Nekromanti [HT] Färdighet för att se om en person ljuger/bluffar?

[LazySlacker]

Tja, gjorde ett konto bara för att ställa denna fråga:
Finns det någon färdighet man kan använda för ett "Insight Check (DnD term)"?
Typ för att allmänt läsa av en person eller se om de ljuger eller bluffar.

 

[Bolongo]

Nej.

Detta är avsiktligt något HT låter bli att ha regler för.

 

[LazySlacker]

Alright, då vet jag det.
Tack för svaret ~

 

[Mannen i skogen]

I vissa situationer skulle jag tillåta ett slag för Spana eller Leta för detta, t ex om man misstänker att någon ljuger och har en bakgrundshistoria som gör att man är bra på att läsa av folk. I andra sammanhang skulle jag låta någon slå för t ex Lärdom eller Lagkunskap för att höra att ett uttalande låter underligt.

 

[Bolongo]

I andra sammanhang skulle jag låta någon slå för t ex Lärdom eller Lagkunskap för att höra att ett uttalande låter underligt.

Jag håller med om att man skall kunna upptäcka ifall någon presenterar falsk information. Gråzonen är personens motivation: ljuger de medvetet, eller tror de på det själva?

 

[Leon]

Man kan ju tänka sig det som förmågan att läsa av kroppspråk och minspel, medan det fortfarande förstås är spelarens uppgift att bedöma det de fakiskt säger

 

[Mogger]

Ja det finns ju som sagt två typer av avslöjanden att hantera. Dels det Bolongo nämner med omedvetna lögner. Här är det ju bara egen fakta som kan motbevisa påståendet och i det fallet skulle jag nog inte slå något slag (om det inte är fakta som RP möjligtvis besitter). i det andra fallet handlar det som Leon är inne på mer om att uppmärksamma nervöst beteende o.dyl. Det kan man naturligtvis som SL försöka gestalta, men vi är inte alltid method actors...

Sedan får man även tänka på metaspelet. Om jag som SL säger att en spelare ska slå ett slag (eller om spelaren önskar det) för att försöka se om personen ljuger eller inte så blir det lite ett "hen vet att jag vet att hen vet att jag vet..." och spelet handlar istället om att spelarens ska försöka genomskåda SL:s intentioner.

Den bästa lösningen är nog att låta "läsa person" vara en egen handling. Där man, om man lyckas, kan få en känsla av att personen döljer något eller liknande. Och som kanske inte är direkt relaterat till ett specifikt uttalande utan snarare någon man kan ge sig på efter att en längre pratstund av något slag. Ett förhör är ju den klassiska situationen, där man helt enkelt genom riktade frågor försöker få personen att måla in sig i ett hörn. Men frågan är om det är roligare att rollspela än att slå slag mot?

I HT hade jag nog valt att göra det till en utmaning isf, där man kan få slå mot Lärdom, Spana, Språk kanske. Man får väl välja lite beroende på situation.

Men att bara "läsa av" en person är ju ganska svårt, även för de som by chance är skolade i sådant. Lögndetektorer kan ju ge utslag på en massa saker och folk kan vara sjukt närvösa om de blir utfrågade av fullt beväpnande äventyrare vare sig de ljuger eller inte

 

[Bolongo]

Men att bara "läsa av" en person är ju ganska svårt, även för de som by chance är skolade i sådant. Lögndetektorer kan ju ge utslag på en massa saker och folk kan vara sjukt närvösa om de blir utfrågade av fullt beväpnande äventyrare vare sig de ljuger eller inte

Detta.

För att vara supertydlig: när jag själv spelar eller spelleder vill jag inte ha någon möjlighet att agera som en lögndetektor genom ett enkelt färdighetsslag. Det är totalt spännings- och stämningsdödande. Det är också orealistisk, men det är inte min huvudsakliga invändning. Allra helst skulle det inte finnas någon magi som gör sådant heller. Spelare får bedöma sanning baserat på vilken information de har och rollspelande.

Jag kan inte minnas att jag frågat Krille om exakt detta någon gång, men den totala frånvaron av färdigheter eller besvärjelser av telepatisk art i Hjältarnas tid ser jag som en tydlig signal att han delar mina åsikter.

Å andra sidan kan jag se argumentet att vissa spelgrupper kanske inte är bekväma med att låta rollspelandet ha en nyckelroll i sociala scener, utan helst har en regelmekanik för sådant också. De är naturligtvis välkomna att husregla in det i så fall. Jag är bara glad att det inte är RAW i HT.

 

[Mannen i skogen]

Jag minns inte var jag läst eller hört det, men jag har för mig att Vältalighet bl a kan användas för att bluffa.
Jag skulle kanske låta den som ljuger få slå för Vältalighet, och om detta misslyckas låta den som lyssnar få slå för Leta eller Spana för att lägga märke till att den andre svävar på målet eller svettas eller vad det nu är. Dvs inget tävlingsslag, utan först ett misslyckande och sedan ett lyckat slag för att få en ledtråd.
Och sen förstår nya fakta senare, när den första personen gått sin väg.

 

[Zire]

Jag hade inte ens gjort ett motslag. En SLP vill dupera rollpersonerna, SL slår ett slag dolt för SLPns vältalighet och misslyckas. "Något verkar inte stå rätt till." Spelarna får börja ställa frågor och lägga pusslet därifrån.

 

[illuzive]

Jag hade nog inte slagit en enda tärning, då det är en tydlig signal att SL "håller på med något".
Jag hade presenterat en lögn på ett lite märkligt sätt (stressad röst/osäker på detaljer/etc.) som bör trigga en "det där låter konstigt"-reaktion från spelarna och låter dem fundera på om de trodde på påståendet eller inte.

Jag tycker det är jättetråkigt när vissa ska slå tärning för att avgöra om något "känns konstigt" - det är väl ändå upp till spelarna att avgöra hur deras karaktärer upplever det hela? Det är väldigt orimligt i mina ögon (som SL) att spelarna ska lita på allt som SLPer säger. Ju snabbare de lär sig det desto bättre! ;-)

Det finns en klar skillnad mellan att uppfatta att någon ljuger och att upptäcka någon gömmer sig i ett bakhåll - och det är att SL kan presentera lögnen till spelarna "fullt ut" - medan man inte kan göra mer än att beskriva miljön runt en plats för ett bakhåll. Kanske kan man slänga in att det ligger några gamla rostiga pilspetsar på marken eller liknande, men det är ändå upp till spelarna att reagera på att det kan finnas något farligt i en sådan situation och säga att de vill försöka upptäcka om någon gömmer sig eller liknande.

 

[Zire]

Jag hade nog inte slagit en enda tärning, då det är en tydlig signal att SL "håller på med något".
Jag hade presenterat en lögn på ett lite märkligt sätt (stressad röst/osäker på detaljer/etc.) som bör trigga en "det där låter konstigt"-reaktion från spelarna och låter dem fundera på om de trodde på påståendet eller inte.

Men om tärningsslaget är en tydlig signal, är inte märkligt agerande med stressad röst/osäker på detaljer/etc också en tydlig signal? Gör du det för alla ljugande SLPs? (Jag hade alltså bara gjort det om SLPn misslyckades med vältaligheten.)

Problemet om spelarna ska utläsa det själva (när det gäller kroppsspråket alltså) är att om de inte uppfattar det, så går det inte att veta om det beror på att spelarna är dåliga på att läsa av spelledaren eller om spelledaren är dålig på att spela en ljugande person.

Jag tycker det är jättetråkigt när vissa ska slå tärning för att avgöra om något "känns konstigt" - det är väl ändå upp till spelarna att avgöra hur deras karaktärer upplever det hela?

Det är inte vad du ska slå för. Slå för om SLPn lyckas ljuga eller inte. Sedan kan du ju uttrycka det för spelarna hur du vill. Jag brukar agera nervöst osv. i det sammanhanget, men jag gör det via att spela över så att spelarna inte ska missa det (annars får jag säga det med ord istället).

 

[Mogger]

Alltså, det går ju alldeles utmärkt att få reda på om folk ljuger eller inte, men det kräver lite jobb. Om jag säger:

"Jag åt rödbetor igår"

Så kan ni omöjligtvis veta om jag ljuger eller inte. Men genom att ställa följdfrågor så går det alldeles utmärkt.

Var köpte du rödbetorna, vad kostade dem, köpte du något annat, hur tillagade du dem, vilka mer åt etc etc Förr eller senare kan jag börja staka mig, bli osäker, svara fel...

Det är ju så ett förhör går till. Det är långsamt, ganska trist, det är repetitivt och kräver både tålamod och kunskap. Jag är helt för att inte behöva spela ut liknande varje gång en SLP möjligvis ljuger. Inte minst eftersom alla SLP:s ljuger. SL sitter ju bara och hittar på. Har man otur lyckas man slå hål på hela äventyret (ja, det har jag varit med om flera gånger).

På film ser vi ofta att en person ljuger genom olika tells. Många gånger kan huvudpersonerna se detta. Det är ett dramaturgiskt knep för att dels föra storyn framåt och dels för att slippa ha en massa dialog som upplevs som onödig.

Visst, vill man spela så, eller som SL ge övrtydliga tells *blinkblink* så är det helt i sin ordning, men inget av de olika sätten är på något vis objektivt bättre. Och som sagt kan man hantera ett "genomskåda bluff"-slag på massa olika sätt.