Re: Action - In retro...
Kan inte låta bli men. I helgen bidde det action. Jag som SL hade iscensatt ett lagom scenario och blandade friskt mellan Neotech, Eon (varelser, magi och vapen) och lite lagom hämtade idéer från "Tillbaka till framtiden" och x antal olika sf-filmer/böcker.
Glad i hågen hade jag satt gänget på att vakta en intressant (läs mycket hemlig, mystisk och underlig) transport av en nytillverkad skyttel. Frånsett allt strul mina spelare och deras underlydande fick stå ut med så blev historien som följande.
Efter äntligen lyckad uppskjutning av denna skyttel (som förövrigt var försedd med någon form av rymd/tid krökare kallad Hz-ring) så testas tekniken - fortfarande med RP ovetande om deras effekt och givetvis med dem stackarna ombord. Ingen plats är ju säker för sabotage så nog måste säkerhetsfolket vara på plats även därute i rymden. *elakt flin* Första försöket, en lyckad tidsförflyttning tio minuter tillbaka i tiden och när man hoppar framåt går givetvis allt fel....
För att göra det kort. Man tvingas hoppa med hjälp av Hz-ringen till en jord som inte är vår jord utan en värld som Eon, dvs.. magi, monster och ingen el. De tvingas kvar på denna planet tills teknikerna kan bygga om skytteln och reparera Hz-ringen. Dah... - det är i det här läget som jag som SL stormtrivs. De stackars RP tvingas nu att fixa saker som vatten, mat, skydd mot monster och dylikt......... och dessutom hålla sig undan från lokalbefolkningen, jag menar Hz-ringen är ju trots allt en hemlighet! Eller hur det nu var, det var spelarna som själva bestämde sig för sin taktik i det här läget.
Jag hade nu mina spelare precis där jag ville ha dem. De utforskade området och stötte på olika saker och allt var utmärkt tills. De två ledarna går åt varsitt håll. Den ene in i en grotta och väcker där en jättespindel. Kort strid eftersom den dåren inte ville använda sitt automatvapen utan tar till sin stridskniv! Ett ögonblick såg det ut som om han skulle lyckas, men därnäst sänker spindeln honom till sömn. Nåja, jag kan alltid rädda situationen, med hjälp av infödingar...
Den andre ledaren beter sig däremot fullkomligt som en idiot. På väg tillbaka till lägret ser han att en närliggande infödingsbostad brinner (en alvs hem förövrigt) han skyddar därhän och det är här känslan av HK kickar in. Han får syn på en mindre trupp väl stridsberedda Tiraker (bestående till största del av Truhker och tiraker - allt som allt 44 individer) Även om vi tar det hela med 44 människor så är det inte skoj. Han skjuter mot ledaren, ledaren rycker på axlarna mer eller mindre. Han skjuter igen när hela anhanget tar fart mot honom... Ledaren tycker att det gör ont.... men det hindrar inte de resterande bandet. Nu inser RP att det börjar se lite dystert ut för honom så han börjar springa. Med hela gänget efter sig. Så når han den klippbrant som han nyligen inspekterat. Och vattenfallet som ligger där. Stannar på krönet. (ooooh vad jag önskar jag kunde få till detta till HK i skrift) Mejjar mot gänget. Flerar träffar men knappt någon av de där bestarna funderar ens på att hejda sig. Han har dem bara tio meter ifrån sig när han vänder sig om och kastar sig ner från klippan. 27 meters dropp och försöker hamna i vattnet nedanför med ett lyckat hoppa. Han missar och tar mark i hård packad saltbemängd kiselsand.
Andfattiga slår vi skadan och första skadan kan man leva med, en bruten hand, men nästa och nästa... knäckta revben, och inre skador för att inte tala om trauman...
Mina bägge hjältar dräpta. Jag konstaterar i sorgsen ton att äventyret är över.
Lady Silver Wolf - There is but a thin line, between Man and Beast
