Krickdala Hjälp sinisa med ljus och skugga

[Sinisa_]

Det här kan bli hur bra som helst : ) Det påminner om stämningen i en del av Neil Gaimans berättelser, som balanserar fint mellan det sagoaktiga, det mysläskiga och det avgrundsdjupa.

Ja, precis en sån känsla. Korpar och drömvärldar och lite så. När han är bra är han ju faktiskt hemskt bra!

 

[Rickard]

När en levande varelse är härsklysten och arrogant, och vill vara mer än vad den är, och använder Ljuset utan att behärska det, är det som om de ställer sig framför Ljuset. Blockerar dess färd genom kosmos. Då skapas en Mal, som är ett Skuggväsen format som något inuti varelsen: en tanke, ett begär, ett minne, eller som deras faktiska gestalt. Malen är till en början liten och svag, men den växer och förtätas och blir mäktigare om de fortsätter använda Ljuset utan att behärska det" -- och så vidare.

Det här var ascoolt. Gillar verkligen tanken på att man är självisk som tar Ljuset för andra och använder den för sina egna syften. Stämningsfullt med malen som en manifestering ur Skuggan.

Jag tänkte lite "hopp" och "ljus" när jag skrev första inlägget och tar man bort det så är det "dysterhet" och "skugga" kvar. Bladen falnar, folk skärmar av sig, misstänksamhet uppstår, sömnen störs, energin brister, färgerna bleknar, insekterna flyr.

 

[Sinisa_]

Det här var ascoolt. Gillar verkligen tanken på att man är självisk som tar Ljuset för andra och använder den för sina egna syften. Stämningsfullt med malen som en manifestering ur Skuggan.

Jag tänkte lite "hopp" och "ljus" när jag skrev första inlägget och tar man bort det så är det "dysterhet" och "skugga" kvar. Bladen falnar, folk skärmar av sig, misstänksamhet uppstår, sömnen störs, energin brister, färgerna bleknar, insekterna flyr.

Tack!
Jag plockar med mig det här du skriver om att bladen falnar, att folk inte kan sova och blir misstänksamma och inkrökta, att färgerna bleknar.

Det är så fett att posta grejer här, för det kommer alltid feedback och idéer från oväntade håll, om oväntade saker som ofta kanske bara var en bisats eller ett halvt stycke i det jag egentligen arbetar på. I någon annan tråd kom det en hel underbar, kollektiv grej om vintern och "julen", t.ex. Och nu det här med Skuggvärlden och seanserna, och hela grejen med"spiritism", och att de unga har tillgång till Ljuset med sina lekar och ramsor och önskningar; och så detta om Ljusets frånvaro, och att det förstås också påverkar världen, växterna. Och att insekterna flyr! Det där med insekterna är väldigt bra. Att ängarna ligger tysta, att inget bär frukt eller blommar, därför att ett Skuggväsen ligger och ringlar sig en spricka i urberget eller hukar sig i den gamla döda eken med trasiga vingar.

Allt det här med skuggan pekar också ut en riktning för Ljuset och "magin", och ger det en liksom -- mörkare och farligare ton som jag tycker om, och som jag tycker passar världen.

 

[Sinisa_]

Skuggvarelse. Tänker att de egentligen är formlösa, men ofta lånar vissa drag av smådjuren runt sig, och andra drag av varelser som lever i beckmörker: tusenfotingar, olika blinda, gåtfulla maskar, gråsuggor, vita skorpioner och såna där genomskinliga kräftor, eller som här: djuphavsfiskar.

 

[Sinisa_]

En till, i elegant förklädnad för att inte skrämma de smådjur som också är ute i dimman på natten till höstdagjämningen.

 

[Kexet]

Ja. Jag har inte riktigt börjat tänka kring Skuggan än; varför dyker den upp ibland när man använder Ljuset? Jag lutar åt att det har att göra med att man använder Ljuset på nivåer man inte bemästrar.
/... /
Jag vet inte hur man botar Skugga. /... / Kanske finns ett Sanatorium i någon bergstrakt i närheten, där de skuggsjuka hasar runt eller sitter inlåsta, men inte går att bota; det finns ingen känd bot, inget sätt att bli av med skugga, men det finns legender och sagor, om att den som reser långt västerut, och finner enhörningen...
/..../
Det väcker väl halvt om halvt frågan vad Skuggväsendena egentligen vill, och hur deras "hemvärld" ser ut

Jag tänker ofrånkomligen på Le Guins övärlden. Decennier sen jag läste den men (om jag minns rätt) I korthet: Ged tar sig vatten över huvudet och släpper lös sin skugga. Skuggvarelsen är egentligen en del av Ged, den jagar honom över världen tills han inser att den måste konfronteras, jägare och villebråd byter roll och på 'platsen som icke längre är' så kan han möta skuggan/sig själv.

Utan att djupdyka i symboliska värden /teman/moralisera så är det kanske inte orimligt att lägga fram skuggan som sådant vi inte gillar hos oss själva och att man inte kan fly från det och om man ändå försöker nog hårt att förneka/fly så går det galet. Summa summarum: du kan inte förneka dig själv, du måste känna dig själv, du måste vara modig för att möta dig själv. En som inte klarar det kan mycket möjligt hasa runt hos själasörjare Peder Vessla i det Swedenborgska Sanatoriets grå hallar.

Men de som utan problem (av olika orsaker) kan använda Ljuset för ändamål som ex skada andra kommer inte beröras av en skugga som förföljer dem. De kanske tom fördriver den. Egentligen vill väl bara skuggan förena sig med sin kropp (Ljus?) men är den förvisad, vad gör den då? Ställer till det och förstör för andra, tär och korrumperar. Eller driver den kring i världen, förgrämd, förbittrad , vred, missunsam men utan minne av sig själv? Vad händer om man hjälper en sådan skuggvarelse att finna sin kropp? Brr...

Skuggvärlden då. Liksom Bilbo tar på sig ringen så lever skuggan i en lite annan värld parallell med vår. Men den är svår. Den suger ned dig och drar in dig, om skuggvarelsen fastnar därinne kan det vara försent för de flesta att möta sin skugga, kanske det är då de hamnar hos Peder Vessla. Skuggvärlden är torr, kall och dammig, stum sånär som på en konstant ilande gråkall vind, alla ljud äts upp, absorberas, nästan som om det inte fanns någon luft för ljuden att transporteras i, evig halvdager. Jo, en massa sot från industrier hänger konstant i luften, sepiafärgad.

 

[Oscar Silferstjerna]

En till, i elegant förklädnad för att inte skrämma de smådjur som också är ute i dimman på natten till höstdagjämningen.

View attachment 9719

Fin bild! Den får mig också att tänka på den här trådens ämne ur en mer bokstavlig aspekt. Jag ser att det finns åtminstone en gatlykta i den här världen (förmodligen fler). Hur funkar belysning annars? Vilka delar av Krickdala är belysta och vilka är det inte? Har folk fotogenlampor eller kanske magiska lampor hemma? Finns det eldflugor eller liknande?

Jag funderar också på dag och natt. Funkar det ungefär som i vår värld? Eller ser det ut på något annat sätt? Långa (cykliskt återkommande?) solförmörkelser med mörkt i en vecka eller en månad eller ett helt år? Eller andra typer av variationer? Väldigt ljust vid vissa tidpunkter? Kanske så ljust att det är svårt att vara ute. Allt detta kan också variera lokalt. Finns det kanske (avlägsna?) platser där det alltid är ljust eller mörkt eller skymning (blodsmörker?)?. Eller där månens eller stjärnornas sken är mycket starkare?

Eftersom det här är en magisk värld, så tänker jag att ljussättningen, vilken den nu än må vara, också kan påverka de magiska förmågorna. Att en del blir mer kraftfullt med viss belysning. Eller på vissa platser. Det kan också påverka var vissa personer eller varelser finns. Eller möjligen portaler till andra världar, om sådana existerar.

 

[Rickard]

Gillar verkligen stilen på dina bilder.

En förmåga du alltid haft är att du skriver så himla inspirerande. Folk här får så många idéer av dina texter (detta är något jag försöker träna mig på som spelledare/samberättare). Det är bara två andra rollspel jag läst som haft samma makt: Agone och Polaris.

 

[Sinisa_]

Fin bild! Den får mig också att tänka på den här trådens ämne ur en mer bokstavlig aspekt. Jag ser att det finns åtminstone en gatlykta i den här världen (förmodligen fler). Hur funkar belysning annars? Vilka delar av Krickdala är belysta och vilka är det inte? Har folk fotogenlampor eller kanske magiska lampor hemma? Finns det eldflugor eller liknande?

Jag funderar också på dag och natt. Funkar det ungefär som i vår värld? Eller ser det ut på något annat sätt? Långa (cykliskt återkommande?) solförmörkelser med mörkt i en vecka eller en månad eller ett helt år? Eller andra typer av variationer? Väldigt ljust vid vissa tidpunkter? Kanske så ljust att det är svårt att vara ute. Allt detta kan också variera lokalt. Finns det kanske (avlägsna?) platser där det alltid är ljust eller mörkt eller skymning (blodsmörker?)?. Eller där månens eller stjärnornas sken är mycket starkare?

Eftersom det här är en magisk värld, så tänker jag att ljussättningen, vilken den nu än må vara, också kan påverka de magiska förmågorna. Att en del blir mer kraftfullt med viss belysning. Eller på vissa platser. Det kan också påverka var vissa personer eller varelser finns. Eller möjligen portaler till andra världar, om sådana existerar.

Ja, det finns många gatlyktor i Krickdala, ungefär som i en samtida by, fast de är alkemiska, inte elektriska -- saxat ur Jobben:

Spoiler: Riddare av den sista gatlyktan

"Riddare av Den Sista Gatlyktan

Det fanns en tid före gatlyktorna, när smådjur måste skynda hem till torp och hålor innan solen snuddade vid trädens kronor, och kura ihop sig i mörkret, så noga med att inte ge ljud ifrån sig att knappt vågade andas.

Gatlyktorna har ändrat på det. De står längs Krickdalas bygator och ganska långt ut på ängarna. Lågornas stadiga, alkemiska ljus bländar ugglor och andra rovfåglar, och skrämmer bort vilddjur. Tack vare dem kan man strosa på romantiska höstpromenader efter jobbet, och butikerna kan hålla öppet länge, och grannar och vänner kan stanna kvar och dricka te och äta kakor hos varandra till sent på natten.

Ditt och dina ordensbröders jobb är att gå omkring och tända gatlyktorna och se till att de lyser natten igenom, och att med musköter, armborstlod, långa spjut och brinnande pilar skrämma bort de hungriga fåglar som trots allt kretsar för lågt över skorstenarna då och då, liksom de vilda djur vars ögon ibland glimmar till i buskagen bortom Krickdala Äng: vargar som vandrat ner ur storskogen, flockar med vilda vesslor, och oknytt utan namn.

Ni håller också vakt så att ingen ställer till rackartyg eller bus efter läggdags, så att det inte börjar brinna, och så att inga mystiska främlingar stryker omkring.

Du har en midnattsblå uniform med brandröda revärer och knappar i mässing."

*

Dag och natt och årstider funkar som i vår värld.

Ute på landsbygden är det beckmörkt om nätterna, vilket är rätt farligt främst på grund av rovfåglarna, men också -- annat. Skuggväsen, kanske, och vinterälvor.
I sina hem har folk fotogenlampor och kronor med levande ljus.
Elektricitet finns inte.

Solförmörkelser är en fantastisk idé. "Mormors mormor, som är så gammal att hon bara kan ligga i sängen uppe på vinden och dricka varm buljong, minns den märkliga dagen när solen förmörkades, och det blev natt mitt på dagen. Hon var bara en sorkflicka då, och hon säger, i en hes viskning, att många otäcka och onaturliga saker hände den dagen."

*

Stjärnljusets Glänta, där man ser stjärnorna mycket starkt, och de verkar vara så nära att man kan sträcka sig upp och röra vid dem. Kanske har det att göra med de uråldriga, jättelika stenarna som ännu står i en cirkel längs trädlinjen.

*

Det finns en sorts magi som växer och avtar med månens cykler.

*

Skuggväsen ogillar nog vanligt ljus, också sådant som kommer ur en fotogenlampa.

*

Fantastiska idéer som vanligt!

 

[Sinisa_]

Gillar verkligen stilen på dina bilder.

En förmåga du alltid haft är att du skriver så himla inspirerande. Folk här får så många idéer av dina texter (detta är något jag försöker träna mig på som spelledare/samberättare). Det är bara två andra rollspel jag läst som haft samma makt: Agone och Polaris.

Tusen tack! Ska googla!

 

[Oscar Silferstjerna]

Ja, det finns många gatlyktor i Krickdala, ungefär som i en samtida by, fast de är alkemiska, inte elektriska -- saxat ur Jobben:

Spoiler: Riddare av den sista gatlyktan

"Riddare av Den Sista Gatlyktan

Det fanns en tid före gatlyktorna, när smådjur måste skynda hem till torp och hålor innan solen snuddade vid trädens kronor, och kura ihop sig i mörkret, så noga med att inte ge ljud ifrån sig att knappt vågade andas.

Gatlyktorna har ändrat på det. De står längs Krickdalas bygator och ganska långt ut på ängarna. Lågornas stadiga, alkemiska ljus bländar ugglor och andra rovfåglar, och skrämmer bort vilddjur. Tack vare dem kan man strosa på romantiska höstpromenader efter jobbet, och butikerna kan hålla öppet länge, och grannar och vänner kan stanna kvar och dricka te och äta kakor hos varandra till sent på natten.

Ditt och dina ordensbröders jobb är att gå omkring och tända gatlyktorna och se till att de lyser natten igenom, och att med musköter, armborstlod, långa spjut och brinnande pilar skrämma bort de hungriga fåglar som trots allt kretsar för lågt över skorstenarna då och då, liksom de vilda djur vars ögon ibland glimmar till i buskagen bortom Krickdala Äng: vargar som vandrat ner ur storskogen, flockar med vilda vesslor, och oknytt utan namn.

Ni håller också vakt så att ingen ställer till rackartyg eller bus efter läggdags, så att det inte börjar brinna, och så att inga mystiska främlingar stryker omkring.

Du har en midnattsblå uniform med brandröda revärer och knappar i mässing."

*

Dag och natt och årstider funkar som i vår värld.

Ute på landsbygden är det beckmörkt om nätterna, vilket är rätt farligt främst på grund av rovfåglarna, men också -- annat. Skuggväsen, kanske, och vinterälvor.
I sina hem har folk fotogenlampor och kronor med levande ljus.
Elektricitet finns inte.

Solförmörkelser är en fantastisk idé. "Mormors mormor, som är så gammal att hon bara kan ligga i sängen uppe på vinden och dricka varm buljong, minns den märkliga dagen när solen förmörkades, och det blev natt mitt på dagen. Hon var bara en sorkflicka då, och hon säger, i en hes viskning, att många otäcka och onaturliga saker hände den dagen."

*

Stjärnljusets Glänta, där man ser stjärnorna mycket starkt, och de verkar vara så nära att man kan sträcka sig upp och röra vid dem. Kanske har det att göra med de uråldriga, jättelika stenarna som ännu står i en cirkel längs trädlinjen.

*

Det finns en sorts magi som växer och avtar med månens cykler.

*

Skuggväsen ogillar nog vanligt ljus, också sådant som kommer ur en fotogenlampa.

*

Fantastiska idéer som vanligt!

Tack! Jag blev förbluffad av hur mycket värld och drama som kom ur tankar på ljussättning. Kanske kan knack-andar och vålnader fördrivas eller åtminstone tillfälligt jagas bort med fotogenlampor om man bara har tillräckligt många? Jag tänker mig en stor rävfamilj bosatt i en stor träkåk på Krusbärsgatan jaga bort en osalig knack-ande med intensivt glödande fotogenlampor i händerna...

 

[Cybot]

Ja, det finns många gatlyktor i Krickdala, ungefär som i en samtida by, fast de är alkemiska, inte elektriska -- saxat ur Jobben:

Spoiler: Riddare av den sista gatlyktan

"Riddare av Den Sista Gatlyktan

Det fanns en tid före gatlyktorna, när smådjur måste skynda hem till torp och hålor innan solen snuddade vid trädens kronor, och kura ihop sig i mörkret, så noga med att inte ge ljud ifrån sig att knappt vågade andas.

Gatlyktorna har ändrat på det. De står längs Krickdalas bygator och ganska långt ut på ängarna. Lågornas stadiga, alkemiska ljus bländar ugglor och andra rovfåglar, och skrämmer bort vilddjur. Tack vare dem kan man strosa på romantiska höstpromenader efter jobbet, och butikerna kan hålla öppet länge, och grannar och vänner kan stanna kvar och dricka te och äta kakor hos varandra till sent på natten.

Ditt och dina ordensbröders jobb är att gå omkring och tända gatlyktorna och se till att de lyser natten igenom, och att med musköter, armborstlod, långa spjut och brinnande pilar skrämma bort de hungriga fåglar som trots allt kretsar för lågt över skorstenarna då och då, liksom de vilda djur vars ögon ibland glimmar till i buskagen bortom Krickdala Äng: vargar som vandrat ner ur storskogen, flockar med vilda vesslor, och oknytt utan namn.

Ni håller också vakt så att ingen ställer till rackartyg eller bus efter läggdags, så att det inte börjar brinna, och så att inga mystiska främlingar stryker omkring.

Du har en midnattsblå uniform med brandröda revärer och knappar i mässing."

*

Dag och natt och årstider funkar som i vår värld.

Ute på landsbygden är det beckmörkt om nätterna, vilket är rätt farligt främst på grund av rovfåglarna, men också -- annat. Skuggväsen, kanske, och vinterälvor.
I sina hem har folk fotogenlampor och kronor med levande ljus.
Elektricitet finns inte.

Solförmörkelser är en fantastisk idé. "Mormors mormor, som är så gammal att hon bara kan ligga i sängen uppe på vinden och dricka varm buljong, minns den märkliga dagen när solen förmörkades, och det blev natt mitt på dagen. Hon var bara en sorkflicka då, och hon säger, i en hes viskning, att många otäcka och onaturliga saker hände den dagen."

*

Stjärnljusets Glänta, där man ser stjärnorna mycket starkt, och de verkar vara så nära att man kan sträcka sig upp och röra vid dem. Kanske har det att göra med de uråldriga, jättelika stenarna som ännu står i en cirkel längs trädlinjen.

*

Det finns en sorts magi som växer och avtar med månens cykler.

*

Skuggväsen ogillar nog vanligt ljus, också sådant som kommer ur en fotogenlampa.

*

Fantastiska idéer som vanligt!

Då ljus och alkemi är framträdande i så har jag väl två frågor.

1. Hur långt frammåt har de kommit när det gäller glas? Prismor, fönsterglas, flaskor...kanske glas och kristaller med speciella egenskaper. Glasögon med diverse linser för att framhäva olika nyanser av ljus.
2. Hur vanligt är det med saker som nödbloss och fyrverkerier? Ett nödbloss med rätt egenskaper (eller en krutladdning med fyrverkerisalter) lär ju kunna skrämma bort de mer korkade sorterna av oknytt, och ändå vara rätt obehagligt även för smartare varianter av skuggvarelser och annat som kryper fram på natt och vinter.

P.S: Vart ligger ens nyåret? Känns som en februaridag (eller tidigast sen januari) för välkomna vårälvorna.

 

[Sinisa_]

1. Hur långt frammåt har de kommit när det gäller glas? Prismor, fönsterglas, flaskor...kanske glas och kristaller med speciella egenskaper. Glasögon med diverse linser för att framhäva olika nyanser av ljus.

Bra frågor. Det finns ju en fotograf, som nästan är en sorts alkemist; hon sysslar med prismor, linser, alkemiska salter som binder upp ljus i kristaller, och allt sånt.

Men det skulle kunna finnas en glasblåsare också. Läste en gång en novell eller roman om "slow glass", tror jag det hette. Glas som ljuset färdas mycket sakta igenom, så att man genom sådana fönster kan se det som hände ute i trädgården för tio år sen. Jag tror att det ska gå att vara en glasblåsare som blåser sånt glas, eller andra sorters fönster och glasbehållare.

2. Hur vanligt är det med saker som nödbloss och fyrverkerier? Ett nödbloss med rätt egenskaper (eller en krutladdning med fyrverkerisalter) lär ju kunna skrämma bort de mer korkade sorterna av oknytt, och ändå vara rätt obehagligt även för smartare varianter av skuggvarelser och annat som kryper fram på natt och vinter.

Sååå bra. Nu vet jag äntligen vad Riddaren av Den Sista Gatlyktan ska ha för yrkesförmåga. Hon kan ju tillverka såna här alkemiska bloss som hon skjuter med en musköt eller som brinnande pilar. Och Riddarna är älskade av barnen, därför att när man firar något i Krickdala, kommer de ut och skjuter fyrverkerier.

Tackar och bockar!

 

[Man Mountainman]

3. Lockad av idén att när man använder Ljuset riskerar man att dra till sig Skugga, eller en Skugga, eller sin Skugga; som när man tänder ett stearinljus och ens skugga fladdrar upp på väggen bakom ryggen. Jag skulle vilja ge Ljuset en nyans av något Lovecraftianskt och lite farligt. Mer "The colour out of space" och lite mindre "Den goda kraften i ditt hjärt". Mycket hänger nog på att skifta stämning i prosan, men det finns nog en del oförenliga begär även här.

Vet inte om någon hunnit nämna det än i den här mycket orddigra tråden, men detta med skuggan påminner ju en hel del om A Wizard of Earthsea, där trollkarlen Geds övermod gör att han drar på sig en skuggvarelse som

Spoiler

i slutändan visar sig vara manifestationen av mörkret i hans egen själ som han måste förlika sig med.

Vet inte hur actionable denna observation är, men jag tycker övärldsböckerna har ett slags tät, dunkel, suggestiv stämning över sig som stundtals tangerar skräck, så det skulle nog inte vara en helt opassande inspirationskälla.

Edit: Ok, konstaterade nu att det redan blivit nämnt. Oh well.

 

[Mogger]

Det är ju så galet mycket bra här! Min enda oro är:

1) Kommer det hålla i sig så vi får se ett spel?
2) Kommer allt detta ens få plats i ett spel på ett begripligt sätt?

Ja, det är ju OT. Fortsätt nu!

 

[Nion]

Jag har några fler lösa tankar kopplat till färg och ljus, se nedan. Det är kanske svårt att använda detta till något i spelet men jag delar med mig ändå

1. Olika djur har olika många tappar i ögonen. Många däggdjur har två typer av tappar och dessutom inte så många totalt sett. Vilket gör att de ser en blandning av två färger och färgerna är ofta matta. Däggdjur som människor och apor har tre olika typer av tappar och ganska många, vilka färger vi kan uppfatta har de flesta redan koll på, dessutom är färgerna ganska rika. Fåglar har fyra olika tappar och många! Det innebär att de kan "blanda färger" i ytterligare en dimension jämfört med oss människor. De kan exempelvis se ultraviolett. Min fundering är om det är detta som gör fåglarna magiska? Att de kan se magin/ljuset i världen.

2. Kan det vara så att barndjuren i krickdala först använder ett vitt ljus för sina magier? Allt eftersom djuren blir mer bevandrade i användning av ljus kan de dela upp ljuset i flera färgsegment, likt ett prisma, det gör att de får tillgång till olika "magiskolor" med olika färger. I början använder djuren de enkla färgerna röd, gul, grön och blå, men allt eftersom kan de uttyda mer nyanser och färger får de ökad kontroll över ljusanvändandet.

Obs 1 och 2 är inte förenliga med varandra för nr 2 bygger på att man har tre olika tappar vilket inte mindre däggdjur har (tror jag).

 

[Sinisa_]

Det är ju så galet mycket bra här! Min enda oro är:
1) Kommer det hålla i sig så vi får se ett spel?

Knepet, har jag lärt mig efter många år, är att skapa en sluss med prokrastinering på allt högre nivåer.

Just nu ska jag egentligen fokusera på att svara på mail och göra press och annat extremt ångestladdat kring en ny roman som kommer i dagarna. Gå och vänta på recensionsdag. Så då flyr jag från det in i ett nytt romanprojekt, som är en sorts -- ja, det kan väl kvitta nu, men en ny roman helt enkelt. Och sen -- och här kommer då tricket -- prokrastinerar jag det genom att istället jobba på det här spelet. Säger till mig själv att okej, jag skriver romanen under veckordagarna, så och så många sidor per dag, så får jag sitta och pilla hur mycket jag vill med mitt lilla Krickdala på nätterna och helgerna. Då blir det på nått märkligt sätt rätt bra fart på skrivandet. Som i Inception, med drömmar inuti drömmar inuti drömmar. Prokrastination inuti prokrastination. Jag känner nog att det här kommer att bli ett spel inom överskådlig framtid.

2) Kommer allt detta ens få plats i ett spel på ett begripligt sätt?

Jadu. Det blir ju ett rätt omfattande material, till slut, speciellt med bilder. Drömmen är att svindla på något rollspelsförlag det här projektet, när det är i ett mer färdigt skede, så att det hela kan få komma som en riktig bok med hårdpärm och färger. Kanske ett par tre- fyra femhundra sidor eller så. Jag vet inte hur tjocka rollspelsböcker är numera. Får se hur det blir med det. Jag vill inte mörda skaparglädjen med för mycket konkretisering, tror jag.

Jag tänker att rätt mycket världsinformation redan finns i beskrivningarna av Sällsamheter och Jobb, kanske lite som i en del OSR-grejer jag har sett flyta runt, som mest verkar bestå av massa olika skumma yrken och varelser.

Ett kapitel om ljus och skugga, för spelare; det är väl det som det snickras på i den här tråden.

Ett färdighetskapitel.

Ett konfliktkapitel.

Kanske ett kapitel om resor och annat blandat. Utrustning etc.

SPELLEDARSEKTION

Ett kapitel om olika fraktioner och intressanta platser i Krickdala med omnejd: Canastaklubben, Stormkollegiet, Amfibiernas Sju Adelsfamiljer. Inte så omfattande, utan mer en introduktion med ett par äventyrsfrön.

Ett kapitel om märkligheter: kort om amfibiekejsardömet, månpalatset, de dödas värld, Den Kosmiska kortleken, Mässingsgudarna. Äventyrsfrön.

Ett kapitel med rätt kortfattad information om älvornas värld, och älvamagi.

Ett kapitel om Skuggan.

Ett kapitel med varelser, ormar, monster, vilddjur etc.

*

Typ så, med lite spelledartips spridda här och där. Ja, Gud, det blir kanske rätt mycket? Jag vet inte. Men det känns, märkligt nog, överkomligt.

 

[Mogger]

@Sinisa_ Tror inte det är några problem att hitta ett förlag. Men vore ju ännu coolare om du svindlande ett bokförlag!!

 

[Nion]

@Sinisa_ Tror inte det är några problem att hitta ett förlag. Men vore ju ännu coolare om du svindlande ett bokförlag!!

Det vore häftigt med en bok i gränslandet mellan skönlitteratur och rollspel!

 

[Sinisa_]

Fåglar har fyra olika tappar och många! Det innebär att de kan "blanda färger" i ytterligare en dimension jämfört med oss människor. De kan exempelvis se ultraviolett. Min fundering är om det är detta som gör fåglarna magiska? Att de kan se magin/ljuset i världen.

Alltså detta är ju också hemskt bra. Efter lite googling blev det något åt det här hållet:

FÅGLAR OCH LJUSET

Fåglarna, påstår de som tror sig veta, ser fler färger än amfibierna och djuren med morrhår och päls.

Korparna målar sina runor med varningar om att hålla sig borta från vissa av de uråldriga stenblocken i storskogen, med samma osynliga nyans som deras becksvarta fjädrar glöder i när andra fåglar tittar på dem, eller den enda gång en fotograf lyckats fånga av dem på en alkemisk plåt -- en färg bortom violett eller blått, som spiritisterna påstår är den färg de dödas själar har.

Ugglorna jagar genom att spåra djurens skräck, som hänger kvar i luften där de tassat fram, i någon färg som bara ugglornas tefatsstora, stirrande ögon kan se — som andedräkten den första frostnatten. De har faktiskt ett namn på rädslans färg, på sitt sorgset hoande språk.

Fåglarna kan använda Ljuset på andra sätt än vanliga djur. Alkemisterna säger att ugglorna har lärt sig den förbjudna konsten att kombinera motsatta färger i en och samma Effekt, och att det ger dem tillgång till mäktiga och farliga besvärjelser som kan skapa sprickor i själva väldens väv, och låta dem kika in i andra universum.