Hjärdumpning: Jakten på ständig förbättring

Ram

Skev
Joined
11 May 2004
Messages
5,570
Location
Slätta
Det här är en udda post för mig att skriva då jag i mitt yrke har titeln improvement driver och jag dagarna i ända arbetar med förbättringar och förändring av folks mentalitet. Men i alla fall så har diverse trådar, främst vad gäller rollspelsteori, i kombination med en generell hösttrötthet och en aning begynnande femtioårskris har fått mig att fundera.

Varför är vi så inne på förändringar? För det är det en förbättring är, en förändring till det bättre. Inom utveckling så finns det en uppsjö med koncept och modeller runt kostnad kontra funktion/kvalitet. Enkla sådana som "det tar 20% av tiden att nå 80% funktion" och "eftersträva good enough, inga kromlister" och ett stort antal mer avancerade. Sedan har jag haft en stor mängd diskussioner i olika konstellationer runt hur man har kul. När man spelar gubbandy på söndagskvällen så är inte målet att excellera och bli bättre, det är att nöta lite skor, slå lite smalben, snacka skit och ha kul.

Kan inte jakt på förbättring i vissa delar vara en motpol till kul? I stället för att svepas med och bara åka på det som serverar framför en så känns det som för många tänker mycket, kanske allt för mycket, på varför denna session var 21% mindre kul än den förra sessionen. Varför har människor av i dag så svårt att bara njuta av något roligt och så ofta tänker att det kanske fanns något ännu roligare? Är det bara jag eller är det något som är genomgående i samhället i dag; Att vi är så rädda om vår fritid att vi ständigt väger den mot alternativ och därför har svårare att njuta av det vi har?

På 70- och 80-talen när jag växte upp var det annorlunda. Visst, jag var barn och upplevde världen annorlunda men allt såg så annorlunda ut. Jag upplevde att folk generellt sett var enklare och nöjdare. Jag minns min far som varje fredag efter en lång arbetsvecka satte sig ned i soffan och tog sig ett par glas kaptenlöjtnant och satt och spelade med på sin gitarr till några skivor. Han ville inte ha något nytt eller bli bättre, han ville bara vara och njuta. Det var generellt sett ingen jakt på nya highs eller nya innovationer, det var bara att livet var gött som det var.

Nu är detta i mångt och mycket ett makarforum och personerna som är här är kreativa individer som finner glädje i att hitta nya vägar och nya designer så jag inser att det både är fel publik och lite att svära i kyrkan, men saknar inte även andra att bara spela och ha kul med det man har, brister och skavanker till trots? Efter att ha spelat av och till i nästan 40 år och de flesta speltyper och spelstilar så finner jag fortfarande störst nöje i att spela det enklaste av alla rollspel, Drakar och demoner -82. Det är mina mystofflor och jag trivs så så bra i dem. Är det ingen annan som känner likadant?
 

entomophobiac

Low Prep High Play
Joined
6 Sep 2000
Messages
8,948
Location
Uppsala
Det här med "kul" tycker jag också är en kul diskussion, för jag kan ofta känna att en bra eller dålig kväll är ren dagsform också. Rollspel är ju en social syssla och i egenskap av social syssla är ju den sociala dynamiken rådande oavsett vilka andra parametrar som gäller. Ibland blir det inte bra, ibland blir det skitbra, och enda anledningen var att ingen eller alla hade sovit ordentligt...

Vi hade en spelare som började dryga sig och sabba saker vilket gjorde flera sura. Visade sig senare att hen gick igenom en ganska jobbig skilsmässa, som ingen av oss övriga var medvetna om.

Vilket regelsystem eller teoriramverk har med förhållningssätt för eventuella skilsmässor?

För min del är jag dock väldigt intresserad av regler, system, tekniker, etc., och spelar (eller framförallt spelleder) rollspel mycket för att utforska dessa och testa nya vägar genom mediet. Så tvärtom brukar jag tycka det är jobbigt att ta på mig mina gamla mystofflor, för jag vet exakt hur de känns, och då blir jag rastlös. Men det är ju också för att rollspel för mig är ett kreativt utlopp.

Som spelare kan jag uppskatta vad som helst. Som spelledare vill jag känna att jag gör saker jag inte gjort förut. :)
 
  • Like
Reactions: Ram

Mogger

Hipsteranka
Joined
12 Nov 2001
Messages
18,073
Location
Ereb Altor
...men saknar inte även andra att bara spela och ha kul med det man har, brister och skavanker till trots? Efter att ha spelat av och till i nästan 40 år och de flesta speltyper och spelstilar så finner jag fortfarande störst nöje i att spela det enklaste av alla rollspel, Drakar och demoner -82. Det är mina mystofflor och jag trivs så så bra i dem. Är det ingen annan som känner likadant?
Absolut. Det är väl en av de starkast rådande trenderna både på wrnu och även internationellt med hela OSR-vågen? :)
 
  • Like
Reactions: Ram

Genesis

Ni dés ni maître
Joined
17 Aug 2000
Messages
15,522
Location
Göteborg
Jag personligen tycker ju att utforskandet av mediet, att prova nya saker, att experimentera och, ja, att bli bättre, är en väldigt stor del av vad som är roligt med rollspel för mig. Det är antagligen en del av min personlighet, då jag är likadan i andra områden (förutom på jobbet; där vill jag bara glassa!). Rollspel är för mig lite som bergsklättring (som jag inte sysslar med). Visst kan jag fortsätta att bestiga samma berg varje gång, att hålla mig till de enkla bergen med låga svårighetsgrader. Men jag vill utmana mig själv. Att pröva min skicklighet är kul. Det är så jag når ett flow i rollspel. Den här grejen:


Det kan vara trevligt ibland att ligga på "relaxation", men när rollspel är som bäst är det i det övre högra hörnet. Utmaningar som möter mina färdigheter. Huruvida det här är en dålig sak med det moderna samhället, om "människor av idag" har svårt att slappna av och njuta och om det var bättre förr lämnar jag därhän, men för mig personligen är det roligt att utmana mig själv. Det har definitivt inte att göra med att jag har ont om fritid, i alla fall. Jag har nog mycket mer fritid än de allra flesta här på forumet. Inga barn, bor ensam, så gott som aldrig övertid på jobbet.
 
  • Like
Reactions: Ram

Ram

Skev
Joined
11 May 2004
Messages
5,570
Location
Slätta
Absolut. Det är väl en av de starkast rådande trenderna både på wrnu och även internationellt med hela OSR-vågen? :)
Det är helt sant, har inte tänkt på det på det sättet.
 

ceruleanfive

Bläckfisk
Joined
23 Feb 2017
Messages
2,826
Location
Eskilstuna
Min spelgrupp har jobbat i 15 år med att försöka hitta ett system som vi trivs tillräckligt bra med för att bara kunna fokusera på att ha roligt. Att vi kämpade på berodde på att alla potentiella mystofflor skavde för mycket för oss.

Nu när vi äntligen har landat i något som funkar för oss utan direkt skav finns det väldigt lite incitament att leta efter något ännu "bättre", annat än att kanske då och då testa något annat (enkelt) som omväxling. Så från och med nu kan vi eventuellt bli mysgubbar vi också.
 

Ram

Skev
Joined
11 May 2004
Messages
5,570
Location
Slätta
Det kan vara trevligt ibland att ligga på "relaxation", men när rollspel är som bäst är det i det övre högra hörnet. Utmaningar som möter mina färdigheter. Huruvida det här är en dålig sak med det moderna samhället, om "människor av idag" har svårt att slappna av och njuta och om det var bättre förr lämnar jag därhän, men för mig personligen är det roligt att utmana mig själv. Det har definitivt inte att göra med att jag har ont om fritid, i alla fall. Jag har nog mycket mer fritid än de allra flesta här på forumet. Inga barn, bor ensam, så gott som aldrig övertid på jobbet.
Ja, bra tankar. Jag avundas dig på vissa sätt vad gäller de sista delarna då jag själv är sådan att fritid är udda torsdagar vartannat skottår typ.

I övrigt så är Mihálys modell ständigt uppe för diskussion i mina yrkeskretsar. Den generella konsensusen är att man har alla upptänkliga möjligheter att uppnå flow även om man inte ligger högt på challenge-axeln. Men jag tycker verkligen om den modellen i all sin enkelhet.

Men i alla fall, jag är helhjärtat glad att personer finner nöje just i de sakerna som jag ifrågasätter och jag vet såklart att så är fallet. Kreativa och rastlösa (på det positiva sättet) personer genererar den innovation som gör att ett område som helhet inte stagnerar.
 

Rymdhamster

ɹǝʇsɯɐɥpɯʎɹ
Joined
11 Oct 2009
Messages
12,595
Location
Ludvika
Är det ingen annan som känner likadant?
Varför kan man inte göra båda? Båda njuta av det man har _och_ försöka förbättra sig? Jag försöker ju rätt sällan förbättra mig _under_ spelmöten (även om det också händer), utan snarare mellan spelmöten.

Så jag får njuta av mina mystofflor OCH pröva nya promenadskor =D
 

EvilSpook

Tämligen dålig överlag.
Joined
15 Oct 2008
Messages
2,111
Location
Off grid
Nu är detta i mångt och mycket ett makarforum och personerna som är här är kreativa individer som finner glädje i att hitta nya vägar och nya designer så jag inser att det både är fel publik och lite att svära i kyrkan, men saknar inte även andra att bara spela och ha kul med det man har, brister och skavanker till trots? Efter att ha spelat av och till i nästan 40 år och de flesta speltyper och spelstilar så finner jag fortfarande störst nöje i att spela det enklaste av alla rollspel, Drakar och demoner -82. Det är mina mystofflor och jag trivs så så bra i dem. Är det ingen annan som känner likadant?
Jag är ju erkänd bakåtsträvande stofil, nostalgiker och skeptiker. Arbetslivets myt om att jobba med ständiga försämringar går jag inte riktigt på.
De allra första spelen (DoD 1.0 och första D&D) klarar jag dock bara av i mindre doser, både äventyr och regler. Det som kom därefter tycker jag ofta duger. Jag har ett antal system jag anser funkar bra (till lite olika saker) och jag har inget driv för att hitta nåt bättre eller helt optimalt.
Samtidigt är rollspel otroligt komplext och sammansatt så man blir aldrig full-lärd. Man kan utvecklas inom så otroligt många områden.

Jag vill såklart alltid göra bättre eller skitbra äventyr för mina spelare, men jag ogillar gestaltning och kommer inte lägga energi på det.
Jag kan sitta och fundera på kampanjer, teman och färg hur länge som helst, men jag orkar inte engagera mig för att göra bättre handouts och kartor. Mina spelare, våra spellokaler och vår ambitionsnivå tycker jag duger men skulle såklart kunna förändras.

Jag tror att man får känna efter vad som skaver först och lyfta det till en acceptabel nivå.
Sen kanske man ska prova på lite olika saker, även sånt som ligger utanför komfortzonen.
Därefter kanske man får känna efter vad man verkligen vill göra.
Men det är inget fel att bara ha det bra, spela och ha kul och vara nöjd med det som är - det mesta kommer bli sämre med tiden.

//EvilSpook
 
  • Like
Reactions: Ram

Rickard

Urverk speldesign
Joined
15 Oct 2000
Messages
18,295
Location
Helsingborg
Jag minns min far som varje fredag efter en lång arbetsvecka satte sig ned i soffan och tog sig ett par glas kaptenlöjtnant och satt och spelade med på sin gitarr till några skivor. Han ville inte ha något nytt eller bli bättre,
Fast hur lärde han sig gilla just kaptenlöjtnant och att spela gitarr? Till och med hans musiksmak måste vara något som måste ha växt fram.

Jag håller dock med om att man måste ha något mål om när något är "bra"; när man kan vara nöjd med vad man åstadkommit. Just att flytta målstolpar (eller jämföra sig med andra) gör att man aldrig blir nöjd. Det skapar en osäkerhet/stress i livet.
 

Dr_Dängrot

Myrmidon
Joined
1 Mar 2017
Messages
4,326
Jag är ju en av dom individer som anser att rollspelsteori och denna jakt på förbättringar är av ondo just för att den blir en motpol till att ha kul ist för att bara vara i stunden och njuta.

man skall teorisera och analysera och vrida och vända och stöta och blöta och hela tiden jaga greater highs and the cult of the new vilket gör att man förlorar the magic in the moment att bara kunna hänge sig och ha kul . Skall man hela tiden sikta på att klättra en stegpinne till så blir man aldrig nöjd och kan njuta av det man har här och nu



Börjar man analysera och flytta fram målsnöret så finns det även risk att man analyserar sönder saker . skulle jag plötsligt sitta och analysera en film jag uppskattar så skulle det troligtvis förstöra det roliga för mig för jag skulle hitta massa fel och brister och saker jag stör mig på samma sak är det med med annat i livet if it aint Broken then dont fix it . Better to live in blissfull ignorance
 

Ram

Skev
Joined
11 May 2004
Messages
5,570
Location
Slätta
Varför kan man inte göra båda? Båda njuta av det man har _och_ försöka förbättra sig? Jag försöker ju rätt sällan förbättra mig _under_ spelmöten (även om det också händer), utan snarare mellan spelmöten.

Så jag får njuta av mina mystofflor OCH pröva nya promenadskor =D
Den här biten är svår.

För mig är förbättring en livsstil. Jag ser modeller och "formler" i all interaktion. Jag har ett par sådana glasögon som jag verkligen verkligen måste arbeta för att lägga av mig. Och för mig så gör det det svårare för mig att få flow. Jag har nu för tiden ganska svårt att helhjärtat ge mig hän till saker, det blir mer att jag spelar flow (på ett hyfsat bra sätt om jag får klappa mig själv på axeln) än att jag verkligen är helhjärtat i zonen.

Jag har pratat med många om detta och vissa håller med mig. Musiker som inte kan njuta av en bra låt eller en konsert då någon del inte håller måttet. Programmerare som inte kan vara nöjda med väl fungerande kod då den skulle vara bättre "om den bara". Spelledare som inte är nöjda med ett bra scenario bara för att det inte

Men det är väldigt personligt, det är jag väl medveten om.
 

Ram

Skev
Joined
11 May 2004
Messages
5,570
Location
Slätta
Fast hur lärde han sig gilla just kaptenlöjtnant och att spela gitarr? Till och med hans musiksmak måste vara något som måste ha växt fram.

Jag håller dock med om att man måste ha något mål om när något är "bra"; när man kan vara nöjd med vad man åstadkommit. Just att flytta målstolpar (eller jämföra sig med andra) gör att man aldrig blir nöjd. Det skapar en osäkerhet/stress i livet.
Precis så. Jag menar inte att man landar fullärd utan att man kan vara nöjd med den punkt man kommit till.

Jag tror många skulle må bättre om de kunde landa där.
 

Rymdhamster

ɹǝʇsɯɐɥpɯʎɹ
Joined
11 Oct 2009
Messages
12,595
Location
Ludvika
För mig är förbättring en livsstil. Jag ser modeller och "formler" i all interaktion. Jag har ett par sådana glasögon som jag verkligen verkligen måste arbeta för att lägga av mig.
Wow, låter som det gör dig väldigt bra på dit jobb i alla fall =)

Låter värre för fritiden, däremot. Kanske pröva meditation? Lära dig hitta dig själv i nuet? Lite som det låter som din far gjorde, om än med gitarr och glas i hand =D

Vända de där glasögonen mot dig själv en stund, helt enkelt, för att hitta ett sätt att göra det lättare att ta av dem. Eller acceptera att du är en ständig "tinkerer" som pillar och prövar. Kan hända skulle det bli lättare att koppla av i en grupp, om du startar ett sidoprojekt där du förbättrar skiten ur en annan grupp?

När jag tänker tillbaka var det nog en av de sakerna som gjorde att jag kunde slappna av när det kommer till rollspel och regler. Jag älskar Warhammer FRP, men det har brister. så en gång satte jag mig ner med WFRP 2nd ed för att göra en grundlig fix till det. Sen identifierade jag problemen i mina fixar, och fixade dem också. Och så fixade jag problemen som uppstod av de fixarna. Och problemen som uppstod av de fixarna. Tills jag kom ut på andra sidan och insåg att WFRP 2nd ed löste flera av mina problem, om än med vissa brister =D

(Det var en enorm hjälp att jag kontinuerligt spelade WFRP 2nd ed RAW i en grupp vid sidan av det här arbetet, så jag kunde alltid jämföra de två och på så sätt se hur problem jag hade med mina fixar helt enkelt inte fanns i grundreglerna).

Jag gick helt enkelt varvet runt och lärde mig att varje fixat problem leder till ett nytt problem (ibland två), så jag kan lika gärna vara nöjd med vad jag har. Det har så klart inte hindrat mig från att fortsätta pilla med regelsystem hela tiden =D Men det har gett mig en mycket mer avslappnad attityd till när jag inte gillar detaljer i reglerna.
 

Ram

Skev
Joined
11 May 2004
Messages
5,570
Location
Slätta
Låter värre för fritiden, däremot. Kanske pröva meditation? Lära dig hitta dig själv i nuet? Lite som det låter som din far gjorde, om än med gitarr och glas i hand =D
Hehe! Asså, det är ingen förbannelse direkt. I många fall så tycker jag att det är bra. Däremot så finns det ett antal fall där det blir besvärligare för mig. :)
 

Sömniga Isaac

Rollspelsinkvisitor
Joined
9 Feb 2008
Messages
2,387
Location
Örebro
Jag blir nyfiken, var folk verkligen lyckligar med mindre förr?

Jag tänker att vår ständig utveckling av samhället och tekniken pekar på det motsatta, att vi ständigt strävat efter att utveckla och förbättra. Det är ju inte endast inom österländsk filosofi som det omtalats att människans obehag ligger i hennes ständiga vilja att söka det bättre istället för att nöja sig. Visst filosofin kan bli mer komplex då den även vrider och vänder på tanken om att obehaget även hänger samman med vår oförmåga att släppa taget och inse att saker förändras (noter tankarna här är inte unika för buddhismen även om det förmodligen är buddhismen som flest mött denna tanke genom via religionsundervisningen i skolan).

Jag tänker snarare att det som skaver och skapar problem är när vi, som Rickard är inne på, inte sätter ett tydlig mål och låter oss vara nöjda med att uppnått det mål vi satt. Jag analyserar inte mitt eget roliga ur ett allmänt perspektiv utan utifrån hur väl aktiviteten uppnår olika kriterier som är viktiga för att jag ska uppskatta aktiviteten. Här är jag väldigt tydlig med mig själv vad jag söker för jag vet att jag som människa inte mår bra av ovisheten, jag måste veta och ha en tydlig bild av riktning. Jag måste veta att jag hela tiden strävar mot att utveckla aktiviteten eller mig själv mot ett givet mål. Sen när jag nått målet så märker jag att jag faktiskt mår ganska bra och har väldigt kul samtidigt som resan mot målet blir ganska givande. Resan behöver inte vara obehaglig eller tråkig även om jag vid resans slut kan känna en väldig lycka över att uppnått och funnit något som fungerar för mig. Så problemet är nog när vi är otydliga mot oss själva på grund av att vi aldrig tar oss tiden att faktiskt lära känna oss själva och behoven vi har när vi deltar i en aktivitet.

Det är mina tankar om ämnet.
 
  • Like
Reactions: Ram

Ram

Skev
Joined
11 May 2004
Messages
5,570
Location
Slätta
Det du skriver är väldigt intressant.

Jag tror att folks lycka tidigare är både sant och inte sant. Vi hade enklare krav, mindre nöjen och lyx att välja mellan och helt andra förväntningar från samhället. På så sätt så tror jag att det var enklare att vara lycklig.

Samtidigt så tror jag att lycka/olycka har breddats sedan den tiden och att det tidigare var binärt, att om man inte var olycklig så var man mer eller mindre lycklig. Vi har ett annat vokabulär och därtill mycket mer kunskap om psykisk ohälsa etc.

Men jag tror att det är en jättebra poäng att arbeta med sin egen målbild; Vad vill jag uppnå för att vara glad och när skall man vara nöjd med där man är.
 
Top