Ha ha
*Fnissar och skakar på huvudet* Roligt inlägg!
Erm... Fast nu kom jag faktiskt på något som skrämde mig litet, för ett tag sedan. Jag satt uppe på jobbet mitt i natten och plippade på datorn när det plötsligt knackade högt, några gånger i väggen intill mig. Först reagerade jag inte, i kontoret intill sitter en arbetskompis till mig som också brukar vara där fastän vi egentligen borde vara hemma och ha lagt oss för länge sedan. Nå, ögonblicket efter slog det mig att jag den här natten ändå var ensam på jobbet, och då visste jag inte riktigt vad som kunde ha knackat i väggen. Det hade ju lixom inte varit en knakning eller något annat ljud som titt som tätt uppstår av sig själv, det hade varit mycket distinkta knackningar, rätt hårda också.
För ett ögonblick trodde jag faktiskt att det hade varit något djur eller något som flygit in genom fönstret och dunkat in i väggen bredvid mig. Jag skrämde upp mig själv rätt ordentligt faktiskt och vågade inte se efter vad det var i rummet intill förrän efter ett bra tag. :^)
Nå, till slut, beväpnad med en stållinjal, kikade jag in i rummet intill, och det var förstås alldeles tomt.
Så det var bara ett konstigt ljud, men helt klart det konstigaste ljud jag har hört ett hus göra av sig själv.
---
Sedan, när jag kom hem, ringde telefonen. Det var min arbetskompis som berättade att han träffat en gammal farbror utanför jobbet dagen innan. Farbrorn berättade att han var son till mannen som hade byggt huset i slutet på 1800-talet. "Jaha? Din farsa? Vad festligt! Vill du komma in och titta och se hur det ser ut nu?" hade min kompis sagt, men då fick han höra farbrorn säga att han ogärna ville gå in överhuvudtaget, för när han hade varit sex år, det här var den 11 juli 1902 (hundra år på dagen innan min mystiska nattupplevelse, alltså), så hade han suttit och lekt på övervåningen i ett av rummen med fadern i rummet mittemot och knackat olika melodier i väggen mellan dem som en rolig lek. Den ene knackade fram en rytm och den andre gissade vilken låt det skulle föreställa. Efter ett tag hade pojken hört en konstig, orytmisk knackning från pappan som han lyssnade länge, länge på utan att kunna gissa vad det var för låt, och när han till slut gick in och tittade vad pappan gjorde, så visade det sig att pappan hade hängt sig i takfläkten och "knackade" in i väggen om och om igen med sina skor...
Läskigt va?
/Rising
som förstås talade jättemycket allvar där på slutet