Nekromanti Hum... Angånde äventyr/Kampjaner

[20-20-1 (Angeln)]

Jag har läst ganska många äventyr på internet och undrade därefter om det bara är jag som gör mest episka äventyr?
De flesta jag läst har varit ganska verklighetsbaserad, som stölder m.m.
Jag gör ofta äventyr som är storslagna och innhåller kanske möten med någon drake (inte för att slåss med den), lista sig förbi en urdemon i grotthallar, leta efter skatter i försvunna tempel, hitta kung Alxis grav, o.s.v.
är jag lite ensam med detta?
Vill att denna tråd ska ta upp och diskutera olika slags äventyr...
Hadé

 

[Magnus L]

Ja gillar också episka äventyr bäst.

Det blir oftast mer eller mindre episkt när jag gör äventyr, dock så har jag inte gjort nått större till Dod som finns på nätet.

Jag älskar verkligen serien Den Nidländska reningen, jag vet att jag är ganska ensam om detta men..

Gillar du episkt så kan jag rekomendera en trilogi av Mikael Grün (tror han heter så) som heter Allt är guld som glimmar, den finns på scenariobanken.

Epic, forever

 

[20-20-1 (Angeln)]

Äntligen en som håller med. Tack för tipset, men jag föredrar att hitta på äventyren själv istället ... Kanske tar mig en titt på det nu när du rekomenderar det iaf. Jag gillar inte att vara låst vid ett äventyr, utan man ska kunna improvisera mycket mer och det är lättast då man har ett hemmagjort äventyr. För då har man tänkt på vad som Kan hända runtomkring o.s.v. Annars blir det lätt att man sitter med ögonen i äventyrspapprena och då försvinner den fria känslan och allt känns tillgjort. Improvisation blir ofta ganska bra, faktiskt.
Trots detta tar jag gärna tips om vad om kan hända, men bygger själv upp detaljerna runt det så man har någorlunda koll på läget.. (därför har vår spelgrupp en egen spelvärld också...)

 

[Magnus L]

därför har vår spelgrupp en egen spelvärld också

Okej, då är nog Nidländska reningen ingen bra ide

Dock tror jag att Allt är guld som glimmar funkar bra, det är förlagt till författarens egen spelvärld men det var inga problem att flytta det.

Som du säger så är det kul att bygga saker runt omkring. Dock tycker jag att det är lätt i Den nidländska reningen, förlåt om jag tjatar om detta äventyr men jag älskar det

I och med att det är sånt krig och länderna är så lättspelade i och att det finns så många bra exempel på sidospår som inbjuder till rollspel, mycket nöjsamt.

I stort så är ju äventyret ganska styrt men det funkar bra ändå. Det är så bra så man behöver inte så mycket modifiering. Det är egentligen bara ett ställe där man behöver improvisera väldigt, när man har besegrat Fherengi i slutet av del 1 och ska ta sig in under Stora Muren.

Epic - In every sense

 

[20-20-1 (Angeln)]

okej... Jag ska läsa bägge.. kan bara inte göra det nu för jag är på jobbet...
För övrigt måste jag tillägga att våran spelvärld kanske inte är så mycket till spelvärld nuförtiden.. Förra spelmötet blev världen lite raserad. En av rollpersonerna fick fnatt (fumlade) och råkade få in en kritisk träff på deras väldigt mäktig trollkarl till vänn.. Dessutom var det med en brevkniv och trollkarlen dog.. Och till råga på allt försöker drottnigens dotter ta fast dem efter detta, och då tänker de "Hum, vi är ju ändå onda" och får in en lycko-pil (perfekt träff) i huvudet på henne. Så dog hon också. Alvdrottningen klarade inte av den stora sorgen, utan övergav tronen och flydde till en annan kontinen. beskyddar orden faller i bitar och det öppnar upp för mörkeralverna som länge planerat att överta landet...
Som du märker har de lite att klara upp för att lyckas rädda alvlandet..
Tänk vad ett fummelslag kan leda till......

 

[Magnus L]

Ordentlig soppa..

Hehe..de sitter ju i klistret, minst sagt.

En fråga bara: Varför ville drottningens dotter sätta dit dem efter mordet på magikern?

Undrar bara.

 

[Krille]

"Jag gör ofta äventyr som är storslagna och innhåller kanske möten med någon drake (inte för att slåss med den), lista sig förbi en urdemon i grotthallar, leta efter skatter i försvunna tempel, hitta kung Alxis grav, o.s.v."

Episka äventyr är kul ibland, men oftast blir det bara löjligt i längden. "Idag ska vi anfalla Dödsstjärnan XVII, som är ännu större än Dödsstjärnan XVI..."

Då föredrar jag episka kampanjer, det vill säga långa kampanjer som börjar smått och stegras till ett jävelepiskt klimax. Se det som ett fruktansvärt långt episkt äventyr, minst ett halvår. Därefter tycker jag att rollpersonerna bör pensioneras, emedan uppföljare i allmänhet suger.

Läs mer.

 

[Black Dwarf]

Visst är episka äventyr och kampanjer trevliga. Med måtta. Det måste finnas lite vardag mellan rädda-världen-äventyren, annars faller allting. Spelarna blir alltför vana med det storslagna och blir omotiverade.

"Äh, vadå. Bara en demonpascha? Och vi som redan har dödat Behmot. Nåja, låt honom smaka på våra vapen *gäsp*"

Dessutom kan man inte rädda samma värld hur många gånger som helst heller. Det blir tråkigt i längden.

Men annars älskar jag storslagenhet, när det nångång dyker upp.

/BD.

 

[Magnus L]

Stegrande kampanj (OT)

Då föredrar jag episka kampanjer, det vill säga långa kampanjer som börjar smått och stegras till ett jävelepiskt klimax

Tycker du att min trilogi fungerar så? *nyfiken*

Om du har läst den förstås, *hoppas*

 

[Krille]

Re: Stegrande kampanj (OT)

"Tycker du att min trilogi fungerar så?"

Har ingen aning - jag har inte sysslat med DoD på hur länge som helst. Jag har skaffat en klase DoD6-prylar för att stödja industrin, för att det är en cool miljö och för att jag är nyfiken på det, men jag har faktiskt inte spelat DoD sedan... um... 1997 eller så.

 

[Magnus L]

Re: Stegrande kampanj (OT)

Nu är ju iofs trilogin till Eon

 

[20-20-1 (Angeln)]

Re: Ordentlig soppa..

hehe.. Jo, det är nämligen på det viset att hon är en av de sju beskyddarna. Hon, personligen, har vigt sitt liv till att åka omkring i världen och hjälpa folk i nöd. har nämligen hjälpt rollpersonerna vid vissa tillfällen när de är helt körda (problem med drakordnar o.s.v.). Sedan råkade det vara så att hon var personlig vän med magikern (som för övrigt Hette "Ferald den äldre"). Oturligt nog var hon i alldeles i närheten av biblioteket där dråpet hade skett (hon pratade med stadsherren tillsammans med sin älskade). När skriken ven genom hela byggnaden var det inte många sekunder som dröjde innan hon var på väg att ta fast dem. Men ne då, de ska naturligtvis få en sån jävla tur och lyckas dräpa henne med (snyft, min absoluta favorit SLP).. Garggggggg.. Så jag har byggt upp nästa serie äventyr på detta: (Osynlig text som min spelare INTE ska läsa)

[color:\\"#666666\\"] De ska söka efter Livets Stav som har en reinkarnations besvärjelse... (En av de mest värdefulla stavarna i världen) och sedan skänka den till den försvunna drottning (de ska alltså leta reda på henne också) för att bli rentvådde i värden.. Vi har börjat på denna kampanj och första delen var ganska komisk: De skulle dräpa en liten drake (ett par meter hög) för att visa sin godhet (den hade härjat i trakten).. Men när de kommer fram till grottan ligger där bara en stor blodpöl och en liten varelse vid namn Kinchu sitter och slickar í sig deet... Sedan går de vilse på vägen tillbaka och lyckas hitta en jättestor urgrotta och Kinchun reagerat skräckslagen och ligger ylandes tryckt mot marken utanför. naturligtvis går de in (De befinner sig nu flera mil in i bergsområdet kallad "Dragolbergen"). Där inne vilar inte bara en drake utan DRAKEn. Den Första Draken Ornax, som är en blandning av alla element. Han är alltså tålig mot allt som eld o.s.v. Han har dock en svaghet: han är givmild. De skötte mötet helt utormordentligt och lyckades charma och smickra honom. Så de kom ut med alla kroppsdelar på rätt plats, men också med en famn guldmynt var (som de behövde för att köpa en ört de skulle ge en informationskälla.. allt utom 25 gm elelr nåt gcik åt).. Fast det var naturligtvis efter 2.5 dygns oavbrutet sopande i grottan och stappling av hans mynt. De hann stapla hälften av hans myn på denna tiden och sopa halva hans grotta. Däremot hade de inte ens rört hans offantliga samling av ädelstenar, föremål och smycken o.s.v. det hann de inte på bara 60 timmar (de fick ingen sömn) ... rätt åt dem. De har också med sig kinchun som ett personligt husdjur också.. Det är en liten "drakhybrid" i storlek av en hund som är väldigt cool och söt[/color]

Nu har jag babblat en hel del.. Berätta lite du nu

 

[Krille]

Re: Stegrande kampanj (OT)

"Nu är ju iofs trilogin till Eon"

Och det har jag heller inte pillat på (annat än Misslor) sedan nåt år tillbaka, och innan dess var det bara Drakar och Misslor under ett par år och det rätt sporadiskt.

 

[20-20-1 (Angeln)]

Haha.. varje gång de försökt rädda världen (en elller två gånger tror jag) har de misslyckats fatalt .. muhahahaha

 

[Johan K]

Både &-äventyr...

Gillar både episka & "vanliga" äventyr... Båda har ju sin scharm om man säger så. bara man inte faller åt endera hållet, då blir det inte lika skoj längre & man tröttnar på det.

 

[Magnus L]

Okej..hade varit kul..

..att veta vad gurun tyckte om alstret

 

[Troberg]

Därefter tycker jag att rollpersonerna bör pensioneras, emedan uppföljare i allmänhet suger.

Nejdå, det kan vara hur kul som helst att se hur dåligt de klarar att leva utan behovet av hjältar och gradvis förvandlas till försupna vrak. Titta historiskt på det, varje generation hjältar måste dekonstrueras för att en ny generation ska kunna träda fram.

 

[Magnus L]

Just det..

En av RP som vi klarade Den nidländska reningen med var en riktig alvtönt för att använda grova utryck..

Han var den perfekta godingen, efter kampanjen flyttade han hem till Goiana, fick nån slags titelför sina insatser och söp ner sig fullständigt, åkte ner till Zorakin för att bli inneboende hos en annan RP (min för övrigt) och fördrev tiden med att förföra dennes oskyldiga tjänsteflickor..den jäveln

 

[Redaktör Bad Cop]

Det ovanliga får ej bli vardagligt

Jag tycker om vardagskampanjer som kryddas med ovanliga och mäktiga upplevelser.

Ett möte med en drake ska vara något som även spelarna upplever är en av deras karaktärers stora stunder i livet.

Det ovanliga får ej bli vardag för då blir det tråkigt och det blir svårt att bryta mönster och överraska spelarna.

 

[walium]

Jag tycker om mer jordnära kampanjer och äventyr för där kan man gå mer på djupet och få en större insikt i hur olika samhällen och fenomen fungerar. Vanligt byliv är och kan bli mycket mer spännande och underhållande än vad många tror. Dessutom blir konsekvenserna av misslyckade sällan lika stora som i en episk kampanj. Misslyckas rollpersonerna med att rädda världen så blir det lite svårt att bortförklara detta till nästa kampanj.




Saker ni inte visste om Walium
Han är bra på att laga pannkakor.