Nekromanti Hjälp på traven

[Snow]

Re: Kan det här fungera?

Valet av tidsperiod styr som jag ser det många andra komponenter ganska mycket ...

O ja... om det nu är så att den grundläggande iden kan förläggas till flera olika tidsperioder. Eller om man inte har någon grundläggande ide så har man ju fria händer. Får jag fråga varför du gör detta rollspelet? (helt seriöst alltså)

 

[DanielSchenström]

"Varför är det så svårt att konstruera ett eget rollspel?"

Är det verkligen det? Jag tycker personligen det är väldigt lätt att hitta på konceptet. Regler som jag finner allmänt tråkiga snor jag hellre eller gör väldigt enkla dito. Inspirationen är som störst i början hos mig och därför ser jag till att göra det mesta i början och skriva ner så mycket som möjligt. Den första veckan brukar vara den bästa. Därefter så bygger man bara vidare på grunden. När det blir för mycket tänkande och inte ren ohämmad fantasi, då börjar glädjen avta för mig, så jag brukar inte försöka gå in för det förän inspirationen gjort sitt. Tänkandet tar jag vid renskrivandet, då flyktiga tankar på papper ska förklaras för utomstående läsare ( mitt fall just nu), eller förklaras nog för att jag ska förmedla det till mina spelare som det oftast var förr.

Renskrivningen är sådär mellankul, och jag antar att relativt många stupar här. Jag gillar av någon anledning att skriva så det brukar aldrig vara något problem. Under renskrivandet kommer det aktiva tänkandet också in, då jag ägnar mig åt frågeställningar om originalitet och sådant, eler än oftare försöker förtränga de tankarna. Jag vill ha det som jag vill ha det oavsett om det då blir standardfantasy eller inte. Nu blir det inte standardfantasy av mina rollpeslidéer, utan den dyker upp i äventyr och kampanjer istället. Skulle en sådan idé dyka upp så skulle jag nog vara för härdad för att få inspiration från den.

Jag har läst en hel del spel, spelat en hel del och läst om en hel del mera. Jag är nu inne i en period där jag snarare ser anti-standardfantasyn som en onödig motreaktion. Den intresserar mig inte lika mycket helt enkelt. Vilket är lute jobbigt då jag nyss fått hem det inte direkt standardfantasyspelet Skyrealms of Jorune. Förhoppningsvis väcks intresset av texten.

 

[Rising]

Re: Troligen har jag roligt

"Jag är inte ute efter en "djupare kulturellt nödvändig företeelse", utan jag är ute efter ett nöje som inte bara varar för stunden. Nöjet för stunden är som att gå på bio: efter två timmar är det slut. Jag är ute efter ett nöje som varar. Helst ett halvår eller år."

För det första vill jag bara säga att många biografupplevelser för mig stannar kvar långt efter att jag lämnat biografen. Senast var det "Ingenmansland" som rörde runt ordentligt i mitt huvud.

Sedan vill jag bara säga att otrovärdiga berättelser som Alice i Underlandet och Mulholland Drive snarare lyckas BÄTTRE på att ge mig långvariga upplevelser än sådant som har trovärdiga lättköpta förklaringar. Är Lewis Carrols Humpty Dumpty en karaktär med trovärdig levnadshistoria? Nä, han är en sagofigur som enbart fyller en enda funktion: att vara "ball" när Alice råkar ha vägarna förbi. Ändå så blev Humpty Dumptys respektlösa förhållning till språket inspiration till poesiformen Konkretism på 60-talet, vilket jag tycker är ett bra bevis på hur sagofantasy kan hänga kvar i folks huvuden långt efter att berättelsen är färdigberättad.

"Liksom, om du nu värderar "sagofantasy" högre än "dockskåpsfantasy" och tycker att mantikoror och minotaurer är ballare än vad som finns i Skymningshem, vad hindrar dig att sätta in mantikoror och minotaurer i Skymningshem?"

Dels är det dominoeffekten som hindrar mig från att göra diverse ändringar: Tänk att ta bort klostren för Iynisin. Jobbigt. Hela deras system faller samman.

Dels så är Skymningshem en komplett värld och mantikoror känns påklistrade om jag föser in dem utan vidare. Sagofantasy jobbar alltid med mångfald vilket inte dockskåpsfantasy gör. Det står ju i Skymningshemsreglerna precis vilka sorters olika djur som finns och inte finns. I sagofantasy står det aldrig "det här finns inte:" -allt kan finnas i sagofantasy om det bara passar in i spelets känsla.

DoD6 har en känsla. Skymningshem har en värld. Två komplett olika saker. Jag ser inte hur jag ska göra för att få in ett folkslag med cykloper bra i Skymningshem, men det är enkelt i DoD6.

Jag säger inte att Skymningshem är dåligt (för det är det inte). Vad jag säger är att det är väldigt svårt att individualisera jämfört med t.ex Chronopia. Ska jag få in minotaurer och mantikoror och en massa annat skoj på ett trovärdigt sätt i Skymningshem måste jag arbeta lika mycket som om jag vill göra Chronopia trovärdigt.

Nå, om man kan greppa Skymningshem som det är så är det väl toppen. Jag säger bara att personligen så får jag ut mer av sagorollspel då de är enklare att montera ihop på ett sätt som passar mig och min spelgrupp.

/Rising

 

[Krille]

Re: Troligen har jag roligt

"Dels är det dominoeffekten som hindrar mig från att göra diverse ändringar: Tänk att ta bort klostren för Iynisin. Jobbigt. Hela deras system faller samman."

Och? Antingen bygger man upp ett nytt system, eller så struntar man i inkonsekvensen av att systemet plötsligt rasade, och spelar vidare i alla fall.

Jag har svårt att se skillnad på en värld som är icke trovärdig för att den är fylld med hål som man får fylla i själv, och en värld som är icke trovärdig för att den är fylld med hål som man själv har skjutit i den. Otrovärdighet som otrovärdighet, liksom. Kan man klara sig utan det i fall A så förstår jag inte varför man inte klarar sig utan det i fall B.

"Ska jag få in minotaurer och mantikoror och en massa annat skoj på ett trovärdigt sätt i Skymningshem måste jag arbeta lika mycket som om jag vill göra Chronopia trovärdigt."

Vad ska du ha det "trovärdigt" för? Du har just tillbringat de senaste tre postningarna med att förklara hur otroligt roligt otroligt är. Gillar du minotaurer och tycker att de passar in i Skymningshem, knö in dem bara! Att det sedan blir otrovärdigt... vem bryr sig? Åkej, jag bryr mig om jag blir tvungen att spela med dig och din spelgrupp, men det är väl allt. Men jag är mycket förvånad över att du bryr dig. Du har ju trots allt tillbringat de senaste tre postningarna med att förklara hur otroligt mycket roligare otroligt är.

Nej, jag säger det igen: all dockskåpsfantasy kan bli sagofantasy. Det enda som krävs är att du struntar i huruvida det blir trovärdigt eller inte. Och kan du strunta i att sagofantasy är otrovärdigt så kan du väl strunta i att dockskåpsfantasy är otrovärdigt.

Eller?

 

[Man Mountainman]

Re: Troligen har jag roligt

Ska jag få in minotaurer och mantikoror och en massa annat skoj på ett trovärdigt sätt i Skymningshem måste jag arbeta lika mycket som om jag vill göra Chronopia trovärdigt.

Kan det vara så enkelt att exemplen med minotaurer och mantikoror fungerar så bra för att motivera Skymningshems inflexibilitet just för att minotaurer och mantikoror inte passar in i Skymningshems stämning. Du säger själv:

allt kan finnas i sagofantasy om det bara passar in i spelets känsla.

Och personligen har jag svårt att uppleva vare sig mantikoror eller minotaurer som i enlighet med Skymningshems känsla. Därför har jag svårt att tänka mig hur jag skulle kunna få in dem i SKymningshems värld utan att förstöra den. Däremot skulle jag utan problem kunna få in, säg, ett vattenlevande metallfolk som parasiterar på ett antal mänskliga utposter eller ett släkte mäktiga isdrakar som ingått ett samarbete med en av trollkarlarna.

 

[Rising]

Re: Troligen har jag roligt

"Jag har svårt att se skillnad på en värld som är icke trovärdig för att den är fylld med hål som man får fylla i själv, och en värld som är icke trovärdig för att den är fylld med hål som man själv har skjutit i den. Otrovärdighet som otrovärdighet, liksom."

Du skall inte fylla den otrovärdiga världens hål. De finns där för att världens stämning skall vara rik och kompakt. Ingen blir glad av att göra Chronopia till en trovärdigt fungerande stad. Den skall vara större och komplexare än något analytiskt sinne kan greppa, annars förlorar den ju sin sagoaktiga mystik och magnifikans. Känslan i sagofantasy är gedigen medan trovärdigheten har hål. I min mening är det roligare så än när det är tvärtom. Jag har dock full förståelse för dem som inte håller med, men om inte min åsikt respekteras, då blir jag kinkig.

"Gillar du minotaurer och tycker att de passar in i Skymningshem, knö in dem bara! Att det sedan blir otrovärdigt... vem bryr sig?"

Jag stör mig mer på att de skulle skära sig från övrigt Skymningshemsmaterial. De skulle kännas påklistrade. I sagofantasy kan man redigera och hitta på nyheter med lätthet, i dockskåpsvärldarna går det inte lika lätt.

Så du har inte rätt i att "all dockskåpsfantasy kan bli sagofantasy". Dockskåpen rymmer en form av kreativitet, sagofantasyn en annan. Den ena formen är inte bättre än den andra.

/Rising

 

[Rising]

Re: Troligen har jag roligt

"personligen har jag svårt att uppleva vare sig mantikoror eller minotaurer som i enlighet med Skymningshems känsla."

Jag har inte läst så mycket om Skymningshem ännu, men jag tänkte på avsnittet i "Lone wolf and cub" med de tre bärstolarna. Vid den förste av stolarna går killen med teleskopspjutet, vid den andre går killen med järnhandsken och vid den siste går gamlingen som är en legendarisk svärdsmästare. Där tänkte jag mig att minotauren skulle ha järnhandsken, vilket han skulle passa skitbra till. Usagi yojimbo hade en polare som var noshörning, i en sådan roll kunde också en minotaur vara bra. Toshiro Mifune's roll i "De Sju Samurajerna" skulle lugnt kunna spelas av en mantikora. Han ser ju till och med ut som en mantikora! Så det skulle nog gå bra...

I ett sagofantasyspel skulle det fungerat bra, men då hade man fått vara tydligare i Skymningshem och framhävt en sådan känsla från början. Så som det är nu skulle de kännas påklistrade.

Fast om jag är ensam om att inse sagofantasyn's kvaliteter så... tja, då känns det lite fruktlöst att fortsätta.

...men ni skall allihop darra när ezkapix slår ner...

/Rising
är för gammal för eldiga debatter

 

[Man Mountainman]

Re: Troligen har jag roligt

Fast om jag är ensam om att inse sagofantasyn's kvaliteter så

Ånä, inte är du det. Men om du inte är bekant med Skymningshem-världen är det kanske lite fruktlöst att använda den som exempel. Chronopia är ju väldigt generiskt till sin natur. Även om världsbeskrivningen hade varit mer begränsad hade man vetat att det var en fantasyvärld av standardsnitt (luftskeppen till trots) med en ganska generell stämning och med en rikedom på företeelser. Skymningshem är redan till stämningen väldigt nischad, och mängdne företeelser är även dne ganska begränsad. Därför är det svårare att hitta en företeelse som passar in i Skymninsghems stämning. Jag tror att det går utmärkt att göra en sagofantasyvärld (din term) av Skymningshem, men till sin natur skulle den ändå vara mer begränsad än Chronopia, just för att Skymningshem är så speciell.

 

[Krille]

Re: Troligen har jag roligt

"Den skall vara större och komplexare än något analytiskt sinne kan greppa, annars förlorar den ju sin sagoaktiga mystik och magnifikans."

Gör den?

Jag menar, alla brukar anse att Camelot är det arketypiska sagoslottet, storslaget, med tinnar och torn och stenmurar och vimplar och hela köret. Ett slags Neuschwanstein fast 1500 år tidigare. Men den absolut mest sagoaktiga versionen av Camelot som jag någonsin har träffat på var i en dokumentär om "den riktiga kung Arthur" (dvs hur kung Arthur borde ha varit om han existerat). Det var ett långhus i trä med stengrund, och den versionen är för mig totalt oslagbar som Camelot vad gäller sagokänslan.

"Känslan i sagofantasy är gedigen medan trovärdigheten har hål. I min mening är det roligare så än när det är tvärtom."

Ska jag nu vara dryg och nedlåtande så är det som du kallar för "sagofantasy" detsamma som det som jag kallar för "generisk fjantasy". Allt får plats, vilket är syftet med den. Ungefär som D&D.

 

[Rickard]

Re: Troligen har jag roligt

"Jag har svårt att se skillnad på en värld som är icke trovärdig för att den är fylld med hål som man får fylla i själv, och en värld som är icke trovärdig för att den är fylld med hål som man själv har skjutit i den. Otrovärdighet som otrovärdighet, liksom."
Sant och om det nu är så otrovärdigt enligt en själv så behöver man inte visa helheten för spelarna.. Att man själv som spelledare sitter med facit i handen och direkt ser att något inte passar in är självklart, men det är inte lika självklart för spelarna..

~Hur tror du annars [color:448800]Han</font color=448800> har lyckats spela med Ereb Altor i alla dessa år

 

[Per Ejemar]

Därför

Varför jag skapar ett rollspel ...

Dels så tycker jag det är roligt att pyssla med egna grejer. Dels så måste jag på något sätt kanalisera ut all inspiration och skaparlust någonstans. Dels är jag rätt ordentligt uttråkad av sedvanlig fantasy eller SF. Dels vill jag ha en värld som jag kan spelleda i och som bara jag vet exakt hur den är.

Och till sist så skulle det kännas rätt sjysst att göra något mer "eget" svenskt rollspel ...

 

[DanielSchenström]

Re: Troligen har jag roligt

När D&D dök upp här i Sverige kallades det ett sagorollspel.

Jag har dock lite svårt för den termen. Sagofantasy känns mer som troll, tomtar, mörka skogar och pepparkakshus. Generisk fjantasy är bättre, eller blandfantasy. D&D är en hel del men inte sagofantasy eller standardfantasy.

 

[Cybot]

Inert historia

För att säga min åsikt om det hela så tycker jag att OM du ska ge en massa detaljer så är det viktigt att hålla konceptet med inert historia i tankarna.

Inert historia är i alla fall att vad du än gör så har det bara en temporär effekt. Historien är trögflytande och det du ändrar nu kommer att i de flesta fall vara negligerbar inom ett par hundra år(Asimov har skrivit en hel fadderulla om det).

Res tillbaka i tiden, döda en ond kejsare för att stoppa imperiets förfall...visserligen, du kan fördröja imperiets fall....men om ett par tusen år så är det försvunnen historia och imperiet föll i alla fall.

Om du spelar i en detaljrik spelvärld så är det ungefär så som tidsresande. Du kommer, du går, du ändrar inte något viktigt. Du ändrar detaljer som igentligen i det stora hela inte spelar någon roll.


Nä, nu svammlar jag. Kort sagt. Du kan skriva detaljerat men ändå flytande...bara det är inert.

 

[Rising]

Re: Troligen har jag roligt

När jag använder termen sagofantasy gör jag det för att visa skillnaden på den typen av fantasy och dockskåpsfantasy. Om du inte gillar den termen så byter jag gärna mot "symbolisk fantasy" istället. Det är i vart fall det jag menar. I dockskåpsfantasy har alla features satts till världen för att skapa en trovärdig helhet, ett litet "dockskåp" som man kan beskåda i sin helhet. Dockskåpets väggar bestämmer var världens gränser är, det som inte rymms inom väggarna hör inte till världen. Mycket konkret och begripligt.

Sagofantasy... öh- Symbolisk Fantasy har dock inga väggar. De kan inte begripas utifrån som en dockskåpsvärld utan man måste titta åt andra hållet för att förstå dem. Blir Underlandet begripligare om man ritar en karta över det? Nej, naturligtvis inte. Genom Alice's upplevelser i Underlandet löper däremot en röd tråd, och vill man förstå världen så ska man försöka lista ut vad denna är för något. "Sagofantasy" har inget med troll och alver att göra (rätt få sagor har troll och alver, kan jag be att få tala om) -utan handlar om filosofin att skapa en värld vars features symboliserar olika aspekter av den röda tråd man vill få fram.

Chronopia handlar om en stad som är "larger than life", den är gränslös. Låt inte kartan i regelboken lura er, Chronopia är ett oändligt universum och kan inte beskådas utifrån som ett dockskåp, för då framstår den direkt som ett ologiskt spektakel. Man måste gå in i den som Alice i underlandet och låta varje detalj för sig tala sitt eget språk. Varje äventyr kan börja på en ny pub och det blir ändå aldrig ologiskt. Spelarna kan inte protestera "amen! Hur många pubar FINNS det i den här staden egentligen!?" för det finns alltid fler än äventyrarna kommer hinna med att besöka. Staden är alltid större än de någonsin kommer kunna begripa. Det är hela poängen. Rollpersonerna skall aldrig kunna förstå staden i sin helhet, lika litet som K i Kafkas "Slottet" skall få komma någonvart i sin roll som lantmätare. Genom världsbeskrivningen radas det upp faror hit och dit och det verkar omöjligt att göra någonting överhuvudtaget i staden utan att få en lönnmördare på halsen. Man är aldrig säker. Jag tror guiden säger det själv; "hur tuff du än blir, så finns alltid någon som är tuffare." Det är inte bildligt menat.

Detär naturligtvis inte logiskt med så många lönnmördare i en och samma stad, men det är inte trovärdigt med en fågelskrämma utan hjärna heller. Anmärker man på det har man inte fattat vad den röda tråden är, och man förstår inte vad symbolisk fantasy handlar om.

/Rising

 

[Krille]

Re: Troligen har jag roligt

"D&D är en hel del men inte sagofantasy eller standardfantasy."

Beror på vilken definition man använder. Kör man på Risings definition så stämmer den perfekt på D&D.