Nekromanti Hjältemekanik?

[Man Mountainman]

Re: Mänsklighet, motivation och godhet [OT]

Men en av dem är riktig godhet. Kan ni gissa vilken?

Nummer två?

Nämen ärligt, vad ligger det för godhet i att rädda någon man älskar? Då är det väl snarare den självuppoffring som ligger i att offra sig som en följd av en övertygelse om alla människors lika värde, som är att klassa som verklig "godhet". Vem som helst kan rädda sin morsa eller sin flickvän, det krävs jävlaranamma för att rädda någon man inte ens känner.

Det allra mest hjältemodiga anser jag dcok vara att handla osjälviskt på grund av kärleken till vissa
*ideal*, närmare bestämt idealen om rättvisa, jämlikhet och människans okränkbarhet.

 

[Dante]

Inte då …

Den som handlar reflexmässigt då? Är han också en egoist?

Exempel från verkligheten: Om jag reflexmässigt går in och bryter ett slagsmål mindre än en halv sekund efter att det startat, gör jag det då av egoistiska skäl?

Knappast.

Visserligen tycker jag illa om när folk gör illa varandra, men i den aktuella situationen beslutade jag mig inte för att gå emellan; jag bara gjorde det. Hade jag tänkt efter innan hade jag förmodligen inte gått emellan eftersom jag tycker ännu sämre om när folk gör illa mig (självbevarelsedrift, definitivt egoistiskt).

 

[Morgoth]

handlingar och godhet [OT]

Nämen ärligt, vad ligger det för godhet i att rädda någon man älskar? Då är det väl snarare den självuppoffring som ligger i att offra sig som en följd av en övertygelse om alla människors lika värde, som är att klassa som verklig "godhet". Vem som helst kan rädda sin morsa eller sin flickvän, det krävs jävlaranamma för att rädda någon man inte ens känner.

Jao, jao. Det kan vara klurigt att bestämma vilka handlingar som räknas som "goda". En sak är vi väl överrens om, dock? Att enbart älska, enbart se andras skönhet, inte fördömma, är inte det godhetsidealet här i krokarna? Jag tycker iallafall det. Om man älskar alla, kan man inte handla gott då? Givetvis kan man det. Man handlar utav kärlek för livet, för förhållandet till personen, eller bara för att man med öppna ögon ser personens naturliga plats på jorden.

Som sagt, kärlek är svårt att kartlägga.

Det allra mest hjältemodiga anser jag dcok vara att handla osjälviskt på grund av kärleken till vissa
*ideal*, närmare bestämt idealen om rättvisa, jämlikhet och människans okränkbarhet.

Okej, godhet måste väl inte vara samma sak som hjältemod, så jag hoppade väl inte lite fel här. Men jo, ideal ger väl ungefär lika mycket "struktur" till kärleken, som det här inlägget saknar struktur... *host*... du får ursäkta mig.

 

[Sodivra]

OT på eftermiddagen.

Nu hoppar jag in lite sent i en diskussion, och skriver något komplett OT.. Ledsen. Men det är ett av mina nuvarande favortämnen. Jag försöker att inte låta för flummig/osammanhängande/drömmande.


Definitionen av egoism, av Ymir:
Klart man kan säga att, och motivera, att allt handlande är egoism. Men det enda man åstakommit är ju, som Vindhand säger, en omdefinering av ordet. Man har sagt något som är självklart, fast visst kan det hjälpa att ge lite perspektiv på saken. Att bevisa något har man inte gjort däremot, eftersom sådana här reflektioner över vad vår vilja är går in på sådant som vi inte kan bevisa i nuläget. Om jag gissar att egoism i denna meningen inte kan existera, eftersom alla individer är omedvetet ett liv så.. Tja. Då är det ju en gissning lika bra som en annan.

Individuell världsbild:
En sak som påminner om idén att vår vilja bara finns i vår önskan efter välbefinnande, är idén att vår värld bara finns i vårt sinne.
Jag menar, vi kan inte bevisa att världen finns där ute, bara att vi upplever den.
Med andra ord: Vi vet att vårt sinne finns, och att det finns en värld där, men inte ifall faktiskt finns en värld utanför vårt sinne.
Ifall världen (bara?) är en del av oss så är ju allt handlande som gör världen trevligare ur våra egna ögon faktiskt påverkan av oss själva. (Värld = sinne = person)
Länk: Världen i våra ögon - Oj, jag kanske just kom på ett bättre namn än "Norrlandsäventyret".. (Taget från en låt av Depeche Mode)

Godhet:
Jag kan hålla med din definition lite, Max. Min definition av godhet är att kunna. Det är alltså konsekvensetik: Den som gör något fel, men som är svag, är inte mindre ond än någon annan. Tyvärr. Däremot kan det ju vara lättare att sympatisera med dessa, men att inte kunna sympatisera med alla är också en brist, alltså "ondska".
Men jag menar definitivt inte att man ska blunda för och glömma bort andras fel.

Kärlek:
Vi gjorde ett test på Mänskliga relationer-kursen, vad kännetecknar en god lärare/förälder/vän/flickvän? Jag svarade "förstående" på alla. (Bland annat)
Det kan man ju egentligen se som ärke-egoistiskt. Jag tycker om de som kan spegla mig själv. (Visserligen så kan någon som är förstående förstå det som jag ämnar åt denne också..)
Fast här tänker jag på allas egna världar igen, så jag ser det väl lite annorlunda än så. Ymir, du har ju sett slutet på Evangelion, så du borde ju förstå vad jag menar.

 

[Man Mountainman]

Re: OT på eftermiddagen.

Själv tycker jag att det är dumt att försöka rationalisera bort egot ur godhetsbegreppet. Vi får helt enkelt leva med att vi definierar godhet och ondska utifrån ett nyttoperspektiv.

 

[Sodivra]

Rationalisera? Jag flummar ju bort begreppet!

Äsch, jag vet inte riktigt vad du menar, men jag antar att du menar att jag försöker blunda för egot för att på så vis kunna slippa tänka på människor som egoister. Rätt?

Det tycker inte jag isåfall. Jag tycker att jag skruvar på egot (som i jaget, inte egoismen) och undersöker det.