Nekromanti hmmm...

[Mask_UBBT]

Till mitt inlägg om mitt lilla sidoprojekt, fantasirollspelet Öriket, fick jag tydligen noll respons angående frågan om medelhavsmytologiska varelser.

Nåja, det hela är kanske en utnött idé och det är mycket möjligt att den kan kännas lite monotom, men hela grejen skriver jag bara som avkoppling från mitt postap. spel Glödhymn.

Trots detta känns det någolunda vilktigt att få det rätt, så, om ingen kommit på några trevliga varelser, har jag en liten undran:

Det är ju numera allmän kunskap att gudar brukar vara lika starka som folket som dyrkar denna, eller någonting åt det hållet. Detta gör att ingen religion har fel och ingen har rätt.

Men, om man lägger in ett liv efter döden kan detta bli svårare. Andar kan väl inte komma till olika ställen beroende på vilken religion de har. Ateister skulle i sådanafall försvinna helt. I exempelvis Eon löser man ju detta genom att alla döda färdas till ett 'andeplan', men det är ju väldigt oreligiöst.
Om man dessutom ska länka dödsriket med den riktiga världen, altså göra det till en riktig plats, blir det ännu svårare. Platser kan väl inte bara dyka upp beroende på hur många som tror på dem.

Vad jag eftersträvar är; underjorden ska vara en riktig plats.

Hur gör jag det? Spikar jag att en religion är rätt, alla andra är fel, eller vad?

/Mask
"How are we on organdonations today?"

 

[Sodivra]

Jag skulle..

Helt klart skulle jag satsa på ett gemensamt tema i alla religionerna -Att deras efterlivs-beskrivelse alla har en gnutta sanning i sig, och att dom tillsammans beskriver sanningen.

Eller så kanske gudarna "skördar" de dödas själar, och tar dom till sina egna dimensioner?

 

[Ghorgareth]

Svar

Man kan ju göra som i Grekland. Det är ju trots allt en polyteism. Om folket dyrkar olika gudar, men har samma grunddtro, kanske inte nödvänfigtvis accepterar andra gudar, men ändå har samma grundtro. (se Sagan om Belgarion, där alla folkslag har sin egen gud, väl medvetna om att det finns fler och att de är bröder...) Vad jag syftar på är en polyteism som är utspridd över flera länder. EN religion som är rätt, men att det i och med att det finns flera gudar, finns olika tolkningar på VAD som är rätt och fel. Låter det vettigt?

 

[Tyr]

Hur gör jag det? Spikar jag att en religion är rätt, alla andra är fel, eller vad?

Varför inte låta alla religioner ha fel istället? /images/icons/laugh.gif

Sedan bygger du upp dödsriket så som du vill ha det. Du kanske kan låta den döda hamna i en fantasivärld baserad på vad han tror händer efter döden, och där är han fast tills han tillslut återföds...men det är kanske inte vad du tänkt dig.

 

[Mask_UBBT]

Re: Svar

"EN religion som är rätt, men att det i och med att det finns flera gudar, finns olika tolkningar på VAD som är rätt och fel."

Om jag förstår dej rätt erkänns alla gudar, men olika folkslag lägger olika vikt vid alla.

Helt ok.

Det var grundtanken att jag faktiskt bara skulle mixa grekisk och romersk religion, då alla andra influenser i rollspelsvärlden kommer ifrån områden runt medelhavet + mesopotamien, persien och babylon.

Anledningen till att jag frågade var främst att jag kände att detta kunde göra världen enkelspårig. Och hur gör man med barbarstammar och dylikt? Ska de åxå tillbe dessa gudar?

/Mask
"då kan jag ju lika gärna hoppa framför en bro!"

 

[Tyr]

Re: Svar

Och hur gör man med barbarstammar och dylikt? Ska de åxå tillbe dessa gudar?

Dom får nog tillhöra en annan religion, alternativt inte ha någon, för annars skulle dom nog inte kallas barbarer...även om barbari inte har så mycket med religion att göra.

 

[Krille]

Re: Svar

"Det var grundtanken att jag faktiskt bara skulle mixa grekisk och romersk religion, då alla andra influenser i rollspelsvärlden kommer ifrån områden runt medelhavet + mesopotamien, persien och babylon."

...du kanske skulle titta på Terra Draconis?

"Anledningen till att jag frågade var främst att jag kände att detta kunde göra världen enkelspårig."

Bjäfs. Jag har efter en kasse år med Västmark, som är totaldominerat av medeltida katolsk kristendom, råkat upptäcka att det inte är antalet religioner som gör världen enkelspårig, utan hur väl de är beskrivna och hur mycket hjälp med rollspelande man får angående religionerna. I Västmark finns numera massor med material om kristendomen. Visst, det finns några andra religioner också, men dessa är mest kuriosa.

Det droppar in lite mejl då och då som berättar hur fantastiskt kul spelarna har haft nu när de äntligen har förstått vad man kan göra med kristendomen istället för att kasta spells enligt dungeonbashartraditionen. Ett typexempel är diskussionen på Rävsvans forum, där en spelare håller på att bygga/spela en kampanj kring och i ett kloster.

 

[Totenklage]

Religion och gudar

Religion i spel kan bli jobbigt ibland. Är det nåt jag tycker börjar bli tjatigt i de flesta fantasyrollspel så är det likformningen i religion/skapelseberättelsen/gudasagan. Allt för många spel (IMHO) bygger sin värld kring en gudapanteon med skapelseberättelse och allt som hör till. Varför inte försöka göra nåt nytt? Varför inte en värld utan gudar och religioner, där mäniskorna (och alla andra) sedan länge accepterat världens reinkarnationiska kretslopp och därför inte behövt gudar? Världen bara blev till och alla är nöjda så. Fantasy är ju alltid Fantasy; allt är möjligt. Eller varför inte en värld där gudar existerar som fysiska, faktiska varelser som bor, äter, sover som alla andra men har den egenskapen att kunna skapa och förändra verkligheten/världen? I en sån värld skulle ju "Divine Intervention" vara vardagsmat. En variant på en sån värld är ju där gudar existerar i den fysiska världen men måste ta en människokropp (eller kropp från nån annan ras) för att fungera, som typ Dalai Lama eller nåt.


Det är ju numera allmän kunskap att gudar brukar vara lika starka som folket som dyrkar denna, eller någonting åt det hållet. Detta gör att ingen religion har fel och ingen har rätt.
Men, om man lägger in ett liv efter döden kan detta bli svårare. Andar kan väl inte komma till olika ställen beroende på vilken religion de har.

Varför inte?


I exempelvis Eon löser man ju detta genom att alla döda färdas till ett 'andeplan', men det är ju väldigt oreligiöst.

Oreligiöst? Hur menar du då?


Om man dessutom ska länka dödsriket med den riktiga världen, altså göra det till en riktig plats, blir det ännu svårare. Platser kan väl inte bara dyka upp beroende på hur många som tror på dem.

Det går väl alldeles utmärkt?

 

[Robban]

Nä, jag tycker inte du behöver spika att nån har rätt respektive fel. Underjorden behöver bara uppfattas olika i olika religioner. Se bara på kristendom/nordisk mytologi. Kristendomen har helvetet (eller himlen) medans vår gamla mytologi har Hel (samt Valhall (kommer inte ihåg så mycket från vår mytologi, hoppas jag har fått det rätt))... Båda platserna liknar varandra.

Vad jag menar är att även om religionerna har olika namn på dödsriket så finns det ändå. Sen kanske olika andar uppfattar det olika, beroende på vilken religion de har?

 

[Mask_UBBT]

Re: Religion och gudar

Anledningen till att jag vill ha alla döda på samma ställe på en Riktig plats, inga andra plan, dimensioner eller dylikt, då folk, hitoriskt sett, inte trott på detta.

Likaså har ingen någonsin trott att det finns mer än ett efterliv. Man har alltid trott att den egna legenden är korrekt, medan alla andra är fel. Således säger alla religioner att det bara kan finnas en form av efterliv, och om efterlivet inte ska vara på ett andlilgt plan skulle detta mitbevisas oerhört lätt, och då hela spelidén bygger på att ALLA MYTER ÄR SANNA, kan jag inte ha motsägande myter.

De som inte håller får gå!

Vidare, angående Eons lösning med det andliga planet dit alla andar färdas när de dör, kan det väl inte vara så svårt varför detta ä r oreligiöst.
Om man tror att man kommer till en trevlig liten äng när man dör är det väl inte särkilt korrekt, enligt personens religion, om denne kastas in i en annan dimension istället.
Detta skulle ju skrota hela idén med ett efterliv, då ingenting föändras.

Och slutligen;
De flesta religioner hävdar ju att dödsriket och dylikt skapades med jorden, ofta innan. Inte kan en uråldrig grotta 'dyka upp' bara för att en grupp människor börjar tro att denne existerar.

/Mask
"Geferlig ist wer schmertzen kännt von feuer daß den geist verbrennt"

 

[Mask_UBBT]

Re: Svar

Jag laddade ner terra draconis för ett tag sedan, men jag antar att jag har en gammal version eller något, ty pdf-dokumentet jag har går bara till kapitel sju.
Detta betyder att kapitlen rörande världen saknas.

Nåja, jag är säker på att TD och Öriket är mycket olika då Öriket bygger på tre saker;

1.Allt är av magi, som skapade allting,
2.Realism är lögn
3.Alla myter, historier och sägner är sanna, och de mycket få undantagen som finns är sådant som direkt rör rollpsersonen och saker som säger emot vartannat.

Detta har givit en välrd som hitills verkas se ut att vara skriven under påverkan av diverse olika svampar blandat med penicilin. =)

Jag tror åtmindstonde att Terra draconis är lite mer verklighetsförankrat, men skulle någon kanske kunna skicka mej kapitel 8 o 9, då jag inte har råd att ladda ner hela grejen igen.

/Mask
"Kära elsa. Jag har precis provat LSD. Vilken jävla resa."

 

[Sabelkatten]

Du har missat det uppenbara:

Anledningen till att det finns så många olika religioner på jorden är ju att ingen av dem kunnat bevisa att de faktiskt har rätt, utan bara hänvisat till gamla sagor.

Om det är så att det faktiskt finns ett - och bara ett - dödsrike, och det är en del av den riktiga världen, då kommer det ju inte vara något tjafs längre. När den ena prästen kan säga att "jag har kontakt med Gud" och plocka fram sin nalle (eller magisk motsvarighet/images/icons/wink.gif) och ringa honom, då har ju inte den andra prästen så mycket att sätta emot...

M.a.o. du har precis samma situation som i Eon, men du lägger "andeplanet" på ett annat ställe!

Hur gör jag det? Spikar jag att en religion är rätt, alla andra är fel, eller vad?

Hur vill du egentligen ha det? Antingen finns det bara ett dödsrike dit alla kommer, eller så finns det himmel/helvete och något slags urvalsprincip (och om det går att kontakta de döda kommer religonerna som "skickar folk till helvetet" gå under ganska fort), eller så har varje religion sitt eget dödsrike (och om du har med magi i någon form kan du mycket väl skapa ett nytt dödsrike lite då och då).

/Henrik

 

[Illern]

Re: Svar

men jag antar att jag har en gammal versionDet låter så, jag hinner inte riktigt att sitta och skriva ned saker, layouta dem och lägga upp dem i samma takt som jag kommer på dem men jag bör aldeles strax vara klar med en "färdig" pdf-version av Drakens folk (typ romare). Jag kan e-posta domumentet till dig om du vill för det låter som om din version är mycket gammal och det skulle nog bara bli fel om du fick vissa kapitel. Drakens folk är dock inga regler utan bara en beskrivning av "huvudkulturen".Om det skulle passa dig bättre så skulle jag kanske kunna bränna ned det på en cd-rom och skicka till dig per snigel, speciellt om du skickade ett brev med din adress och lite frimärken eller så. Vill du kan du e-posta mig på arindel@passagen.se så kanske vi kan göra upp om något.Däremot kan du nog ha rätt i att våra världar skiljer sig åt en del. Jag har dock utgått från egyptisk/grekisk/romersk mytologi och grunderna i mytologin är sanna även i Terra Draconis så det borde ändå finnas stora likheter. Skillnaden kanske mest ligger i mängden svamp... /images/icons/wink.gif

 

[Svarte Faraonen]

Jag har några Pratchett-inspirerade fundeirngar kring detta. Så här har jag tänkt mig det...

Varje levande varelse är försedd med en själ. När själen besitter utvecklad förmåga att tänka abstrakt förnimms den snart av de övernaturlgia varelser som finns. Dock väljer de endast vissa personer för att föra deras talan. Detta är profeterna, religionsstiftarna. Den som sedan tror på profeternas förkunnan binder sig efter hand allt mer till det övernaturliga väsendet, hädanefter kallat gud (även om bland annat termerna ande, djävul och demon också förekommer).

Den som binder sig till en gud grips av inflytande från guden, som subtilt manipulerar folk att uppfylla gudens mål. Samtidigt så innebär folkets böner och viljeansträngningar för att blidka guden att guden får näring i form av folks hängivenhet. När en person dör förlorar själen bandet till kroppen, vilken är det huvudsakliga skyddet mot gudens totala dominans, och själen uppgår i guden. Detta upplevs som en oändlig lycka. De troende som med sin falska tro förgiftat guden förvisas efter döden till en av guden skapad plågodimension. Dock är detta ett område som skiljer sig mycket från gud till gud, så det bör man inte gå närmare in på när man generaliserar.

Gudarna är otroligt mäktiga varelser, men de är alla sprungna ur samma källa. De gudomliga dimensionerna, innefattande helveten, existerar i gudarnas tankar, och då gudarna har ett starkt band, trots sin fiendeskap, förbinds dessa med varandra. På så vis har vi både ett och flera helveten.

Detta att gudarna har ett starkt band innebär att en gud kan sägas ha en "syskonrelation" till närstående gudar. På det viset skapas polyteism. De som bekänner sig till en polyteistisk religion vänder sig vanligen till flera gudar, vilket gör att detta är ett utmärkt sätt för flera svaga gudar att bli starkare.

Problemet med gudarnas avhängighet av människans hängivenhet är att de är känsliga för avvikande uppfattningar av guden, eftersom dessa faktiskt kan förändra guden. Med enskilda kättare är det inte så svårt, folk tar vanligen ingen notid om dem. Dock ser de flesta gudar till att manipulera till sig en typ av trosbeskyddare, som en inkvisition, som ser till att läran håller sig på det vis guden vill ha det.

När man går ifrån gudarna når man andeplanet. Detta är en barriär mellan gudarna och den reella världen. Andeplanet befolkas av varelsers drömmar och avlidnas andar. Vanligen hämtas de avlidnas andar från andeplanet av gudarnas budbärare, men vissa blir kvar på grund av att de saknar gud eller fortfarande har ett starkt band till världen. I det senare fallet befinner det sig på skuggplanet, en värld på gränsen mellan de reella världarna och andeplanet. De kan beroende på sin själsstyrka manifestera sig olika mycket i den reella världen. Gudarna kan inte forcera andeplanet, utan tvingas nyttja mänskliga budbärare eller mäktiga varelser som opererar från skuggplanet.

Det var alltså mina idéer om gudar, du kan gärna använda dem om du gillar dem.

 

[Mask_UBBT]

"Anledningen till att det finns så många olika religioner på jorden är ju att ingen av dem kunnat bevisa att de faktiskt har rätt, utan bara hänvisat till gamla sagor."

Just fan, det borde ju jag kommit på!

Jag gjorde ju ett riktigt uselt rollspel med ungefär samma baktanke för ett par år sedan! Idén byggde på att alla religioner härstammade ifrån grottmänniskors möten med utomjordingar/images/icons/alien.gif. hehe... Det blev väldigt långsökt efter ett tag och jag tröttnade på hela grejen innan jag var färdig med en prolog.

Tack för påminnelsen!

/Mask
"Med ett minne som... en... öh... vad pratar vi om?"

 

[mördarmackan]

Väsen

Enklast torde väl vara att alla kommer till samma ställe då det kanske handlar om olika tolkningar av samma väsen, eller att samma väsen visar olika skepnader för olika folk av skäl som bara de vet om, vilket innebär att gudarna som är goda i en kan anses som de onda i en annan religion.