Nekromanti HJÄLP SÖKES!!!!!
- Thread starter Malin_UBBT
- Start date
Åh, en enkät med frågor. Det har jag aldrig kunnat motstå att svara på.
Och alla studerar mer eller mindre helhjärtat på universitet.
Negativa effekter: Samma som med vilken hobby som helst; det finns risk att man lägger ned för mycket tid på den och för lite på det man egentligen borde göra.
Media: Med media menar jag nu mindre seriösa nyhetskällor som Expressen, Aftonbladet och TV4. De består av en samling halvlitterata schimpanser som låtsas att de sysslar med nyhetsförmedling, men egentligen försöker tjäna pengar i första hand. Då är sanningen helt ointressant om bantningstips, dokusåpor och sensationshysteri säljer bättre. Jag har aldrig läst någon artikel i Aftonbladet eller Expressen som handlat om något jag kännt till utan att den innehållit pinsamma faktafel. Extrapolering ger att de artiklar som handlar om andra saker, som kriget i Irak, innehåller samma mängd faktafel. Alltså är de inte värda att ta på allvar.
Mer seriösa nyhetsmedia, som Dagens Nyheter och liknande är ofta relativt positiva när de skriver om rollspel.
Min egen kriminella bana är ett misslyckat, och nu preskriberat, försök att stjäla en H&M-affisch ur en busskur. Andra jag spelar med har eventuellt brott av en liknande eller lägre magnitud på sitt samvete, men knappast något värre.
Jag är emot alla droger utom alkohol. Jag tycker att man ska ha rätt att skjuta rökare i självförsvar om de kommer inom fem meter med en tänd cigarett. Alkohol och rollspel bör inte kombineras, annat än i extrema undantagsfall.
/tobias
Jag började antingen 1984 eller 1985 (är inte helt säker). Det var några av de äldre ungarna i kvarteret som spelade och snart gjorde alla ungar det, oavsett ålder och kön. Jag var 10.
Har redan besvarats av folk som orkar skriva mer än jag.
Jag ser mig inte som en del av ett kollektiv på en enda fläck. Jag ser oss som en grupp individer med ett gemensamt intresse. Jag har spelat rollspel med mellan två och sex personer på en gång.
Jag är inte med i någon förening mer än på pappret, men bland de jag spelar rollspel med hittar man män mellan 20 och 30 med skägg. Mängden skägg kan variera ner till skäggstubb eller några ynkliga hårtestar, men det finns där. Ibland är skägget bara mentalt. Skägget är den manlige rollspelarens viktigaste attribut!
Och alla studerar mer eller mindre helhjärtat på universitet.
Positiva effekter: Utvecklad kreativitet, improvisationsförmåga, förmåga att tala i grupp, att leva sig in i andras situationer och så vidare.
Negativa effekter: Samma som med vilken hobby som helst; det finns risk att man lägger ned för mycket tid på den och för lite på det man egentligen borde göra.
Media: Med media menar jag nu mindre seriösa nyhetskällor som Expressen, Aftonbladet och TV4. De består av en samling halvlitterata schimpanser som låtsas att de sysslar med nyhetsförmedling, men egentligen försöker tjäna pengar i första hand. Då är sanningen helt ointressant om bantningstips, dokusåpor och sensationshysteri säljer bättre. Jag har aldrig läst någon artikel i Aftonbladet eller Expressen som handlat om något jag kännt till utan att den innehållit pinsamma faktafel. Extrapolering ger att de artiklar som handlar om andra saker, som kriget i Irak, innehåller samma mängd faktafel. Alltså är de inte värda att ta på allvar.
Mer seriösa nyhetsmedia, som Dagens Nyheter och liknande är ofta relativt positiva när de skriver om rollspel.
Jag tycker att kriminalitet är fel och borde förbjudas!
Min egen kriminella bana är ett misslyckat, och nu preskriberat, försök att stjäla en H&M-affisch ur en busskur. Andra jag spelar med har eventuellt brott av en liknande eller lägre magnitud på sitt samvete, men knappast något värre.
Jag är emot alla droger utom alkohol. Jag tycker att man ska ha rätt att skjuta rökare i självförsvar om de kommer inom fem meter med en tänd cigarett. Alkohol och rollspel bör inte kombineras, annat än i extrema undantagsfall.
/tobias
För lite drygt två år sen. Spelade Baldur's Gate 2 (baserar sig på Dungeons & Dragons), blev intresserad av spelet som det var baserat på, och lade in en tråd i kontaktforumet här på rollspel.nu. Ett par månader senare var det nån jeppe som hittade det där inlägget när han ville samla ihop en spelgrupp. Resten är historia.
Kan noteras att jag alltså var 19 år när jag började, vilket kan vara lite i överkant av "vanlig" startålder.
Övriga (läs: Rising) har besvarat detta mycket bättre än jag kan.
Rollspel är ju i första hand en gruppaktivitet, men en tendens som jag märkte i min förra grupp är att en person som är ledare i verkliga livet kan ta med sig den rollen in i spelet och bli ledare även "in-game" (personen i fråga är före detta yrkesofficer - detta kan förstås vara ett extremfall). Min nuvarande grupp har en mer jämn fördelning av ansvar.
Antal har svängt mellan 3 pers som minst (om några inte kan komma) till 7 pers. Detta exklusive spelledare.
Min förra grupp: 5 studenter (inklusive mig), en datapedagog och den tidigare nämnde officeren. Enda kvinnan i denna grupp var ihop med en av de andra, dock var hon allt annat än "påhäng" vilket kan uppstå när folks flick/pojkvänner hänger med.
Nuvarande grupp: 3 studenter, en kartograf, en biomedicinare och två "annat löst folk". Bara män.
Stil: Förutom mig (nörd) är de rollspelare jag mött folk som det knappast "syns på" vad de gör på fritiden. En viss tendens till intellektualitet (ibland i överflöd) kan ju märkas.
Min teori är att allt som stimulerar höger hjärnhalva/fantasin (böcker, rollspel, film) kan vara farligt för folk som inte kan skilja på fantasi och verklighet, m.a.o. knarkare och psykiskt sjuka. Att man skulle bli sjuk av rollspel finns så vitt jag vet inga belägg för.
Positiva effekter: Vi nördar kommer ut och träffar folk ibland.
Allvarligt talat, motion av höger hjärnhalva är inte fel, och dessutom är det ju en social aktivitet.Som andra har sagt, det grövsta som sker är nog pbp-användande (datorprogrammen, inte någon ny drog!).
Pom
Swashbuckler
Re: Ett livsöde till
Det är egentligen rätt klurigt. Olika grenar av kristendomen har hävdat lite olika saker om Jesu grad av mänsklighet och gudomlighet.
Jag har inte kollat i Green Ronins Testament. Visserligen fokuserar det på GT, men det kan ju finnas funderingar kring Jesus också där.
Jag skrev det och suddade ut det eftersom jag tyckte mig lång nog ändå inläggsmässigt.
Det är egentligen rätt klurigt. Olika grenar av kristendomen har hävdat lite olika saker om Jesu grad av mänsklighet och gudomlighet.
Jag har inte kollat i Green Ronins Testament. Visserligen fokuserar det på GT, men det kan ju finnas funderingar kring Jesus också där.
Började spela rollspel för snart tio år sedan. Då jag var tio år gammal. Jag fick kontakt med rollspelen genom en kompis som köpt några böcker och vi började spela. Spelar i dag med i stort sett samma människor som då.
Jag ser oss inte som ett kollektiv. Jag gjorde det en gång i tiden, innan jag började hänga här, men efter att ha pratat mycket med olika rollspelare från hela Sverige har jag förstått att det inom rollspelen finns stora skillnader mellan olika människor, det enda vi har gemensamt är väl egentligen rollspelen. Sen har man väl mer gemensamt med vissa än andra. Precis som i samhället i stort alltså. Sen kanske man genom rollspelen kommer i kontakt med en viss sorts kultur också. Fantasy och science fiction till exempel. Men det är för att man ofta börjar spela den sortens rollspel, så då faller det sig naturligt att läsa sådan litteratur. Men det är ju inte så att alla rollspelare läser fantasy och science fiction. Jag gjorde det väldigt mycket förut, men inte så jättemycket nu. I min erfarenhet är det jobbigt att rollspela om man är mindre än fyra (spelledare inkluderad) och fler än sex.
Jag ingår inte i någon förening. Men de jag spelar med, min grupp, är alla mellan 18 och 20 år gammla (vi känner varandra från grundskolan så det är inte så konstigt), män, några av oss studerar på universitet och några av oss gör det inte. Några går fortfarande på gymnasiet men planerar väl att studera på universitet. Vissa kommer från en akademisk bakgrund med universitetslärare och doktorer, vissa med föräldrar som är grundskolelärare och vissa som är arbetare. Vanligast är nog ändå en akademisk bakgrund. Jag tror inte att det finns något som en typsik rollspelare. Här finns alla klädstilar, frisyrer osv. Men det är klart, det finns ju en hel del kufar med lite udda klädstil. Men det är inte så att när man blir rollspelare går man ut och köper en viss sorts kläder och klipper håret på ett visst sätt. I alla fall inte bland de rollspelare jag umgås med. Vi ser ut som alla andra.
Man övar sin fantasi, man blir bättre på att improvisera, att tala och så. Negativa effekter vet jag inte riktigt. Man kanske blir lite insnöad på rollspel ibland? Mediernas spekulationer är helt befängda. Människor som redan har någon psykisk störning kanske kan bli påverkade av rollspel, men då finns det ju massor med andra faktorer som kan påverka dem i samhället. Man kan ju skilja på vad som händer i rollspelen och vad som är verklighet.
Jag har inte träffat några rollspelare som jag vet tar andra droger än tobak och alkohol, däremot någon som genom rollspelandet tagit sig ut ur ett drogberoende. Kriminaliteten bland rollspelare är nog väldigt låg. Vi sitter ju inne och spelar rollspel istället för att gå ut och råna butiker. Jag tycker inte att man ska begå brott. Men om du även snackar alkohol och tobak så visst festar jag och mina kompisar en hel del, men inte när vi spelar rollspel. Som andra ungdomar alltså. Röker även själv och har andra i min rollspelsgrupp som också gör det.
Vet inte riktigt hur man skulle hamna fel genom att spela rollspel. Det är ungefär som att titta på film eller läsa böcker. Ett fritidsnöje, fast det är roligare eftersom man umgås med sina kompisar och snackar med dom istället för att sitta tysta och se film tillsammans. Även om vi nu gör det en hel del också.
Hoppas jag varit till någon hjälp.
/Jonas
Man Mountainman
Storsvagåret
Hej!
Jag svarar på de frågor som har relevans för mig personligen, eftersom du förmodligen fått en tillfredsställande mängd svar på de mer allmänna frågorna.
[/I]Hur och när började Du själv spela rollspel? [/I]
Jag började spela höstterminen i sjuan, för drygt sex år sedan. Jag hamnade då i en ny klass och fick nya polare, och det var dom som introducerade mig. Jag hade varit nyfiken på rollspel redan innan, främst eftersom min pappa spelade när han var ung (på sjuttiotalet) och hade berättat en del för mig.
Ser ni Er som en kollektiv rörelse eller är det den enskilda människan som är i centrum? Hur många är man i ett rollspel? (antar att det kan vara olika men minst antal o max antal osv…)
Personligen har jag alltid varit en sucker för att betrakta mig som en del av en rörelse, kanske inte bestående av "rollspelare" specifikt, men iallafall av "nördar". Dock är väl gemenskapen i första hand kulturell, inte så mycket så att det faktiskt finns en organisation som förenar oss alla ( Sverok har väl ett tag kvar innan det kan göra några sådana anspråk).
När jag spelar rollspel föredrar jag tre-fyra spelare och en spelledare. Jag kan sträcka mig upp till fem spelare, men därutöver blir deltagarna så många att det är svårt för den enskilde spelaren att komma till tals. Med bara två spelare förlorar man lite av den gruppdynamik som är en av de saker som gör rollspel roligt.
Vilka människor hittar man i Er förening? Ex: kön, ålder, bakgrund, utbildning etc. Hur ser en ”typisk” rollspelare ut? (kläder, frisyr etc)
Min förening hemma i Luleå är en studentförening, och deltagarna är alltså studenter, i första hand teknologer (eftersom Luleå universitet är tekniskt präglat). Männen utgör en förkrossande majoritet, förstås. Vad gäller den typiska rollspelaren så tror jag att det är svårt att hitta gemensamma faktorer. Rollspel är ingen "scen-subkultur"; det finns inga idoler vars klädstil man kan imitera. Så rollspelare klär väl sig som folk gör mest, även om jag inte tvivlar på att det finns en större andel rollspelare som även tillhör andra subkulturer med speciella yttre kännetecken än bland befolkningen at large. Sedan hyser jag även en teori om att rollspelare gärna odlar skägg.
Positiva/ negativa effekter av att spela rollspel? Media har ju uttryckt en viss fara med att spela rollspel, vad tycker Du om deras spekulationer?
Jag är av den mycket bestämda åsikten att alla dylika idéer är rent nonsens. Att tro att man skulle bli mordisk av att spela rollspel är analogt med att tro att man skulle bli en rovgirig fastighetsspekulant med skottkärrekomplex av att spela monopol. De positiva effekterna av rollspel är precis de man kan förvänta sig: man lär sig saker och har kul tillsammans med likasinnade. De negativa effekterna är väl helt enkelt att så länge man spelar rollspel så är man hindrad från att göra andra saker, som att plugga, träna eller på andra sätt öka sin status som väloljad kugge i samhällsmaskineriet
.
Hur ställer Ni er till kriminalitet och droger i allmänhet? Förekommer det mycket droger/ kriminalitet i denna kultur?
Skämtar du? Rollspelare är ju töntar! Vi är alldeles för mesiga för att begå brott och knarka, möjligtvis med undantag av vissa förbrytelser av upphovsrättslig karaktär
.
Jag svarar på de frågor som har relevans för mig personligen, eftersom du förmodligen fått en tillfredsställande mängd svar på de mer allmänna frågorna.
[/I]Hur och när började Du själv spela rollspel? [/I]
Jag började spela höstterminen i sjuan, för drygt sex år sedan. Jag hamnade då i en ny klass och fick nya polare, och det var dom som introducerade mig. Jag hade varit nyfiken på rollspel redan innan, främst eftersom min pappa spelade när han var ung (på sjuttiotalet) och hade berättat en del för mig.
Ser ni Er som en kollektiv rörelse eller är det den enskilda människan som är i centrum? Hur många är man i ett rollspel? (antar att det kan vara olika men minst antal o max antal osv…)
Personligen har jag alltid varit en sucker för att betrakta mig som en del av en rörelse, kanske inte bestående av "rollspelare" specifikt, men iallafall av "nördar". Dock är väl gemenskapen i första hand kulturell, inte så mycket så att det faktiskt finns en organisation som förenar oss alla ( Sverok har väl ett tag kvar innan det kan göra några sådana anspråk).
När jag spelar rollspel föredrar jag tre-fyra spelare och en spelledare. Jag kan sträcka mig upp till fem spelare, men därutöver blir deltagarna så många att det är svårt för den enskilde spelaren att komma till tals. Med bara två spelare förlorar man lite av den gruppdynamik som är en av de saker som gör rollspel roligt.
Vilka människor hittar man i Er förening? Ex: kön, ålder, bakgrund, utbildning etc. Hur ser en ”typisk” rollspelare ut? (kläder, frisyr etc)
Min förening hemma i Luleå är en studentförening, och deltagarna är alltså studenter, i första hand teknologer (eftersom Luleå universitet är tekniskt präglat). Männen utgör en förkrossande majoritet, förstås. Vad gäller den typiska rollspelaren så tror jag att det är svårt att hitta gemensamma faktorer. Rollspel är ingen "scen-subkultur"; det finns inga idoler vars klädstil man kan imitera. Så rollspelare klär väl sig som folk gör mest, även om jag inte tvivlar på att det finns en större andel rollspelare som även tillhör andra subkulturer med speciella yttre kännetecken än bland befolkningen at large. Sedan hyser jag även en teori om att rollspelare gärna odlar skägg.
Positiva/ negativa effekter av att spela rollspel? Media har ju uttryckt en viss fara med att spela rollspel, vad tycker Du om deras spekulationer?
Jag är av den mycket bestämda åsikten att alla dylika idéer är rent nonsens. Att tro att man skulle bli mordisk av att spela rollspel är analogt med att tro att man skulle bli en rovgirig fastighetsspekulant med skottkärrekomplex av att spela monopol. De positiva effekterna av rollspel är precis de man kan förvänta sig: man lär sig saker och har kul tillsammans med likasinnade. De negativa effekterna är väl helt enkelt att så länge man spelar rollspel så är man hindrad från att göra andra saker, som att plugga, träna eller på andra sätt öka sin status som väloljad kugge i samhällsmaskineriet
. Hur ställer Ni er till kriminalitet och droger i allmänhet? Förekommer det mycket droger/ kriminalitet i denna kultur?
Skämtar du? Rollspelare är ju töntar! Vi är alldeles för mesiga för att begå brott och knarka, möjligtvis med undantag av vissa förbrytelser av upphovsrättslig karaktär
.
"1. Hur och när började Du själv spela rollspel? "
Jag kom i kontakt med det i trean-fyran och har spelat mer eller mindre oavbrutet sedan dess. Har väl spelat i 12-13 år vid det här laget.
"3. Ser ni Er som en kollektiv rörelse eller är det den enskilda människan som är i centrum? Hur många är man i ett rollspel? (antar att det kan vara olika men minst antal o max antal osv…)"
Inte precis. Det finns många rollspelare som jag inte känner att jag har något gemensamt med. När vi spelar så brukar vi vara mellan fyra och sju personer. Personligen föredrar jag mindre grupper på fyra till fem.
"4. Vilka människor hittar man i Er förening? Ex: kön, ålder, bakgrund, utbildning etc. Hur ser en ”typisk” rollspelare ut? (kläder, frisyr etc)"
Jag är passiv medlem i flera föreningar. De jag spelar med är relativt många. De flesta av dem är studerande på universitet eller så har de ambitioner att studera där. Några av dem är redan färdiga. De jag spelar regelbundet med är bara män mellan 23 och 33, alla med svensk bakgrund. Invandrare och kvinnor är underrepresenterade när det gäller bordsrollspel.
Alla jag någonsin spelat med mer än en gång har varit normalt klädda personer som inte utmärkt sig på något sätt som specifikt skulle kunna relateras till deras rollspelande. Jag tror inte att man kan skapa någon slags typisk rollspelare som klär sig på ett visst sätt och har vissa åsikter. Någon slags akademiker/medelklassbakgrund är nog vanligt men det är det enda gemsamma drag som jag har sett hos många rollspelare.
"5. Positiva/ negativa effekter av att spela rollspel? Media har ju uttryckt en viss fara med att spela rollspel, vad tycker Du om deras spekulationer?"
Positivt: Utvecklar fantasin och kreativiteten, dessutom är det ett bra ett sätt att umgås. I mångt och mycket så har rollspelandet samma fördelar som andra hobbies som utövas i flock.
Negativa: Som Risings påpekade så har vissa rollspel en ganska unken människosyn och en förkärlek för att lösa problem med våld. Något man bör vara uppmärksam på.
"6. Hur ställer Ni er till kriminalitet och droger i allmänhet? Förekommer det mycket droger/ kriminalitet i denna kultur? "
En ganska dåligt fråga egentligen. Det korrekta svaret är väldigt lätt att gissa vare sig man knarkar järnet eller ej.
Nej, jag har aldrig använt eller ens kommit i kontakt med droger. Vad jag vet så har ingen av de rollspelare som jag känner och spelar med heller gjort det. I alla fall inte i samband med eller på grund av sitt rollspelande. Jag är starkt negativ till både droger och att dricka sig stupfull varje helg.
Det är svårt att kombinera alkohol och rollspelande eftersom det är svårt att leva sig in i sin roll på ett trovärdigt sätt om man är berusad. Jag har druckit lite mjöd i samband med ett lajvmöte förra helgen men det är enda gången som jag kombinerat rollspel och alkohol.
Jag tror inte att rollspelare knarkar, dricker eller är mer kriminella än folk i gemen. De har ett liv även utanför sitt rollspelande som påverkar hur de uppför sig och agerar. Särskilt när man blir lite äldre så märker man dessutom att rollspelandet stjäl tid ifrån andra sociala aktiviteter som att festa, ta hand om ungarna och umgås med familjen.
Jag kom i kontakt med det i trean-fyran och har spelat mer eller mindre oavbrutet sedan dess. Har väl spelat i 12-13 år vid det här laget.
"3. Ser ni Er som en kollektiv rörelse eller är det den enskilda människan som är i centrum? Hur många är man i ett rollspel? (antar att det kan vara olika men minst antal o max antal osv…)"
Inte precis. Det finns många rollspelare som jag inte känner att jag har något gemensamt med. När vi spelar så brukar vi vara mellan fyra och sju personer. Personligen föredrar jag mindre grupper på fyra till fem.
"4. Vilka människor hittar man i Er förening? Ex: kön, ålder, bakgrund, utbildning etc. Hur ser en ”typisk” rollspelare ut? (kläder, frisyr etc)"
Jag är passiv medlem i flera föreningar. De jag spelar med är relativt många. De flesta av dem är studerande på universitet eller så har de ambitioner att studera där. Några av dem är redan färdiga. De jag spelar regelbundet med är bara män mellan 23 och 33, alla med svensk bakgrund. Invandrare och kvinnor är underrepresenterade när det gäller bordsrollspel.
Alla jag någonsin spelat med mer än en gång har varit normalt klädda personer som inte utmärkt sig på något sätt som specifikt skulle kunna relateras till deras rollspelande. Jag tror inte att man kan skapa någon slags typisk rollspelare som klär sig på ett visst sätt och har vissa åsikter. Någon slags akademiker/medelklassbakgrund är nog vanligt men det är det enda gemsamma drag som jag har sett hos många rollspelare.
"5. Positiva/ negativa effekter av att spela rollspel? Media har ju uttryckt en viss fara med att spela rollspel, vad tycker Du om deras spekulationer?"
Positivt: Utvecklar fantasin och kreativiteten, dessutom är det ett bra ett sätt att umgås. I mångt och mycket så har rollspelandet samma fördelar som andra hobbies som utövas i flock.
Negativa: Som Risings påpekade så har vissa rollspel en ganska unken människosyn och en förkärlek för att lösa problem med våld. Något man bör vara uppmärksam på.
"6. Hur ställer Ni er till kriminalitet och droger i allmänhet? Förekommer det mycket droger/ kriminalitet i denna kultur? "
En ganska dåligt fråga egentligen. Det korrekta svaret är väldigt lätt att gissa vare sig man knarkar järnet eller ej.
Nej, jag har aldrig använt eller ens kommit i kontakt med droger. Vad jag vet så har ingen av de rollspelare som jag känner och spelar med heller gjort det. I alla fall inte i samband med eller på grund av sitt rollspelande. Jag är starkt negativ till både droger och att dricka sig stupfull varje helg.
Det är svårt att kombinera alkohol och rollspelande eftersom det är svårt att leva sig in i sin roll på ett trovärdigt sätt om man är berusad. Jag har druckit lite mjöd i samband med ett lajvmöte förra helgen men det är enda gången som jag kombinerat rollspel och alkohol.
Jag tror inte att rollspelare knarkar, dricker eller är mer kriminella än folk i gemen. De har ett liv även utanför sitt rollspelande som påverkar hur de uppför sig och agerar. Särskilt när man blir lite äldre så märker man dessutom att rollspelandet stjäl tid ifrån andra sociala aktiviteter som att festa, ta hand om ungarna och umgås med familjen.
Krille
Super Moderator
Lite perspektiv
För att få lite perspektiv så ska jag skriva om dina frågor, fast ur en annan subkultur/hobby.
Jag vet faktiskt inte vad som skrämmer mig mest: att de där frågorna förekommer om rollspel och rollspelare, eller att rollspelarna accepterar det och svarar på dem som om de vore seriösa och vettiga frågor. Till och med jag själv gick i den fällan.
Du kommer säkert upptäcka att förutom en och annan knasboll (jag tar inte Arvidos svar på allvar för fem öre) så förekommer inte droger värre än kaffe, alkohol och tobak hos rollspelare, och när det gäller alkohol så intages den inte vid rollspelande utan på helt vanligt festande.
Det är heller ingen som frågar om droger och kriminalitet när det gäller counterstrike-spelande, schack, frimärkssamlande, politisk aktivism, modellbyggande och andra typiska folkrörelser. Möjligen är det en fråga om doping och läktarvåld i samband med diverse idrottsrörelser, men där ses det av rörelsen och allmänheten som ett otyg som måste bekämpas, men väldigt sällan så ses dessa rörelser som orsak till problemen. Till och med när den berömda "innebandyligan" fälldes för rån så var det ingen som någonsin fick för sig att anklaga innebandysporten som kriminell fostrare.
Så varför ifrågasätter ingen varför folk ens frågar om droger och kriminalitet hos rollspelare? Är hobbyn fortfarande så suspekt i allmänhetens ögon?
För att få lite perspektiv så ska jag skriva om dina frågor, fast ur en annan subkultur/hobby.
Plötsligt ser en hel del av frågorna väldigt, väldigt märkliga ut.
Jag vet faktiskt inte vad som skrämmer mig mest: att de där frågorna förekommer om rollspel och rollspelare, eller att rollspelarna accepterar det och svarar på dem som om de vore seriösa och vettiga frågor. Till och med jag själv gick i den fällan.
Du kommer säkert upptäcka att förutom en och annan knasboll (jag tar inte Arvidos svar på allvar för fem öre) så förekommer inte droger värre än kaffe, alkohol och tobak hos rollspelare, och när det gäller alkohol så intages den inte vid rollspelande utan på helt vanligt festande.
Det är heller ingen som frågar om droger och kriminalitet när det gäller counterstrike-spelande, schack, frimärkssamlande, politisk aktivism, modellbyggande och andra typiska folkrörelser. Möjligen är det en fråga om doping och läktarvåld i samband med diverse idrottsrörelser, men där ses det av rörelsen och allmänheten som ett otyg som måste bekämpas, men väldigt sällan så ses dessa rörelser som orsak till problemen. Till och med när den berömda "innebandyligan" fälldes för rån så var det ingen som någonsin fick för sig att anklaga innebandysporten som kriminell fostrare.
Så varför ifrågasätter ingen varför folk ens frågar om droger och kriminalitet hos rollspelare? Är hobbyn fortfarande så suspekt i allmänhetens ögon?
Hej själv,
Nu har du fått så mycket svar och synpunkter redan att mina kanske inte gör så mycket till eller från. Innan jag svarar tycker jag dock det vore trevligt om du kunde presentera dig själv ordentligt? Namn, högskola/universitet, institution och sånt, liksom, är väl alltid artigt om man delger de som ska deltaga i en studie/bidra med erfarenheter? Formalia, kanske, men man ska alltid vara lite vaksam med vad man delger till främlingar. Syftet med arbetet har du redan dragit, så det behöver du inte utveckla mer (och bör väl inte heller om du inte vill att våra svar ska påverkas för mycket av dig själv).
Mvh / Tobias Vintheimer
Nu har du fått så mycket svar och synpunkter redan att mina kanske inte gör så mycket till eller från. Innan jag svarar tycker jag dock det vore trevligt om du kunde presentera dig själv ordentligt? Namn, högskola/universitet, institution och sånt, liksom, är väl alltid artigt om man delger de som ska deltaga i en studie/bidra med erfarenheter? Formalia, kanske, men man ska alltid vara lite vaksam med vad man delger till främlingar. Syftet med arbetet har du redan dragit, så det behöver du inte utveckla mer (och bör väl inte heller om du inte vill att våra svar ska påverkas för mycket av dig själv).
Mvh / Tobias Vintheimer
Re: Lite perspektiv
Krille, i rättvisans namn så missar du att Malin anger att syftet är att se hur OLIKA subkulturer ser på droger och kriminalitet. Vilket jag tolkar som att rollspelare kommer vara en av flera olika subkulturer hon tittar på.
Sen om vi är homogena nog att kallas för en subkultur är ju en helt annan fråga. I en kontext är vi säkert tillräckligt enhetliga för att kallas för en grupp, men inte i alla kontexter.
Men, själv har jag ju varit smart nog att be om lite mer info om forskaren själv innan jag öppnar mitt hjärta
Mvh / Phelan
Krille, i rättvisans namn så missar du att Malin anger att syftet är att se hur OLIKA subkulturer ser på droger och kriminalitet. Vilket jag tolkar som att rollspelare kommer vara en av flera olika subkulturer hon tittar på.
Sen om vi är homogena nog att kallas för en subkultur är ju en helt annan fråga. I en kontext är vi säkert tillräckligt enhetliga för att kallas för en grupp, men inte i alla kontexter.
Men, själv har jag ju varit smart nog att be om lite mer info om forskaren själv innan jag öppnar mitt hjärta
Mvh / Phelan
Drickande
/Jonas
Det där är nog väldigt olika och kan nog inte generaliseras. Jag dricker lika mycket som mina icke-rollspelande kompisar och visst händer det väl att man korkar upp en öl när man spelar rollspel också, fast inga starköl förstås. Man kan ju inte bli berusad när man spelar rollspel. Beror väl på hur mycket man spelar också. Spelar man varje helg och flera dagar (både fredag och lördag t ex) så är det klart att man dricker mindre.
/Jonas
GrottrolletNaug
Swashbuckler
Naug tar fram berättarstenen
"1. Hur och när började Du själv spela rollspel? "
Jag var sju eller åtta år gammal och min storebror började spela. Han behövde spelare och tog motvilligt med mig. Strax därefter så började jag spela med mina jämnåriga kompisar.
2. Hur ser historiken ut för rollspel? Vart började det och när kom det till Sverige?
Jag har dålig koll. Men ta en titt på Krilles första svar, då det är mer uttömmande än vad jag vet. Det enda jag kan tillägga är att dom som publicerade Drakar och demoner (Förkortat till DoD. Inte att förväxlas med D&D vilket är det amerikanska Dungeons & Dragons) gick i konkurs nån gång i slutet på 90-talet då rollspel inte på något vis är en lönsam branch. Numera så är det väl egentligen tre mindre företag som publicerar de stora spelen i Sverige där ett av dom kan försörja 1-2 heltidsanställda arbetare, nämligen Neogames som gör spelen Eon och Neotech. De två andra företagen är Riotminds som har tagit över Drakar och Demoners produktnamn samt Järnringen som gör spelet Mutant:Undergångens arvtagare.
Senast jag hörde så var det som sagt endast Neogames som kunde försörja några heltidsanställda, men det är möjligt att även Riotminds klarar av det numera, men jag är tveksam. För att citera en forumaktiv rollspelsmakare "Bästa sättet att få en liten förmögenhet genom att arbeta med rollspel, är att starta med en stor".
3. Ser ni Er som en kollektiv rörelse eller är det den enskilda människan som är i centrum? Hur många är man i ett rollspel? (antar att det kan vara olika men minst antal o max antal osv…)
Kollektiv rörelse? Hur menar du? En kollektiv rörelse låter i mina öron som en stor organistion med tusentals medlemmar som arbetar i någon slags samklang. Det är vi inte. Vi är snarare massa disparata smågrupper spridda land och rike runt som spelar med sig själva, och då och då tar sig utanför sin spelgrupp/vänskapskrets/whatevah för att prata med andra spelare för att få tips och idéer. Men själva huvudsysselsättningen sker i mindre grupper. Även om det nu med internets framgång har växt upp en hög med kommuner för rollspelare (som det här forumet).
Sverok finns alltid, men långt från alla rollspelare bryr sig om att vara medlemmar i Sverok. Jag var det t.ex. inte i många år. Och även om jag är formellt medlemm i Sverok nu så gör det mig rent praktiskt ingen som helst skillnad.
4. Vilka människor hittar man i Er förening? Ex: kön, ålder, bakgrund, utbildning etc. Hur ser en ”typisk” rollspelare ut? (kläder, frisyr etc)
Mestadels män tyvärr. Någon enstaka kvinna letar sig in då och då, men det hör till undantagen. Nästan alla studerar på universitet eller är akademiskt dragna på annat vis. Merparten tycker om att läsa och är filmintresserade (observera att jag endast talar om våran grupp, inte om rollspelare i allmänhet). Alla är ungdomar i 20-årsåldern.
5. Positiva/ negativa effekter av att spela rollspel? Media har ju uttryckt en viss fara med att spela rollspel, vad tycker Du om deras spekulationer?
Rollspel sporrar kreativiteten, det är dom flesta överens om eftersom det är en kreativ syssla. Jag vill personligen hävda att det i viss mån även framhäver empati och förståelse hos folk, eftersom en del av poängen är att sätta sig i en annan persons skor. När man spelar en annan roll så försöker man ju få förståelse för den personens drivkrafter, moral och ambitioner. Detta tror jag är en ytterst god erfarenhet för att förstå sig på andra människor även i verkliga livet.
Negativa effekter? Tja... Det tar ju ohemult mycket tid Och även fast det är en väldigt social hobby (det förutsätter andra människor) så är det också en ganska sluten hobby (man träffar ett fåtal personer om och om igen). Dessutom dras man med en nördstämpel, vilket jag helt klart klassar som en negativ effekt. Även om den kanske inte är rollspelens fel så är det i alla fall den realiteten som man måste dras med.
6. Hur ställer Ni er till kriminalitet och droger i allmänhet? Förekommer det mycket droger/ kriminalitet i denna kultur?
I kulturen? Alltså att man gör någonting illegalt och/eller kriminellt med förknippning till rollspelande? Efter mer än 10 års rollspelande så kan jag faktiskt inte ådra mig ett enda minne av det. Visst, jag har rollspelande kompisar som stulit någonting nån gång. Men det hade ju ingenting att göra med rollspel, utan vara bara vanliga tonårshyss (Vi tog en whiskyreklamaffisch från en båt klockan tre på morgonen en sommarnatt vid fyrisån i Uppsala. Och jag har en kompis kompis som spelat rollspel och har pysslat med droger en gång i tiden (inte längre dock).
Så jag kan bara komma på enstaka exempel på enstaka individer som dragit sig till droger och kriminalitet. Detta har inte gjorts i något slags sammanhang till rollspel, det har endast skett enstaka gånger och är således knappast ett kriminellt mönster eller något slags narkotikaberoende.
/Naug
"1. Hur och när började Du själv spela rollspel? "
Jag var sju eller åtta år gammal och min storebror började spela. Han behövde spelare och tog motvilligt med mig. Strax därefter så började jag spela med mina jämnåriga kompisar.
2. Hur ser historiken ut för rollspel? Vart började det och när kom det till Sverige?
Jag har dålig koll. Men ta en titt på Krilles första svar, då det är mer uttömmande än vad jag vet. Det enda jag kan tillägga är att dom som publicerade Drakar och demoner (Förkortat till DoD. Inte att förväxlas med D&D vilket är det amerikanska Dungeons & Dragons) gick i konkurs nån gång i slutet på 90-talet då rollspel inte på något vis är en lönsam branch. Numera så är det väl egentligen tre mindre företag som publicerar de stora spelen i Sverige där ett av dom kan försörja 1-2 heltidsanställda arbetare, nämligen Neogames som gör spelen Eon och Neotech. De två andra företagen är Riotminds som har tagit över Drakar och Demoners produktnamn samt Järnringen som gör spelet Mutant:Undergångens arvtagare.
Senast jag hörde så var det som sagt endast Neogames som kunde försörja några heltidsanställda, men det är möjligt att även Riotminds klarar av det numera, men jag är tveksam. För att citera en forumaktiv rollspelsmakare "Bästa sättet att få en liten förmögenhet genom att arbeta med rollspel, är att starta med en stor".
3. Ser ni Er som en kollektiv rörelse eller är det den enskilda människan som är i centrum? Hur många är man i ett rollspel? (antar att det kan vara olika men minst antal o max antal osv…)
Kollektiv rörelse? Hur menar du? En kollektiv rörelse låter i mina öron som en stor organistion med tusentals medlemmar som arbetar i någon slags samklang. Det är vi inte. Vi är snarare massa disparata smågrupper spridda land och rike runt som spelar med sig själva, och då och då tar sig utanför sin spelgrupp/vänskapskrets/whatevah för att prata med andra spelare för att få tips och idéer. Men själva huvudsysselsättningen sker i mindre grupper. Även om det nu med internets framgång har växt upp en hög med kommuner för rollspelare (som det här forumet).
Sverok finns alltid, men långt från alla rollspelare bryr sig om att vara medlemmar i Sverok. Jag var det t.ex. inte i många år. Och även om jag är formellt medlemm i Sverok nu så gör det mig rent praktiskt ingen som helst skillnad.
4. Vilka människor hittar man i Er förening? Ex: kön, ålder, bakgrund, utbildning etc. Hur ser en ”typisk” rollspelare ut? (kläder, frisyr etc)
Mestadels män tyvärr. Någon enstaka kvinna letar sig in då och då, men det hör till undantagen. Nästan alla studerar på universitet eller är akademiskt dragna på annat vis. Merparten tycker om att läsa och är filmintresserade (observera att jag endast talar om våran grupp, inte om rollspelare i allmänhet). Alla är ungdomar i 20-årsåldern.
5. Positiva/ negativa effekter av att spela rollspel? Media har ju uttryckt en viss fara med att spela rollspel, vad tycker Du om deras spekulationer?
Rollspel sporrar kreativiteten, det är dom flesta överens om eftersom det är en kreativ syssla. Jag vill personligen hävda att det i viss mån även framhäver empati och förståelse hos folk, eftersom en del av poängen är att sätta sig i en annan persons skor. När man spelar en annan roll så försöker man ju få förståelse för den personens drivkrafter, moral och ambitioner. Detta tror jag är en ytterst god erfarenhet för att förstå sig på andra människor även i verkliga livet.
Negativa effekter? Tja... Det tar ju ohemult mycket tid
Och även fast det är en väldigt social hobby (det förutsätter andra människor) så är det också en ganska sluten hobby (man träffar ett fåtal personer om och om igen). Dessutom dras man med en nördstämpel, vilket jag helt klart klassar som en negativ effekt. Även om den kanske inte är rollspelens fel så är det i alla fall den realiteten som man måste dras med.6. Hur ställer Ni er till kriminalitet och droger i allmänhet? Förekommer det mycket droger/ kriminalitet i denna kultur?
I kulturen? Alltså att man gör någonting illegalt och/eller kriminellt med förknippning till rollspelande? Efter mer än 10 års rollspelande så kan jag faktiskt inte ådra mig ett enda minne av det. Visst, jag har rollspelande kompisar som stulit någonting nån gång. Men det hade ju ingenting att göra med rollspel, utan vara bara vanliga tonårshyss (Vi tog en whiskyreklamaffisch från en båt klockan tre på morgonen en sommarnatt vid fyrisån i Uppsala. Och jag har en kompis kompis som spelat rollspel och har pysslat med droger en gång i tiden (inte längre dock).
Så jag kan bara komma på enstaka exempel på enstaka individer som dragit sig till droger och kriminalitet. Detta har inte gjorts i något slags sammanhang till rollspel, det har endast skett enstaka gånger och är således knappast ett kriminellt mönster eller något slags narkotikaberoende.
/Naug
Rickard
Urverk speldesign
Re: Drickande
"Det där är nog väldigt olika och kan nog inte generaliseras."
Inget av det jag skrev i mitt inlägg kan generaliseras, men jag gjorde det ändå..
"Jag dricker lika mycket som mina icke-rollspelande kompisar och visst händer det väl att man korkar upp en öl när man spelar rollspel också,"
Hur vet du att du är i en grupp som är lika stor som den ickedrickande då? Jag själv dricker rätt mycket, men jag såg mig ändå som ett undantag då jag både slutat upp med rollspel och är numera student.. Jag jämförde med mig själv när jag var 19-20 och hade ett kompisgäng som jag spelade rollspel med (till skillnad från nu 24, ickerollspelskompisar, spelar inte rollspel).. Jag jämförde också med 2-3 andra spelgrupper som jag spelat med mot exempelvis 2-3 fotbollslag som jag spelat med i.. De förstnämnda har varit mer försynta med alkohol..
/Han som varit med när en spelare korkat upp vin och "relaxrollspelat" men vill fortfarande testa fyllerollspel
"Det där är nog väldigt olika och kan nog inte generaliseras."
Inget av det jag skrev i mitt inlägg kan generaliseras, men jag gjorde det ändå..
"Jag dricker lika mycket som mina icke-rollspelande kompisar och visst händer det väl att man korkar upp en öl när man spelar rollspel också,"
Hur vet du att du är i en grupp som är lika stor som den ickedrickande då? Jag själv dricker rätt mycket, men jag såg mig ändå som ett undantag då jag både slutat upp med rollspel och är numera student.. Jag jämförde med mig själv när jag var 19-20 och hade ett kompisgäng som jag spelade rollspel med (till skillnad från nu 24, ickerollspelskompisar, spelar inte rollspel).. Jag jämförde också med 2-3 andra spelgrupper som jag spelat med mot exempelvis 2-3 fotbollslag som jag spelat med i.. De förstnämnda har varit mer försynta med alkohol..
/Han som varit med när en spelare korkat upp vin och "relaxrollspelat" men vill fortfarande testa fyllerollspel
GrottrolletNaug
Swashbuckler
Förtydligar
Bara för att förtydliga så är Arvidos svar på fråga sex drygt, ironiskt och menar rent praktiskt "Nejförfan. Gudvilkenkorkadfråga". Fast på ett skämtsamt och snällt sätt
/N
Bara för att förtydliga så är Arvidos svar på fråga sex drygt, ironiskt och menar rent praktiskt "Nejförfan. Gudvilkenkorkadfråga". Fast på ett skämtsamt och snällt sätt
/N
Jarl
Hero
- Joined
- 17 Sep 2003
- Messages
- 1,789
Subkultur?
Utgör rollspelare en subkultur överhuvudtaget? Det känns lite som att säga att de som spelar tv-spel utgör en subkultur i samhället. Är det ett lite starkt ord att använda? För mig personligen känns det knappast som jag ingår i någon speciell subkultur. Att jag då och då väljer att spela rollspel istället för att kolla på video eller ta ett glas öl på krogen är väl mer ett val av fritidsnöje? Men det kanske är någon i din klass som skriver om videotittare och öldrickare...
(3) Kollektiv rörelse vs. Enskild människa
Om en grupp ser sig som en kollektiv rörelse så händer vad med den enskilda människan? Enligt frågan så placeras hon uppenbarligen utanför centrum. Vad innebär det att ha den enskilda människan i centrum förresten? Rollspel är ju ett fritidsnöje som man utövar eftersom man tycker det är roligt, inte en fråga om resurs/maktfördelning. Eller har jag missat något?
(4) Kläder och frisyrer
Aha, nu är subkultur-grejen tillbaka igen. Dom flesta öldrickare verkar ha h&m-kläder på sig... nej just det, vi talade ju om saker som punkare och gothare, eller hur? Om du skulle sitta in en söndagseftermiddag/kväll, i en soffa eller runt ett bord, hur skulle du vara klädd?
(6) Deja vu... all over again...
Subkultur igen? Inom öldrickar-förbunden verkar det förtäras en ansenlig mängd berusande drycker. Dock lagliga sådana. Rykten säger att alla som kollar på video är konstant höga...
Men ärligt talat.. kolla hos SVEROK. Dom har fakta, information, siffror, allt du behöver för att få ihop dina sidor.
Det vore ju kul om du skrivit vad det är för kurs du läser, så man finge veta sammanhanget för uppsatsen. "Student" säger inte så mycket, en del gymnasieelever kallar ju sig för studenter...
Utgör rollspelare en subkultur överhuvudtaget? Det känns lite som att säga att de som spelar tv-spel utgör en subkultur i samhället. Är det ett lite starkt ord att använda? För mig personligen känns det knappast som jag ingår i någon speciell subkultur. Att jag då och då väljer att spela rollspel istället för att kolla på video eller ta ett glas öl på krogen är väl mer ett val av fritidsnöje? Men det kanske är någon i din klass som skriver om videotittare och öldrickare...
(3) Kollektiv rörelse vs. Enskild människa
Om en grupp ser sig som en kollektiv rörelse så händer vad med den enskilda människan? Enligt frågan så placeras hon uppenbarligen utanför centrum. Vad innebär det att ha den enskilda människan i centrum förresten? Rollspel är ju ett fritidsnöje som man utövar eftersom man tycker det är roligt, inte en fråga om resurs/maktfördelning. Eller har jag missat något?
(4) Kläder och frisyrer
Aha, nu är subkultur-grejen tillbaka igen. Dom flesta öldrickare verkar ha h&m-kläder på sig... nej just det, vi talade ju om saker som punkare och gothare, eller hur? Om du skulle sitta in en söndagseftermiddag/kväll, i en soffa eller runt ett bord, hur skulle du vara klädd?
(6) Deja vu... all over again...
Subkultur igen? Inom öldrickar-förbunden verkar det förtäras en ansenlig mängd berusande drycker. Dock lagliga sådana. Rykten säger att alla som kollar på video är konstant höga...
Men ärligt talat.. kolla hos SVEROK. Dom har fakta, information, siffror, allt du behöver för att få ihop dina sidor.
Det vore ju kul om du skrivit vad det är för kurs du läser, så man finge veta sammanhanget för uppsatsen. "Student" säger inte så mycket, en del gymnasieelever kallar ju sig för studenter...
Vad är det som är så förbryllande egentligen? Att skriva på ett forum, din uppsatsuppgift, eller rollspel i största allmänhet?
Här får du 
. Hur och när började Du själv spela rollspel?
Våren 2003 jag går i trean på gymnasiet och är då vid tillfället 19. En vän till mig har prova på Dungeons and Dragons några gånger och tjatar om det. Och jag blir nyfiken på vad det är. Samme vän, han heter Sven, hittar ett gratisrollspel på nätet som heter Saga och tänker dra ihop en spelgrupp, dock så blir dettta aldrig av pga diverse anledningar. Sedan så hittar han en person som är erfaren rollspelare som kunde spelleda och då äntligen får man testa på. Vi spelade Drakar och demoner 5 Chronopia. Den erfarne spelledaren flyttade menm vi som precis fått smak på det hela bestämmer oss för att starta en förening som pysslar med rollspel och sen har det liksom rullat på.
2. Hur ser historiken ut för rollspel? Vart började det och när kom det till Sverige?
Jag känner inget behov av att svara på frågan.
3. Ser ni Er som en kollektiv rörelse eller är det den enskilda människan som är i centrum? Hur många är man i ett rollspel? (antar att det kan vara olika men minst antal o max antal osv…)
njäe vi är några som tycker om att på helgerna spela rollspel och slå tärningar. I ett rollspel är man inga personer. I en spelgrupp som spelar rollspel så kan antalet variera. För min del kör jag med minst tre spelare (+ 1 spelledare dvs 4 människor) för det blir lätt tråkigt med bara två spelare. Max 6 personer.
4. Vilka människor hittar man i Er förening? Ex: kön, ålder, bakgrund, utbildning etc. Hur ser en ”typisk” rollspelare ut? (kläder, frisyr etc)
I min förening (Vkrok, Värnamo kommuns roll- och konfliktspelsförening) så var det rätt så jämt med könsfördelningen men killarna är nu majoritet. Och om man ser till de som faktiskt är aktiva som rollspelare så är det i princip bara killar. När det gäller invandrar bakgrund så är väl jag som faller närmast, jag är finsk. Och sedan har vi en som är adopterad ifrån Sri Lanka.
Jag bor med min mor, som jobbar på fabrik. Är nu 20 år. Gick estetiska programet på gymnasiet och ska nu bli drifttekniker, men är i talande stund arbestslös. Boendes i en liten ort mitt i Småland. Jag klär mig i princip i jeans och t-shirt och långarmäd tröja.
Bakgrunden på peronerna i föreningen är blandad men de är runt 18-20 år gamla.
När det gäller kläder och frisyr, så är det rätt så olika. Jag bryr mig inte ett jota om mitt utseende klär mig såsom jag tycker bekvämt. Sven tycker om sina Trash-jeans (som består av mer hål och revor än faktiskt tyg). Sven-Erik kan nog gå i shorts året om. Daniel gillar "baggy"-jeans. Cecilia gillar svart och underligt smink. Randi har väl ingen direkt speciell smak, sticker inte ut. Jimmy Pisk gillar nitar.
5. Positiva/ negativa effekter av att spela rollspel? Media har ju uttryckt en viss fara med att spela rollspel, vad tycker Du om deras spekulationer?
positivt: Det är en social sysselsättning. Jag skulle sällan umgås med folk överhuvudtaget om det inte vore för rollspel. Jag får användning för mina intressen som kultur och historia.
Mycket skratt. Har inte mycket till scenskräck längre (eller jo det har jag men jag har lärt mig att ignorera den).
Negativt: Tid! Det tar tid att förbereda ett spelmöte vilket gör att man inte spelar så ofta som man skulle vilja och spelmötet i sig tar en cirka 3-6 timmar. Och det tar på krafterna. När jag har spellet ett äventyr så är jag rätt så mossig i skallen och vill helst gå och lägga mig (fast det är det värt).
Media... om vi menar samma typer som skriver saker i stil med "Robinson-bjarne har oralsex med Farmen-gurra" så gäspar jag ointresserat.
6. Hur ställer Ni er till kriminalitet och droger i allmänhet? Förekommer det mycket droger/ kriminalitet i denna kultur?
jag kan bara tala för mig själv och det enda kriminella jag begått är väl nerladdning av film och sånt på nätet, gått mot röd-gubbe några gånger och när jag var fem snattade jag en trådrulle på ICA som min mor tvingade mig att lämna tillbaka.
Droger. Jag röker inte och jag dricker inte alkohol, inte heller kaffe. Men jag förbrukar stora mängder socker...i choklad och annan godisform.
. Hur och när började Du själv spela rollspel?
Våren 2003 jag går i trean på gymnasiet och är då vid tillfället 19. En vän till mig har prova på Dungeons and Dragons några gånger och tjatar om det. Och jag blir nyfiken på vad det är. Samme vän, han heter Sven, hittar ett gratisrollspel på nätet som heter Saga och tänker dra ihop en spelgrupp, dock så blir dettta aldrig av pga diverse anledningar. Sedan så hittar han en person som är erfaren rollspelare som kunde spelleda och då äntligen får man testa på. Vi spelade Drakar och demoner 5 Chronopia. Den erfarne spelledaren flyttade menm vi som precis fått smak på det hela bestämmer oss för att starta en förening som pysslar med rollspel och sen har det liksom rullat på.
2. Hur ser historiken ut för rollspel? Vart började det och när kom det till Sverige?
Jag känner inget behov av att svara på frågan.
3. Ser ni Er som en kollektiv rörelse eller är det den enskilda människan som är i centrum? Hur många är man i ett rollspel? (antar att det kan vara olika men minst antal o max antal osv…)
njäe vi är några som tycker om att på helgerna spela rollspel och slå tärningar. I ett rollspel är man inga personer. I en spelgrupp som spelar rollspel så kan antalet variera. För min del kör jag med minst tre spelare (+ 1 spelledare dvs 4 människor) för det blir lätt tråkigt med bara två spelare. Max 6 personer.
4. Vilka människor hittar man i Er förening? Ex: kön, ålder, bakgrund, utbildning etc. Hur ser en ”typisk” rollspelare ut? (kläder, frisyr etc)
I min förening (Vkrok, Värnamo kommuns roll- och konfliktspelsförening) så var det rätt så jämt med könsfördelningen men killarna är nu majoritet. Och om man ser till de som faktiskt är aktiva som rollspelare så är det i princip bara killar. När det gäller invandrar bakgrund så är väl jag som faller närmast, jag är finsk. Och sedan har vi en som är adopterad ifrån Sri Lanka.
Jag bor med min mor, som jobbar på fabrik. Är nu 20 år. Gick estetiska programet på gymnasiet och ska nu bli drifttekniker, men är i talande stund arbestslös. Boendes i en liten ort mitt i Småland. Jag klär mig i princip i jeans och t-shirt och långarmäd tröja.
Bakgrunden på peronerna i föreningen är blandad men de är runt 18-20 år gamla.
När det gäller kläder och frisyr, så är det rätt så olika. Jag bryr mig inte ett jota om mitt utseende klär mig såsom jag tycker bekvämt. Sven tycker om sina Trash-jeans (som består av mer hål och revor än faktiskt tyg). Sven-Erik kan nog gå i shorts året om. Daniel gillar "baggy"-jeans. Cecilia gillar svart och underligt smink. Randi har väl ingen direkt speciell smak, sticker inte ut. Jimmy Pisk gillar nitar.
5. Positiva/ negativa effekter av att spela rollspel? Media har ju uttryckt en viss fara med att spela rollspel, vad tycker Du om deras spekulationer?
positivt: Det är en social sysselsättning. Jag skulle sällan umgås med folk överhuvudtaget om det inte vore för rollspel. Jag får användning för mina intressen som kultur och historia.
Mycket skratt. Har inte mycket till scenskräck längre (eller jo det har jag men jag har lärt mig att ignorera den).
Negativt: Tid! Det tar tid att förbereda ett spelmöte vilket gör att man inte spelar så ofta som man skulle vilja och spelmötet i sig tar en cirka 3-6 timmar. Och det tar på krafterna. När jag har spellet ett äventyr så är jag rätt så mossig i skallen och vill helst gå och lägga mig (fast det är det värt).
Media... om vi menar samma typer som skriver saker i stil med "Robinson-bjarne har oralsex med Farmen-gurra" så gäspar jag ointresserat.
6. Hur ställer Ni er till kriminalitet och droger i allmänhet? Förekommer det mycket droger/ kriminalitet i denna kultur?
jag kan bara tala för mig själv och det enda kriminella jag begått är väl nerladdning av film och sånt på nätet, gått mot röd-gubbe några gånger och när jag var fem snattade jag en trådrulle på ICA som min mor tvingade mig att lämna tillbaka.
Droger. Jag röker inte och jag dricker inte alkohol, inte heller kaffe. Men jag förbrukar stora mängder socker...i choklad och annan godisform.
När alla andra svarat ska väl jag också. Jag kommer bara att svara på de frågor som gäller mig.
1. Hur och när började Du själv spela rollspel?
Ärligt talat vet jag nog inte riktigt när jag började. En kompis från Umeå hade spelet med sig någon gång i tidernas begynnelse. Han var då rätt engagerad i det hela och jag gillade själv idén. Jag vet egentligen inte vad det var för spel, men jag skulle tro att det var D&D. Idén med det föll mig i smaken och vipps något år senare hade jag införskaffat mig Drakar och Demoner i en svart box.
3. Ser ni Er som en kollektiv rörelse eller är det den enskilda människan som är i centrum? Hur många är man i ett rollspel? (antar att det kan vara olika men minst antal o max antal osv…)
Rollspel är enligt mig en företeelse där man inte kan ha den enskilda människan i centrum. Skulle en spelare dominera skulle resten lessna och sen skulle de kanske lägga av med rollspel, eller hitta annan grupp. Det är helt enkelt en social företeelse. Och eftersom många andra givit svar på hur många man behöver vara så tycker jag inte att jag ska gå in på det.
4. Vilka människor hittar man i Er förening? Ex: kön, ålder, bakgrund, utbildning etc. Hur ser en ”typisk” rollspelare ut? (kläder, frisyr etc)
I den förening jag spelar i är det ganska blandat. Själv är jag äldst med mina 36 bastanta år i ryggen. Jag är arbetslös industriarbetare som förutom rollspel håller på med musik och amerikansk fotboll. De andra varierar, men ligger från 25 - 34 kanske. Vi har minst 1 tjej som är med och spelar, har varit ytterligare en, men jag vet inte om hon kommer åter.
5. Positiva/ negativa effekter av att spela rollspel? Media har ju uttryckt en viss fara med att spela rollspel, vad tycker Du om deras spekulationer?
Positiva effekter av rollspel är väl då kanske att man fått upp ögonen för andra intressen, man blir kreativare.
Negativa effekter: Rollspel är som sex, när man får det regelbundet upptar rollspel 5% av en medvetande, när man inte får det regelbundet tar det upp 95%...
Angående Media: De sakfel som funnits i artiklar jag läst har gjort mig medveten om att det nu för tiden handlar om sensations journalistik a lá skvallertidningar. Svensk media håller på att falla in i amerkanska medias fotspår, man spelar på människors rädsla. Det säljer lösnummer.
6. Hur ställer Ni er till kriminalitet och droger i allmänhet? Förekommer det mycket droger/ kriminalitet i denna kultur?
Tja, hur ska man ställa sig? Det finns i det samhäller vi lever i, vi använder det också ibland i våra rollspel som en plot krydda och twist (alltså koncepten, vill inte påstå att någon av oss är droganvändare).
Jag tror det är med Rollspel som andra aktiviteter, vi som gjort det sedan ungdomen har haft annat att göra än att ränna på stan och bli kriminell.
/Honken
1. Hur och när började Du själv spela rollspel?
Ärligt talat vet jag nog inte riktigt när jag började. En kompis från Umeå hade spelet med sig någon gång i tidernas begynnelse. Han var då rätt engagerad i det hela och jag gillade själv idén. Jag vet egentligen inte vad det var för spel, men jag skulle tro att det var D&D. Idén med det föll mig i smaken och vipps något år senare hade jag införskaffat mig Drakar och Demoner i en svart box.
3. Ser ni Er som en kollektiv rörelse eller är det den enskilda människan som är i centrum? Hur många är man i ett rollspel? (antar att det kan vara olika men minst antal o max antal osv…)
Rollspel är enligt mig en företeelse där man inte kan ha den enskilda människan i centrum. Skulle en spelare dominera skulle resten lessna och sen skulle de kanske lägga av med rollspel, eller hitta annan grupp. Det är helt enkelt en social företeelse. Och eftersom många andra givit svar på hur många man behöver vara så tycker jag inte att jag ska gå in på det.
4. Vilka människor hittar man i Er förening? Ex: kön, ålder, bakgrund, utbildning etc. Hur ser en ”typisk” rollspelare ut? (kläder, frisyr etc)
I den förening jag spelar i är det ganska blandat. Själv är jag äldst med mina 36 bastanta år i ryggen. Jag är arbetslös industriarbetare som förutom rollspel håller på med musik och amerikansk fotboll. De andra varierar, men ligger från 25 - 34 kanske. Vi har minst 1 tjej som är med och spelar, har varit ytterligare en, men jag vet inte om hon kommer åter.
5. Positiva/ negativa effekter av att spela rollspel? Media har ju uttryckt en viss fara med att spela rollspel, vad tycker Du om deras spekulationer?
Positiva effekter av rollspel är väl då kanske att man fått upp ögonen för andra intressen, man blir kreativare.
Negativa effekter: Rollspel är som sex, när man får det regelbundet upptar rollspel 5% av en medvetande, när man inte får det regelbundet tar det upp 95%...
Angående Media: De sakfel som funnits i artiklar jag läst har gjort mig medveten om att det nu för tiden handlar om sensations journalistik a lá skvallertidningar. Svensk media håller på att falla in i amerkanska medias fotspår, man spelar på människors rädsla. Det säljer lösnummer.
6. Hur ställer Ni er till kriminalitet och droger i allmänhet? Förekommer det mycket droger/ kriminalitet i denna kultur?
Tja, hur ska man ställa sig? Det finns i det samhäller vi lever i, vi använder det också ibland i våra rollspel som en plot krydda och twist (alltså koncepten, vill inte påstå att någon av oss är droganvändare).
Jag tror det är med Rollspel som andra aktiviteter, vi som gjort det sedan ungdomen har haft annat att göra än att ränna på stan och bli kriminell.
/Honken
Kom igen va inte så babylon öööh
Förlåt.
Egentligen hade jag inte tänkt skriva så utförligt på de andra frågorna, men när jag nu ändå gjorde det så framstod såklart det sista svaret som rätt drygt och ironiskt över frågan. Egentligen är jag absolutist, och jag kan bara hålla med de andra; Eftersom rollspel är en stabil, social och lugn hobby så hamnar inte de människor som kan knarka eller begå brott i den ens. Som jag skrev så tror jag i och med att det är en "kulturhobby" att rollspelare i större utsträckning än genomsnittsvensken har introverta drag, dvs kräver inte så kraftigt stimuli för att bli stimulerad: Därför är det nog fler o-festiga människor inom rollspel, än i hela populationen.
Och så det som skiljde mig från de andra vill jag poängtera återigen: Forum och konvent kan inte med säkerhet ge en helhetsbild.
Förlåt.
Egentligen hade jag inte tänkt skriva så utförligt på de andra frågorna, men när jag nu ändå gjorde det så framstod såklart det sista svaret som rätt drygt och ironiskt över frågan. Egentligen är jag absolutist, och jag kan bara hålla med de andra; Eftersom rollspel är en stabil, social och lugn hobby så hamnar inte de människor som kan knarka eller begå brott i den ens. Som jag skrev så tror jag i och med att det är en "kulturhobby" att rollspelare i större utsträckning än genomsnittsvensken har introverta drag, dvs kräver inte så kraftigt stimuli för att bli stimulerad: Därför är det nog fler o-festiga människor inom rollspel, än i hela populationen.
Och så det som skiljde mig från de andra vill jag poängtera återigen: Forum och konvent kan inte med säkerhet ge en helhetsbild.