Nekromanti Hjältedåd

Johan K

Gammal & dryg
Joined
22 May 2000
Messages
12,401
Location
Lund
Små hjältedåd...

Well, hoppas att man kan räkna detta som hjältedåd..
Jag hoppas att man kan det iaf..
Hursomhellst, jobbar ju som sagt elevassisten i träningsskolan. Där har vi ju en bunt med elever som inte har det så lätt här i livet.. De hjältedåd som en annan förösker göra där är att hjälpa att lära de här elever ta små steg mot egna segrar här i livet, som t. ex att kunna göra den där saken som de inte kunde innan som kan vara att knäppa den där jackan till att skriva sin namn.

/ Johan K, som har 7 små hjältar i sin klass !! :gremlaugh:
 

Marcus J

Hero
Joined
8 Oct 2003
Messages
950
Location
Göteborg
Varning, dålig ordvits nedan.

Jaså, du tycker att det är hjältedåd att skjuta med pistol på bilar? :gremgrin:

/Marcus som läste det som det från början
 

GoblinGurra

Swordsman
Joined
28 Sep 2004
Messages
421
Location
Karlstad
Det mest hjältemodiga jag har gjort är att rädda en liten irreterande unge vid namn Edvin från att drunkna.
Sen har jag räddat en skog från att brinna ner...
 

Rickard

Urverk speldesign
Joined
15 Oct 2000
Messages
18,317
Location
Helsingborg
Re: Vilken hjälte! [OT]

"Det är alltså inte frågan om du blir statsminister, utan [/b]när[/b] ... :gremwink:"
Ja, självklart.. Vem kan motstå min karisma? :gremsmile: Synd bara att politik är så himla tråkigt.. Jag kan till och med höja ribban lite och säga att jag kommer att bli den första svarta statsministern.. Då får jag i alla fall jobba lite..

/Han som fnittrar lite åt KraggenOogs svar (i ett annat inlägg) och förstår att Kraggen tydligen inte bott på landet
 

malmkvist

Warrior
Joined
9 Oct 2004
Messages
236
Location
1) Halmstad 2) På sjön
självmord

Kom på att jag också har hjölpt en kvinna två gånger att inte svälja en burk piler. Sista gången så tog jag med mig burken hem och gömde den hemma hos mig.
 

hraufnir

Swordsman
Joined
25 Sep 2003
Messages
772
Location
Luleå
Re: självmord

Mina hjältedåd ligger i att jag över telefon har övertalat en ung tjej att inte ta livet av sig. Det tog många ord, en del tårar och mycket kraft. Men hon klarade sig, och jag har talat med henne nu 4 år senare och hon tackade mig för att jag fått henne att inse att det var dumt att ta livet av sig. Det kändes varmt inombords. Samt att jag fick förståelse från läraren på gymnasiet dagen efter den natten då jag kom försent och inte kunde koncentrera mig på hela dagen.

Sen har jag även varit den som följt med en klasskompis till lassa mitt i natten i ambulans då hon fick ett våldsamt anfall av njursten. Jag fick med min fulla kraft (hon e halva mig i storlek... och styrka vanligtvis, men hon hade så ont att hon blev omänskligt stark) hålla henne från att bokstavligt krafsa hål i sig egen mage. Jag satt där med henne på sjukhuset till klockan 6 på morgonen då hennes mor dök upp.

Det största hjältedådet i min närvaro jag varit med om var i england våren 2004.
Jag läser till lärare och min klass var i London två veckor. I min klass hade vi en kille som kom från Holland till att börja med.
Han var med mig i den klass vi hjälpte till med, och vi hade blivit lovade att sista dagen där få följa med klassen till största nöjesfältet i utkanten av London. Dagen innan fick skolan, som var motsvarande låg/mellanstadieskola och hade OTROLIGT blandad etnicitet, en liten holländsk flicka som inte kunde ett ord engelska. Då valde denna killen att tacka nej till en betald heldag på ett nöjesfält för att stanna kvar på skolan i två dagar och hjälpa denna unga tjej att komma in i klassen och börja med engelskan och landa ordentligt.

Eftersom jag skall bli lärare är DET det största hjältedådet i min omgivning någonsin! Det värderade jag så högt.
 

Foggmock

Myrmidon
Joined
26 Aug 2000
Messages
4,596
Location
Malmö
Jag hittade en gubbe avsvimmad(andning och puls var OK) i vägkanten en mörk söndagkväll när jag cyklade hem från uv-rugbyn. Ringde plingplongtaxin och försökte väcka honom med det som kallas "lätta stimuli" men no luck. Visade sig att gubben fått ett slaganfall och att jag fick stå med i tidningen, dock som "ung man" och inte med mitt hjältenamn.

Sen var det ganska nyligen en gubbe på tåget som skar sig på en utstickande metallbit på en dricka-automat och pissade blod överallt. Eftersom jag var iklädd grönkläderna slet jag snabbt upp ett första förband (strålsteriliserat 1987) och rusade för att lägga om såret. Min hjältesaga var dock all när en av tågtanterna kom med sin förstahjälpenlåda och bara knuffade undan mig. Besviken och med ett bortslösat första förband fick jag återvända till min plats.. :gremfrown:
 

Lindenius

Swashbuckler
Joined
10 Jun 2003
Messages
1,896
Location
Umeå
Re: Vilken hjälte! [OT]

Jag kan till och med höja ribban lite och säga att jag kommer att bli den första svarta statsministern
Varför inte höja den ännu högre och försöka bli USA:s förste svarte president?

//erik. trötturu
 

Svarte Faraonen

Sumer is icumen in
Joined
12 Oct 2000
Messages
10,864
Location
Värnhem, Malmö
Mina hjältedåd, om man ska kalla dem så, har mest bestått i att jag har gjort det jag är bäst på, prata. Det kanske inte är så mycket, men jag har alltid försökt att ställa upp och tala med de av mina vänner som behövt någon att bikta sig för, även i vissa olägliga situationer. I övrigt har jag inte riktigt genomfört några hjältedåd, dessvärre.
 

Johan K

Gammal & dryg
Joined
22 May 2000
Messages
12,401
Location
Lund
Nog så viktigt !

har mest bestått i att jag har gjort det jag är bäst på, prata. Det kanske inte är så mycket, men jag har alltid försökt att ställa upp och tala med de av mina vänner som behövt någon att bikta sig för
Det här tror jag just är nog så viktigt !!
Tror bestämmt att det kan räcka med att "bara" prata av sig & ha någon aatt göra det med i vissa fall.
Känns alltid bättre när man pratat av sig en del, så är det för mig iaf.
 

Penjurab

Veteran
Joined
27 May 2005
Messages
10
Location
Stockholm (Rågsved)
Eldsvåda

Jag hindrade min familjs lägenhet från att brinna upp.

Det var nyårskvällen 2003/2004.

Min yngre bror, då 16, hade bestämt sig för att fira det nya året genom att ha en fin middag med några från sin skolklass. De köpte dricka (finaste cidern), några köttbitar och lite chokladglass till efterrätten.

Jag själv hade ingenting för mig, eftersom alla polarna var ute någonstans jag inte orkade ta mig till och flickvännen var tio mil norrut med sin familj. Jag satt på ett internetcafé tills de stängde och begav mig sedan hemåt. Vid ungefär halv elva kommer jag hem, och känner en stark röklukt i lägenheten.

Min bror möter mig i hallen, fint uppklädd, och informerar mig glatt om att han råkade bränna vid en biff eller nåt och jag inte bör oroa mig. Jag bryr mig inte om speciellt mycket, och jag tänker inte störa honom med whatever han håller på med, så jag för att sätta mig och spela på datorn med teven på i bakgrunden. Förresten, informerar han, brandlarmet gick, men det har han löst nu.

En kort notis om brandvarnaren vi hade då: Det var egentligen två brandvarnare, en på väggen och en i taket. Den på väggen skulle egentligen inte sitta där enligt reglerna, så en till blev insatt 20 cm från den gamla - flytta saker hör visst inte hantverkare till. Anyway.

Min bror har på ett smidigt sätt stängt av båda brandlarmen genom att ta ut batteriet på den ena, och slita loss den andra och slängt hårt i golvet. Precis innan han skall gå ut med sitt sällskap för att se på fyrverkerierna talar han återigen om att han har bränt kött (jag är ganska säker på att han hade druckit mer än cider) och att jag inte ska oroa mig om larmet går.

Bara någon minut efter tolvslaget och "ring, klocka, ring" börjar det pipa utav bara helvete. Jag tänker ett snabbt "vafan" och kollar brandvarnarna. Den halvtrasiga brandvarnare som ligger på hallbyrån låter utav bara den, så jag stänger av den. Jag vet nämligen var off-knappen sitter.

Jag skall precis gå in i mitt rum igen och döda lite mer ondingar på datorn, när jag återigen känner röklukt. jag börjar nu bli ännu mer irriterad på brorsan. Jag går ut i köket för att öppna ett fönster och sätta på fläkten - och märker att bordsduken brinner.

Tydligen har lillebror använt stearinljus till sin middag. Han släckte dem inte, och nu har ljuset brunnit ner till den där plastiga dekorationen runt basen. Plasten smälter och rinner ner på bordsduken, som antänds. När jag lägger märke till elden, har den bränt upp en prydlig cirkel på 20cm diameter, farligt nära gardinerna.

En DN får agera filt, och elden släcks snabbt. Jag ringer upp mina föräldrar först (eftersom jag är ond och är medveten om vad som händer med lillebror nu) och sedan brorsan själv. Oturligt nog verkar alla vara berusade och ingen bryr sig mer än att klappa mig lite på axeln och informera mig om att jag missade fyrverkerierna.

Senare var de mer tacksamma, men jag tycker nog inte att det är värt ens en hjältepoäng - jag räddade lägenheten, eftersom jag satt och spelade datorspel vid tolvslaget. Hurra.
 
Top