Nekromanti [>Human] - Äventyrsfunderingar

[krank]

Jag behöver komma igång med äventyrsbyggandet till min More than Humankampanj igen.

Allt i det här inlägget är spoiler, så då gör jag såhär:

Spoiler

Den grundplåt jag har är:
- Det är 1987, Chicago har förvandlats till en katastrofzon av något som föll från himlen, etc.
- Rollpersonerna har en bas, som är en gammal militärsilo. De bor där med ett gäng andra personer med superkrafter.
- I föregående äventyr fick de veta att det finns en alfa (person med superkrafter) som är en mäktig telepat och som har folk efter sig. Det blev en del diskussioner om telepater och hur farliga de är.

Det jag har tänkt är:
- Ansible, som alfan heter, bor i ett rätt vanligt bostadsområde. Har pojkvän, som varit otrogen.
- När hon får veta blir hon asförbannad, aktiverar sina krafter i ren reflex... men har inte kontroll över dem alls. Pojkvännen blir en grönsak.
- En av de som är ute efter Ansible är den hemliga, högteknologiska organisationen CORE, som rollpersonerna vet utnyttjar alfor för att driva sin tech.

Jag har i ärlighetens namn inte kommit så mycket längre än så. Jag har en out-of-control telepat, en jagande organisation, rollpersoner som inte är riktigt helsäkra på var de står i hela telepatfrågan.

Det jag funderar över är vad jag brukar kalla "hinder": Vad hindrar rollpersonerna från att bara stävla in, rädda eller skjuta telepaten, gå därifrån?

Jag har nåtslags vag tanke om att alfan Ansible tagit över värdkroppen helt och just nu skyddar dess psyke från att fatta vad den gjort mot pojkvännen. Att det alltså finns typ två medvetanden i telepaten.

Jag har också en tanke om att alla i kvarteret påverkats. Kanske saknar de tid? Kanske sitter de bara och upprepar samma handling om och om och om igen?

Om vi bortser från det tråkiga och billiga "slagsmål mot CORE"- alternativet, vad ser ni för tänkbara hinder, delproblem, intressanta aspekter i det här?

 

[God45]

Spoiler

Telepaten är kopplad till alla i kvarteret i ett hive-mind. De är bara tankekontrollerade så man kan inte bara meja ner dem. Dödar man telepaten innan hon släpper dem dör alla. Tadaa, nu kan man inte döda telepaten och lösa allt längre.

CORE, kan koppla loss telepaten från alla utan att någon blir skadad. De är beredda att sammarbeta med spelarna och göra detta. Men då vill de få gripa telepaten efteråt. Om spelarna säger ok och sedan vägrar ge CORE telepaten har de nu en dödsfiende för livet. CORE kommer inte sparka in dörren och börja skjuta, de kommer sprida lögner, spionera på spelarkaraktärerna och släppa info om var de bor och vad de gör helt fritt till alla som vill ha det, de kommer kidnappa eller skada alfor som spelarna tycker om och så vidare. Slå dem där det gör ont, i NPC:erna de bryr sig om

 

[krank]

Slå dem där det gör ont, i NPC:erna de bryr sig om

Det har jag gjort för mycket, redan. Just nu behöver jag tvärtom spendera lite tid med att låta dem skapa band igen, börja bry sig =)

Intressanta idéer, dock är det fortfarande mest sånt som kräver att man tar ett beslut snarare än nåt som nödvändigtvis tar upp tid kring spelbordet. Vad hindrar dem från att bara stövla in, få reda på läget, ta beslutet, bli klara? Det är samma problem igen.

De är ju dessutom inte alls helt inriktade på att bara döda telepaten. Tvärtom har en person bett dem rädda/hjälpa telepaten; en person som är en möjlig framtida allierad. Därav att jag pratade om döda eller rädda telepaten, istf bara döda.

Det måste finnas hinder; att det krävs att de gör vissa grejer för att få reda på dilemmat eller läget eller så.

 

[God45]

Slå dem där det gör ont, i NPC:erna de bryr sig om

Det har jag gjort för mycket, redan. Just nu behöver jag tvärtom spendera lite tid med att låta dem skapa band igen, börja bry sig =)

Intressanta idéer, dock är det fortfarande mest sånt som kräver att man tar ett beslut snarare än nåt som nödvändigtvis tar upp tid kring spelbordet. Vad hindrar dem från att bara stövla in, få reda på läget, ta beslutet, bli klara? Det är samma problem igen.

De är ju dessutom inte alls helt inriktade på att bara döda telepaten. Tvärtom har en person bett dem rädda/hjälpa telepaten; en person som är en möjlig framtida allierad. Därav att jag pratade om döda eller rädda telepaten, istf bara döda.

Det måste finnas hinder; att det krävs att de gör vissa grejer för att få reda på dilemmat eller läget eller så.

Hmmm... Du skulle kunna göra att alla i området har sommnat eller hamnat i en koma från den telepatiska feedaback loopen. Så för att få reda på vad som hänt och hur de kan fixa det måste de först gå in i den telepatisak feedbackloopen som nu är alla de påverkades sinnen för att få reda på vad som hänt. Så du kan ha ett inception liknande scenario

Eller så kan du ha att telepatin har gått viral och börjat smitta folk. Så folk smittas och får låg nivå telepatiska krafter. Vissa klarar inte av det och tar självmord när de inte kan sluta höra allas tankar medan vissa omfamnar sina krafter. Nu har spelarna ett virus att stoppa... Eller inte.

Eller så är spelarna redan under telepatens inflytande. Den här iden bygger dock på att telepaten redan gått lite bugfuck... De tar hand om situationen jättelätt! Allting är fantastiskt och lyckliga slut för alla. Sedan startar dagen om. Telepaten vill att de kommer och räddar henne men hon är inte medveten om att allting är en illusion skapad av henne själv. Så när karaktärerna lyckats men hon ändå är fast får hon panik och startar om hela grejen igen. Här kan du också ha att CORE också fastnat och att spelarna tvingas sammarbeta med dem.

 

[God45]

Vill du ge spelarna något att slå på käften sno Onslaught från x-men. Telepatens alla rädslor och all hennes ångest och vrede tar fysisk form genom hennes krafter och löper amok.

 

[krank]

Vill du ge spelarna något att slå på käften sno Onslaught från x-men. Telepatens alla rädslor och all hennes ångest och vrede tar fysisk form genom hennes krafter och löper amok.

Tänkte snarare försöka undvika just den sortens grejer, faktiskt. Strid är trist =) Roligare isf att hitta på öppna problem där rollpersonerna får använda sina krafter kreativt. Men där är det ju jag som mer får fundera utifrån de krafter som finns, vad jag kan göra.

Du påminde mig dock om det här med sugas-in-i-drömvärld-grejen, jag tror den fanns med i något tidigt stadium. Rollpersonerna har vissa erfarenheter av att vara inuti folks huvuden, det är nog dags för det igen... =)

Jag överväger att ha två delar av äventyret; först en del som mest är undersökande av området, grannarna, etc. Att man hittar till rätt lägenhet eller så. Och sedan en andra del, där saker blir mer crazy, med röd himmel och stora hål i marken och annat mer surrealistiskt. Och på något sätt måste de lyckas resonera med alfan, och få stopp på det hela.

I första delen kan CORE-folket mest finnas i bakgrunden, för att ge rollpersonerna något att oroa sig för. Kanske stöter man ihop med deras agenter. Men ingen vill ha en superstrid i mitten av ett bostadsområde... Hm.

 

[krank]

Jag har funderat på några saker nu:

Först och främst heter äventyret "The way you make me feel", efter Michael Jacksonlåten från '87.

Sedan har jag börjat bygga lite på olika saker man kan tänkas stöta på inne i den "alternativa versionen" av kvarteret.

Först och främst har Ansibles pojkvän inte varit otrogen. Det kanske känns lite spekulativt, men jag tänker nog ha honom som ett arsle - eller ja, en sån där kille som "tappar humöret ibland". Och för det mesta är väldigt kärleksfull och tillgiven. Under en av hans humörtappningar var han nära att våldta Sandra (som Ansible heter), och hon rensade hjärnan på honom. Nu har hon retirerat in i sitt psykiska skal samtidigt som hon i den fysiska verkligheten följer rutiner, städar, lagar mat... och bland annat matar pojkvännen, som fortfarande lever men är en grönsak.

I hennes psyke finns ett stort svart hål i mitten av hyreshuskvarteret. Som ett slukhål, typ. Himlen är apokalyptiskt rödorange. Nere i hålet omges en symbol för henne som individ (i form av henne i fosterställning i en stor glaskula) omgiven av svart rök. I olika hus i kvarteret finns ju olika aspekter av det som gör att hon inte fixar verkligheten.

Till exempel Sandra-som-monster; där en version av henne är helt monstruös med långa klor och grejer, som konstant sliter ut hjärnsubstans ur pojkvännen, så det skvätter blod och ben och skit överallt. Överhuvudtaget tänker jag mig det här ganska helvetiskt, med inslag av typ sisyfos - oavsett hur mycket hon hugger så finns det ändå kvar att hugga.

Eller Sandra-som-offer, där hon går runt och är huslig i ett super-rent hem där allt är skinande vitt, men hon är blåslagen, har sprucken läpp, etc. Och där, efter några minuter, en överdriven monsterversion av pojkvännen dyker upp...

Eller Sandra-som-kär, där hon sitter och myser med pojkvännen framför TV'n medan en annan version av henne har sex med en annan version av honom i sovrummet. Här är han kärlskesfull och omtänksam.

I bakgrunden lurar en "närvaro", som är alfan Ansible. Den sover, men är ändå medveten om vad som händer.


Sedan beror alltihop på hur rollpersonerna väljer att lösa hela situationen. De kan väcka Ansible, som då tar över fullständigt och lämnar Sandra åt sitt öde. De kan få Sandra att acceptera det som hänt och lägga det bakom sig. De kan få Sandra att bli förbannad och skydda sig själv; isåfall kommer hon att bli en variant av Ansible, där Ansiblepersonen blir mer av en sköld hon gömmer sig bakom.

De kan naturligtvis också hitta helt andra lösningar...

Krydda med låtsas-FBI-agenter som i själva verket jobbar åt CORE, ett och annat bekant ansikte... så har vi en rätt redig soppa =)

 

[Robert Jonsson]

Några första tankar som du kan göra vad du vill med:

Att döda en telepat kan nog vara det svårast man har med att göra. Om en person kan få dig att göra vad som helst med sitt sinne, hur ska du då kunna döda denne?

Är det en mäktig telepat kanske den till och med kan skapa hallucinationer som suddar ut gränserna mellan vad som är verkligt och vad som telepaten ger dem. Hur kan de skjuta telepaten om hon förhindrar dem att se henne? Eller om de plötsligt befinner sig i år 1986? Eller i ett utbränt gammalt barnhem där det synbart finns spår att de själva kommer från? Ju närmare de kommer telepaten, desto farligare blir upplevelsen.

Kanske finner karaktärerna spår av CORE-agenter som ligger drägglande på golvet, efter att fått sin hjärna utraderad i liknande upplevelser som karaktärerna är på väg att få? I så fall kommer de ju att få vatten på sin kvarn om att telepater är farliga.

Givetvis bör otrohetsdramat introduceras här. Inte medvetet av Ansible, utan det sker undermedvetet. Plantera mannen vid ett flertal gånger och efter första också hur han verkar lyckligare med älskarinnan (som framstår som hans fru). När karaktärerna till slut når Ansible och kollit till make blir det en tvist att hon är flickvännen och mannen är ett svin, men som hon ändå bryr sig om. Det visar att telepaten är helt mänsklig och du får ett litet moraliskt dilemma.

Verkar karaktärerna redo att döda henne snabbt kan man alltid spela upp att kroppen må vara dödligt, men då blir sinnet fritt och tar över en ny kropp. Kanske en av karaktärernas? Med andra ord, det är inte så lätt att bara döda henne. Snarare tvärtom, det kanske blir värre då?

CORE kan ju användas lite olika, men eftersom du ville undvika strid så kan det bli en bra sätt att skapa stress med. Gör dem så välutrustade och mäktiga i antal att striden tydligt kommer att bli dödlig fort.

Karaktärerna kan tvingas finna sätt att ta sig in i stadsdelen där telepaten är. CORE har förstås sett till att området är avspärrat för att de ska finna Ansible. Våld är inte en lösning, så hur tar de sig förbi? När de sedan funnit telepaten (och kollit) måste de ta sig bort därifrån. Just då verkar CORE hitta dem och plötsligt gäller det att fly med sitt fynd - om inte de vill låta CORE få henne. Om Ansible vill ha med kollit uppstår ytterligare svårigheter. Med CORE får du ett bra medel att skapa en känsla av stress och press.

 

[Basenanji]

Allt Robert sa, men med det enkla och kanske helt onödiga tillägget att hela strukturen kan vara lite "lökig/lager-på-lager"? När jag spelar brukar jag gilla sånt eftersom det känns så naturligt att hela tiden "gå vidare" med undersökningen.

Kan det vara något?

Kanske:

1) Det finns en telepat och CORE är ute efter henne. Om CORE får tag i henne komemr CORE också kunna få tag i rp. Rp måste engagera sig och ta reda på vad CORE vill och vem telepaten är och vad det skulle innebär aom CORE fick tag i/inte fick tag i telepaten.
[CORE skulle i mina ögon bli en sorts motor i hela historien som rp kanske inte måste interagera med men hela tiden förhålla sig till]

2) Historien kring hennes pojkvän är mycket mer komplicerad än vad den ser ut att vara. Först verkade pojkvännen ha gjort något korkat och är numera död, men några SLP:s kan peka på att pojkvännen kanske mer råkae aktivera något mörkt inom telepaten? Här kan äventyret få lite mysterievibbar a la "Ring". Typ: rp måste bryta sig in i ett arkiv för att ta reda på vad polisutredningen kom fram till, vad som verkligen hände, var pojkvännen kan befinna sig nu etc.

3) Telepatens förmågor är mycket mer komplexa än vad man först trodde (cred till God45). För att komma åt henne måste rp verkligen välja rätt tilfälle. Telepatens förmågor är begränsade, men hur?

Äh, det där var usla exempel, men ändå...

 

[God45]

En bra källa till inspiration för hur du kan få det här att kännas "rätt" med telepatens olika skapade världar är JLU avsnittet med Dr Destiny som heter "Only a dream". Det handlar om en kille som överdoserar sig själv med en maskin som ska ge en små telepatiska förmågor och börjar kontrollera och fånga folk i drömmar när han är när dem.

 

[w176]

Hmm. Jag är ente helt såld på otrohet = murder spree. Den är som lite gjord.

Jag skulle i ett vanligt bostadsområde tycka det var intressantare med någon som går på ett murder spree för att dess barn eller yngre syskon utsätts för svår mobbning. Eller dess flickvän/pojkvän för all del som utsätts för vuxen mobbning.

Kanske upp till den punkt att mobbarna skadat telepatisk anhöriga upp till den punkt att hon ligger inne på sjukhus. Antingen på grund av fysisik våld eller på grund av mental ohälsa på grund av psykiskt våld.

För det höjer temat om: Hur bemöter man någon som är annorlunda? Är det okej att slå tillbaka? Hur långt får man gå för att skydda de man älskar? Vilka känslor är okej?

 

[krank]

Hmm. Jag är ente helt såld på otrohet = murder spree. Den är som lie gjord.

Ja, jag skrev ju en annan variant här, men tjej-som-slår-tillbaks-mot-misshandlarpojkvän också är lite gjort?

Men jag gillar tanken på att blanda in det här med skydd också, och inte bara av sig själv. Jag är inte jätteförtjust i mobbningstemat själv dock... VIlket nog har att göra med

Spoiler

Personlig tangent:
...att jag som ett sätt att hantera min egen mobbning redan från tidig ålder djupdykt i just berättelser om och kring mobbning, eftersom jag kunnat identifiera mig med offren (duh). Så för mig helt personligen är just mobbning lite gjort. Men det kan jag ju skita i; mina spelare har antagligen inte samma upplevelse.

 

[w176]

Spoiler

Det intressanta med mobbning är att det är nästan allmängiltigt. Vi har en ofta 13 årig skolgång om vi bara räknar sexprsverksamhet till gymnasiet, och utöver skolan rör vi oss andra sammanhang där mobbning kan förkomma och även vuxen mobbning förkommer.

Jag har sett undersökningar där över 80% har varit mobbade i någon omfattning under någon period av deras liv och jag kan tänka mig att sifran för att varit delaktig i mobbning är ännu högre.

 

[w176]

Hmm. Jag är ente helt såld på otrohet = murder spree. Den är som lie gjord.

Ja, jag skrev ju en annan variant här, men tjej-som-slår-tillbaks-mot-misshandlarpojkvän också är lite gjort?

Men jag gillar tanken på att blanda in det här med skydd också, och inte bara av sig själv. Jag är inte jätteförtjust i mobbningstemat själv dock... VIlket nog har att göra med

Spoiler

Personlig tangent:
...att jag som ett sätt att hantera min egen mobbning redan från tidig ålder djupdykt i just berättelser om och kring mobbning, eftersom jag kunnat identifiera mig med offren (duh). Så för mig helt personligen är just mobbning lite gjort. Men det kan jag ju skita i; mina spelare har antagligen inte samma upplevelse.

Ett annat alternativ skulle kunna vara att telepaten haft en anhörig som utsatt för rasistiska trakasserier och rasitisk våld, eller homofobiskt.

Eller att d skriver ett äventyr och presenterar ett antal alternativa utlösande situationer

 

[God45]

Hmm. Jag är ente helt såld på otrohet = murder spree. Den är som lite gjord.

Jag håller inte riktigt med här, jag tycket att otrohets vinklen var den bästa katalysatorn för hela grejen. Jag finner att telepater är läskigast när deras krafter löper amok över mindre saker. Otroheten är en sådan där sak som är väldigt emotionelt kraftig men egentligen inte så farlig och därför blir responsen ännu mer opropotionel.

"Du gjorde VAD?!" = Mind rape.

Plus, med otrohetsvinklen får man in hela hell hath no fury grejen och det är alltid trevligt när det kommer till telepater och empater.

 

[Robert Jonsson]

Jag gillar konceptet med "Sandra-som-monster", "Sandra-som-offer" och "Sandra-som-kär". Samtidigt som det är en resa genom området blir det även parallellt en resa in i Sandras sinne. Just den här parallellen tycker jag är värd att bygga vidare på.

Spontant tänker jag:

Försök inte bara få det dyka upp i bakgrunden. Tänk så här: om karaktärerna möter Sandra-som-monster först och får en känsla av att det här är telepaten, så tvingas de hantera henne nu. Hon ser ut som ett hot onekligen, så tveka inte spela upp så att karaktärerna avskyr henne. De vill stoppa henne till varje pris - och lyckas. Allt är frid och fröjd...

...tills de försöker ta sig ifrån kvarteret. Det går inte. Hur de än gör verkar de komma tillbaka till samma plats. Så de får fortsätta framåt och finner då Sandra-som-offer. Plötsligt måste de bestämma sig vad de ska göra: den här personen verkar inte alls lika hotfull, utan snarare något man kan känna sympati för. Karaktärerna måste hantera det här.

Efteråt inser de att det fortfarande inte verkar vara nog, utan måste fortsätta djupare in i området. Det stöter då på Sandra-som-kär. När de äntligen hanterar henne upplöses hon framför dem och karaktärerna står öga mot öga med alfan. Karaktärerna inser då att det här mötet skiljer sig och nu känns "riktigt" till skillnad från vad de andra. Genom resan över det tre sidorna av Sandra har de bekantat sig med hennes aspekter och deras läxa är gjord. Vad gör de nu?