Min son, 10 år gammal, har idag bestämt sig för att han ska börja spela rollspel! Nu är min enkla (?) fråga till er alla: vilket rollspel lämpar sig bäst för nybörjare??? De som ska spela är mellan 10 och 12 år och har således begränsade engelskakunskaper. Hoppas ni kan hjälpa mig med råd eller tips.
Nekromanti Hjälp!!!
- Thread starter telcontar
- Start date
DanielSchenström
Swashbuckler
Svenska Dungeons & Dragons är det som bäst förklarar i lämpliga steg hur allt går till. Det kostar 249 på www.collectorspoint.se och då får man grundregler och expertregler, början på ett äventyr och det är på ett lättbegripligt språk.
Oldtimer
Slava Ukraini!
Svenska Dungeons & Dragons är det som bäst förklarar i lämpliga steg hur allt går till. Det kostar 249 på www.collectorspoint.se och då får man grundregler och expertregler, början på ett äventyr och det är på ett lättbegripligt språk.
Jag rodnar... /images/icons/blush.gif
/Mikael
Jag rodnar... /images/icons/blush.gif
/Mikael
DanielSchenström
Swashbuckler
Re: DoD
D&D är inte DoD, Det förstnämnda är ett amerikanskt system med grader som grund, Drakar och Demoner å andra sidan är ett svenskt system med färdigheter som grund. Förutom grundboxarna finns fem äventyr utgivna. Spelet i sig är från 86 och nytt material är inte att vänta. Bäst som intro dock sen kan man byta spel när man förstår allt.
D&D är inte DoD, Det förstnämnda är ett amerikanskt system med grader som grund, Drakar och Demoner å andra sidan är ett svenskt system med färdigheter som grund. Förutom grundboxarna finns fem äventyr utgivna. Spelet i sig är från 86 och nytt material är inte att vänta. Bäst som intro dock sen kan man byta spel när man förstår allt.
Caen Ka-sun-dor
Hero
Nåja, ge ungen lite credit.......det går att spela Dungeons & Dragons när man är 14 åtminstone, jag vet ganska många som är i den åldern och spelar D&D. Problemet om du vill spela svenskt å andra sidan är att Target Games har lagt ner rollspelsverksamheten och blivit ett annat bolag. DoD6 är enligt mig(och många andra) ett kasst rollspel, men det är vissa i den nya generationen rollspelare som gillar det trots allt. Det kanske kan vara en idé, men annars vet jag inte vad som skulle funka. Eon är kanske lite väl krångligt..........Om du kan få tag på DoD4 och en massa moduler till det så skulle det vara ett superbt alternativ dock. Kolla på www.hobbyspel.com, dvs legend hobbyspel, och raida deras spelauktion och spelantikvariat. Men det kommer att kosta några bagis om du bestämmer dig för DoD4..............Svenska D&D kan vara ett bra spel att börja med, men då saknas det lite moduler annat än om du har tillgång till affärer som säljer gamla AD&D-prylar. Fråga Oldtimer om hur kompatibelt hans svenska D&D rollspel är med AD&D, det är han som har bäst koll.
DoD eller Mutant
Gamla hederliga Drakar och Demoners grundregler från 80-talet eller det nästan lika hederliga Mutant från -84 är enkla och bra spel som jag kan rekommendera. De kan vara svåra att få tag på, men om du bor på någon civiliserad ort så finns det säkert någon annan forumdeltagare där som har grejerna cch kan låna ut dem till dig.
Eftersom jag sett frågan om nybörjarspel flera gånger tidigare och även själv skulle vilja ha något att snärja yngre kusiner och andra med så känns det som om det är läge för någon rutinerad rollspelsräv att smälla ihop ett äkta nybörjarspel på 20-40 sidor som kan laddas ned från nätet. Själv har jag för tillfället inte tid att göra det och dessutom vet jag inget om hur man gör hemsidor.
Arcana
Gamla hederliga Drakar och Demoners grundregler från 80-talet eller det nästan lika hederliga Mutant från -84 är enkla och bra spel som jag kan rekommendera. De kan vara svåra att få tag på, men om du bor på någon civiliserad ort så finns det säkert någon annan forumdeltagare där som har grejerna cch kan låna ut dem till dig.
Eftersom jag sett frågan om nybörjarspel flera gånger tidigare och även själv skulle vilja ha något att snärja yngre kusiner och andra med så känns det som om det är läge för någon rutinerad rollspelsräv att smälla ihop ett äkta nybörjarspel på 20-40 sidor som kan laddas ned från nätet. Själv har jag för tillfället inte tid att göra det och dessutom vet jag inget om hur man gör hemsidor.
Arcana
Man Mountainman
Storsvagåret
Jag har hört att...
... de rollspel anpassade till konfirmandundervisning som ges ut av Västerås Stift skulle vara mycket bra för nybörjare. De är ju som sagt gjorde för konfirmander som förmodligen aldrig förut spelat rollspel och som därför behöver metoder att snabbt och enkelt komma in i hur det fungerar. Det finns fyra spel, ett fantasyspel, två historiska och ett science-fiction-spel (det senare, Tellus, är väl egentligen bara utgivet *i samarbete med* Stiftet). Själv har jag bara läst Tellus, men jag kan varmt rekommendera det även för en mer rutinerad rollspelare. de andra tre spelen, Vägen, Quo Vadis och Ansgar, kanske någon annan kan berätta om.
... de rollspel anpassade till konfirmandundervisning som ges ut av Västerås Stift skulle vara mycket bra för nybörjare. De är ju som sagt gjorde för konfirmander som förmodligen aldrig förut spelat rollspel och som därför behöver metoder att snabbt och enkelt komma in i hur det fungerar. Det finns fyra spel, ett fantasyspel, två historiska och ett science-fiction-spel (det senare, Tellus, är väl egentligen bara utgivet *i samarbete med* Stiftet). Själv har jag bara läst Tellus, men jag kan varmt rekommendera det även för en mer rutinerad rollspelare. de andra tre spelen, Vägen, Quo Vadis och Ansgar, kanske någon annan kan berätta om.
DoD6
"Min son, 10 år gammal, har idag bestämt sig för att han ska börja spela rollspel! Nu är min enkla (?) fråga till er alla: vilket rollspel lämpar sig bäst för nybörjare???"
Den senaste versionen av Drakar och Demoner, DoD6, är ett bra val och mitt råd. DoD6 har bra och enkla regler. Den senaste versionen är fortfarande relativt ny vilket gör att det ännu inte finns en halv ocean av tillbehör som man måste ha för att spela, vilket gör att man ännu klarar sig bra med grundreglerna och skulle han nu verkligen fastna för rollspel så kan han skaffa tillbehören allt efter som de kommer.
Du läsa om DoD6 på Riotminds hemsida samt även där se vad som hittills givits ut till DoD6
"Min son, 10 år gammal, har idag bestämt sig för att han ska börja spela rollspel! Nu är min enkla (?) fråga till er alla: vilket rollspel lämpar sig bäst för nybörjare???"
Den senaste versionen av Drakar och Demoner, DoD6, är ett bra val och mitt råd. DoD6 har bra och enkla regler. Den senaste versionen är fortfarande relativt ny vilket gör att det ännu inte finns en halv ocean av tillbehör som man måste ha för att spela, vilket gör att man ännu klarar sig bra med grundreglerna och skulle han nu verkligen fastna för rollspel så kan han skaffa tillbehören allt efter som de kommer.
Du läsa om DoD6 på Riotminds hemsida samt även där se vad som hittills givits ut till DoD6
Rising
Vila i frid
DoD förstås.
För det första tycker jag att alla som är födda 78 eller senare ska ha DoD som första rollspel, men även om vi bortser från den korkade anledningen så är DoD ett rysligt effektivt rollspel att inleda sin rollspelarkarriär med. Trots att jag inte är så förtjust i sexan så måste man ändå ge Riotminds en eloge för att de gjort DoD till ett så fantastiskt nybörjarvänligt rollspel.
Det är en enkel värld, alla kan omedelbart förstå och inspireras av den, samtidigt som den är rätt charmig och har ett djup som de vulgära amerikanska spelen (i min något vinklade åsikt) saknar.
Sedan så är det föredömligt enkelt och i regelboken finns flera tips angivna om hur man kan göra spelet enklare för nybörjare. System för total KP istället för enskilda kroppsdelar texempel.
Tramset med yrkesnivåer är förvisso äckligt i mina ögon idag, men jag hade nog gillat det som barn.
Tillsammans med Jorges har man ett mycket bra nybörjarkit som kommer räcka länge, samtidigt som det är tillräckligt fräckt för att trollbinda spelarna från den absoluta första rollspelssessionen.
Jag ser inget rollspel som ens är i närheten av DoD's fullkomlighet för att värva nya spelare. Har iofs inte lirat gemini, så jag uttalar mig inte om det. Men Eon och framtidsspelen duger i vart fall inte. Man måste ju bara börja med fantasy, eller hur? ;^)
/Rising
som började med DoD, Chock, Mutant, Mutant 2, SW, Expert, Gigant, SoR, Chronopia och Kult. I den ordningen. (Jäpp, jag väntade läänge med Expert)
För det första tycker jag att alla som är födda 78 eller senare ska ha DoD som första rollspel, men även om vi bortser från den korkade anledningen så är DoD ett rysligt effektivt rollspel att inleda sin rollspelarkarriär med. Trots att jag inte är så förtjust i sexan så måste man ändå ge Riotminds en eloge för att de gjort DoD till ett så fantastiskt nybörjarvänligt rollspel.
Det är en enkel värld, alla kan omedelbart förstå och inspireras av den, samtidigt som den är rätt charmig och har ett djup som de vulgära amerikanska spelen (i min något vinklade åsikt) saknar.
Sedan så är det föredömligt enkelt och i regelboken finns flera tips angivna om hur man kan göra spelet enklare för nybörjare. System för total KP istället för enskilda kroppsdelar texempel.
Tramset med yrkesnivåer är förvisso äckligt i mina ögon idag, men jag hade nog gillat det som barn.
Tillsammans med Jorges har man ett mycket bra nybörjarkit som kommer räcka länge, samtidigt som det är tillräckligt fräckt för att trollbinda spelarna från den absoluta första rollspelssessionen.
Jag ser inget rollspel som ens är i närheten av DoD's fullkomlighet för att värva nya spelare. Har iofs inte lirat gemini, så jag uttalar mig inte om det. Men Eon och framtidsspelen duger i vart fall inte. Man måste ju bara börja med fantasy, eller hur? ;^)
/Rising
som började med DoD, Chock, Mutant, Mutant 2, SW, Expert, Gigant, SoR, Chronopia och Kult. I den ordningen. (Jäpp, jag väntade läänge med Expert)
Mina söner ...
... (också 10 år) började med Dungeons & Dragons Adventure Game, en ganska hårt nedbantad brädspelsliknande version av D&D 3e, som kostar 99 kr och finns i de flesta välsorterade rollspelsbutiker.
Spelet är visserligen på engelska, men efter att jag spellett några äventyr för dem förstod de de flesta begrepp.
När man tröttnat på spelet byter man upp sig till D&D 3e som då är en barnlek eftersom man redan lärt sig de grundläggande reglerna.
Om du letar efter ett spel som de kan spela utan vuxnas inblandning rekommenderar jag (i likhet med många andra) D&D i svensk översättning.
... (också 10 år) började med Dungeons & Dragons Adventure Game, en ganska hårt nedbantad brädspelsliknande version av D&D 3e, som kostar 99 kr och finns i de flesta välsorterade rollspelsbutiker.
Spelet är visserligen på engelska, men efter att jag spellett några äventyr för dem förstod de de flesta begrepp.
När man tröttnat på spelet byter man upp sig till D&D 3e som då är en barnlek eftersom man redan lärt sig de grundläggande reglerna.
Om du letar efter ett spel som de kan spela utan vuxnas inblandning rekommenderar jag (i likhet med många andra) D&D i svensk översättning.
Rising
Vila i frid
Ni som har ungar... [Jätte-OT]
...nu blir jag så nyfiken att jag måste ställa lite frågor om hur det egentligen funkar det här med papparoll och rollspelspredikare. Det här kommer vara avgörande info för om jag överhuvudtaget skall skaffa barn själv, någon dag (nja, kanske inte, men kul att veta vore det iaf), så jag måste ställa lite frågor:
Först: Funkar det alltså, på riktigt? När jag ser ungar på stan slår det mig alltid att ingen av dem verkar ha någon som helst fantasi eller inlevelse eller eskapismlängtan alls. De verkar vara den sortens dumglada inlinesåkande "festa-i-skärgården-å-lyssna-på-offspring"-ungar som alltid varit min (och mina rollspelsvänners) ändlöst ondskefulla dödsfiender. Menar ni att ungdomen är precis lika häftig som den alltid har varit och att det visst finns ungar som älskar att drömma sig bort i rollspelens underbara värld? (Nästan en retorisk fråga. Svara inte.)
Sedan: Är ni spelledare ibland? Vad tycker ungarna? Kan inte tänka mig att mina föräldrar skulle hålla på med något som jag gillar. Inte på det sättet iaf. Hur förändrar det här rollspelshobbyn, tror ni? Hela prylen med rollspel har ju alltid varit att inte föräldrarna fattar något, eftersom man ju inte spelar rollspel inför publik (i vanliga fall), till skilnad från andra barnaktiviteter, såsom hockey, klarinett eller schack.
Jag kommer ihåg hur jag satt och berättade om mina rollspelsäventyr vid matbordet utan att mina päron hajade någonting, om ni sitter där med en rollspelsgalen unge så kan ju ni rätta dem eller komma med husregelförslag. Det måste bli helkonstigt. Förlorar rollspelen en del mystik på detta sätt, eller gör det middagssamtalen roligare?
Är man häftig som rollspelsförälder för att man lirar något så grymt som rollspel, eller är man töntig för att man lirar rollspel muntligt och inte på dator? Ni kanske gör bådadera? (Den här frågan behandlar nog snarare hur föräldrarollen förändrats på senare tid än rollspelande föräldrar i sig, svara inte om ni inte vill.)
Varför envisas ni med att lira gamla rollspel med ungarna när det finns nya, fräscha? Någon nämnde Mutant, tex, det var ju guld på vår tid, men tycker ungarna verkligen det är spännande idag? Gillar de gamla D&D? Det låter lite som "vad är det här? Dunka dunka? Tacka vet ja Beritz, det är dansmusik som man kan dansa till på riktigt!" eller något annat stofilt. Ut med det gamla, in med det nya, va? Eller?
Hur lirar ungar rollspel idag? Som vi? Hur kommer rollspelshobbyn förändras? Jag menar, det är ju ändå en väldigt ung hobby, när man tänker efter. Framtidens rollspelare måste väl dra mediet i helt nya oväntade riktningar, gör de inte? Om ni får sia lite, hur tror ni, enbart genom att betrakta era ungar, att hobbyn som sådan kommer (behöva) förändras?
Äh, det här kanske var korkade frågor... Jag är nog mest intresserad av hur det funkar att spelleda sitt eget barn (jag brukar bli anklagad för att favorisera enskilda spelare med min spelgrupp idag, och de är ju vuxna människor som jag inte är släkt med på något vis) och hur det går ihop med papparollen. Jag kan inte föreställa mig själv gå i mellanstadiet och fråga min farsa om en treudd gör +3 eller +9 skada om man byter ut uddarna mot draktänder... och sedan få ett vettigt svar! Hur funkar det, egentligen?
/Rising
som förvisso inte planerar att bli farsa på ett bra tag, men det lönar väl sig att vara förberedd...
...nu blir jag så nyfiken att jag måste ställa lite frågor om hur det egentligen funkar det här med papparoll och rollspelspredikare. Det här kommer vara avgörande info för om jag överhuvudtaget skall skaffa barn själv, någon dag (nja, kanske inte, men kul att veta vore det iaf), så jag måste ställa lite frågor:
Först: Funkar det alltså, på riktigt? När jag ser ungar på stan slår det mig alltid att ingen av dem verkar ha någon som helst fantasi eller inlevelse eller eskapismlängtan alls. De verkar vara den sortens dumglada inlinesåkande "festa-i-skärgården-å-lyssna-på-offspring"-ungar som alltid varit min (och mina rollspelsvänners) ändlöst ondskefulla dödsfiender. Menar ni att ungdomen är precis lika häftig som den alltid har varit och att det visst finns ungar som älskar att drömma sig bort i rollspelens underbara värld? (Nästan en retorisk fråga. Svara inte.)
Sedan: Är ni spelledare ibland? Vad tycker ungarna? Kan inte tänka mig att mina föräldrar skulle hålla på med något som jag gillar. Inte på det sättet iaf. Hur förändrar det här rollspelshobbyn, tror ni? Hela prylen med rollspel har ju alltid varit att inte föräldrarna fattar något, eftersom man ju inte spelar rollspel inför publik (i vanliga fall), till skilnad från andra barnaktiviteter, såsom hockey, klarinett eller schack.
Jag kommer ihåg hur jag satt och berättade om mina rollspelsäventyr vid matbordet utan att mina päron hajade någonting, om ni sitter där med en rollspelsgalen unge så kan ju ni rätta dem eller komma med husregelförslag. Det måste bli helkonstigt. Förlorar rollspelen en del mystik på detta sätt, eller gör det middagssamtalen roligare?
Är man häftig som rollspelsförälder för att man lirar något så grymt som rollspel, eller är man töntig för att man lirar rollspel muntligt och inte på dator? Ni kanske gör bådadera? (Den här frågan behandlar nog snarare hur föräldrarollen förändrats på senare tid än rollspelande föräldrar i sig, svara inte om ni inte vill.)
Varför envisas ni med att lira gamla rollspel med ungarna när det finns nya, fräscha? Någon nämnde Mutant, tex, det var ju guld på vår tid, men tycker ungarna verkligen det är spännande idag? Gillar de gamla D&D? Det låter lite som "vad är det här? Dunka dunka? Tacka vet ja Beritz, det är dansmusik som man kan dansa till på riktigt!" eller något annat stofilt. Ut med det gamla, in med det nya, va? Eller?
Hur lirar ungar rollspel idag? Som vi? Hur kommer rollspelshobbyn förändras? Jag menar, det är ju ändå en väldigt ung hobby, när man tänker efter. Framtidens rollspelare måste väl dra mediet i helt nya oväntade riktningar, gör de inte? Om ni får sia lite, hur tror ni, enbart genom att betrakta era ungar, att hobbyn som sådan kommer (behöva) förändras?
Äh, det här kanske var korkade frågor... Jag är nog mest intresserad av hur det funkar att spelleda sitt eget barn (jag brukar bli anklagad för att favorisera enskilda spelare med min spelgrupp idag, och de är ju vuxna människor som jag inte är släkt med på något vis) och hur det går ihop med papparollen. Jag kan inte föreställa mig själv gå i mellanstadiet och fråga min farsa om en treudd gör +3 eller +9 skada om man byter ut uddarna mot draktänder... och sedan få ett vettigt svar! Hur funkar det, egentligen?
/Rising
som förvisso inte planerar att bli farsa på ett bra tag, men det lönar väl sig att vara förberedd...
Re: LOL
*skrattar så att han gråter*
"Vad e de ni spelar nuförtiden va? 'Stars and Spacers'? Va e de för nått, va? När jag var i er ålder så spelade vi Mutant. Det var ett riktigt spel, där kunde man spela muterad dvärghamster minsann, det var grejjer det. Annat är det nu för tiden, nu spelar ni bara oompa-loompas från sektor nio eller vad det nu är." /images/icons/grin.gif
Jag ser skräckscenariot framför mig, ungen tycker att farsgubben är en idiot som inte tycker att det nya färdighetssystemet är bra.
Storuggla, rädd för barn
*skrattar så att han gråter*
"Vad e de ni spelar nuförtiden va? 'Stars and Spacers'? Va e de för nått, va? När jag var i er ålder så spelade vi Mutant. Det var ett riktigt spel, där kunde man spela muterad dvärghamster minsann, det var grejjer det. Annat är det nu för tiden, nu spelar ni bara oompa-loompas från sektor nio eller vad det nu är." /images/icons/grin.gif
Jag ser skräckscenariot framför mig, ungen tycker att farsgubben är en idiot som inte tycker att det nya färdighetssystemet är bra.
Storuggla, rädd för barn
Krille
Super Moderator
Nybörjarspelets grunder
"Gamla hederliga Drakar och Demoners grundregler från 80-talet eller det nästan lika hederliga Mutant från -84 är enkla och bra spel som jag kan rekommendera."
Speciellt Mutant, faktiskt. Det har ungefär allt man kan begära - ett enkelt och tydligt regelsystem, en tilltalande men lättgripbar miljö och ett bra introäventyr.
Ett enkelt regelsystem är ett måste, men det måste också vara tydligt. Det får inte finnas rum för tvetydigheter, typ, eftersom en nybörjare inte har erfarenheten av hobbyn att hantera dem.
Att miljön är tilltalande men lättgripbar är ett måste. Nybörjaren har sällan tålamod att läsa femtielva sidor världsmodul för att kunna börja. Han ska i princip kunna greppa världen med blurben på baksidan och kunna sätta igång.
Slutligen, underskatta inte ett bra introäventyr. Det visar inte bara hur miljön är tänkt att fungera i praktiken, det visar också hur man spelar rollspel i praktiken. Dessutom låter det spelaren sätta igång med en gång, utan att förbereda sig i veckor. Ett bra introäventyr är således ett måste.
Och faktum är att just detta är kraven som jag ställer på ett nybörjarspel. Det finns inte många rollspel i Sverige, eller ens världen, som fyller dessa kriterier, och av de svenska är nästan samtliga urgamla. DoD2 eller 3 (svart box) klarar av det. Gamla Mutant gör det. Den svenska översättningen av Dungeons&Dragons, D&D, gör det. Vägen gör det, liksom Ansgar, Quo Vadis? och Tellus, samtliga från Västerås Stift.
Däremot är Eon, Neotech och DoD6 right out, vad än en kasse prominenta forumsfigurer vill säga.
"Gamla hederliga Drakar och Demoners grundregler från 80-talet eller det nästan lika hederliga Mutant från -84 är enkla och bra spel som jag kan rekommendera."
Speciellt Mutant, faktiskt. Det har ungefär allt man kan begära - ett enkelt och tydligt regelsystem, en tilltalande men lättgripbar miljö och ett bra introäventyr.
Ett enkelt regelsystem är ett måste, men det måste också vara tydligt. Det får inte finnas rum för tvetydigheter, typ, eftersom en nybörjare inte har erfarenheten av hobbyn att hantera dem.
Att miljön är tilltalande men lättgripbar är ett måste. Nybörjaren har sällan tålamod att läsa femtielva sidor världsmodul för att kunna börja. Han ska i princip kunna greppa världen med blurben på baksidan och kunna sätta igång.
Slutligen, underskatta inte ett bra introäventyr. Det visar inte bara hur miljön är tänkt att fungera i praktiken, det visar också hur man spelar rollspel i praktiken. Dessutom låter det spelaren sätta igång med en gång, utan att förbereda sig i veckor. Ett bra introäventyr är således ett måste.
Och faktum är att just detta är kraven som jag ställer på ett nybörjarspel. Det finns inte många rollspel i Sverige, eller ens världen, som fyller dessa kriterier, och av de svenska är nästan samtliga urgamla. DoD2 eller 3 (svart box) klarar av det. Gamla Mutant gör det. Den svenska översättningen av Dungeons&Dragons, D&D, gör det. Vägen gör det, liksom Ansgar, Quo Vadis? och Tellus, samtliga från Västerås Stift.
Däremot är Eon, Neotech och DoD6 right out, vad än en kasse prominenta forumsfigurer vill säga.
Punger
Hero
Jajamensan!
Håller med! (ovanligt? Nope!)
Mutant är riktigt enkelt och bra! Dessutom så kan man lätt tänka sig in i världen och hur det ser ut.
Just detta med introäventyret tyckte jag också var kul. Det är ju faktiskt första gången man spelar som helst ska etsa sig fast i minnet, så man kan dra det på nostalgikvällarna 10 år senare. Funkar inte första gången kan lätt en och annan spelare tappa intresset med en gång.
Nu ska vi inte bli mer nostalgiska än såhär... det blir bara jobbigt!
Håller med! (ovanligt? Nope!)
Mutant är riktigt enkelt och bra! Dessutom så kan man lätt tänka sig in i världen och hur det ser ut.
Just detta med introäventyret tyckte jag också var kul. Det är ju faktiskt första gången man spelar som helst ska etsa sig fast i minnet, så man kan dra det på nostalgikvällarna 10 år senare. Funkar inte första gången kan lätt en och annan spelare tappa intresset med en gång.
Nu ska vi inte bli mer nostalgiska än såhär... det blir bara jobbigt!
Re: Ni som har ungar... [Jätte-OT]
Menar ni att ungdomen är precis lika häftig som den alltid har varit och att det visst finns ungar som älskar att drömma sig bort i rollspelens underbara värld?
Tja, jag är ju språklärare. Jag har många elelver som spelar rollspel och som vill diskutera rollspel. Flera av dem brukar läsa in sig på Warhammer reglerna sista 20 minuterna på lektionerna! Fick inte du göra det när du gick i skolan??????
Är ni spelledare ibland? Vad tycker ungarna? Kan inte tänka mig att mina föräldrar skulle hålla på med något som jag gillar.
Måste väl börja nu när ungarna frågar efter rollspel... det är flera i min grabbs krets som vil börja spela. De fullkomligt älskar fantasy. De brukar sitta å kolla när jag spellerder min grupp, och diskutera vad som hände när jag går upp med dem till sängen sen.
Det måste bli helkonstigt. Förlorar rollspelen en del mystik på detta sätt, eller gör det middagssamtalen roligare?
Va tror du? detta är ju för f******n en guldgruva för en förälder! Jag började läsa Bilbo för mina ungar när de var 5 och 3 år gamla. Gjorde inte dina föräldrar det?
Äh, det här kanske var korkade frågor... Jag är nog mest intresserad av hur det funkar att spelleda sitt eget barn (jag brukar bli anklagad för att favorisera enskilda spelare med min spelgrupp idag, och de är ju vuxna människor
Har som sagt inte testat än, men jag känner igen problemen...
Menar ni att ungdomen är precis lika häftig som den alltid har varit och att det visst finns ungar som älskar att drömma sig bort i rollspelens underbara värld?
Tja, jag är ju språklärare. Jag har många elelver som spelar rollspel och som vill diskutera rollspel. Flera av dem brukar läsa in sig på Warhammer reglerna sista 20 minuterna på lektionerna! Fick inte du göra det när du gick i skolan??????
Är ni spelledare ibland? Vad tycker ungarna? Kan inte tänka mig att mina föräldrar skulle hålla på med något som jag gillar.
Måste väl börja nu när ungarna frågar efter rollspel... det är flera i min grabbs krets som vil börja spela. De fullkomligt älskar fantasy. De brukar sitta å kolla när jag spellerder min grupp, och diskutera vad som hände när jag går upp med dem till sängen sen.
Det måste bli helkonstigt. Förlorar rollspelen en del mystik på detta sätt, eller gör det middagssamtalen roligare?
Va tror du? detta är ju för f******n en guldgruva för en förälder! Jag började läsa Bilbo för mina ungar när de var 5 och 3 år gamla. Gjorde inte dina föräldrar det?
Äh, det här kanske var korkade frågor... Jag är nog mest intresserad av hur det funkar att spelleda sitt eget barn (jag brukar bli anklagad för att favorisera enskilda spelare med min spelgrupp idag, och de är ju vuxna människor
Har som sagt inte testat än, men jag känner igen problemen...
Rising
Vila i frid
Fast här kan ju pappa spelleda...
...så introduktionsäventyrets "viktighet" minskar ju en aning. Om ungen skulle lära sig att spela på egen hand hade det varit en annan femma. Fast å andra sidan var ju det här barnet tio år, så jag tror han/hon klarar spel i DoD6:s svårighetsgrad. I vart fall med lite hjälp från farsan.
Jag lärde mig ju DoD när jag var åtta, och jag var ändå för korkad för att lära mig hur stridssystemet i Ensamma Vargen funkade. Vad jag menar är att ungar är ganska grymma, och så fort de fattat att de kan ändra de regler de inte gillar så lär de sig rollspel riktigt snabbt. När jag bläddrar i gamla DoD nu, och verkligen LÄSER reglerna (har trott att jag kunnat dem utantill sedan lååååååångt tillbaka) så märker jag ju att jag missförstått vissa grejer REJÄLT, men inte värre än att det varit spelbart och fungerat på sitt sätt.
Jag håller iofs med om att EON och Neotech är way off, men jag hävdar bestämt att DoD6 ska med på listan över vettiga nybörjarspel. Du har ju ingen "värld" i traditionell mening. Bara en "stämning" och det tycker jag räcker för att kluriga spelledare skall börja konstruera sina egna äventyr. Faktum är att jag som barn inte orkade köra ett enda riktigt äventyr förrän jag var 12-13 någonting, (jag provade på lite tidigare, visst, men hade för dålig koncentrationsförmåga och det blev fel hela tiden) jag hittade på och improviserade i stort sett alla äventyr fram tills dess, och jag tror att om spelledaren känner sig bekväm nog att kunna göra sina egna äventyr, då är resten en ren barnlek.
...och DoD6 är nog (tror jag) ett typiskt bra rollspel om man vill få spelledaren hemmastadd. Det finns spelledartips i boken, det behövs bara två böcker (regelboken + Jorges) för att man ska ha GOTT om material till hundratals äventyr, och reglerna är så enkla att spelledaren kan hålla tempot uppe hela tiden.
/Rising
...så introduktionsäventyrets "viktighet" minskar ju en aning. Om ungen skulle lära sig att spela på egen hand hade det varit en annan femma. Fast å andra sidan var ju det här barnet tio år, så jag tror han/hon klarar spel i DoD6:s svårighetsgrad. I vart fall med lite hjälp från farsan.
Jag lärde mig ju DoD när jag var åtta, och jag var ändå för korkad för att lära mig hur stridssystemet i Ensamma Vargen funkade. Vad jag menar är att ungar är ganska grymma, och så fort de fattat att de kan ändra de regler de inte gillar så lär de sig rollspel riktigt snabbt. När jag bläddrar i gamla DoD nu, och verkligen LÄSER reglerna (har trott att jag kunnat dem utantill sedan lååååååångt tillbaka) så märker jag ju att jag missförstått vissa grejer REJÄLT, men inte värre än att det varit spelbart och fungerat på sitt sätt.
Jag håller iofs med om att EON och Neotech är way off, men jag hävdar bestämt att DoD6 ska med på listan över vettiga nybörjarspel. Du har ju ingen "värld" i traditionell mening. Bara en "stämning" och det tycker jag räcker för att kluriga spelledare skall börja konstruera sina egna äventyr. Faktum är att jag som barn inte orkade köra ett enda riktigt äventyr förrän jag var 12-13 någonting, (jag provade på lite tidigare, visst, men hade för dålig koncentrationsförmåga och det blev fel hela tiden) jag hittade på och improviserade i stort sett alla äventyr fram tills dess, och jag tror att om spelledaren känner sig bekväm nog att kunna göra sina egna äventyr, då är resten en ren barnlek.
...och DoD6 är nog (tror jag) ett typiskt bra rollspel om man vill få spelledaren hemmastadd. Det finns spelledartips i boken, det behövs bara två böcker (regelboken + Jorges) för att man ska ha GOTT om material till hundratals äventyr, och reglerna är så enkla att spelledaren kan hålla tempot uppe hela tiden.
/Rising
Re: Skratt bäst som skrattar sist
Är det bara jag som tycker "Snorlax" låter jätteäckligt?
*lär Storuggla att säga "Clefairy" med söt liten röst och skutta fram som en rosa pälsboll*
Du är inte hipp förrän du känner till Clefairy.
Är det bara jag som tycker "Snorlax" låter jätteäckligt?
*lär Storuggla att säga "Clefairy" med söt liten röst och skutta fram som en rosa pälsboll*
Du är inte hipp förrän du känner till Clefairy.