbaka till att "klara jobbet", men inte hela tiden. Ur varselklotets familjescener (eller vad de kallas) är bra för att låta personligheter skina igenom men mekaniken är egentligen första hjälpen för vissa siffror på rollformuläret.

 

[Rangertheman]

Jag tror egentligen att Fantasy World ger åtminstone en del av svaret på min fråga. Men det har jag inte spelat, bara spellett, och dessutom kanske lite för traditionellt. Grundtanken i FW är att rollpersonerna ska spela utifrån sina issues/doubt och att det som kommer av det ibland korsar andra rollpersoners spår, ibland åker i samma spår och ibland tar en helt annan nedfart. Någon gång emellanåt följer de alla samma spår och gör "ett jobb".

 

[God45]

Pendragon där man rullar för sina dygder och saker för att se om man får göra saker?

 

[Genesis]

Världens mest förutsägbara svar, men välj ett spel där det inte finns något jobb att göra, och där rollpersonerna inte har några spelvärlden. Gissar att det kanske går för långt, dock. Det behöver inte ens vara flummiga samberättarspel. Primetime Adventures, till exempel.

EDIT: Kom på att man visst har några värden på rollpersonerna i PTA. Lite i onödan, tycker jag. Så man kanske måste ta till något flummigt samberättarspel för att få bort den här grejen med att betygsätta rollpersonernas kompetens på en sifferskala. Men PTA är ändå ett bra svar på det du efterfrågar. Det viktigaste där är rollpersonens issue, det centrala tematiska problem som hens berättelse handlar om.

 

[Mogger]

Något jag märkt på senare tid, är att jag mer eller mindre betraktar mina rollpersoner som spelpjäser. Självklart ger jag dem en bakgrund och en personlighet, men 99% av inputen i spel kommer från värdena på förmågor och färdigheter. I viss utsträckning kan deras personlighet göra att det blir några slalomsvängar istället för ett rakt spår, men i huvudsak adderar den bara färg. Blir det för vida svängar kommer SL eller resten av gruppen förmodligen att knuffa in min rollperson på spåret igen eftersom "de har ett jobb att göra".

Finns det några rollspel som ger gruppen bra verktyg för att skifta balansen mot mer personlighetsstyrt utan att det för den skull blir ännu mer som små barns parallella lek. Det ska fortfarande vara något vi gör tillsammans. Sedan har jag inget emot att det stundtals slår tillbaka till att "klara jobbet", men inte hela tiden. Ur varselklotets familjescener (eller vad de kallas) är bra för att låta personligheter skina igenom men mekaniken är egentligen första hjälpen för vissa siffror på rollformuläret.

Om inte ert spel handlar om rollpersonerna kommer de alltid vara en kuliss. Välj ett spel där "klara jobbet" utgår ifrån vad det nu är för "jobb" just din unika rollperson vill "klara". Kanske är det att finna och försonas med sin son (som var minotauren Moloks "jobb" när vi spelade Kopparhavets hjältar") eller något annat som intresserar dig. Först då kommer din rollperson vara relevant utöver de siffror som står på rollformuläret. Men det gäller såklart att övriga spelgruppen är med på detta också.

Några rätt traddiga spel som gör detta bra:

• Eon IV
• Svavelvinter
• Burning Wheel
• Noir

 

[Rangertheman]

Några rätt traddiga spel som gör detta bra:

• Eon IV
• Svavelvinter
• Burning Wheel
• Noir

Det känns lovande inför Kickstartern av Eon V

 

[Rangertheman]

Världens mest förutsägbara svar, men välj ett spel där det inte finns något jobb att göra, och där rollpersonerna inte har några spelvärlden. Gissar att det kanske går för långt, dock. Det behöver inte ens vara flummiga samberättarspel. Primetime Adventures, till exempel.

EDIT: Kom på att man visst har några värden på rollpersonerna i PTA. Lite i onödan, tycker jag. Så man kanske måste ta till något flummigt samberättarspel för att få bort den här grejen med att betygsätta rollpersonernas kompetens på en sifferskala. Men PTA är ändå ett bra svar på det du efterfrågar. Det viktigaste där är rollpersonens issue, det centrala tematiska problem som hens berättelse handlar om.

PTA verkar superintressant!

 

[Genesis]

PTA verkar superintressant!

Jag tror att du skulle gilla det, och jag lärde mig jättemycket av det. Man kan använda mycket av det som en mental struktur även när man spelar andra spel. Med brasklappen att jag bara läst första utgåvan, och numera finns det väl en andra.

 

[Mogger]

Jag tror att du skulle gilla det, och jag lärde mig jättemycket av det. Man kan använda mycket av det som en mental struktur även när man spelar andra spel. Med brasklappen att jag bara läst första utgåvan, och numera finns det väl en andra.

Den är snarlik. Det som har ändrats är resolutionsmekaniken. Fortfarande en av de bästa beskrivningarna av hur story skapas.

 

[Rangertheman]

Jag tror att du skulle gilla det, och jag lärde mig jättemycket av det. Man kan använda mycket av det som en mental struktur även när man spelar andra spel. Med brasklappen att jag bara läst första utgåvan, och numera finns det väl en andra.

Till och med en tredje Jag köpte PDF:en igår men har inte hunnit titta i den än.