Krickdala Hjälp sinisa med ljus och skugga

[Sinisa_]

Nu handlar det om magi, eller den blandning av magi, alkemi och ”mystiska krafter” som finns i spelet Tistelriddare: ”Ljuset”.

Utkast till ett kapitel om allt det här ligger i inlägget under detta. Läs gärna.

Några frågor:

1. Terminologi. Det som nästan hade kunnat heta ”besvärjelser”. Just nu använder jag helt enkelt ”Effekter”; en term som varken lutar åt magi, alkemi, religion eller ”kraften”, utan går att använda om alla tre kategorierna. Men det är ju en usel term. Så regelkteknisk och icke-diegetisk, s a s. Jag tror jag söker något som antyder att det handlar om ett ljusfenomen? Refraktioner är lite för vetenskapligt, känner jag, och ”Ljusbrytningar” har nackdelen att det använder ordet ”Ljus” igen; det blir som att magi delas upp i magibesvärjelser… Kanske en dum invändning. Brytningar? Mja. Inget funkar riktigt. Ett ord för ett smalt frekvensband på ett spektrum, en nyans av en färg, ett strålknippe? Jag vet inte.

2. Grubblar över hur mystiskt och vanligt Ljuset ska vara. Fäst vid blandade företeelser som kanske inte på ett självklart sätt går att kombinera:
- Jag tror att nästan alla Rollpersoner i spelet har tillgång till Ljuset, antingen via sitt jobb eller sin Sällsamhet; lite som i Spirited Away, där det finns en sorts vardagsmagi, där besvärjelser och förbannelser är en del av livet. MEN
- Jag tycker samtidigt om idén att Ljuset är något avlägset och gåtfullt, i synnerhet för gemene man. Kanske som The Force i originaltrilogin; mamma Åkersork berättar en saga vid läggdags, om den gången i hennes barndom när en främling använde Ljuset och räddade henne.
- Jag tycker om idén om en internatskola där en flock korpar undervisar en skock utvalda ungar ifrån Krickdala, inte så mycket i Ljuset som i sådant som gränsar till Ljusets mystiska krafter: uråldriga och farliga språk, lämplig etikett på kyrkogårdar, arvsrätt enligt de gamla kungliga lagarna, och annat; och
där smyger det sig in i lite magisk teori också. Eleverna kommer hem efter två år med alltför stora, svarta hattar och mantlar och diplom, och blir en sorts brådmogna, dystra advokater eller bokhandlare eller professorer som är experter på någon teoretisk, liksom matematisk aspekt av Ljuset; inte direkt magiker, men åt det hållet. Eller så blir de bara bönder. Kanske är det en sista sällsamhet att skriva, eller ett jobb. ”Examen från Stormkollegiet”.

3. Lockad av idén att när man använder Ljuset riskerar man att dra till sig Skugga, eller en Skugga, eller sin Skugga; som när man tänder ett stearinljus och ens skugga fladdrar upp på väggen bakom ryggen. Jag skulle vilja ge Ljuset en nyans av något Lovecraftianskt och lite farligt. Mer "The colour out of space" och lite mindre "Den goda kraften i ditt hjärt". Mycket hänger nog på att skifta stämning i prosan, men det finns nog en del oförenliga begär även här.

4. Förmågor, som ”Effekter” har ett värde mellan 1 och 3, och jag märker att om nivå 1 ska ha en någorlunda användbar styrka, blir nivå 3 lite för "high fantasy" för spelets känsla; om en illusion på nivå 1 kan lura ett sinne, hamnar man rätt lätt på att nivå 3 är att... man kan göra ett helt illusoriskt slott, med riddare och en kung och alltihop. Ska man bara göra det fasligt dyrt att förbättra Ljuset? Jag vet inte. Hur gör andra för att hålla nere den magiska nivån, samtidigt som det är möjligt att utvecklas? Lägga till ett element av att man måste genomföra en komplicerad ritual, eller betala ett sagoaktigt pris för att utföra mer avancerade magiska eller mystiska saker? Måhända.

 

[Sinisa_]

LJUSET


Du vaknar en vinternatt och en dröm har gjort dig orolig i tassar och morrhår. Borde somna om bums. Huset knakar och knirrar och våren är ännu långt borta. En så otäck dröm. En skugga jagade dig. Du tar på tofflor och nattmössa och klättrar makligt uppför spiraltrapporna i beckmörkret. Skrapar frostkristallerna från det lilla fönstret. Vindstornet sticker upp alldeles ensamt över snötäcket. Långt där ute, över det vita, i natten blinkar stjärnorna. Du gäspar och lunkar tillbaka till sängen, där du kurar ihop dig och blåser i tassarna. Var bara tvungen att se att det fanns kvar. Ljuset.

På sommareftermiddagarna dansar solkatter över folks ansikten när de går längs floden, det gör dem fnissiga och älvalika under sina stråhattar, och om de inte redan är förälskade blir de det allihop innan kvällen kommer och de rosa och blå papperslyktorna tänds.

Urmakaren vrider upp gammal farfarsklocka, och skrockar att nu kan kunden mäta allt utom ljusets hastighet, och byns fotograf får ibland slänga bilder, därför att han har råkat fånga människors humör och tankar på sina silverplåtar, istället för deras ansikten.

Ljus. Mystikerna säger att det ljus vi kan se med våra ögon är det verkliga ljusets skugga, och att när hjärtat är alldeles stilla förvandlas det till en spegel, som fångar in och reflekterar detta andra ljus.

Alkemins vetenskap bygger på insikten att till och med den hårdaste, mörkaste stenen som ligger från botten av en svart skogstjärn, är en sorts ljus: allt som finns är energi frusen i tidens bärnsten, och energin är möjlig att släppa fri och använda. Med rätt metoder.

Ljus och skugga. Hasselmusen går hemåt över ängen, med den sista gatlyktan lysande bakom sig på kvällshimlens botten, och han tänker att skuggan som rinner i gräset framför honom både kommer ifrån honom och inte, och att den både är en del av honom och inte, och han undrar om magikerna och de månkyssta och bortbytingarna och alla de andra som använder sig av Ljuset, också får en sorts skuggor att fällas ut i världen.

En ekorrpojke hittar en märklig sten på flodens botten när han leker med uttrarna och grodorna. Den skimrar i en färg som saknar namn. Han tar hem den och lägger den på nattduksbordet. Nästa dag är hela familjen Ekorre borta. Sängarna ligger tomma och obäddade. De återses aldrig igen. Efter någon vecka har hela familjen försvunnit från alla fotografier och porträtt, och när hösten kommer står deras hus öde, och fallna löv blåser genom de smällande, öppna dörrarna och fönstren, och ingen minns vem som bodde i det där huset, där ett kusligt ljus ibland flammar upp i ett fönster på andra våningen.

Eleverna från Stormkollegiet i nordöst kliver av tåget vid terminens slut. Svarta kappor smällande i vinden. De sitter tysta vid familjemiddagarna med grubblande, oroliga blickar. När gammelfaster eller pappa frågar en av dem var hon egentligen får lära sig av de där fasliga, stora korparna, mumlar eleven:

”Adjunkt Morrigan, som lär oss magiskt teori, lät var och en av oss låna en monokel med sotat glas, och när vi tittade ute genom klassrumsfönstret var solen dämpad, som om den satt under en skäppa. Hela den vanliga världen var dunkel och färglös. Och istället såg man ett annat ljus. Det strålade i linjer och bågar över kullarna och dalarna, och över himlen. Ett… mönster. Jag ser det fortfarande när jag blundar. Som en gobeläng vävd av glödande trådar.”

*
LJUS OCH LJUS

När djuren i Krickdala, med andäktiga viskningar, talar om Ljuset, så syftar de inte på det vanliga ljus som kommer ur lyktor eller strålar ur himlen, utan om en kraft som kanske är det ljusets moder, och som nog är en av de orubbliga, tunga grundstenar som ligger på bottnen av själva verkligheten: Tiden, Döden, Kärleken och Ljuset; och liksom de andra uppräknade företeelserna är Ljuset svårt att beskriva med ord, och egentligen inte så mycket enklare att förstå om man tittar på dess effekter i världen.

Ljuset är olika starkt på olika platser och vid olika tider. I underjorden och på gravfält är det ofta svagt. Vid Midvinter är Ljuset också mycket svagt; på Midsommar är det istället så starkt att det nästan svämmar över ur världen; på midsommarnatten råder de gamla de unga att vara försiktiga med att avge löften eller säga skaer på rim, därför att det just den natten, helt spontant, kan förvandlas till en besvärjelse eller förbannelse som blir mycket svår att bryta: många är de makar och barn som efter ett gräl på midsommarnatten har vaknat upp utan svans eller med tassar svarta som sot.

Ljusets närvaro går att känna: ett kittlande i morrhåren, en sprittande känsla. Också dess frånvaro går att ana: allt känns plötsligt tungt och sorgligt, och nackhåren reser sig, och man tycker hela tiden att någon betraktar en ur en riktning man inte kan vända sig i.

Det går att mäta Ljuset med instrument och fånga in det i särskilda saltkristaller och saltlösningar.

Det händer att varelser använder sig av Ljuset utan att vara helt medvetna om att det är vad de gör; en råtta som bott i träd och snår hela sitt liv visslar kanske en trudelutt som hon en gång tyckte sig höra komma ur grönskan, och alla som hör den somna och drömmer om en evig, sval sommar; en önskeunge blundar hårt och tänker på sin mors ansikte, och det växer ut långa, vassa rosentaggar ut ur hennes päls och skyddar henne.

Genom tidsåldrarna har det också uppstått oräkneliga metoder för att kanalisera och använda sig av Ljuset.

*

Ljusets åtta färger

Liksom vanligt ljus bryts Ljuset ut i ett spektrum, från gult till grönt, blått, violett, rött och orange, tillbaka till gult. Ljusets färger är förbundna med olika fenomen i världen: det röda Ljuset används till exempel för att kasta kärleksbesvärjelser och det gula Ljuset används för att läsa tankar och skapa illusioner.

För det mesta behärskar en varelse inte alla Ljusets färger, utan en eller två, och man utökar sin kunskap om Ljuset genom att lära sig färger som ligger intill varandra på spektrumet: den som behärskar blått Ljus kan lära sig använda violett eller grönt Ljus, men inte orange; för att göra det måste hon först lära sig behärska just violett Ljus, och sen också rött Ljus; först därefter kan hon lära sig orange Ljus; hon skulle också kunna gå åt andra hållet längs färgcirkeln, och lära sig behärska grönt, och sen gult, och sen det orangea Ljuset.

Varför det förhåller sig så? Mystikerna ler och skriver dikter om Barfotakungen vars hjärtas diamant bröt Ljuset till en regnbåge, och alkemisterna gör experiment i jakt på formeln som ska kunna förena två motsatta färger, och de som har gått i Stormkollegiet eller läst amfibiekejsardömets gamla böcker om trolldom och astrologi citerar någon snårig teori om kompletterande våglängder och det allmänna och det särskilda Ljusets natur.
Inget vet egentligen.
Världen är stor och äldre än man kan tro.

*

Åtta Slott, och Skuggan

När Barfotakungen vandrade genom världen för att lära djuren hålla löften och göra upp eld, fanns, säger sagorna, åtta slott utspridda i kosmos. Och precis som när höststormarnas stora vågor sakta reser sig ur Västerhavets djup, för att brytas i skummande krön, så utgjorde varje slott krönet av en av Ljusets åtta färger.

Det är möjligt att de åtta slotten fanns före världen, att de i alltings början svävade i tomheten som en sorts fyrar, och att berg och hav och skogar och moln samlades kring dem, men det är också möjligt att de byggdes av häxor och magiker och andra som hade lärt sig använda Ljuset. Den välkända mystikern Safir Havsglas brukar med en mystiskt leende säga att de kanske byggdes de av ett barn som lekte i sanden.
De åtta slotten är sedan länge raserade eller försvunna från de dödligas riken.
Här är några saker som kan vara sanna, eller inte:

1. Alla de besvärjelser och ramsor som magiker och häxor och oroliga mammar använder för att anropa något av Ljuset skrevs ner i de åtta slotten.

2. Det fanns ett gult slott där en ensam härskare satt på en tron och tänkte. Det gula slottet, med sina ändlösa, vindlande korridorer och spiraltrappor, och sina böljande draperier av siden och spets, var härskarens tankar. Den som hittar den gula härskarens dödskalle och tittar in i dess tomma ögon kommer kunna träda in i det gula slottet, och lära sig dess hemligeter.

3. Ett gryningsslott som brann som den uppstigande solen, där en brinnande påfågel härskade. Hans fjädrar finns kvar.

4. Slotten har aldrig funnits, men sagorna och myterna om dem berättar hemligheter om Ljusets och själva verklighetens natur.

5. Det fanns ett rött torn övervuxet av törnrosor, vid en strand någonstans där det alltid var storm, och röda fåglar vacklade i vinden. Två älskande levde i tornet. En av dem dog, den andre lever för alltid, och vandrar fortfarande genom världen på jakt efter ett sätt att väcka sin älskade till livet, eller att själv få dö.

6. Djupt inne i storskogen finns två grindstolpar som en gång hörde till ett av de åtta slotten. Om man går in mellan dem försvinner man och kommer aldrig tillbaka.

7. Ett slott vars violetta valv och kupoler bara syntes i skymningen.

8. En av det violetta slottets lytkor av vackert snidat järn hänger från taknocken på ett tehus på tajgan långt österut, där ugglor och häxor och andar och de dödas själar samlas för att dricka te och utbyta hemligheter.

9. Ett slott av blå marmor och granit där världens lagar en gång författades och ristades in i stora stentavlor.

10. Ett grönt slott, som levde och andades och drack av floderna och av solljuset, och vars torn varje vår gav ifrån sig tusentals frön som blåste ut över världen. Man kan fortfarande finna ett sånt frö, virvlande som ett kaveldun genom världen, eller gömt någonstans i en klippskreva: om man håller det i sina kupade händer, viskar en önskning, och sen planterar det i jorden, kommer det att växa upp och blomma till det man önskade sig.

11. Älvornas värld är en sådan önskning, som en flicka i människornas värld en gång önskade sig, efter att ha cyklat efter ett frö från det gröna slottet och fångat det i handen.

12. Ett slott av silver som var fullt av speglar som var vända mot varandra, så att oändliga korridorer skapades. Det gick att vandra genom dessa spegelkorridorer till andra världar, och till och med till stjärnorna.

13. Det fanns en mystisk kortlek till vilken speglarnas kraft var bunden; de som bodde i silverslottet använde kortleken för att resa genom tid och rum, och hämta ting från avlägsna platser. Nu är korten utspridda här och där i världen, och ingen minns hur man använder dem.

14. Ett slott på månen. Månpalatset, där nattfolket bor, är byggt i ruinerna av detta första, sanna månslott.

15. Utöver Ljusets åtta färger lär det finns en nionde och motsatt kraft, som kallas för Skuggan. Vad denna nionde kraft kan åstadkomma och hur den fungerar eller hänger samman med Ljuset vet ingen som har sitt goda namn eller sitt förstånd kvar.

*

När man bemästrar en av Ljusets färger — rent konkret när man får tre tärningar i den färgens Egenskap — händer det att färgen manifesteras i ens gestalt.

 

[Sinisa_]

KORT FÄRGLÄRA

(Ofärdiga skisser att eventuellt skumma för överblick)

GULT
Aborre, Snok, Tusenfoting
Medvetande och illusioner
Själviskhet

t10
1 Din spegelbild har sitt eget liv, och sin egen personlighet, och gör ofta saker du aldrig skulle göra.
2 Du har en ny ögonfärg varje dag, och alltid olika färg på vardera ögat.
3 När du anstränger dig för att tänka ut något skimrar ibland invecklade geometriska mönster i luften runt dig, som ett prisma som tycks spricka sönder, facetteras, växa och krympa.
4 Ditt hår eller din päls glittrar av guldflagor när solens ljus träffar dig.
5 Du sover alltid med öppna ögon; du ser inget, men ögonen är öppna.
6, 7 osv

Illusion

Tankekontroll

Läsa tankar

Maskerad

Glömska

Gul Skugga: Galenskap, Fantomsmärta


*

ORANGE

Hackspett, Kapplöpningshäst, Eldfluga, Bi
Lekfullhet, Impulsivitet, Energi, Uppror, Fara
Förstörelse

t10
1 Metallföremål, som mynt och dörrhandtag, laddas med irriterande statisk elektricitet när du är i närheten
2 Ditt skratt ekar och hänger kvar i rummet länge, till och med efter att du har gått.
3 Det slår gnistor när du rör vid metall
4 Ditt hår är alltid ostyrigt av statisk elektricitet
5 När du anstränger dig surrar luften som av tusentals bin

Hetta

Gnistskott

Värmesköld

Mod

Snabbhet

Skrattattack

Förvandling

Fenix

Orange skugga: Mörk energi?

*
RÖTT

Svan, Hjort, Påfågelsfjäril, Kardinalfågel
Passion, Kärlek, Rättvisa, Rosor
Ursinne

t10
1 När dina känslor svallar lyser dina blodådror som tunna rännilar av lava under huden
2 Du doftar starkt av rosor, och det faller kronblad av rosor ur din mantel och ditt hår
3 Den första gången du är i samma rum som en person, får den personen nästan alltid näsblod, utan att förstå varför.
4 Din hud är alltid mycket varm, som i feber, och dina hjärtslag syns som stigande och sjunkande rodnad över dina kinder eller kring din nos.

Styrka

Rosens skydd

En permanent kraft. När någon försöker skada dig växer det ut vassa törnen över hela din kropp. De fungerar precis som igelkottstaggar, förutom att de vid den första attacken inte syns förrän det är för sent för att avbryta den.

Till din älskade

Vänskapens kraft

Förälskelse

Hjärtats hemlighet

1
Du kan höra andra varelsers hjärtslag, och på så sätt avgöra om de ljuger eller talar sanning, om de är förälskade i någon, eller om de blir arga av något.

2
Du kan få en annan varelses hjärta att slå i samma takt som ditt eget.

Röd skugga: Svartsjuka, raseri

*

VIOLETT

Skalbagge, Tårdyvel, Korp, Uggla, Bläckfisk,
Visdom, Ödet, Drömmar, Tiden, Skymning, Poesi
Melankoli

t10
1 Dina ögon glimrar som natthimlar.
2 När du kommer in i ett rum börjar klockor gå baklänges och sanden i timglas börjar rinna uppåt
3 Du doftar alltid av lavendel, och det faller lavendelblad ur ditt hår eller din päls.
4 Varje natt, timmen efter midnatt, skimrar dina drömmar omkring dig i form av spöklika bilder och violetta hägringar.
5 Din röst låter som en korps olycksaliga, hesa kraxande
6 Ditt hår eller din päls är violett.

Mardröm

Ödesvapen

Förvisa till den violetta labyrinten

Osynlighet

Mystisk rustning

Drömresa

Det förflutnas ekon

Empati

Stjärnskådning

*

Violett skugga: Otur, väcka döda

*

BLÅTT

Varg, Örn, Snigel, Älg, Gädda, Lejon
Makt, Kunskap, Havet, Snö, Kunglighet
Arrogans


t10
1 När du kommer in i ett rum blir det rimfrost på fönstren
2 Dina kläder och ditt hår böljar alltid i en svag vind
3 När du nyser eller ropar högt mullrar det svagt av åska
4 När du tänker djupt eller talar med stort allvar blir stenar och små föremål tyngdlösa runt dig, och svävar upp någon meter i luften, som om de böljar under vatten.
5 Du luktar alltid av havet


Köld

1
Du gör ett mindre rum så kallt att vatten fryser till is på tre minuter. Alla som inte är ordenltigt påklädda eller har varm päls blir Frusna: de huttrar och skakar, och förlorar en tärning på allt som har att göra att röra sig.
Du kan få en tjärn eller flodkrök att frysa till så tjock is att det går att gå över den.

2
Du gör en stor hall så kall att vatten fryser till is på några sekunder, och alla som inte är ordenltigt påklädda eller har varm päls blir Frusna och tar en poäng Skada varje Stund de stannar kvar.
Du kan göra en sjö bottenfrusen.

3
Du frysa ner ett dött ting, till exempel av metall eller sten, så att det blir så bräckligt att det går att splittra till kristallskärvor bara genom att knacka hårt på det.

Härskarvapen

Kristalliskt ägg

Låsa

Det Blå Biblioteket

Befallning

Storm

Blå skugga: Förstening

*

GRÖNT

Växter, Reptiler
Lugn, Harmoni, trädgård, skog, växtlighet
Trötthet

t10
1 Om du sitter länge på en plats börjar det växa ogräs och mossa runt dig. Maskrosskott spräcker stengolvet, klätterväxter slingrar sig över stolsbenen.Varje morgon vaknar du täckt av växter som du måste trassla dig ur
2 Alla sorters småfåglar dras till dig och sitter på dina axlar; rådjur låter dig klappa dem
3 Din päls är mönstrad som en blommas kronblad, eller grönaktig som mossa och gräs

Snår

1
Du får en växt — en tuva högt gräs, en buske eller trädgren — att slingra sig som en orm, eller som tentakler. Du kan få den att plocka till sig ett föremål av någon som passerar, gripa tag i och hålla fast en person som är ungefär så stor som du själv, och dessutom krama offret så hårt att det blir skadat.
Greppet varar så länge du koncentrerar dig, och därefter en kvart, eller tills Effekten Bryts.

2
Som ovan, men du kan påverka ett större område av växtlighet, som en del av en äng, ett större buskage, eller ett helt träd, och få växterna där att hålla fast och skada upp till tre personer.

3
Som ovan, men du kan påverka ett ännu större område av växtlighet, som en hel äng, eller flera träd, och få växterna där att hålla fast och skada upp till sju personer som finns inom räckhåll.
Greppet varar så länge du koncentrerar dig, och därefter tills nästa soluppgång eller solnedgång, eller tills Effekten Bryts.
Man får försöka bryta sig loss i början av varje timme, med ett Motståndsslag för Tuff+Styrkeprov.

*

Grodd

1
Du får ett helt buskage eller törnesnår att gro ur ett frö på en halv minut. Du måste antingen ha fröet på dig, eller använda dig av en växt som redan finns på platsen.
Växten i fråga är stor nog för dig och dina vänner att gömma er i, eller stor nog för att du ska kunna använda Effekten Snår på nivå 1, och ge tillräckligt mycket mat, i form av bär, pumpor eller rotfrukter, för att en person ska kunna äta en måltid.
Växten vissnar och dör över natten.

2
Du får ett helt träd eller en mycket lång slingerväxt att gro ur ett frö på tre minuter.
Växten kan slingra sig uppför en mur eller vägg, så att du och dina vänner kan klättra upp till tre våningar. Den kan också bryta igenom vanliga dörrar och väggar, men inte förstärkta murar, tunga portar, eller fängelseceller.
De kan ge tillräcklig mycket man för att du och dina vänner ska kunna äta en måltid.
Växten vissnar och dör inom en vecka.

3
Du får en jättelik ek eller ett övernaturligt kraftigt törnesnår att gro ur ett frö på sju minuter.
Växten kan slingra sig upp till sju våningar, och kan bryta igenom de flesta sorters murar och portar.
Växten vissnar och dör när nästa höst kommer.

*

Läka


Sömn

Blomstermantel

1
Du rör vid en växt med handen och får den att blomma eller bära frukt oavsett årstid. Växten kan vara ett träd, ett större buskage, eller en rabatt full av blommor.

2
Efter att ha rört vid upp till sju utslagna blommor kan du titta ut på världen genom dem som ögorn, även efter att du har lämnat platsen. Effekten varar tills solen går upp eller ner, eller tills Effekten Bryts.

3
Du kan leva helt på solljus och vatten. Den här Effekten är permanent. Din päls eller hud antar en vagt grön ton.

*

Grön skugga: Förruttna, Mutation, Sjukdom, Gift

*

SILVER

Slända, Sill, Svala, Falk,
Öppenhet, Gryning, Solen,
Kontroll

t10

1 Ibland när du kommer in i ett rum verkar ljuset skruvas upp så mycket att det svider till i andras ögon
2 Dina ögon lyser skarpt i mörkret; om det inte ska märkas måste du bära någon sorts slöja för ansiktet, eller kraftigt sotade glasögon.

 

[Nion]

Jag har bara skummat vad du skrivit så nedan kan träffa helt fel. Kommer ta mig tid att läsa under dagen.

Jag gillar tanken på att magin/ljuset bara finns. För en liten muskille eller rävflicka är det inget konstigt eller något en funderar på. Då och då kan någon gammal grävling påminna - ”Har ni tänkt på att ljuset är något alldeles fantastiskt”

Ljus behöver ju inte alltid skapa en skugga. Tänk på en solkatt som reflekteras på en skuggig yta eller en strimma ljus som silar in genom en ladugårdsvägg. Då är världen skuggan och ljuset något som silar ner i den. Den som använder magi reflekterar då ljuset eller släpper in ljuset från något större, kanske en andevärld eller gudavärld.

 

[Cybot]

Är det bara jag som får Snow white and the Huntsman vibbar av Skuggan?
Allt som drottningen gör är ihåligt och ytligt, kantigt och skarpt, destruktivt och arrogant, färglöst och frånskiljt från glädje, värme och empati. Att bli berörd av skuggan svärtar en att tolka alla andras handlingar genom det mest negativa ljuset, ett gapande inre hål som den berörde försöker fylla med ett frosseri på det hen saknar.

 

[Sinisa_]

Ljus behöver ju inte alltid skapa en skugga. Tänk på en solkatt som reflekteras på en skuggig yta eller en strimma ljus som silar in genom en ladugårdsvägg. Då är världen skuggan och ljuset något som silar ner i den. Den som använder magi reflekterar då ljuset eller släpper in ljuset från något större, kanske en andevärld eller gudavärld.

Jag tänker att detta är det oskyldiga sättet att använda Ljuset på, och att det ger upphov till enklare former av ”magi”; man kan tala med blommor, skapa enkla illusoriska tricks, och sånt.

Men om man vill göra mer avancerade, kraftiga saker är det kanske behäftat med en risk att kasta en skugga.

Så att det finns en variant som är som statisk elektricitet - ”naturlig”, ofarlig - men andra som känns som riktig elström, som kan vara farlig och svår att kontrollera.

Jag tycker om idén med en ”ljusvärld”. Det slår mig också att Ljuset kan låna en känsla, en nyans, av ljuset i poltergeist - ”don’t go into the light”. Bli mer tvetydigt och kusligt. Fett! Tack!

 

[Sinisa_]

Är det bara jag som får Snow white and the Huntsman vibbar av Skuggan?
Allt som drottningen gör är ihåligt och ytligt, kantigt och skarpt, destruktivt och arrogant, färglöst och frånskiljt från glädje, värme och empati. Att bli berörd av skuggan svärtar en att tolka alla andras handlingar genom det mest negativa ljuset, ett gapande inre hål som den berörde försöker fylla med ett frosseri på det hen saknar.

Jag tycker om Skuggan som hunger och ensamhet, som missunnsamhet och bitterhet och sorg. Att man vidrörs av den och förlorar sitt ljus, sin generositet och tacksamhet. Man kan inte längre se klart. Blir arrogant eller förtvivlad.

Det finns ju varelser och djur som använder skugga så som andra använder ljuset. En av dem är medlem i Fru Åkersorks Canastaklubb, en av dem slingrar sig på botten av en inrasad brunn i storskogen...

Det är väldigt poetiskt och otäckt att man ”frossar på det man saknar”; du kanske inte tänkte det så konkret, men jag tänker mig nästan en hålögd varelse som sitter gömd i ett kråkslott och äter en massa... typ stulna bröllopsringar och kärleksgåvor.

 

[Cybot]

Det är väldigt poetiskt och otäckt att man ”frossar på det man saknar”; du kanske inte tänkte det så konkret, men jag tänker mig nästan en hålögd varelse som sitter gömd i ett kråkslott och äter en massa... typ stulna bröllopsringar och kärleksgåvor.

Borde spelet inkludera något sätt som man vänder folk tillbaka från skuggan. Om man hittar Lykke Bagare i det övergivna lusthuset, tuggande på keramikskålen som Fru Ekblad fick som bröllopspresent, så är det ju inte så att man kan sticka ner henne med svärd (om Lykke inte har gått full Voldemort), utan det måste finnas någon sorts path to redemption? Eller? Peder Vesslas Sanatorium för Skuggberörda eller nått.

 

[Sinisa_]

Borde spelet inkludera något sätt som man vänder folk tillbaka från skuggan. Om man hittar Lykke Bagare i det övergivna lusthuset, tuggande på keramikskålen som Fru Ekblad fick som bröllopspresent, så är det ju inte så att man kan sticka ner henne med svärd (om Lykke inte har gått full Voldemort), utan det måste finnas någon sorts path to redemption? Eller? Peder Vesslas Sanatorium för Skuggberörda eller nått.

Ja. Jag har inte riktigt börjat tänka kring Skuggan än; varför dyker den upp ibland när man använder Ljuset? Jag lutar åt att det har att göra med att man använder Ljuset på nivåer man inte bemästrar.

Jag tycker om idén att Skugga dyker upp som en varelse i världen som vill en något. Den kan börja som en liten tuss av sot och sorg som kilar omkring som en spindel, eller som en tunn, tunn, spökbild av dimma som man bara skymtar i speglar ibland, eller som en grå liten nattfjäril. Den här saken behöver heta något annat än Skugga; jag tänker på "Mal"; en Mal är en varelse av Skugga som är bunden till en. En mörk tvilling. Den växer ju mer Skugga man drar till sig, och antar andra former, och beroende på vilken färg av Ljuset man använder, vill den få en att göra saker, och få en att använda Ljuset mer och på farligare sätt; det finns faktiskt en sorts korruption kopplad till varje färg; gult Ljus kan göra en självisk, orange Ljus är kaotiskt och destruktivt, Rött ljus handlar om ursinne och besatthet, och så vidare. Ytterst vill ens Mal sluka en, ta över ens livskraft. När det händer blir man en Malgast. Eller nåt.

Jag vet inte hur man botar Skugga. Det är intressant med ett Sanatorium, för det är gotiskt och mysigt, och det antyder att det är något som pågår i världen och som smådjuren tänker kring och försöker hantera med vetenskap. Men jag tycker också om idén att Skuggan är mer mystisk och okänd, och något som man måste resa mycket, mycket långt bort för att bota. Jag vet inte. Kanske finns ett Sanatorium i någon bergstrakt i närheten, där de skuggsjuka hasar runt eller sitter inlåsta, men inte går att bota; det finns ingen känd bot, inget sätt att bli av med skugga, men det finns legender och sagor, om att den som reser långt västerut, och finner enhörningen...

 

[Sinisa_]

Jag gillar tanken på att magin/ljuset bara finns. För en liten muskille eller rävflicka är det inget konstigt eller något en funderar på. Då och då kan någon gammal grävling påminna - ”Har ni tänkt på att ljuset är något alldeles fantastiskt”

Ja, det här är inte så dumt. Det skulle kunna finnas en variant där valpar och ungar ofta har tillgång till Ljuset i form av en sorts minimagi, som de inte förstår är kopplad till det mer mystiska, skrämmande Ljuset: barn i Krickdala har ofta sanndrömmar, och det är förväntat att deras önskningar när de blåser ut ljusen på sin födelsedagstårta slår in, och de kan nästan höra blommornas klingande musik, och så vidare; men så kommer gammelmormor mullvad och samlar dem allihop kring sig en höstkväll och säger:
"Ni har nog aldrig tänkt på det, men era föräldrar kan inte längre önska sig saker, utan måste arbeta för det de vill ha. Laga skor och sy hattar och ploga sina åkrar. Och de drömmer aldrig om sånt som ska komma eller sånt som var för länge sen, för de har sjunkit ner i tiden och fastnat där, medan ni skuttar fram över tidens yta, som skräddare på en flod. Glömmer och längtar och blandar ihop lek och verklighet. Och allt detta, allt det ni kan göra och som de vuxna har förlorat, har att göra med en mystisk kraft som finns under världen, eller inuti den, eller bakom den. Den kallas för Ljuset, och den ska man vara försiktig med..."

 

[Rickard]

Refraktioner är lite för vetenskapligt, känner jag, och ”Ljusbrytningar” har nackdelen att det använder ordet ”Ljus” igen; det blir som att magi delas upp i magibesvärjelser… Kanske en dum invändning. Brytningar? Mja. Inget funkar riktigt. Ett ord för ett smalt frekvensband på ett spektrum, en nyans av en färg, ett strålknippe? Jag vet inte.

Prismor.

1. Terminologi. Det som nästan hade kunnat heta ”besvärjelser”. Just nu använder jag helt enkelt ”Effekter”;

Bländverk.

3. Lockad av idén att när man använder Ljuset riskerar man att dra till sig Skugga, eller en Skugga, eller sin Skugga; som när man tänder ett stearinljus och ens skugga fladdrar upp på väggen bakom ryggen. J

Skugga är ju inget annat än bristen på ljus, så att använda sig av bländverk hade jag hellre sett att ljuset falnar på platsen och lämnar plats för skuggan.

 

[Oscar Silferstjerna]

Kan skuggorna kanske visa sig i form av poltergeistar? Det är ju en speciell form av vålnader, som jag tänker kanske passar. Gillar du inte ordet poltergeist, så är det ju enkelt att byta ut mot knack-ande. Det ligger ju lite åt spiritism-hållet, som möjligen också kan passa i tidsandan. Sällskap som i fotogenlampors sken kallar andar eller skuggvarelser från Andra Sidan (en plats som kanske faktiskt går att besöka under speciella omständigheter?).

Enligt Wikipedia: ”Poltergeist, eller "knack-ande", är en form av spökeri som ger sig tillkänna i fysiska störningar. Det kan vara dörrar som slår igen, ljudet av knarrande steg, jämmer, klagan, skrik eller skratt, det kan vara möbler som välts omkull eller förflyttas genom rummet, ljuskronor som börjar svänga eller föremål som utan påvisbar orsak kastas genom luften.”

 

[Sinisa_]

Skugga är ju inget annat än bristen på ljus, så att använda sig av bländverk hade jag hellre sett att ljuset falnar på platsen och lämnar plats för skuggan.

Bra synpunkt. Kanske något sånt här:

"Det lyser rakt genom portar och stenmurar, och når djupt ner i jorden, till trädens och till och med de väldiga bergens rötter. Det strålar ur en riktning som ingen levande kan färdas i, och är på väg bort, tillbaka ut ur världen. På vissa platser och vid vissa tidpunkter är det svagare, av skäl som ingen riktgit vet, och där uppstår Skugga, som egentligen bara är Ljusets frånvaro. Men på samma sätt som mögel och allehanda småkryp dras till världens mörka hörn, växer saker i Skuggan. Saker med illvilliga, bittra hjärtan, bleka, blinda ögon och långa, darrande känselspröt. Saker med klor och böljande, söndertrasade vingar. Skuggväsen.

*

När en levande varelse är härsklysten och arrogant, och vill vara mer än vad den är, och använder Ljuset utan att behärska det, är det som om de ställer sig framför Ljuset. Blockerar dess färd genom kosmos. Då skapas en Mal, som är ett Skuggväsen format som något inuti varelsen: en tanke, ett begär, ett minne, eller som deras faktiska gestalt. Malen är till en början liten och svag, men den växer och förtätas och blir mäktigare om de fortsätter använda Ljuset utan att behärska det" -- och så vidare.

*

Bildtext: Alkemist analyserar en statyett från amfibiekejsardömet.

 

[Sinisa_]

Kan skuggorna kanske visa sig i form av poltergeistar? Det är ju en speciell form av vålnader, som jag tänker kanske passar. Gillar du inte ordet poltergeist, så är det ju enkelt att byta ut mot knack-ande. Det ligger ju lite åt spiritism-hållet, som möjligen också kan passa i tidsandan. Sällskap som i fotogenlampors sken kallar andar eller skuggvarelser från Andra Sidan (en plats som kanske faktiskt går att besöka under speciella omständigheter?).

Superbt. "Knackare" får definitivt bli en särskild variant av Skuggväsen, som bosätter sig i ett hus och ställer till oreda, av ett eller annat skäl.

Det väcker väl halvt om halvt frågan vad Skuggväsendena egentligen vill, och hur deras "hemvärld" ser ut, och vad de gör i Krickdala. Om de behöver frånvaro av Ljus för att kunna leva, och Ljuset både är knutet till vanligt ljus och kanske till en sorts -- ödmjukhet och visdom, kanske -- måttfullhet -- också sådana otäcka varelser som ugglorna ska ju kunna använda Ljuset, så det kan inte riktigt vara knutet till "godhet" -- men måttfullhet och förståelse för ens plats i kosmos tror jag funkar -- hursomhelst -- om det är så, då vill de Skuggväsendena rimligen både släcka gatlyktor och eldar och lägga världen i fysiskt mörker, och få andra levande varelser att gapa efter för mycket, och bli arroganta och obalanserade. Förtvivlade. Vilsna. Men det vore rätt intressant om det fanns en konflikt också bland Skuggväsendena, som handlade om att ena sidan var något mer -- goda. Jag vet inte. Idén att de "onda" är förlorarna i någon annan konflikt, att de är rädda överlevare eller flyktingar, kan ju vara intressant; eller kanske har de förstört sin egen värld; det senare passar kanske bättre i den här settingen.

På något sätt vill jag hellre att Skuggvärlden är en skog av slocknade skorstenar, och en ändlös labyrint med ruiner efter gåtfulla, bortomvärdsliga industrier, än någon sorts primalt urmörker.

Dock. Det som väl både är charmen -- om någon sådan finns -- och problemet med detta spel, är att varje gång jag får en riktigt göttig, skräckig idé, så måste jag påminna mig själv om att min sexårings rollperson är en räv som är förälskad i en månprins som en kväll störtade med en luftballong i hennes trädgård, och att hon vill lösa alla konflikter hon hamnar i genom att använda sin tre tama fåglar, och vara snäll och ge de hemska monstren kakor...

 

[Nion]

Dock. Det som väl både är charmen -- om någon sådan finns -- och problemet med detta spel, är att varje gång jag får en riktigt göttig, skräckig idé, så måste jag påminna mig själv om att min sexårings rollperson är en räv som är förälskad i en månprins som en kväll störtade med en luftballong i hennes trädgård, och att hon vill lösa alla konflikter hon hamnar i genom att använda sin tre tama fåglar, och vara snäll och ge de hemska monstren kakor...

Bara för att det mörka och skräckiga finns där så behöver det ju inte synas. Men när pdfen släpps här på WRNU så släpps en till med det mörka krickdala!

Om det blir en fysisk produkt så måsta man läsa boken upp och ner bakifrån för att ta del av det mörka.

 

[Oscar Silferstjerna]

Superbt. "Knackare" får definitivt bli en särskild variant av Skuggväsen, som bosätter sig i ett hus och ställer till oreda, av ett eller annat skäl.

Det väcker väl halvt om halvt frågan vad Skuggväsendena egentligen vill, och hur deras "hemvärld" ser ut, och vad de gör i Krickdala. Om de behöver frånvaro av Ljus för att kunna leva, och Ljuset både är knutet till vanligt ljus och kanske till en sorts -- ödmjukhet och visdom, kanske -- måttfullhet -- också sådana otäcka varelser som ugglorna ska ju kunna använda Ljuset, så det kan inte riktigt vara knutet till "godhet" -- men måttfullhet och förståelse för ens plats i kosmos tror jag funkar -- hursomhelst -- om det är så, då vill de Skuggväsendena rimligen både släcka gatlyktor och eldar och lägga världen i fysiskt mörker, och få andra levande varelser att gapa efter för mycket, och bli arroganta och obalanserade. Förtvivlade. Vilsna. Men det vore rätt intressant om det fanns en konflikt också bland Skuggväsendena, som handlade om att ena sidan var något mer -- goda. Jag vet inte. Idén att de "onda" är förlorarna i någon annan konflikt, att de är rädda överlevare eller flyktingar, kan ju vara intressant; eller kanske har de förstört sin egen värld; det senare passar kanske bättre i den här settingen.

På något sätt vill jag hellre att Skuggvärlden är en skog av slocknade skorstenar, och en ändlös labyrint med ruiner efter gåtfulla, bortomvärdsliga industrier, än någon sorts primalt urmörker.

Dock. Det som väl både är charmen -- om någon sådan finns -- och problemet med detta spel, är att varje gång jag får en riktigt göttig, skräckig idé, så måste jag påminna mig själv om att min sexårings rollperson är en räv som är förälskad i en månprins som en kväll störtade med en luftballong i hennes trädgård, och att hon vill lösa alla konflikter hon hamnar i genom att använda sin tre tama fåglar, och vara snäll och ge de hemska monstren kakor...

Coolt! Knackare låter helt rätt.

Om du känner att skuggvärldar blir för mycket vuxen-Platon, så kanske du kan ha någon mer lekfull portal i stil med Narnia-garderoben eller kaninhålet som Alice ramlar ner i. Det blir mer konkret på ett sätt som jag antar blir mer intressant för barn. Även om barn kan överraska med mer intuitivt symboltänkande.

 

[Sinisa_]

Bara för att det mörka och skräckiga finns där så behöver det ju inte synas. Men när pdfen släpps här på WRNU så släpps en till med det mörka krickdala!

Om det blir en fysisk produkt så måsta man läsa boken upp och ner bakifrån för att ta del av det mörka.

Jag tänker att det kommer finnas en eller annan gradering av hemskheterna i den färdiga texten, typ symboler som berättar att det här lämpar sig kanske för lite äldre barn, och det här är för de tonåringar som inte har halkat ner i en vapentabells-uncanny-valley, och det här är för vuxna spelare. Spelet är nog inte tänkt att bara sättas i händerna på barn; snarare tänker jag att USP:en är att det är gjort för en vuxen SL som spelar med en blandning av barn och vuxna, och att det finns tillräckligt mycket detaljdjup och allvar och mysig skräck för att också en vuxen verkligen ska gilla det; kanske som att titta på Den mörka kristallen med sina barn, eller Sagan om ringen med sina tioåringar. Nåt sånt. Så det kommer rymmas allt möjligt rysligt.

Jag har en tydlig känsla för spelet, och den handlar om just en viss barnslighet som blandar sig med vuxnare och mörkare teman om sorg, förräderi, ondska, brustna hjärtan, och så vidare. Jag tänker på filmer som Legend: Mörkrets härskare och vissa delar av Narnia och Det Susar i Säven (där paddan sitter i fängelse och inte kan låta bli att fortsätta begå hemskheter, därför att han har Skuggan inuti sig -- fast kanske minns jag det där fel).

Det finns ett spel som heter Puppetland, som jag läste för säkert tjugo år sen, men som har stannat kvar i mig under alla år; det är definitivt en inspiration till Krickdalas mörkare delar; någonstans i kampanjen som min dotter och sin och fru snubblar runt i just nu finns till exempel just en magisk docka som har dödat sin skapare, en mäktig trollkarl, och sitter på hans tron; det är lyft rakt ur Puppetland.

Även Shaun Tans barnböcker har en ton av det där drömska, barnsliga mörkret:

 

[Nion]

Jag tänker att det kommer finnas en eller annan gradering av hemskheterna i den färdiga texten, typ symboler som berättar att det här lämpar sig kanske för lite äldre barn, och det här är för de tonåringar som inte har halkat ner i en vapentabells-uncanny-valley, och det här är för vuxna spelare. Spelet är nog inte tänkt att bara sättas i händerna på barn; snarare tänker jag att USP:en är att det är gjort för en vuxen SL som spelar med en blandning av barn och vuxna, och att det finns tillräckligt mycket detaljdjup och allvar och mysig skräck för att också en vuxen verkligen ska gilla det; kanske som att titta på Den mörka kristallen med sina barn, eller Sagan om ringen med sina tioåringar. Nåt sånt. Så det kommer rymmas allt möjligt rysligt.

Jag tror inte det behövs några symboler. Det blir nog lite konstigt om du sitter och bestämmer vad som lämpar sig för andra eller inte. Det klarar nog en SL som ska spelleda sina barn själv. Det viktiga är bara att det går att tona ner saker eller utesluta saker utan att spelet "går sönder".

Jag har en tydlig känsla för spelet, och den handlar om just en viss barnslighet som blandar sig med vuxnare och mörkare teman om sorg, förräderi, ondska, brustna hjärtan, och så vidare. Jag tänker på filmer som Legend: Mörkrets härskare och vissa delar av Narnia och Det Susar i Säven (där paddan sitter i fängelse och inte kan låta bli att fortsätta begå hemskheter, därför att han har Skuggan inuti sig -- fast kanske minns jag det där fel).

Jag älskar känslan i spelet!

 

[Sinisa_]

Jag tror inte det behövs några symboler. Det blir nog lite konstigt om du sitter och bestämmer vad som lämpar sig för andra eller inte. Det klarar nog en SL som ska spelleda sina barn själv. Det viktiga är bara att det går att tona ner saker eller utesluta saker utan att spelet "går sönder".

Men om det hade funnits symboler som berättade för mig att låta bli att spela musiken från Alien medan en odöd, ond docka smög omkring över ängarna om natten, så hade ju min sexåring sluppit ha mardrömmar? Jag tycker nog att spelmakarna kunnat ta lite ansvar där.

Nej, du har kanske rätt.

 

[clarence redd]

Jag har en tydlig känsla för spelet, och den handlar om just en viss barnslighet som blandar sig med vuxnare och mörkare teman om sorg, förräderi, ondska, brustna hjärtan, och så vidare. Jag tänker på filmer som Legend: Mörkrets härskare och vissa delar av Narnia och Det Susar i Säven (där paddan sitter i fängelse och inte kan låta bli att fortsätta begå hemskheter, därför att han har Skuggan inuti sig -- fast kanske minns jag det där fel).

Det här kan bli hur bra som helst : ) Det påminner om stämningen i en del av Neil Gaimans berättelser, som balanserar fint mellan det sagoaktiga, det mysläskiga och det avgrundsdjupa.